deborah

Satt uppe hela natten med klädväljandet. Jag fattar verkligen inte nöjet med att shoppa. Enda gångerna det är kul, är när man inte tänkt shoppa, men snubblar och slår halvt ihjäl sig på ett riktigt löjligt bra fynd. DÅ är det kul. Överraskningar är kul! Att sitta timme ut och timme in på internet i ett försök att få ihop en jävla basgarderob - INTE kul. Och att handla ute i affärer? Döden. Känner att jag tjatar om detta ganska mycket, är nog för att jag inte varit medveten om just hur enormt mycket jag hatar att shoppa kläder.

Men myrorna och andra second hand-butiker... DET är grejjer det! underbart! Älskar! Jag gillar old stuff. Hursomhelst, senare idag ska jag klicka hem alla nya kläder och bli så fattig att jag grinar, men kläder måste man ju ha, så det är inget att hänga läpp över.

Nu sitter jag nuduschad med en enorm kopp kaffe och skriver en prydlig liten "ärenden"-lista åt mig själv. Faster och jag ska promenera längs med vätterstranden, och när vi nått piren ska vi svänga inåt stan. Har tre ärenden på min bank (HATAR bankärenden. Allt är så krångligt och invecklat.. urs urs urs), och sen ska jag skaffa någon form av nationellt ID kort hos polisen. Vet ju att det är där man tar kort, så nu gäller det att se ofantligt löjligt snygg ut idag då.. bwahaha.

Ujuj. So much to do and so little time. Dessutom verkar pappas konstnärshjärta brista en aning för att jag försummar mitt skrivande. Ska bli skönt när alla superviktiga och brådskande saker är över så tyngden lättar från mina axlar, då kanske min konstnärssjäl vaknar upp ifrån sin dvala..

SEE YA!

Ps. Umgås och pratar allt oftare med faster, ser alltid MYCKET fram emot att träffa mina föräldrar, får aldrig slut på saker att prata om, systrar som tror att deras ungar bränner ut mig och bröder som tror att jag får kramp av allt städande hos dom... Visst kan UPPGIFTER verkligen stressa sönder mig när jag har mycket på gång samtidigt.. men själva umgänget? Har insett att jag verkligen ÄLSKAR min familj, och inte kan få nog av dom. Insåg det rätt nyligen faktiskt, och fick en chock. Trodde nog att jag forever and ever skulle älska min familj och föräldrar pga blodsbanden och pliktkänsla, men samtidigt vara döirriterad. Jag menar, bråkad eju jämt med mina systrar, och bröderna hade jag nätt å jämnt någon relation med alls upp tills jag var 16-17år. Men nej. Jag bara dunderälskar min familj. Mina föräldrar mest. Jag har lust att köpa godishjärtan till dom och en stor jädra bukett med blommor. tacksam för att de gav mig liv, tacksam för att de alltid varit där för mig, älskar dom för allt jag "ärvt" av dom, älskar dom för att jag har en form av underlig vänskap med dom utan att de förlorat föräldrarollen för mig.

... Nu framstår jag säkert som en riktig mammagris, men det skiter jag i. Jag är så GLAD över att jag har en så underbar och intressant familj! Happyhappyhappy :)

Pps. Bra att mitt "ps" typ fyller upp halva inlägget. och SNYYYGGT att ögonen ser ut att sakna både iris och pupill på kortet när jag tittar mot solen... DEMON-DEBBIE! Är säkert sådär läskig jag ser ut när mitt hat mot banker och shopping är som värst..