deborah

Suck.

Det är en såndär natt. En natt då jag tänker på det förflutna. På hur lycklig jag var, på hur förkrossad jag var. På hur mitt hjärta nästan brann av kärlek, och hur det splittrades i tusen bitar. Hur jag hade allt jag någonsin drömt om, och hur jag förlorade precis allt.

Det känns som att jag tryckt på en reboot knapp. Problemet är att historiken finns kvar ändå. Oavsett vart livet för mig så kommer jag ha allt det här bagaget nu, och jag vet inte vart jag ska göra av det.

Ska jag slänga alla minnen, eller ska jag spara dom? Hur ska jag göra med fotoalbumen? Ska jag göra om dom eller behålla dom som dom är?

När man vill börja om helt och hållet... är det någon mening att kasta ut allt det gamla? Jag kan ju ändå inte kasta ut minnena...

Och det skulle jag nog inte vilja heller. För även om det slutade illa, så hade jag så många bra stunder också. Åh suck... det är inte ofta jag ens tänker på allt det här numera. På hur skolan sket sig, vikten sket sig, vännerna sket sig, kärlekslivet sket sig. Allting bara sket sig.

Jag undrar om det slutat skita sig nu, och detta bara är den väldigt långa trista vägen tillbaka till livet?