deborah

Idag tog jag lång lång sovmorgon, sen lagade jag mat med Pierre, sen pysslade jag med pappersarbete, sen åkte jag och handlade mat, och nu sitter jag med det nya kvällsnöjet.. The hunt. Är riktigt roligt faktiskt, frågan är om det kommer bära frukt förr eller senare.

Utöver det så har jag enorma skuldkänslor eftersom lilla röda kissen lyst med sin frånvaro hela dagen. Något som händer ibland, men efter 6 timmar blev jag orolig och började leta tills jag hittade henne - instängd i garderoben... Gissa vem som fick shitloads med skinka sen liksom?
Eddie är jag ju van att tappa bort, men honom hittar man snabbt eftersom han alltid blivit instängd i skafferiet eller kylen (den lilla tjockisen...)

While my lungs are collapsing,

Vertigo blankets my head.

Far from reckless,

When I’m comfortable, thought

That I know I could never forget.

I come alive,

When I’m falling down.

I let myself go,

'Til I hit the ground.

When I’m there, at the edge,

In this moment I feel it I know.

Come alive when I’m falling down.

Keep your distance,

Far away from me.

Watch this eat me alive

Keep your distance,

Far away from me

Watch this eat me alive.

Ps. Längtar jag efter min smyckesbeställning.. KOM NÅN GÅNG!! Vill bland annat få ur dom fula tungstavarna ur öronen o sätta i riktiga töjningssmycken..

Bomber av insikt faller överallt. Givetvis inget jag kan skriva om här, men det kan vara bra att minnas tider som dessa så jag skriver för min egen skull. Simple as that.

Ibland är det enklare att bara ta på sig den där eländiga masken. Det är dessutom extra enkelt när folk inte vill se vad som egentligen gömmer sig bakom den. Så jag ler och så säger vi att allt är bara bra.

Ännu en gång har jag tagit ut mina känslor på håret. Känner mig asball.

Once more. Visste att jag inte skulle klara det. Första gången kunde jag ändå hålla inne det mesta. Nu går det bara inte. Jag vet inte vart jag ska vägen. Har mansikt städat hela dagen och hållet fortfarande på. Lär hålla på hela natten, för sova lär jag inte kunna ändå.






"Pain is your friend; it is your ally. Pain reminds you to finish the job and get the hell home. Pain tells you when you have been seriously wounded. And you know what the best thing about pain is? It tells you you're not dead yet!"

På ett sätt händer asmycket. På ett sätt händer verkligen inget. Är ganska svårt att förklara, sen är det verkligen inget jag kan skriva om här ändå. Men man kan väl säga att jag både svävar på moln av lycka och bryts itu inombords av oro. Det är en underlig känsla av både vara på botten och toppen på samma gång.

Helgen var katastrofal. Jag vill nästan bara förtränga den helt för fy tusan så mycket ilska, ångest och annat jag fått uppleva under bara loppet av några dygn. Never again.