deborah

Det är väl för väl att man har en sambo som släpar ut en på luftiga och trevliga promenader när man inte känner sig riktigt på topp och gör allt i sin makt för att slippa.


Har mått riktigt pyton i flera dagar nu, men tycker att det börjar kännas bättre sen Daniel fått ut mig i friska luften. Igår tog vi en promenad till österängen för att handla och idag promenerade vi genom skogen, ut vid ekhagen och vidare till A6. Daniel hittar alltid skitfina promenadrutter åt oss och han tycks alltid veta vad för typ av omgivning som gör mig varm inombords.

Just nu sitter jag och slöar, ska strax ställa mig och steka pannkakor. Har blivit lite pannkakstokig tror jag bestämt, är sugen på pannkakor HELA tiden! Omnomnomnom....


Ps. Måste prova att göra amerikanska pannkakor någon gång... Det ser så läckert ut på bild?

Ordet familj kan betyda så mycket, och så olika saker för olika människor.

För mig var alltid familjen platsen där jag växte upp. Det röda huset på Grästorp med kristna, jobbiga och pinsamma föräldrar som klagade på hur man hyvlade osten eller hur lågt ner mina hiphop-brallor hängde. Sen utvecklades det och blev något bättre, en trygg plats fylld av minnen, sommardagar då alla syskonen tågade hemåt för att vara med på grillkvällar och jag kramade mina föräldrar som jag slutat skämmas för och börjat uppskatta istället. Tid med syskon som man plötsligt kunde föra långa samtal med och hitta på saker med, istället för att vara det besvärliga lilla barnet alla tyckte var krävande och jobbig. Nu var alla på samma nivå. Sen splittrades familjen en aning, jag flyttade hemifrån, mina systrar gifte sig och skaffade barn, mina bröder "försvann" på sina sätt också...

Så min "urfamilj" existerar inte längre. Min plats är inte ena kortändan på bordet, mina syskon sitter inte och drar varandra i håret på ena sidan medan mamma och pappa småpussas och kelas på andra. Vi bråkar inte om vem som ska få använda datorn, vilken kanal vi ska titta på eller huruvida vi ska resa till Liseberg eller Gröna lund på sommaren.

Igår inleddes dagen med ett mms från min karlstadstös med bild och text på lillkillen som äntligen kommit till världen! Känns så otroligt och underbart och massa annat. Tänka sig att min äldsta vän nu blitt mamma? Ojoj...

Sen begav jag mig hem till Linn där det dracks kaffe och tjötades, därefter smet vi in till stan där hon hjälpte mig att leta rätt färg på löshår jag ska inköpa i framtiden och lagom tills hon skulle iväg till sitt möte fick jag ett samtal från mor om att det skulle bli grillkväll, så det var bara att släppa allt jag hade för händer och bege mig ut till Grästorp där det åts supergod mat, fördes trevliga samtal med örebro-syskon och förtärdes en hel del öl.

Som om dagen inte kunnat bli bättre så blev min lycka större när daniel trampade in i mina föräldrars trädgård efter jobbet (han som envisats med att han skulle vara för trött efter jobbet och inte ville följa med)..  :)

Och idag ska jag dit igen, fast inte för att agera så mycket gäst utan mer städpatrull. Så dags att kasta sig i duschen och göra sig iordning. Jag hörde någon viska om att mammas fiskpudding skulle stå på bordet idag! Yumyum.

Idag vaknade jag tre på morgonen, men låg vaken i två timmar och lyssnade på talbok i ett försök att somna om, vilket jag givetvis inte gjorde. Så nu sitter jag med min fjärde kopp kaffe för dagen i näven och andas i djupa andetag för att försöka motivera mig själv till något.

Dagens pluspoäng tilldelar jag mig själv för positiv framåtanda och ansträngning iaf. Jag har nämligen köttat några grönsaker samt tagit vara på kärnhusen från redan uppätna, och nu idag planterade jag dom och gjorde "snygga" skyltar på tandpetare så jag vet vad som är vart. Nu lär det ju inte bli några plantor av det hela, men försöka kan man alltid. Eftersom mina fingrar inte är ett dugg gröna kommer jag jubla om en endaste grodd poppar upp.

Har dessutom fått improvisera en fugly inhägnad runt fönsterbräcket i köket så att katterna inte kommer åt mitt experiment. Våra katter är envisa jäklar nämligen, de försöker tillochmed äta upp kaktusen trots att den sticks å jävlas när de försöker. Så alla växter som saknar naturligt försvar i form av spjut och stickor går en våldsam död till mötes illa kvickt.



Igår gjorde jag köttbullar (som jag tydligen hade för mycket svamp, lök och annat gojs i - för de blev helt rinniga). Det krävdes två kilo tålamod och kreativitet för att rädda katastrofen, men ärligt talat blev jag ytterst nöjd med resultatet. Helt okej köttbullar faktiskt! Även fast de givetvis inte kan mäta sig med mammas... Och därefter gjorde jag brownies, men fan vilket uselt recept. Skorphård på ovansidan och nästan ogräddad i bottnen. Blä.

Nej nu är kaffet slut, dags att slå på musik, bre en macka och försöka göra nåt vettigt. Typ diska, städa och annat vettigt. So long!


Ps. Plocka inte kärnor ur en chilifrukt och gojsa med i typ 10min + glömma att tvätta händerna... För att sedan bita på naglarna OCH klia i ögonen...

Nu när jag blivit flitig ljudbokslyssnare så hinner jag "läsa" mer eftersom jag inte behöver sitta uppkrupen i ett hörn och ha TID till det, utan numera kan "läsa" när jag dammsugar, diskar, lagar mat osv. Awesome.

Vad som inte är så awesome är att nu när jag passar på att läsa dom där böckerna jag längtat efter att läsa så blir jag grymt besviken. En serie som jag verkligen sett fram emot var House of Night -både för att jag läst om hur andra lovordar böckerna, men också för att det just var böckER med betoning på MÅNGA... Den sög. Jag pinade mig igenom första boken, men gav upp halvvägs genom andra. Jag tänker inte ens försöka med resten. TRÅKIGT och typ.. fantasy-manga-amerikaniserat-dunderflummig-känsla över dom.

Sen har vi ju kära L.J Smith som jag alltid lovordar till folk, jag läste hennes böcker som tonåring och nu har hon skrivit ett flertal böcker som fortsättning. Men trist nog fastnar jag inte. Dom är lika välskrivna och händelserika, men som sagt, jag fastnar inte på rätt sätt. Kanske har jag blivit för gammal, kanske har jag inte rätt sinnesstämning för den typen av böcker just nu. Tråkigt i varje fall. Jag får ge dom en ny chans vid ett senare tillfälle.



Men en bok som jag faktiskt blev glatt överraskad av var The Host av Stephenie Meyer. Trodde verkligen inte att jag skulle tycka om en konstig romantisk sci-fi bok av en vampyr-författare, men det gjorde jag! Jag verkligen fastnade, kunde inte slita mig från berättelsen mer än några timmar åt gången. Efter denna glada insikt kastade jag mig snabbt över novellen The Short Second Life of Bree Tanner och blev tyvärr lite mer besviken där. Visst var den bra och underhållande, men efter att ha satt ribban så högt höll den inte riktigt måttet för mina förväntningar. Men den var bra i vilket fall! Läsvärd kanske jag ska säga.

Ännu en dag har kommit och gått, och jag sitter här lika halvdöd som igår. Varför är jag så förbaskat trött? Man tycker ju att dygnsvridningen borde blivit invand vid det här laget men neeeejdå.

Idag har jag iaf varit hemma hos päronen igen, den här gången för att städa och babbla sönder far min. Slutade med att jag fick med mig två fabulösa stekpannor hem tillsammans med en kasse mat. Oh goodies. Och när mamma skulle skjutsa hem mig passade vi på att hämta upp sambo som slutat jobbet en timme tidigare idag så han fick åka lite snålskjuts :)

Utöver det har vi myst lite denna fredagskväll med pizza, ostbågar och Batman film. Imorn sticker vi iväg på bio för att se en (för mig) efterlängtad film! Sista delen av Harry Potter.. oooooooh...

Ps. Idag kom en present på posten från päronen. En klänning! Haha. Jag tror de försöker hjälpa mig att förverkliga min dröm om att inte bara agera liten hemmafru utan att även likna en ;)

Igår var det en rejält fin dag. Åkte hem till syster en snabbis, sen hem till päronen där jag och mami passade på att svulla i oss ost och kex medan pappa var borta. När katten är borta dansar råttorna på bordet indeed! Och senare så kom bror och då fällde vi träd och roade oss. Pappa följde med mig och handlade, jag blev bjuden på smaskig lunch och fick samtal från älskling om att han skrivit på papper och skulle börja jobba imorn (idag då), och det hela avslutades med att mamma stod och bakade bullar som en riktig bullmamma och jag fick med mig en hel påse hem :) Jag avslutade dagen med att skynda mig hem för att laga mat så Daniel skulle kunna få med sig lunchlåda första dan på jobbet.

och Idag vaknade jag prick sex, gubben stormade in i rummet för att ge mig en hejdå-puss och jag hann nätt och jämnt trycka ner en bullpåse i hans väska innan han var utanför dörren. Första dagen på nya jobbet innebär stress. Jag är iaf glad att jag skyndade mig hem igår och lagade stroganoff så han hade matlåda att ta med sig som lunch idag. Dock känner jag mig som en sugig housewife (jag satsar på att vara så bäst i test att jag får fem fucking guldstjärnor) idag, för jag hade faktiskt velat vara uppe innan sambon, hunnit göra frukost OCH ta-med-sig-mackor åt honom och tja.. vara allmänt gullig och bäst. Men idag sög jag, tydligen behövde han åka tidigare än han sagt till mig...


Och utöver det så känner jag mig extra sugig eftersom jag de senaste månaderna aldrig behövt gå upp tidigare än 10... vilket innebär att jag idag står på ZOMBIEMODE! Jag kan knappt hålla ögonen öppna! Måste slänga på en till kanna kaffe eller nåt för annars går detta aldrig.. I have stuff to do! Typ, småplocka lite, diska lite... lite av allt möjligt. KAFFE vareja!

Inatt jag drömde någonting... jag aaaaldrig drömt föruuut... *nynnar*

Jag och ett gäng människor befann oss i ett kallt och fuktigt rum, påminde om en kloak eller källare. Vi började leta vägar ut och hittade tillslut ett rör som en av oss lös upp med en ficklampa för att undersöka, och samma person utbrast "Jag ser en tentakel!!". Jag utbrister genast "Riv väggen! Det här är vägen ut!" och alla började hacka med sina spador, yxor och medhavda verktyg för att nå friheten. När väggen har raserat kan vi se hur stora feta tentakelarmar ligger begravda under stenraset som blivit.

När vi väl kommit ut så befinner vi oss i Stockholm stad vid Slussen och det är nattetid. Vi är plötsligt tonåringar och vi har alla smitit ut för att supa och festa. Jag upptäcker att var och en av alla människor är någon konstig sammansmältning av människor jag kände i min tonår och människor jag lärt känna som vuxen (ingen existerar på riktigt alltså, utan är några konstiga kombinationer). En av killarna snedtänder och jag följer honom till bussen så han kan åka hem, innan han åker så tänder han dock min cigg med sin tumme för han är magiker.


Jag återvänder ner till vattnet där en annan snubbe väntar på mig och förklarar att han tyckte jag såg lite ensam och övergiven ut, varpå han också tänder min cigg med sin tumme! Alla var tydligen magiker eller nåt... tonårs-supar-festen övergår till en bröllopsfest och vi sitter alla samlade runt ett bord där det sitter ett brudpar jag inte känner igen först, tills jag inser att det är mina föräldrar! Fast dom är unga... plötsligt 19åringar igen... Alla skrattar, dricker och äter, jag glor hungrigt på bröllopstårtan som ser mycket smaskig ut, men efter min första bit blir jag "fyad" då jag börjar tigga om att få ytterligare en bit.

Plötsligt börjar en av gästerna (en skitig herre med flera tänder som saknades) att vrålskratta och tillkännager med stark rysk dialekt att han tillfångatagit alla våra familjer och att dom aldrig mer kommer få se solljus om han inte får bröllopstårtan och alla gåvorna som skänkts under kvällen.

Ungefär där vaknade jag.

Men då! Först lyckas jag drämma till fotknölen skithårt i ett vasst hörn på Björns element när jag letade efter hans mobilladdare för några dagar sen... Och nu idag när jag satt vid datorn lyckades foten och hela smalbenet att somna utan att jag märkte det.



Kanske hade det inte gjort så FÖRJÄVLA ont om det inte var samma fot jag redan hade ont i sen element-olyckan... Men nu är en bit vid vristen helt uppsvullen på foten och jag kan inte röra på den helt som jag ska... Att typ vinkla foten uppåt går inge bra, och det gör ont när jag vinklar den nedåt. För att inte tala om när jag försöker vinkla den inåt.

Daniel har skällt på mig och tvingade ur mig ett löfte om att gå till doktorn imorn ;C VILL INTE. Dom kommer ändå bara skicka hem mig med alvedon, som de ALLTID gör. Jag minns minnsann det jävla tandläkarbesöket då jag GRÄT under undersökningen för att jag hade så ont... och vad fick jag för det? Nada. Åk hem å ta alvedon. Pfff.

Pffff. Ajjeh. :C

Livet känns väldigt bra idag. Inte av någon särskild anledning, men jag startade dagen med att försöka muntra upp min höggravida karlstadsväninna (förståeligt att man inte är på topp när man gått över tiden) genom att länka youtube klipp av ett avsnitt ur Vänner där höggravida Rachel terroriserar barnets far och sina vänner.


Därefter åt jag och sambo frukost medan vi tittade på en film han fixat som jag längtat som en tok efter att få se! När han gör småsaker som att fixa en efterlängtad film eller diskar mitt i natten för att han inte kan sova blir jag lite extra glad :) för att inte tala om kvällar såsom igår när han lyssnade tålmodigt på mina hyperaktiva nervösa utläggningar om min författardröm och sedan gav mig lugna goda råd när jag talat till punkt.

Nyss hade jag och Charlie en liten gosstund med välbehövd pälsborstning. På tal om det - Daniel är verkligen en katt-viskare.. Under två år HATADE Charlie borsten och var livrädd för den... varpå Daniel ger mig ETT YNKA tips på hur jag kan göra för att lugna henne, och VIPS ligger hon och brummar som en båtmotor i knäet på mig medan jag borstar henne. Och nu... ja, nu tittar Daniel på en magikonferens, Björn lagar något spännande i köket och jag själv funderar flyktigt på att fördriva tiden med lite dataspel.

Jag har nu drömt flera nätter på raken att det känns som att jag blir "biten" eller "stucken" i armarna av något jag inte kan se. Drömmarna i övrigt varierar. Häromnatten drömde jag...

..att vi hade ärvt en bostadsrätt i en otroligt gammal byggnad precis intill vätterstranden. Byggnaden låg precis nedanför en kulle och var så gammal att stora delar av den yttre fasaden försvunnit. Det liknade en ruin från utsidan. När vi väl tagit oss in upptäcker vi att väggarna mellan olika lägenheter också rämnat och bara till hälften byggts upp igen. Vi sträcker oss över en halv-vägg in i lägenheten bredvid och vinkar glatt till våra grannar som ser väldigt stressade ut (de jagade sina barn). Allting ser antikt och slotts-aktigt ut, så trots det fruktansvärda skicket känns lägenheten lite magisk och mystisk.

Jag går in i ett annat rum och hittar ett av mina gamla akvarium därinne. Det är skitigt och misskött, men fiskarna i det lever trots att jag inte matat dom på flera år. Jag undrar lite hastigt varför mitt gamla akvarium har stått i en lägenhet i flera år och som vi först nu ärvt.

Vi gör iordning i ett av sovrummen för att gå och lägga oss, och det börjar sticka i mina armar. Jag tittar på armarna och upptäcker pyttesmå röda prickar, påminde om myggbett innan de hunnit svullna och klia. Det svider i prickarna och tillslut får jag syn på en prick som faktiskt är svullen så jag klämmer lite försiktigt på den och både hör och känner hur något "skjuter ut" ur armen på mig. Två "popp" hörs och plötsligt ligger det ett senapsgult snäckskal med svarta ränder på min arm. Jag stirrar äcklat på snigeln och när jag tittar ner på golvet ser jag att en till likadan ligger där. Hade jag sniglar under huden? Hur gick det till? Plötsligt känns det som när en insekt "hoppar" på ens kropp, och känslan åtföljs av ett extra smärtsamt stick, när jag tittar ner på armen ser jag hur snigeln från golvet tagit ett snabbt skutt upp på mig, och hur den första snigeln gräver sig ner under huden på mig igen! Jag skriker och klämmer ut snigeln som en finne medans snigel nummer två har tagit ett rejält bett i armen på mig! Jag skriker hysteriskt åt Daniel att han måste hämta en burk eller nåt, och strax därefter hjälper han mig att fösa ner de båda äckliga sniglarna i en gammal tom syltburk. Vi ställer burken på hallbyrån och stirrar fascinerat medan de båda sticker ut sin respektive gadd och hugger mot glaset med dom.

Det var en tung dag igår, kände mig trött, hängig och lite fucked up i huvudet hela dagen... Men jag avslutade dagen med att göra lasagne iaf!


Idag tänker jag nog bara göra roliga döda-tid-grejer. Typ spela Spore eller Sims medan jag lyssnar på talbok. Ska iof gå ut i dagens enda ärende ner till affären strax, men jag belönar mig själv med lasagne-lunch när jag kommer upp igen! Daniel snarkar på soffan... undrar om jag kan smita ut utan att väcka honom? Hmm..


Ps. När jag handlade sist upptäckte jag något till min stora fasa! Jag trodde bara rent allmänt att priset på mjölk gått upp de senaste åren... Men ICKE. Det är bara de laktosfria produkterna!!! 7 spänn för vanlig mjölk och 17 fucking spänn för laktosfria mjölken! Inte konstigt att jag tycker det är så dyrt att handla trots att jag oftast inte köper annat än basvaror och lagar allting själv från grunden ;C

Hemma igen efter tjejkväll med Ida och Carro. Wohooo vad det dansades!

Påvägen hem blev jag uppringds av Daniel medans bussen var försenad med TOLV minuter. sen på bussen hem pratade jag med en kristen svart rastaman, å lagom tills jag klevav stod daniel å väntade på mig :D å sen kom jaghem till en lägenhet där disken var diskad å jag fick pussar.


Nu ska jag fölrsöka tvinga in han i sovrummet för jag vill sooooova.,...