Missförstånd
Jag är väldigt trött nu för tiden. Så mycket har hänt, så mycket har ändrats, så mycket smärta och känslor som är svåra att lägga band på.
Just nu, och med start för några månader sedan beslöt jag mig för att bli helt obrydd gällande andra. Jag har så mycket i mitt eget liv att tänka på. Jag behöver tid med mig själv, tid att läka, tid att andas.
Det känns tråkigt att folk blir sårade för att jag kräver ut ensamtid, men jag vet inte vad annat jag kan göra. Jag har alltid tyckt om att finnas där för andra, att lyssna, ge råd och vara någon de kan rusa till när saker blir krångliga och de helt enkelt bara vill komma bort. Men jag då? Jag känner inte att jag har någon sådan person att springa till när saker blir för tuffa för mig. Det finns säkert dom som VILL erbjuda mig detta, men det dom erbjuder är inte vad jag söker.
Jag vill inte såra någon, det är inte min mening att vara elak. Men precis som en del behöver någon att prata med när de tycker livet är jobbigt, så vill jag vara ensam under sådana perioder. Jag har märkt att folk inte förstår detta, men detta är ett sista försök att förklara från min sida.
Egentligen känns det dumt att posta detta. Eftersom det ändå lär missuppfattas på så många sätt. Men jag behövde ventilera de här känslorna en gång för alla.
Just nu, och med start för några månader sedan beslöt jag mig för att bli helt obrydd gällande andra. Jag har så mycket i mitt eget liv att tänka på. Jag behöver tid med mig själv, tid att läka, tid att andas.
Det känns tråkigt att folk blir sårade för att jag kräver ut ensamtid, men jag vet inte vad annat jag kan göra. Jag har alltid tyckt om att finnas där för andra, att lyssna, ge råd och vara någon de kan rusa till när saker blir krångliga och de helt enkelt bara vill komma bort. Men jag då? Jag känner inte att jag har någon sådan person att springa till när saker blir för tuffa för mig. Det finns säkert dom som VILL erbjuda mig detta, men det dom erbjuder är inte vad jag söker.
Jag vill inte såra någon, det är inte min mening att vara elak. Men precis som en del behöver någon att prata med när de tycker livet är jobbigt, så vill jag vara ensam under sådana perioder. Jag har märkt att folk inte förstår detta, men detta är ett sista försök att förklara från min sida.
Egentligen känns det dumt att posta detta. Eftersom det ändå lär missuppfattas på så många sätt. Men jag behövde ventilera de här känslorna en gång för alla.
Kommentarer
Trackback