Snart gnager jag av mig ett ben...

Jag vet inte om självinsikt suger eller inte idag. Utan den hade jag iaf inte fattat att jag har en löjlig nedåtsvacka. Lyckligt ovetande eller förberedd och bitter? Hmm.. Jag vet inte. Can't decide.

Lyssnar på bra musik och tar det lugnt. Ställt in alla planer jag hade. Tänker, försöker göra upp en plan. Är arg, ledsen och allt på samma gång.

Skitvärld. Det spelar ju ingen roll om man är i sitt esse och tycker man har gjort så jävla bra ifrån sig, för det duger inte, det räcker inte. Aldrig. Nej utan när man nått sin bristningsgräns men framgångsrikt hållit sig kvar på kniveggen och lärt sig hur man kan balansera där, då kommer någon fitta och puttar ner en.

Hur var det jag beskrev det för en vän igår?
Jo, jag känner mig som om jag fastnat i en riktigt eländig rävsax, och jag vet inte hur jag ska ta mig loss utan att gnaga av ett ben eller två typ.


Ska snart bosätta mig o soffan och titta på tv-serier med Daniel. Känns som att det är typ allt vad jag vill och orkar göra idag.


Limp Bizkit - Behind blue eyes

No one knows what it's like
to be the bad man
to be the sad man
Behind blue eyes
and no one knows
what it's like to be hated
To be fated to telling only lies

No one knows what its like
to feel these feelings
like i do
No one bites back as hard
on their anger
None of my pain and woe
can show through


No one knows what its like
to be mistreated, to be defeated
Behind blue eyes
No one knows how to say
that they're sorry and don't worry

I'm not telling lies

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback