deborah

Ännu en påsk är förbi. Blev påskbord hos syster Anita tillsammans med resten av familjen förutom bror Simon. Spenderade större delen av dagen med bror Frank som hade en bokidé han var helt uppslukad av och babblade på om i timmar :)

Sen avslutades dagen med att min gudson Emil sprang fram till bilen, lade huvudet i mitt knä och sa


Om jag inte redan var så förtjust i min gulliga lilla gudson så hade han ju smält mitt hjärta på minuten med det där! haha. Känns svårt å tro att han var livrädd för mig som bebis och började gråta hysteriskt så fort jag försökte hålla i honom!

Nej nu tycks det vankas italienskt käk här hemma som Björn trixat till! Mums mums :]

Så länge jag kan minnas så har jag liksom alltid varit en riktig ensamvarg. Jag vill inte bli tvingad till saker, tjatad på, behöva ta hänsyn till andra när det kommer till vad man ska äta, se på tv eller vilken musik som ska spelas. En renodlad egoist är väl en passande benämning.

När jag skulle flytta hemifrån för första gången drabbades jag dock av extrem panik, jag ville ju inte behöva bli vuxen och ta hand om mig själv, och jag ville inte vara påtvingad ensamhet dygnet runt, jag trivdes bättre med att konstant ha människor nära men ha valet att låsa in mig och ignorera dom. Egoism igen.

Men efter att ha bott ensam en tid återgick jag till a lone wolf -grejen. Jag kunde äta vad jag ville, när jag ville och hur jag ville. Jag kunde sova när jag ville, se på precis vilka filmer jag ville och ja. Allt det där. Men även om jag gillar att vara en löjlig egoist som aldrig behöver ta hänsyn till andra, så avskyr jag känslan av att vara utelämnad till mig själv, att inte ha möjlighet att umgås med människor när man som mest behöver det, att inte kunna prata och berätta saker när man verkligen verkligen är jättesugen på att prata... att behöva sitta ensam med rullande tårar utan att någon ser, frågar vad som hänt eller erbjuder en tröstande axel att blöta ner.


..och nu slutar jag aldrig förundras över hur mycket jag älskar att vara sambo. Det måste ha varit det mest impulsiva beslutet jag fattat i hela mitt liv. Hur många flyttar ihop med någon de bara varit tillsammans med i 2 månader? Hade det varit ombytta roller hade jag nog kallat denna impulsiva idiot för.. ja en idiot. Men just nu känner jag bara eufori över det hela.

För det är varierande och färgglatt att inte alltid få välja film eller mat, det är så skönt och bra i längden att bli utsläpad på promenader varje dag och att bli övertygad om fasta sovtider. Det är inte alltid kul rakt igenom, men det känns bra för själen, att inte kunna vara så rakt igenom egoistisk som jag kan vara. Det är obeskrivligt att komma hem efter en riktigt eländigt sugig dag och mötas av världens finaste leende i köket medan han steker pannkakor för att muntra upp mig, eller att bli kysst i nacken när jag står och rullar negerbollar. Att ha vattenkrig bara för att man är uttråkad eller få starka motargument kastade på sig istället för att sitta ingrodd i sitt egna tankesätt när det kommer till moraliska dilemman.

Tänka sig att jag -ensamvargen- föredrar sällskap!

Daniel har blivit tyrann. Plötsligt måste vi gå och lägga oss innan tolv om nätterna, och vi stiger alltid upp innan åtta, oftast vid sex-sju. Men inte nog med det, han har börjat släpa ut mig på de där förbaskade morgonpromenaderna igen!! Haha. Nejmen skämt åsido, det är tur att jag bor med någon som har mer vett i skallen än jag.

Idag kom mamma och pappa förbi, så vi satt ner alla fyra, drack lite kaffe, tjötade och sen snodde de med sig köksassistenten hem. Jag gjorde negerbollar framåt kvällen och sitter fortfarande med min nos djupt ner i favoritboken så fort jag får en stund till övers.

Imorn ere grillkväll hemma hos Björns bror Peter, på lördag ere påskbord, och nån gång nästa vecka ska jag ta en fika med min gamla goda vän Herr Stockholm.


På dagens önskelista:
- Mitt eget hår, grow grow grow! dammit
- En såndär ful jumpin, onepiece, ziperall eller vaddomnuheter...
- Mer sol!

Da-da dum dum-didum dum-didum...
DA-DA DUM DUM-DIDUM DUM-DIDUM!!! <-- Darth Vader entré theme soundtrack


Daniel har sen en tid tillbaka roat sig med att spraya vatten på mig med vår spraya-på-olydiga-kissar-flaska i tid och otid. Fråga mig inte varför, det här är snubben som kittlas, brottas och är fast besluten att busa dygnet runt med allt och alla, främst mig.

Idag såg jag min chans, grabbade flaskan och sprayade skiten ur honom. MOHAHA.

Vad jag inte räknade med...

+ översvämmat kök som nu behöver moppas. Jag är sugen på att ta hans favoritmössa och moppa med, men jag är rädd för nästkommande hämndaktion om jag gör det. Han är nämligen kreativ min Daniel.

Hela hennes huvud genomfors av idéer för hur hon tycker bäst om att skriva texter. Det var definitivt inte i dagboksformat, slarviga oigenomtänkta texter som ingen brydde sig om och som inte fångade någons intresse. Bäst var att skriva välformulerande målande meningar som sög in läsaren i berättelsens värld och skapade en känsla av att vara närvarande i orden på pappret.

Hon blir alltid sådan här när hon läser böcker. Hon sugs in i en annan värld där andra regler gäller och denna existens gränser blir skrämmande suddiga. Men sen är väl just det själva poängen med att sticka näsan mellan sidorna, känna det sträva pappret mellan fingrarna och upptäcka till sin förvåning att när man läser bokstäverna tryckta på pappret byts ens synfält ut av bilder ens mentalitet skapar för att förverkliga och förklara meningarna ens sinne tvingas till att tänka i takt med orden som susar förbi.

Jo, både att läsa och skriva var hennes största fröjd i livet och fick hennes själ och sinne att sjunga. För vad är vackrare, underbarare och mer njutningsfullt än litteraturens underverk, förmågan att skapa ett helt nytt universum genom att läsa ord eller bygga ett eget genom att genomgå processen åt motsatta hållet?

Så hon reste sig från stolen, plockade upp sin bok och gick till sitt favorithörn i soffan där hon kunde öppna nästa bok och försvinna in i en annan värld. En fullkomligt fantastisk, tragisk, komisk, spännande och romantisk värld.

Ja jo alltså, jag läser ju om böcker med jämna mellanrum, speciellt de som blivit favoriter. Just nu läser jag om Stephenie Meyers Twilight Saga och börjar ännu en gång grubbla över fenomenet Twilight.

Till o börja med HATAR jag filmerna. Jag hatar filmerna och masshysterin så till den grad att jag knappt vågar läsa böckerna när jag åker buss, för jag är så ofantligt rädd över att bli stämplad som en twilight nörd som fantiserar om en tillvaro med en glittrande Robert Pattinson.
Men jag älskar böckerna. Javisst är dom överdrivna och flickfjantiga, men också väldigt spännande och komiska på sina ställen. Herregud, jag har en 30+ BROR som gillar böckerna, så SÅ illa kan dom väl inte vara? Väl?

Hursom. När jag läser om den blyga flickan Bella som är söt utan att riktigt vara medveten om det, klumpig men charmig, självständig men sårbar etc. Då föreställer jag mig verkligen en SÖT oskuldsfull tjej, som ser ut som en uppretad kattunge när hon blir upprörd (om jag inte missminner mig så beskrivs hon faktiskt JUST som en uppretad kattunge i någon av böckerna). Men så tittar jag på Hollywoods val av Bella, och ryggar undan. Kristen Stewart är en bra skådis, och hon är inte ful heller... men hon är absolut ingen Bella. Hon är den där pojkflickan, jeanstjejen, rockabillybruden, tjejen med attityd. Visst, hon är fortfarande TJEJ hon kan givetvis se aningen hjälplös ut, men inte särskilt. Hon utstrålar inte någon oskuldsfullhet och mjukhet, snarare grav PMS och "ingen förstår min vånda"-syndrom. Hård brud.

I och för sig, tittar man på författarens drömval av skådis så är det inte heller exakt vad jag föreställt mig, men det hade varit tusen miljoner gånger bättre än Hollywoods val.

Den grekiska gudaliknande vampyren då? Ärligt talat vet jag inte hur en grekisk gud förväntas se ut, men med tanke på beskrivningen av hur modellsnygg Edward ska vara enligt böckerna så föreställde jag mig helt sonika en charmig, symmetrisk "översnygg" kille. Typ som Crawford, även om det inte heller känns helt korrekt. Men just, en kille som skulle vara lite för snygg, ha ett charmigt leende men samtidigt kunna se arg och bestämmande ut (ja, har man läst böckerna vet man ju hur väl både benämningarna kontrollfreak och stalker stämmer in på allas glittrande favorit vampyr). Sen kom filmen och den där.. snea osymmetriska killen med ett ständigt plågat ansiktsuttryck dyker upp i rutan. Även här tycker jag att författarens val inte heller var vad jag föreställt mig efter att ha läst böckerna, men hennes val var iaf hundra gånger närmre än Hollywoods val ännu en gång.

Enda nackdelen med att vara symmetrisk, maskulin och modellsnygg är att de ofta ser lite "blah" ut när det kommer till känslomimiken. Det behovs ett mer osymmetriskt, mindre modellsnyggt nylle för att verkligen förmedla starka blandade känslor, så Hollywood kanske inte var helt ute och cyklade när de frångick böckernas beskrivning av Edward... Dessvärre tycker jag att deras slutgiltiga val av Edward mest ser ut att lida av gaser alternativt grav förstoppning hela tiden trots ett ansikte som BORDE kunna förmedla känslor väldigt väl.



Men skådisarna är egentligen bara en del av pusslet. Hollywood slaktar bok efter bok. De gjorde det med Harry Potter, de har gjort det med Twilight, och såvitt jag förstår är inte Sagan om Ringen-fansen särskilt glada i hollywood heller (läs: vill bränna dom levande på bål) efter hur de ändrade slutet på klassikern i filmatiseringen. De skippar viktiga karaktärer, tar bort irrelevanta men komiska händelser och mycket mycket mer. De slaktar böckerna och försöker göra actionfilm / melankoliska blågrå deppfilmer i mesta möjliga mån. WHY?!

Förra veckan var som sagt fullspäckad med städning, städning och MER städning! Enda lediga dagen var fredag, och då intogs en mysig kopp kaffe i sällskap av goa Fanny. Men nu är det en ny vecka! Som idag inleddes med... *trumvirvel* ...STÄDNING! Haha. Jamen vad gör man inte för att ha ett rent hem? Speciellt när man bor ihop med en snubbe med både astma och kattallergi.

Utöver det är det en otroligt skön dag. Solskenet har värmt oss ända tills den stack till andra sidan huset, vi har ätit matlådor av Björns fenomenala blomkålspasta och nu sitter vi utspridda i vardagsrummet vid varsin dumburk. På mitt schema står det skriva och läsa, feels good!

Happ. Idag var det flyttstädning av bostadsrätten som stod på schemat. Inte helt lajbans då jag mycket hellre velat åka hem till Peter tillsammans med Daniel och Björn... men ibland måste man sätta nytta före nöje antar jag. Får dessutom sysselsätta mig på samma "roliga" sätt imorn då vi inte blev klara idag :C

Hursomhelst. Kom hem till en tom lägenhet då förstås eftersom Daniel är iväg på kalas. Det är konstigt och tomt. Vilket Eddie också tycker tydligen. Följande utspelade sig vid dörren när han hörde någon i trapphuset


Haha. Sötkisse. Han såg att jag tittade genom hålet i dörren så han ville väl göra detsamma. Han stod och hoppade sådär säkert tio gånger innan han lade av. Vaddå favorisera Daniel framför mig? Tsss...



Suck. Jag är SÅ uttråkad. Vill ha sambon här... men jag får nog nöja mig med att skriva lite eller läsa en bok. Kanske lägger jag mig tidigt.. ska ju upp vid åtta imorgon.. URK..

Den här veckan har vi hunnit vårstäda (tog bara två dagar.. pust), ha en rejäl tvättdag (med inte mindre än 7 maskiner tvätt!), imorgon ska jag hem till Linn och städa (läs: diska diska diska), på lördag ska jag och bror se till att få klart flyttstädningen av päronens bostadsrätt, och på söndag blir söndagsmiddag hos päronen plus städning.

Och på fredag som egentligen skulle vara min sitta-hemma-i-morgonrock-med-oborstade-tänder-rufsigt-hår-och-bara-slappa-dag, men jag har nu klämt in en fika med Fannybunny på förmiddagen, så att slappa i morgonrock får jag göra på eftermiddagen istället :]



Idag lyckades jag tackla Daniel i köket i ett försök att attack-gosa honom. Men det slutade bara med att han gjorde illa knäet och jag fick en bula i bakhuvudet. Jag - graciös? NOPE!

Jahapp, vaknade imorse till ett nystädat kök och uppdiskat diskberg! Vem har världens bästa sambo? Jo JAG! Efter frukost så satte vi fart efter lite puffade från Daniels sida (jag är INTE en morgonglad människa och jag finner INGET nöje i att börja städa innan jag pluggat in koffeindroppet ordentligt). Vi städade och torkade grundligt rent våra respektive hyllor och databord, sen släpade vi ut min dator på balkongen där Daniel nästan blev tårögd när han öppnade den, och jag tror att hans datanörd-sida övervägde att dumpa mig för ett ögonblick.

Suck. Ytterligare en natt då jag vaknade mitt i natten efter knappa 4 timmars sömn...

Idag har jag skrivit lite på boken, och snart kommer bror och hämtar mig för vi ska flyttstäda bostadsrätten nu när han är helt utflyttad. Jisses... Den bostaden symboliserar SÅ mycket för mig, och betyder mycket för mig också. Kommer kännas konstigt när den säljs.. Men life goes on. Ska strax ta mig en energidryck så jag står ut att slava till dagens slut.

Hoppas jag inte är fullständigt död när jag kommer hem ikväll, har börjat titta om på alla House avsnitten, House är ju helt underbar! Lär aldrig ledsna :]

Det bidde ingen bio igår, utan istället köpte vi hem pizza och snask och fläskade oss framför TVn.

Efter en orolig natt med bara 3 timmars sömn, flertalet försök att gå och lägga oss igen för att någon timme senare ge upp har vi nu placerat varsin ända vid respektives dumburk. Jag börjar dock känna mig groggy igen så jag ska ge soffan ett tappert försök till att söva mig snart.

Utöver det så sitter och och grubblar på allting jag tycker vi verkligen behöver eller löjligt gärna vill ha. Är nästan så man borde prenumerera på trisslotter....

Önskelista:
Dammsugare med HEPA-filter så alla elaka allergimolusker dör ordentligt. Jag blir ju helt hispig av att höra Daniel andas ibland...
Luftrenare då pollensäsongen är i antågande och det vore vääääldigt praktiskt så vi kan njuta av sommaren istället för att fNYSA åt den
Keyboard åt Daniel, för jag vill höra honom sjunga och spela oftare
Akvarium åt mig bara för att jag så satans gärna vill ha det + nödproviant åt kissemjaouerna vid kärnvapenkrigs-katatstrof?

Aldrig trodde jag att jag skulle bli en såndär fjant som uppmärksammade halvårsdagar och tjafs, men det verkar som att det är just en sådan fjant jag blivit :)

Idag firar iaf jag och Daniel ett halvår tillsammans. Det känns inte klokt. Var det verkligen sex hela månader sedan han tog med mig på den där mysiga midnattspromenaden då vi pratade om våra liv, uppväxter och allting? Den där midnattspromenaden då jag trodde att jag totalt gjorde bort mig genom att förstöra stämningen med mitt snack om självmordshoppare, varpå han började skratta och sa
"Robin hade fan rätt. Han sa att jag skulle gilla dig"

Tänk att våra norrlänningar kunde leka matchmakers?

Och sen den där promenaden har så mycket hänt. Flytten dit upp, distansförhållandet, pendlandet, flytten hit ner, osv. Jag är så ofantligt lycklig, och på mer än ett sätt känns det här som de sex bästa månaderna på länge. och det är verkligen inte illa med tanke på krampanfallet och depressionen som blommade ut mitt i smeten. Men utan Daniel hade jag nog inte varit såpass uppåt som jag ändå är just nu. Han är verkligen... ja vad ska man säga? Han är som en sol, eller en person fulladdad med positiv energi. Han får mig att skratta och le varje dag. Han säger att han älskar mig varje dag.

Han gav ju mig rosor på alla hjärtans dag när jag inte hade köpt något till honom, så jag tänkte att vi skulle gå på bio ikväll :]

Jag kan inte bärga mig tills sommaren är här och jag får skapa härliga soliga minnen med honom. Han gör mig mer självsäker än jag trodde jag kunde vara.