Verklighetsflykt? Jatack!

uuuuh. Känner att jag verkligen vill sätta tänderna i lite nya böcker. Jag blir så rastlös av att kolla på tv, men aldrig när jag läser. Är lustigt egentligen.

Aaaaaallra helst vill jag läsa Bran Hambric.
Och lustigt är det, för changern är inte alls i min smak, dessutom är det en bok för yngre tonåringar (jag gillar tonårsböcker, men de ska inte vara föööör barnvänliga heller). Jag tror jag suktar så efter den just för att författaren Kaleb Nation är ett år yngre än mig men redan fått sin första roman publicerad, och just har skrivit klart uppföljaren. Jag är så ofantligt impad och fascinerad över hans framgång. Muuust reeaaad!!! (Dessutom älskar jag hans humor, och som jag förstått det använder han sig flititgt av den i boken).

Därefter är det The Host av S. Meyer jag suktar efter. Av två anledningar: twilight böckerna är skrivna på ett sätt som verkligen fångar mig (ärligt talat så tycker jag hela konceptet med glittrande vampyrer och tonårspilska varulvar är ganska fjantigt, så faktumet att denna författarinna lyckats fånga mitt läsar-hjärta TROTS en sån storyline säger väl en hel del). Anledning nummer två är att hon själv säger att the Host är en sci-fi bok, för dom som inte gillar sci-fi. DET gör mig väldigt nyfiken! Nu gillar jag iof sci-fi så för min del hade det inte gjort något, men uttalandet väckte mitt intresse.

Och tillsist har jag blivit biten av vampyrhysterin. Som tidigare nämnt har jag ända sedan barnsben älskat vampyrer, men nu när dom är överallt så har jag blivit lite extra sugen... och tydligen ska dessa House of Night böcker vara så himla bra, så dom vill jag läsa igenom (hoppas bara innerligt att det inte är samma glorifiering som cirkulerade när Da Vinci Koden kom. URK. Vilken rörig dynga folk orkar läsa...)



Ibland känner jag mig ungefär mogen som en tioåring och lika djup som en vattenpöl. Medan andra grubblar över livets stora mysterier, läser psykologiska, religösa och djupa filosofiska verk så sitter jag och fantiserar om kärlek och äventyr, och böckerna jag vill läsa handlar om vampyrer, demoner, trollkarlar och annat barnsligt trams.

Jag får ju ofta höra att jag är klok, djup osv, men barnet i mig är nog mer dominant. Jag är ju inte naiv eller dum, men jag är en drömmare. Jag märker att en del höjer på ögonbrynen när jag t.ex. berättar vad för typ av bok jag skriver. Hade jag sagt att jag skrev en psykologisk deckare hade dom nog reagerat vääääldigt annorlunda.

Lustigt. Jag ÄLSKAR att jag är en drömmare, att jag har så vild och verklighetsfrämmande fantasi. Men ibland undrar jag om det kanske är en negativ egenskap i grund och botten? Ääääh. Jag kör på. Något som känns SÅ härligt kan ju inte vara dåligt ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback