a sign

Att ligga på soffan och våndas, verkligen fysiskt plågas medan man undrar hur dum i huvudet man egentligen är, för att precis i det ögonblicket få ett telefonsamtal som skingrar alla mörka moln - är helt magiskt.

Hur ofta ropar man till universum för att få klarhet i saker, för att få svar på en fråga man inte ens kan formulera - för att faktiskt få ett omedelbart svar? Ett svar som gör att allting känns så mycket enklare, så mycket mer rätt?

Det är ju nästan så jag börjar grina av lättnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback