Tant-varning

Några konversationer under kvällen




Jag: Ahmen gud! Det är någon blåst kvinna på familjeliv som köpt ett
playstation till sin fyraåring! Ursäkta mig, men hur meningslöst är inte det då?
Daniel: Fyraåringar är smarta. Ge dom några dar med ett playstation och
dom hade spöat dig i vartenda spel
Jag: Men.. borde inte fyraåringar vara ute i lekparker eller nåt å inte sitta vid ett tvspel?!
Daniel: Ååååh men gud kan du inte prata om dina naglar eller nåt istället?!




Jag: Älskling.. Jag drömde så hemskt en gång när du inte var i Jönköping. För det första så drömde jag att det var inbrottstjuvar med yxor som försökte ta sig in å mörda mig, sen var det full storm å alla mina fönster höll på att blåsa in. sen var du kroniskt otrogen..
Daniel: Kroniskt? Vaddå kroniskt?
Jag: Eh.. konstant?
Daniel: Kroniskt! Hah! Som en sjukdom!
Jag: Eh jo, typ..? Iaf, du var dum, och sen mitt i drömmen så berättar du att B tagit livet av sig! Vidrigt. Det var jättehemskt. Och det var en såndär natt när man vaknar och somnar konstant så efter ett tag vet man inte vad som är dröm eller verklighet längre... Var ju nära att panik-smsa dig vid åtta på morgonen tills jag insåg att det hela KANSKE bara var en dröm...
Daniel: ...älskling. jag älskar dig ändå




Daniel: Sitt inte därborta som i någon liten syjunta och lägg dig i andra människors liv,
skriv på din bok eller nåt istället!
Jag: Javisst ja! Min bok. Jag visste att det var nåt jag glömt att göra
Daniel: Älskling.. Du lägger dig i hur andra uppfostrar sina barn och rabblar ständigt
om att du är senil. Det är lite tant-varning på dig
Jag: Mm och det är därför du älskar mig





Innan var vi på bio och såg Unstoppable. Bra film dedär. Tror jag bröt Daniels hand i de mest nervkittlande scenerna dock.. Krutgumma är jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback