deborah

Helgen var katastrofal. Jag vill nästan bara förtränga den helt för fy tusan så mycket ilska, ångest och annat jag fått uppleva under bara loppet av några dygn. Never again.

Har nattliga tankar och funderingar nu.

Börk.. Vad är dålig beslutsfattning?: Dricka sig askalas två kvällar på raken.

Sen jag skrev något sist:
Mått skit skit skit och mer skit. Varvat mellan att hata världen och vara skitarg till att bara känna mig apatisk och utan hopp.

Helgen som var:
Gick på min första konsert ever med några av världens bästa pojkar på fredagen :) Var helt sanslöst kul! Pierres kusin Fidde stod bakom mig hela tiden och liksom "skuffade runt" mig och jag fattade ingenting förrän resten av grabbarna förklarade att han agerade sköld och tog alla armbågar, knuffar osv som jag annars fått i ryggen och sidorna. HAHA :'D

Hammerfall var helt awesome! Vilket jävla tryck alltså.. Har definitivt fått mersmak, både för hammerfall men för konserter överhuvudtaget också.

På lördagen följde jag med ut i ingenstans för att gå på Pierres systers födelsedagskalas. Det var riiiktigt najs, jag hängde mest med "the elderly" haha. Awesome människor faktiskt. Fick flasha min inkrubbing och blev haffad av Pierres plastmoster som beundrade halsgaddningen :3 jag blir löjligt lycklig när dom äldre vuxna ger mig komplimanger för body modsen. Det ger mig liksom lite ökat hopp för mänsklighetens trångsynthet.

På söndagen mådde jag bara piss piss och mer piss.

I måndags fyllde Pierre år och då blev det födelsedagsfika med räkmackor och pannkakstårta :3

Vaknar med ett leende på läpparna. Tittar ut genom fönstret och solen skiner. Dricker mitt svarta guld och riktigt känner hur våren är på ingående.

Har spenderat de senaste dagarna med mina pojkar, och dom har verkligen fått mig på bättre humör. Förutom att bli kittlad, upplyft, sönderkramad, agerat förrymt fruntimmer (Teddiii: "Varför är hon inte i köket..??!") och fått lite matlagningslektioner så har humöret sakta men säkert knagglat sig uppåt och nu känner jag bara varm brummande lycka inombords.


19:15
Hela dagen har varit fabulös och .. nej det var nog bara det. Den har varit fantastisk trots dess enkelhet och den verkar fortsätta vara/bli lika bra. Jag är lycklig.

Colors and promises

How to be brave

How can I love when I'm afraid to fall

But watching you stand alone

All of my doubt suddenly goes away somehow

One step closer

I have died everyday waiting for you

Darling don't be afraid I have loved you

For a thousand years

I'll love you for a thousand more

Time stands still

Beauty in all she is

I will be brave

I will not let anything take away

What's standing in front of me

Every breath

Every hour has come to this

Ja, livet alltså. I shouldn't be surprised anymore..

"Du gav det ett försök. Det funkade inte. Simple as that"
- haha jovisst. Men jag börjar ledsna på att försöka. Jag börjar ledsna på att det ALDRIG funkar. Jag börjar ledsna på att jag faktiskt attackerar problemet från så många olika vinklar, och att jag bara dundrar rakt in i exakt samma jävla tegelvägg gång på gång ändå. Hur kan alla fucking vägar leda till samma tegelvägg då?

BWAHAHAHA.. btw så frågade min arbetsterapeut mig:
"VAD vill du? Tänk på det! Vad VILL du?"
Jag svarade henne direkt
"Vad jag vill? Jag vill ha en normalfungerande hjärna tack!"
det fick min pappa att skratta till lite iaf, även om terapeuten bara blev sur.

Det här är inte ens kul längre.. har varit kroniskt trött i säkert två veckor nu. Försökt med allt för att råda bot på det. Sova bättre och längre (inte för länge dock, det får ju motsatt effekt), ta powernaps efter halva dagen, äta ordentlig mat, avboka grejer för att inte stressa upp mig... Men vad händer? Blir bara tröttare och tröttare.. både idag och igår har jag känt mig som en muskelsvag zombie :C WHAT'S WRONG?!

Jahopp. I tisdags blev det mer pluggande än jag väntat mig, men även gott umgänge och god mat :) Är så glad att jag har Hanna Teddy i skolan, hade säkerligen sumpat Samhällen annars. Men som läget är fick jag istället VG+ på provet jag gjorde! WOHO!

Helgen var rejält najs. Pojkarna var här och höll mig sällskap hela fredagen och halva lördagen. Fick spontanbesök på lördagskvällen och så körde jag lite matlagningsmaraton hela helgen också. Pannkakor med nutella is the shiet!

..must begin with a single step.

Ännu en gång så händer det. Och nu skäms jag faktiskt på allvar. Jag vill bara krypa in under en filt, skita i allt, klippa banden med alla och ruttna bort i min miserabla ensamhet.

Haha alltså detta är ju larvigt. I lördags så lyckades jag trilla så illa på knäet att jag varken kunde böja eller stödja på det på flera dagar. I söndags blev jag brutalt förkyld (på nivån: be Pierre lite snällt att skjutsa mig till citygross halv tio på kvällen och åka hem i antarktis-kylan med buss liksom - för att köpa kanjang o annan skit), och igår på väg till bussen lyckas jag halka på en isfläck - inte en utan TVÅ fucking gånger och landa RAKT på svanskotan! Att böja sig är ju bara att glömma.. å nu har ryggsmärtan spridit sig till röven.

Så nu mår min kropp ganska piss. Ont i revbenen av att hosta, ont i huvudet av att nysa, ont i knäet efter fallet, ont i röven/ryggen efter andra fallet, ont i skuldran pga inkrubbingen, och nu även ont på halsen efter gaddningen..



Ganska komiskt dock. Folk hade skrämt upp mig rejält, sagt att halsen var en av de mest smärtsamma områdena på kroppen att tatuera osv. Så jag hade ju stålsatt mig rejält och var ANINGEN nervös... och så.. inget. Kändes likadant som att tatuera underarmen. Inte ont alls mao. Som en vibrerande mobil mot huden. Och precis som med armen - enda gången det sved var när redan tatuerad hud fylldes i gång på gång. Vad som däremot VAR otroligt jobbigt var att jag tydligen varken fick andas eller svälja sålänge nålen var i huden. Andpaus varje gång hon lyfte nålen mao. HAHAHAHA. Jag som har så extremt kass lungkapacitet och dessutom SUGER på att hålla andan? Ja det var ju lajbans liksom. But I did it! 4 fucking timmar klarade jag att ta två andetag och sedan hålla andan, ta ett andetag och hålla andan, and so on.

Sitter hemma i min egen lägenhet igen. Finaste Pierre och Teddii hjälpte mig få hem nästan alla mina saker och nu firar vi genom att laga kyckling i ugn med pommes och bearnaisesås (inte ett dugg konstigt att laga mat halv ett på natten!! Höhö) och atm sitter pojkarna och mini-lajvar (???) medan jag typ, bara njuter av att vara hemma igen.

Vad som gjorts denna vecka minns jag knappt. Både chill å stress om vartannat typ. Någon gång i början av veckan ringde jag vätterhem och frågade om badrummet och de gissade att det skulle bli klart på fredag eller måndag. YAY!

Nu var det ett tag sen jag skrev. Mycket har hänt sedan dess, främst har väl sociallivet utvecklats till något dokusåpa-aktigt SKÄMT och tja, livet är väl mer eller mindre kaos på det emotionella planet, men inget jag inte kan hantera på ett eller annat sätt. Life goes on liksom, bara trist att man behöver fatta vissa val och sånt som man inte trodde man skulle behöva göra :/

Med all rim och reson borde jag vara saligt harmonisk och lycklig med tanke på vädret och hur det brukar påverka mitt sinnestillstånd (såndär mysig vårsol, mild och varm, blandat med mjuk nedsinglande snöfall) men jag känner mig snarare bitter och arg idag. Suck.

Jag vet inte ens vad jag borde skriva. Sitter hemma hos päronen, bor här lite halvt i en vecka tills Linns lägenhet är redo att flyttas in i. Så jag och Linn bor här, mina katter bor hos bror Simon, sen ska vi bo hos Linn, både hon jag och klösbollarna. Sen flyttar jag hem till le öxnehaga lägenheten om några veckor. Alone. Forever alone. Just nu känns allt bara skit.

Klockan är inte ens åtta men kaffet är påsatt och byggjobbare 1 har redan anlänt.