deborah

Okej. Detta känns ganska fet amazing. Det kanske inte är så illa som jag befarade ändå? Eller också har jag bara ett jävligt underbart uppåt-moment. But I don't care!

Lyssnade på den sorgligaste musiken jag vet. Framgångsrikt associerade utvalda meningar i låtarna till tragiken i mitt eget liv. Gråta och snörvla i min självvalda ensamhet som en liten unge...

Men så hoppar Eddie upp i knäet och spinner. Och när tårarna rinner så börjar han slicka mig på näsan. Och Daniel dyker upp bakom mig titt som tätt, lägger armarna om mig och bara visar att han är där. Frågar ibland om han kan göra något. Men det bästa är att han faktiskt är där.

Städar hela köket, lagar mat, slår på en av mina favorit "feel good"-filmer (Last Holiday) och känner hur mörkret faktiskt skingras.

Livet är bra underbart, även om det är jobbigt, även om det känns som att det ibland är för mycket motgångar.


Jon McLaughlin - Just Give It Time

Still waters, heavy hearts
Plans we make all fall apart
Disillusioned and lost in the gray
How can we fix the heart when it breaks
Don't know how much more you can take

Just give it time
It's gonna get better
Now is not forever at all
Just give it time
Everything changes
Tomorrow comes today will be gone
Everything's gonna be alright
Just give it time, Give it time