"Hur mår du då?"

Allting kanske handlar om inställning mer eller mindre. Vem vet?

Jag vete fanken exakt hur jag mår faktiskt. För, nu för första gången någonsin så väljer jag att inte alltid svara likt en robot "Bra" eller "Finemang" så fort någon undrar hur jag mår eller hur jag har det. Varför måste man alltid må tiptop? Varför tar det emot så absurt mycket att svara sanningsenligt? Varför?

Jag kommer bara på en anledning för min egen del, och det är att jag tycker det är jobbigt med följdfrågorna. "VARFÖR mår du inte bra?" eller "VAD är FEL?". Men visst, klart de som tycker om en vill veta varför man inte är tiptop. Men som sagt. Följdfrågorna slutar inte alltid där. Nejdå. För även om man svarar på deras "Varför", "Hurdå", "Vad" osv så duger inte svaren alltid. Värst är nog när någon säger saker i stil med "Jamen det är ju så samhället ÄR" eller "Jojo, tyvärr är det ju SÅ världen FUNGERAR". Liksom. Okej? Skulle det där vara någon tröst? ABSOLUT värst är nog när man får höra en låååång utläggning om VARFÖR världen fungerar som den gör och VARFÖR man MÅSTE lära sig att gilla läget, i alla lägen, alltid. NEJ NEJ NEJ.

Jag är less på detta nu. Jag är less på att lägga locket på, att knipa käft för att vissa saker inte passar sig, att bara "GILLA FUCKING LÄGET" och bita i det sura äpplet. Jag vill helt enkelt inte.

Jag tänker fanimig deppa. Alla mina dagar är inte dåliga, och det tar jag vara på. Men att folk rentav beter sig som om de får en allergisk reaktion mot att man deppar över sin situation, det är sjukt. DET ÄR INTE TABU. Jag smittar fan inte genom att känna mig lite dyster. Det dödar ingen.

Kanske därför jag alltid hellre låter bli att säga något. Klistrar på ett riktigt plastigt leende och svarar snällt "Finemang. Allt är tiptop". För vem ORKAR? Vem orkar få höra att världen suger och att det bara är att acceptera? Det är ju lika jävla gladlynt som att läsa en saga för barn och avsluta med:

"Prinsen på sin vita häst gick till full attack mot den hemska eldsprutande besten som höll prinsessan i sina klor! Ja.. och så satte sig draken på prinsen tills han kvävdes, tuggade i sig prinsessan och använda den söta vita pållens ben som tandpetare. SLUT! ....Nejmen gråt inte lilla vän, inte trodde du väl att en liten futtig prins skulle kunna döda den stora draken? Det är orealistiskt"

Ja för fan. Så borde man läsa sagor. Lär ungarna i tid liksom så dom inte går igenom livet och tror att det finns lyckliga slut!

Fan heller. Jag tänker skapa mitt eget liv. Det kommer finnas dåliga kapitel här och var, men jag ska se till att storyn slutar bra. Jag tänker inte kvävas mellan skinkorna på någon fet drake.

Kommentarer
Postat av: Bestis

Mycket bra skrivet. Alltså jag måste fråga, är du arg på mig eller något? Du svarade inte på mitt sms så ja. hjärnan får psykbryt osv

Har förresten haft en massa spännande epiphanys senaste dagarna, bland annat att jag är deprimerad, något som jag aktivt förnekat det senaste året. Haha. Time to go see the doctor typ. Hur som helst, hör av dig! Folket åker hem på lördag men du får gärna komma över på en kopp kaffe innan dess om du orkar. Kram!

2011-03-03 @ 14:43:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback