deborah

Hoho, min handledare från UVR ringde imorse och berättade att dom vill ge mig ett gymkort. Jag blev inte ett dugg glad :D hihi. Hoppas jag får det om några veckor så jag kan sätta igång.

Utöver det... så har jag redan totalsabbat min ekonomi den här månaden. Hoppas den flyter förbi snabbt för jag har saker jag vill göra, men behöver pengar för att genomföra. Trist att allting ska styras av pengar idag...

Och jag var nyss och solade lite igen. Hittade ett lite starkare solarium (de har olika solarium i olika rum), så nu tittar mina fräknar fram lite :)

Jag har redan ändrats på många sätt. Jag genomför det jag vill och bryr mig inte ifall andra misstycker, jag har visat mig självständig på ett sätt de flesta inte trodde jag skulle klara (HAH! IN YOUR FACE!), jag har lagt om mina matvanor och tänker ALDRIG gå tillbaka (också något de flesta inte trodde jag skulle klara), jag har slutat säga nej och slingra mig ur situationer jag tycker är jobbiga och jag har börjat älska mig själv.

När jag "ser tillbaka" på personen jag varit de senaste åren så känns det mesta bara som en dimma. Som om inget någonsin hände och som om jag var nästan död inombords, men nu börjar jag komma till liv.

Mitt nästa "mål" är att sluta dalta så med Charlie. Pga henne har jag känt mig "låst" här hemma, men nu har jag fått grönt ljus och mina föräldrar lovar att se efter henne varenda gång jag vill resa bort. FÖR JAG SKA MINSANN UT & HITTA PÅ SAKER IGEN!

Aaaah. Det är härligt att kunna känna och tänka såhär nu. Att inte bara säga "Jag är så jävla läcker" å använda det som en sköld när man egentligen tycker att man är ful och fet. Det här är mitt nya jag, och jag älskar det ;)

Nej nu ska jag sätta på en kanna kaffe och göra något skoj!

Ps. Jag är lycklig. Visade sig att Drop-in solariet ca 100m från min lya har öppet till 22. För en nattuggla som jag själv är det SKITBRA! Tog en snabb solstund ikväll och lär fortsätta. Vad HÄRLIGT det är att sola! Brukar alltid fantisera att jag ligger på en strand någonstans...

Pps. Svullnaden/ömheten i armen har börjat lägga sig, och det kliar knappt alls längre. Min husdoktor valde att lägga in staven närmare ytan den här gången, så jag gissar att det kanske var därför den blev lite jobbig. Och syster Louise, jag använder samma typ av stav jag alltid använt: Implanon.

Okej.. jag har INGET minne av att mina tidigare p-stavar KLIAT såhär?! De första två dagarna var hela armen svullen och öm (är svullen som ett as fortfarande..), och nu KLIAR DET HELA TIDEN!!!! Jag blir GAAAAALEN!!! Och när jag väl kliar gör det asont.

Dumma sketna fula p-stav. Hoppas skiten läker snabbt. Dels för att det ser ut som att jag blivit misshandlad, och dels SÅ DET SLUTAR KLIA NÅGON GÅNG!!! Nåja.. Vad utstår man inte när man hittat det bästa preventivmedlet för en själv?

Något jag beslutade mig för att börja med för snart ett år sedan var att bli mer öppensinnad och realistisk, och även mer mottaglig för andras synsätt och goda råd. Jag är en person som har extremt svårt att ta mig till råd från andra, och om möjligt ännu svårare att förstå synsätt jag verkligen har motsatt åsikt till. Men jag jobbar på det, och även om det är myrsteg så börjar jag bli bättre på det.

Nyligen sa någon till mig att man inte ska vara hatisk, eftersom hat föder hat. Man ska alltid försöka förstå varför människor gör som de gör, och försöka vara förlåtande ifall en persons handlingar inte är personligt riktade till en, utan att det bara ligger i dennes natur att bete sig på ett sätt som kanske sårar andra. Hämnd hör ju även hit, hämnd är något man gör pga hatiska känslor, och ger aldrig något.

JAG har alltid varit en människa som har skitlätt för att bli jättearg och rentav hata människor för vad de utsatt mig för. Och ifall jag blivit tillräckligt sårad så har jag inte lugnat mig förräns jag hämnats på något passande sätt. Så när jag fick höra ovanstående blev jag lite paff, eftersom det stred emot allt jag någonsin varit och är.

Men å andra sidan... tänk ifall man kunde jobba på att ändra den inställningen? Man skulle bli mycket mer human och empatisk, och man kanske inte skulle skaffa sig några nya fiender.

I vilket fall tog jag verkligen till mig av det där. Varenda gång jag blivit arg de senaste dagarna har jag tagit några djupa andetag och försökt tänka utanför min egna lilla låda ("Think outside the box" finns det någon motsvarighet på svenska?). Det är inte lätt, men jag har känt mig lite mindre förbannad på folk jag tidigare förmodligen skulle tyckt varit trögtänkta.

Det blev ett litet ego-inlägg här. Tur att man har en blogg att babbla av sig lite i. Annars skulle väl folk strypa mig när jag öppnade munnen? ME ME ME ME ME ;)

Jag tycker att jag har väldigt givmilda och praktiska föräldrar. Istället för att försöka få det jämnt på kronan när det kommer till presenter till oss barn så försöker de alltid ge oss saker vi verkligen vill ha eller är i behov av. Och ifall de vet att man är i behov av något NU så kan de tillochmed ge en klappen flera månader för tidigt. En gång fick min bror en soffa (som tidig julklapp) i april eller nåt! Hoho.

Så... när de fick höra att min kamera dött av okänd anledning berättade dom att jag skulle få en ny digitalkamera av dom i förtidig julklapp. JAG BLEV SKITGLAD! De flesta får väl abstinens ifall mobilen dör, eller ifall de inte kan logga in på msn, men JAG får abstinens ifall jag inte har en kamera. Inte för att jag tar så himla mycket kort, men när det väl dyker upp något jag verkligen vill föreviga så får jag panik ifall jag inte har en kamera.


Ps. Jag är dödligt sugen på pasta & broccoli gratäng. Men det känns lite sent att göra något sånt nu... Snyft.

Det bästa med mina nya vanor är att mitt självförtroende börjar komma tillbaka. Vissa dagar känner jag mig riktigt snygg faktiskt (något jag inte riktigt kunnat känna på flera år). Och på senaste har jag tillochmed övervägt vissa saker jag vill göra som jag inte ens vågat drömma om för ett halvår sen.

Nu ska jag se till att göra saker jag alltid varit för feg för att göra. Har redan fyra punkter avklarade, och jag ska se till att plöja igenom hela listan. Det får ta den tid den tar.

Ps. Började rensa ur garderoberna igår och har fortsatt idag. Är hittils uppe i 5 pappkassar med kläder som ska bort. Känns BRA! Nu får jag bara se till att bli klar inatt också, för imorn kommer mamma å hjälper mig slänga ut allt.



ÅÅÅH VAD SKÖNT! Nu är jag helt färdig med garderoberna! 9 sprängfyllda stora pappkassar med kläder blev det som ska slängas bort. NAJS NAJS. Helt plötsligt går garderobsdörrarna att stänga ORDENTLIGT? Coolt.

Nu ska jag sova. Ciao Ciao

Jahapp. Blev väckt av syster imorse, hon ville ut och shoppa. Och jag är väl inte den som tackar nej till att träffa syster och systerdotter Skruttfia!

YESYESYES! Äntligen har jag klippt och färgat mig. Virpi är ju magisk, blir nog att gå till henne varenda gång jag vill fixa håret, hon förstod PRECIS hur jag ville ha det!


Färgen är vinröd/koppar/mörkbrun. Svårt att se på bilderna, men kamerans blixt vill helt enkelt inte funka. Slänger in en ugly förebild också för att visa hur trist hår jag hade innan.

I över två veckor har jag nu saknat en stabil dygnsrytm. Vissa dagar kliver jag upp vid 07.00, andra vid 12.00 och det värsta är nog 19.00. Har ingen aning om varför det blivit såhär, men jag hatar det. Jag har bland annat börjat få huvudvärk och är ganska dundersäker på att det är de ojämna sömnvanorna som orsakar det.

MEN HURSOM! Nu är jag dundertrött, men somnar jag innan 01 så vaknar jag vid 04 (haha ja fråga mig inte varför..), så nu ska jag ta ett härligt fotbad med pedikyr, lägga en ansiktsmask och allmänt pyssla om mig själv.

Jag längtar tills imorgon! Då blir det äntligen klippning (och färgning förstås). Har nog aldrig längtat så mycket efter att klippa av mig håret haha, brukar vara tvärtom.

Ps. Nu har jag köpt såndär rakgel (med aprikosdoft) som alla tjatar om att man ska använda för att undvika röda kliande prickar, så det ska jag prova nu också. Men ARGH så förbannad jag kommer bli om det blir rödprickigt sen ändå! Kliande armhålor är TORTYR.


- - ca 3 tim senare - - - - - - - - - - -
aaah. Nu doftar jag som en nyponros å både fötter å fejja är superlena! Och nu är det dags att kojja!

PUSS!

Jahapp, då var man hemma igen. Känns som om jag bara gjorde ett stormbesök och sen försvann i en väldig fart ifrån Örebro, men det var trevligt!

Enda minuset med helgen var att Charlie gömde sig bakom systers torkskåp i fredags kväll, och vi fick inte ut henne, så jag fick lämna henne över natten... Och eftersom hon inte rörde sig när jag stack in en pinne och petade på henne var jag ganska spiksäker på att hon fastnat och kvävts till döds... Men det hade hon ju inte som tur är.

Så nu ligger hon här bredvid och sussar, har bara kelat och sovit ända sedan vi kom hem, hon bryr sig inte ens om att lukta på skinkan jag gett henne. Stackarn. Hon ska bli mer sönderälskad än någonsin de närmsta dagarna!

Men nu ska jag göra ett försök att somna om!
PUSS

Nu åker jag till Örebro över helgen för att gosa med systerbarn, hitta på galenskap med mina bröder samt skriva.

Jahapp, kvällen med föräldrarna var väldigt trevlig, och min lägenhet fick komplimanger tills den rodnade ;) Synd att min digitalkamera är död... annars hade jag tagit bilder. Blir till att leta efter en ny till vettigt pris, eller också hoppas på en i julklapp.

Fast allra helst skulle jag på något sätt vilja få råd med en egen tvättmaskin och liten bänkdiskmaskin. Jag HATAR att använda en gemensam tvättstuga, och det tar evigheter att diska för mig. Jag är verkligen en bekvämlighetsmänniska...

Nåja. Nu på fredag åker jag till örebro för att umgås med syskon och bo hos mina bröder. Ska bli trevligt. Får se till att ta med mig allt mitt bokmaterial så jag kan passa på att skriva lite när jag har dygnet-runt-tillgång till mina bollplank! :)

Och på tisdag ska jag till Virpi och klippa mig, mamma klipper sig jämt där och hon ser så fin ut i håret att nu ska jag minsann också snygga till mig! Åh jag längtar. Hade helst velat klippa mig innan helgen, men det fanns ingen ledig tid i hennes schema. Ah well.

Och dagens ilandsproblem är överfyllda garderober. Faktum är att jag knappt vågar öppna dom eftersom det rasar ut kläder om jag gör det... (skäms). Men för en gångs skull kan jag äntligen börja slänga alla för stora kläder, och DET ska bli ett sant nöje!

Ps. Hösten är här och jag börjar känna suget efter alla tv-serier som börjar sändas snart! Mest längtar jag efter Private Practica pga den extremt nervpirrande cliff-hangern  i säsongsavslutningen. Och sen vill jag ha freeedag så jag äntligen får se nästa avsnitt av Vampire Diaries. Oh jisses, det märks att jag inte har något liv just nu hoho!

Om jag känner mig deppad så slår jag på ett avsnitt av Ally Mcbeal och sen är jag inte deppad längre! Nedanför är ett av mina favoritmoment i serien!

Mwohahaha. Nåväl. nu måste jag göra iordning här hemma, har bjudit hem föräldrarna på té och mackor med stekta ägg. PUSSPUSS!

Just nu är jag tråkig, jag skriver inte och jag gör inget annat spännande/intressant heller. Allt jag gör är att grejja i lägenheten. Jag städade, plockade undan och slängde skräp hela natten, och idag ska jag diska berget med tallrikar i köket samt valsa med dammsugarn.

Jag har kommit på att det absolut bästa sättet att få igång mig själv att städa är att helt sonika bjuda hem någon. Jag kanske är en stökig person, men att visa mitt hem stökigt och med disk i köket har alltid varit ett big NO-NO för min del. Är kanske samma grej som att jag totalvägrar att gå ut ifall jag inte får duscha och lägga på minimalt smink iaf först.

Nåja. Dags att fortsätta med allt "nyttigt".

Inatt drömde jag något lustigt.

Jag är tillsammans med ett helt gäng andra människor i en liten by av något slag. Tätbebyggd i sent 1800tals stil, tunnor på gatorna, hästar med vagn och små stånd med säljare.

Jag & mina vänner går på en delfinshow (miljön är uppenbarligen blandad mellan modernt och gammaldags?), och en av vännernas vänner dyker upp. En helt otroligt ful kille. Men han är trevlig, pratar, kramas och alla tycker om honom. Ju mer jag umgås med honom ju mer inser jag att han är både charmig och smått attraktiv pga sitt inre och trots sitt yttre.

Senare i drömmen råkar jag på en hårig robust karl som tar tag i mig, pekar mot en gränd och viskar "där inne, en krog vid namn 'Guld Grisen'. Se till att nämna den krogen när Dom kommer!"

Helt plötsligt börjar en sheriff med sina undersåtar att jaga mig. Jag springer in i gränden och hittar krogen och rusar in dit. Väl inne så ser jag att krogägaren barrikerat alla öppningar och har tunnor fyllda med krut, lådor fyllda med sprit och knark och gevär i mängder. Han skriker åt mig att ta ett gevär och göra mig redo att försvara varorna. Han börjar skjuta mot sheriffen och jag smiter ut en bakväg.

Helt plötsligt har jag hamnat vid delfinpoolen och trillar i bland alla delfinerna. Då dyker den fula killen upp och hjälper mig upp ur vattnet. Sen går vi hem till en av våra vänner och spelar tvspel och dricker öl.


Hoho. Vem behöver se på film när man har ett undermedvetet likt mitt?

Ojoj, jag kan verkligen inte hejda mig själv. Hade ju bestämt att jag skulle fokusera på ENBART första boken, men inatt skrev jag som en tok på den andra efter att ha pratat med min bror. Fick sånna kanonidéer och ville skriva ner precis allt innan jag glömde bort det.


Svek, hat, en lång "historia"-lektion, blodspill, människors förmåga att vilseleda sig själva och gud vet allt jag fick ner på papper.

Men nu är jag nöjd och tror faktiskt jag kan fortsätta fokusera på första boken igen ;) Dock inte inatt.

Vilken härlig dag!

Först ringer jag min bror och använder honom som bollplank för alla mina senaste idéer för triologin, och kom på ännu fler! YAY! Fantasin och inspirationen flödar!

Sen ringer jag mamma och småpratar, och hittar ett kryphål så jag KAN åka till örebro kommande fredag! YEHA! Ska bli kul att komma hemifrån lite!

Och tillsist bjöd jag hem mina föräldrar på te och mackor nu på tisdag, så nu får jag äntligen lite eld i baken så jag börjar röja upp här hemma!


Life is good!

Jag har varit en riktig liten kärlekskrank ända sedan jag var gammal nog att prata. Hela mitt liv har mitt huvud surrat av fantasier och förhoppningar gällande kärlek. När jag var liten längtade jag efter enkla saker, någon att krama eller hålla i handen. När jag blev äldre längtade jag uppenbarligen efter mer än så.

Och när jag var tonåring så behövde jag inte leta länge innan jag hittade kärlek, och sedan slutade mitt huvud surra. Men det slutade ju inte väl... Och nu har det gått ett år... och mitt huvud surrar värre än någonsin.

Och jag känner mig så... vilsen. Enda gången jag "dejtat" slutade det med ett 6år långt förhållande, och därför har jag enbart erfarenhet av hur man beter sig i ett förhållande, men noll erfarenhet när det kommer till att flirta, ragga, dejta (kalla det vad man vill). När någon ger mig en komplimang kan jag inte ens ta emot den för jag är så förbaskat ovan vid det hela.

Jag är en frustrerad VUXEN som är totalt vilse & ovan vid singeldjungeln. Dessutom är jag skitfeg.

Det är så fascinerande när man väl hittar någon att sitta och diskutera med, händer så sällan. Ikväll sitter jag & diskuterar för fullt, om både roliga, tråkiga och hypotetiska saker. Hjärnstimulans på hög nivå.

Just nu funderar jag på att koka kaffe... Något underligt har hänt, och det är att jag är sömnig dygnet runt. Det känns otroligt obekvämt och jag vet inte riktigt om det beror på näringsbristen eller något annat, men jag ger det en-två veckor till innan jag börjar oroa mig tror jag. Det kan ju vara något så enkelt som att det börjar bli mörkare ute.

Nu är jag rejält glad. Något jag insåg för ett bra tag sen var att böcker överförda till film eller tv-serier ALDRIG lever upp till förväntningarna -ifall man ska försöka använda boken som måttstock. Istället är det bra om de som väljer att omvandla boken till en skärm-sensation följer huvudhandlingen men improviserar där det passar.

The Vampire Diaries håller måttet om nu resten av avsnitten är lika bra som det första som sändes i USA igår (inatt). Visst har de ändrat hår-o-hudfärg på mer än en av karaktärerna, vissa biroller har bytts ut helt och jag älskade framförallt hur de tvistade till Stefans boendesits, jag började skratta faktiskt!

Handlingen fortlöpte med otrolig hastighet och jag ÄLSKADE det! I en bok är utdragen spänning något som får en att suga i sig hela boken så fort man kan, men när man ser en serie måste det hända spännande saker betydligt oftare, annars ledsnar man ju och slutar titta.

Jag tycker serien verkar otroligt lovande och jag har en känsla av att jag kommer vänta ivrigt varenda vecka för att få se nästa avsnitt.

Oj vad formellt det här inlägget blev, men med tanke på hur länge jag väntat på att få se avsnittet och se vad jag tyckte så förtjänar jag att få leka tv-serie-kritiker för en stund!

Med det sagt går jag å lägger mig nu, är dödstrött

David Duchovny som spelade agent Fox Mulder i Arkiv X var min stora idol som liten. Han var snygg, modig och brydde sig inte om vad andra tänkte och tyckte om hans helgalna idéer.

Woohooo! Jag är klar med hela kapitel fyra nu! Jag känner mig sååå glad! Av någon anledning hade jag fått för mig att just det här kapitlet skulle bli knepigt, men det var inte så farligt. 24 sidor och jag är nöjd med allt i kapitlet.

Den intressanta avstickaren jag gjorde ikväll var att skriva minneslappar ang. ett visst scenario. En tragisk händelse mellan två personer som beskrivs ur den enas perspektiv i detta kapitel, men som några böcker senare ska beskrivas ur den andres perspektiv.
Det var knepigt men kul.

Och det lustiga är att jag känner mig så full av energi och skrivlust så jag tror faktiskt jag ska fortsätta skriva ett tag till nu, trots att jag verkligen borde sova...

När jag var 14 så hade jag en bild i huvudet av hur en författare skulle se ut o bete sig:

Helst med glasögon, sittandes i ett dåligt upplyst rum framför en skrivmaskin med en ciggarett i mungipan. "A tortured artist" med kass ekonomi och med ett så komplext psyke att han hela tiden blev missförstådd.

[  ] Glasögon
[X] Svagt belyst rum
[/ ] Skrivmaskin (databurk)
[X] Cigg (dock inte inomhus)
[X] Kass ekonomi
[X] Komplext psyke (minst sagt..)

Jag ääälskar känslan när man har beställt något och paketet ÄNTLIGEN kommer!
Nu saknar jag bara "Den flammande bägaren" samt den som inte kommit ut på dvd än! WOHO!

Idag (läs: ikväll) frågade min syster Anita om jag ville följa med henne och småkillarna på cirkus. Självfallet skulle jag det! Minns inte ens sist jag var på cirkus!

På bussen ut till henne så fick jag syn på en extremt snygg kille i 22-26 års åldern. Pösiga jeans, svart hår (i hästsvans), glimten i ögat, charmigt leende snyggt trimmat skägg (JA, jag gillar killar med skägg). Det ENDA negativa var att han hade töjt öronen.

Jag går hem till syster och äter o berättar för henne om denna gudagåva jag sett på bussen, o vad synd det var att han hade töjt öronen. Sedan beger vi oss till cirkusen. Vissa nummer sög, andra var jättebra. Jag HATADE clownen. Han var inte ett DUGG rolig, enbart jobbig.

Och sen kommer akrobaterna in på scen och börjar klättra, hoppa och allt de gör, och då SÅG jag! Jag knuffar till Anita och pekar på en av akrobaterna

Anita: "Aha, han har töjt öronen som killen du såg på bussen?"
Jag: "Det där ÄR killen från bussen!"
Varpå hon börjar garva hysteriskt
Anita: "Det här är det bästa hittils ikväll!"
Jag: "Vaddå? Varför skrattar du? Han är ju SNYGG!"
Anita: "Du har en crush på Elefantbulan!!"
Jag: "Va?"
Och så tittar jag närmre på honom (var ju inte svårt, han hade ju på sig trikåer), å TRO FAN att hon har rätt!
Jag: "HAN HADE PÖSIGA BYXOR PÅ BUSSEN! JAG SÅG INTE BULAN FÖRRÄNS DU SA NÅT!"
Anita: "haha visst visst Debbie... Det här ska jag berätta för ALLA! Hur min lillasyster blev kär i Elefantbulan"
Jag: *surt mummel*

Sen sjöng jag hela vägen hem:

Har tänkt alldeles för mycket idag. På saker jag egentligen inte ens vill tänka på.

Jag tycker inte om att känna på det här viset. Jag tycker inte om det jag läser i mina gamla tonårsdagböcker. Jag tycker inte om mina motstridiga känslor. Jag är arg på mig själv, för nu för första gången inser jag att jag är en sån där tjej jag svurit på att aldrig bli. En såndär tjej som blundar ifall det gör henne mer lycklig. Jag har blundat för så mycket, och nu när jag äntligen öppnat ögonen så ser jag inte bara hur min verklighet är IDAG, utan hur mitt liv VERKLIGEN sett ut genom åren.

Det är svårt att omvandla alla känslorna till ord, men kort sagt är jag besviken på mig själv. Hur blev jag sånhär? Jag har ju varit en jädra FEGIS!? Nej nu är det slut på de där dumma fasonerna. Aldrig mer ska jag blunda.


Nåja. Imorgon åker jag hem till mina föräldrar och städar, jag hoppas även på att vi kan äta lite kinamat (wok typ) till lunch. Men jag får se hur det blir. Annars är ju min kära lilla mammas matlagning helt underbar.

Ps. Kommande veckas guldkant är definitivt serien "The Vampire Diaries" som börjar sändas i USA på torsdag. Känns väldigt kul att de gör en tv-serie av en av mina favorit tonårsböcker!

Jag älskar som sagt att grejja i moviemaker.
Dessutom flippar jag alltid ut å slänger in sånna här bilder överallt i videon:

Men nu ser jag i kors så jag ska krypa ner i min underbara bäddsoffa (den har fått mig att ÄLSKA att gå å lägga mig numera!), slå på ett Friends avsnitt och somna så sött.

Nu har jag börjat knåpa ihop det fjärde kapitlet, har mycket som ska få plats så jag misstänker att det blir ett extra långt kapitel. Känns kul dock, för nu får jag börja beta av lite gamla stycken jag skrev ner för flera månader sedan. Allt måste ju omformas och rättas, men det känns kul ändå.

Utöver det har jag suttit hela kvällen och lekt i windows moviemaker. Det är ju sanslöst hur beroendeframkallande det programmet är. Jag har nämligen fört en vikt-dagbok med hjälp av min webcamera sedan nyåret (orkar inte skriva om vikten i bloggen, det skulle bli alldeles för gnälligt) och jag kände att jag ville försöka pussla ihop de första sex månaderna till en enda film.

Men nu är jag dundertrött -Thank you Lord! Dygnet är totalsabbat så det är SKÖNT att jag blir trött innan det hunnit bli dagsljus! Så nu ska jag nanna!


Ps. I måndags firade jag tre månader som godis-läsk-kakor-choklad-o-chips-fri!
(måste hitta ett samlingsord för allt det där...)

- - 2,5h senare - - - - - - - - - - - - - -

13 sidor senare å jag är ÄNTLIGEN klar med stycket jag tänkt på sedan igår. Det är knepigt att vrida och vända på en karaktärs beteende så att denne blir helt olik sig. Men i vissa scenarion behövs det.

Nu ska jag sova som en gris till 12-13 tror jag.

Igår begav jag mig ut på jakt efter en anslagstavla att sätta på min vägg och jag hittade en UNDERBAR anslagstavla. Med filt istället för kork dessutom!

Men något jag även kom på att jag borde köpa när jag var inne i affären var.. EN PÄRM! En pärm jag kan fylla med sidor allt eftersom jag skriver, som jag kan ha med i handväskan så jag kan slå upp den och sitta och rätta mina egna fel och misstag varenda gång jag åker buss eller är uttråkad.

För om jag ska vara ärlig, VARENDA gång jag läser igenom ett färdigskrivet kapitel så ändrar jag MÄNGDER. Både meningsformuleringar, stavfel, grammatiska fel, och jag tar bort saker jag inser i efterhand är för larviga eller liknande.