Nattligt äventyr i Stockholm på bröllopsfest
Inatt jag drömde någonting... jag aaaaldrig drömt föruuut... *nynnar*
Jag och ett gäng människor befann oss i ett kallt och fuktigt rum, påminde om en kloak eller källare. Vi började leta vägar ut och hittade tillslut ett rör som en av oss lös upp med en ficklampa för att undersöka, och samma person utbrast "Jag ser en tentakel!!". Jag utbrister genast "Riv väggen! Det här är vägen ut!" och alla började hacka med sina spador, yxor och medhavda verktyg för att nå friheten. När väggen har raserat kan vi se hur stora feta tentakelarmar ligger begravda under stenraset som blivit.
När vi väl kommit ut så befinner vi oss i Stockholm stad vid Slussen och det är nattetid. Vi är plötsligt tonåringar och vi har alla smitit ut för att supa och festa. Jag upptäcker att var och en av alla människor är någon konstig sammansmältning av människor jag kände i min tonår och människor jag lärt känna som vuxen (ingen existerar på riktigt alltså, utan är några konstiga kombinationer). En av killarna snedtänder och jag följer honom till bussen så han kan åka hem, innan han åker så tänder han dock min cigg med sin tumme för han är magiker.
Jag återvänder ner till vattnet där en annan snubbe väntar på mig och förklarar att han tyckte jag såg lite ensam och övergiven ut, varpå han också tänder min cigg med sin tumme! Alla var tydligen magiker eller nåt... tonårs-supar-festen övergår till en bröllopsfest och vi sitter alla samlade runt ett bord där det sitter ett brudpar jag inte känner igen först, tills jag inser att det är mina föräldrar! Fast dom är unga... plötsligt 19åringar igen... Alla skrattar, dricker och äter, jag glor hungrigt på bröllopstårtan som ser mycket smaskig ut, men efter min första bit blir jag "fyad" då jag börjar tigga om att få ytterligare en bit.
Plötsligt börjar en av gästerna (en skitig herre med flera tänder som saknades) att vrålskratta och tillkännager med stark rysk dialekt att han tillfångatagit alla våra familjer och att dom aldrig mer kommer få se solljus om han inte får bröllopstårtan och alla gåvorna som skänkts under kvällen.
Ungefär där vaknade jag.
Jag och ett gäng människor befann oss i ett kallt och fuktigt rum, påminde om en kloak eller källare. Vi började leta vägar ut och hittade tillslut ett rör som en av oss lös upp med en ficklampa för att undersöka, och samma person utbrast "Jag ser en tentakel!!". Jag utbrister genast "Riv väggen! Det här är vägen ut!" och alla började hacka med sina spador, yxor och medhavda verktyg för att nå friheten. När väggen har raserat kan vi se hur stora feta tentakelarmar ligger begravda under stenraset som blivit.
När vi väl kommit ut så befinner vi oss i Stockholm stad vid Slussen och det är nattetid. Vi är plötsligt tonåringar och vi har alla smitit ut för att supa och festa. Jag upptäcker att var och en av alla människor är någon konstig sammansmältning av människor jag kände i min tonår och människor jag lärt känna som vuxen (ingen existerar på riktigt alltså, utan är några konstiga kombinationer). En av killarna snedtänder och jag följer honom till bussen så han kan åka hem, innan han åker så tänder han dock min cigg med sin tumme för han är magiker.
Jag återvänder ner till vattnet där en annan snubbe väntar på mig och förklarar att han tyckte jag såg lite ensam och övergiven ut, varpå han också tänder min cigg med sin tumme! Alla var tydligen magiker eller nåt... tonårs-supar-festen övergår till en bröllopsfest och vi sitter alla samlade runt ett bord där det sitter ett brudpar jag inte känner igen först, tills jag inser att det är mina föräldrar! Fast dom är unga... plötsligt 19åringar igen... Alla skrattar, dricker och äter, jag glor hungrigt på bröllopstårtan som ser mycket smaskig ut, men efter min första bit blir jag "fyad" då jag börjar tigga om att få ytterligare en bit.
Plötsligt börjar en av gästerna (en skitig herre med flera tänder som saknades) att vrålskratta och tillkännager med stark rysk dialekt att han tillfångatagit alla våra familjer och att dom aldrig mer kommer få se solljus om han inte får bröllopstårtan och alla gåvorna som skänkts under kvällen.
Ungefär där vaknade jag.
Kommentarer
Trackback