deborah

Inatt drömde jag så helsjukt och otäckt...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Det började med att jag & flera ur min familj var på en tågstation. Jag är osäker på vart vi var (stad ?, land ?) men vi försökte hitta ett tåg till Jönköping så vi kunde komma hem. Tågstationen var VÄLDIGT underlig... istället för rulltrappor så bestod varje rum av "rullband" (typ sånna som används i fabriker) och jordade golv, och det var så många rum och rullbandsvägar att det hela kändes som en labyrint.

Pappa, min bror Simon och jag bestämmer oss för att börja leta efter perronger, då vi hittils bara hittat en enda, och det var fel perrong. Vi går in i närmsta rum och pappa kliver på rullbandet, jag & Simon tvekar, men sen hoppar Simon också på. Jag vågar inte, jag tycker rullbandet ser farligt ut.

Pappa rullar mot en lucka i andra sidan rummet, men helt plötsligt dyker det upp en "avväg" som Simon rullas in på istället. Han rullas uppåt mot en lucka och både jag & pappa blir rädda, så jag kastar mig på bandet och skyndar efter honom, och pappa rusar åt samma håll. Jag hör ett VÄLDIGT obehagligt ljud och precis när vi ser öppningen till luckan Simon rullats in på ser vi att det är någon form av mangel eller sop-kross högst upp (ett stort rullande hjul med taggar). Och det är försent. Simon är försvunnen och en fot rullar nerför bandet och stannar vid oss. Vi skyndar oss nerför bandet och ut genom öppningen till nästa rum.

I nästa rum upptäcker vi att Mariah Carey (?!) gjort oss sällskap. I det här rummet står banden stilla, och vi vet inte hur vi ska slå på dom. Mariah får en detektiv-aktig funderar blick, och rusar sedan runt på de olika banden. Hon sticker ut huvudet ur ett utav öppningarna efter ett tag och ropar att hon vet hur hon ska få igång de rullande banden.

Hon rusar uppåt och in genom en öppning, det hörs en konstigt krasande ljud, och plötsligt börjar banden rulla och vi rör oss mot öppningen till nästa rum. När vi passerar öppningen Mariah kastat sig in i så rinner det ut blod. Vi förstår att rummet "krävde ett offer" för att låta oss passera (?!), och Mariah offrade sig.

Nu kommer vi in i ett stort gammeldags rum, liknar ett sunkigt hotellrum, det är inga fler rullande band. Allt jag kan tänka på är hur kissnödig jag är, så jag rusar runt och öppnar varenda dörr jag kan hitta. Ingen toalett någonstans. Så upptäcker jag att det finns en lönndörr, och bakom den en korridor. Jag smyger ut försiiiktigt.

I korridoren rör sig en massa konstiga kvinnor. De är allihopa nästan 2m långa, supersmala och har benvita spetsklänningar och gigantiska solhattar. De bär runt på vinkaraffer, fruktskålar och virkmönster. Av någon anledning vågar jag inte ge mig tillkänna.

Helt plötsligt grabbar någon tag i min axel och när jag vänder mig om så står Mariah Carey där. Hennes hår är blött & rött från hennes eget blod, och hennes kläder är söndertrasade. Hon viskar att vi måste gå innan "dom" ser oss. När vi nästan är framme vid det sunkiga hotell-liknande rummet så hör vi ett öronbedövande hest gällt skrik, och innan jag vet vad som hänt så har jag skyndat mig in i rummet, och Mariahs kropp har kastats (av en 2m lång konstig kvinna?) in efter mig. Jag tittar på köttfärs-högen bredvid mig och förstår varför Mariah sagt åt mig att vi inte borde vara bland de där långa konstiga kvinnorna. Den här gången är hon stendöd.

Så. Vi är fångade och vet inte vad vi ska ta oss till. Då helt plötsligt blir rummet suddigt, och strax står vi på samma plats där vi började, med resten av vår familj, även Simon! Jag är lättad! Det hela måste ha varit en dröm eller hallucination.

Hela familjen börjar vandra genom den underliga tågstationen, och helt plötsligt kliver vi in i det sunkiga hotell-liknande rummet igen! Jag tycker det är obehagligt, men håller mig samman då det som tidigare skett bara var en dröm. Det är iaf vad jag tror tills mamma och min syster Anita börjar gallskrika. Anita vrålar att hon minnsann inte tänker låta sin treåriga son vara i det här rummet, och mamma börjar kaskadspy vid åsynen av köttfärs-Mariah Careys kropp. När jag själv känner lukten av kroppen så inser jag att den måste ha legat här i flera dagar! Hur länge hade vi egentligen varit på tågstationen?! Dörren har låst sig bakom oss och vi är fångade.

En mörk skrapande kall röst börjar skratta så det ekar i rummet.


Vi hör en tågvissla tjuta, och vi börjar alla springa tillbaka från samma håll vi kom (varför dörren helt plötsligt inte var låst längre vet jag inte), när vi bara är några meter från perrongen så ser vi ett gammalt ånglok med en skylt som säger "JÖNKÖPING" hängandes på sidan rulla ut från perrongen. Jag & pappa springer efter och lyckas bulta lite på tågets sida tills det stannar. Men när det väl stannat hör vi samma kalla skrapande röst börja skratta igen...

Alla tågets passagerare kliver av tåget och börjar gå mot oss. De går med böjda ryggar, händerna krökta som klor och ögonen är HELT vita. Vi förstår att det nog inte är människor alls, och börjar springa i motsatt riktning, bort från tåget. Helt plötsligt har vi sprungit in i Laura Crofts (Tombraider) trädgård, och gömmer oss bland träningsredskapen.

Och DÅ för första gången på ÅR, inser jag att det är en dröm, och jag börjar gallskrika "JAG DRÖMMER BARA! JAG DRÖMMER BARA!" och så vaknade jag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har INGEN aning om vart jag fick allt det här ifrån? Och Mariah Carey??!! Jag tycker inte ens hennes musik är speciellt bra? Vart i hela friden kom hon ifrån?