Jag som självmordsbombare
Haha, jag smäller av. Jag vet faktiskt inte ens vart jag får allting ifrån... Jag drömde...
att jag blivit ihop med en kille som sa att han ville spendera hela sitt liv med mig. Men eftersom några indian-punkare vandaliserade hans stora lyxiga herrgård så var jag tvungen att hjälpa honom, genom att surra fast sprängmedel runt min kropp och infiltrera deras by.
Jag var helt med på noterna, hjälpte tillochmed att tillverka sprängmedlet. Men sen kommer hela min tjocka släkt på besök (och jag menar verkligen alla. Utöver mina föräldrar, syskon, syskonbarn så dök fastrar, morbröder, kusiner etc upp) och jag börjar tänka om. Jag börjar tillochmed känna mig rädd, känna att jag inte ville dö. Speciellt inte för ett a-hole som min pojkvän.
Jag pratar med honom om att jag inte vill dö, varpå han bara smeker mig på kinderna och säger att allting kommer bli sååå bra (a-hole som sagt..).
Då går jag till mina föräldrar, jag kan ju inte berätta om dynamiten, så istället säger jag att jag vill men inte kan lämna min pojkvän eftersom jag har en massa kläder uppe på hans vind jag måste hämta isåfall, men inte kommer åt. Min lilla mami säger då åt mig att strunta i kläderna, att bara sticka med dom så fort jag kan.
Sagt och gjort, jag & hela min släkt smyger ut ur huset på natten för att aldrig återvända.
När vi återvänder till mitt barndomshem så färgar jag håret lila, och blir inte helt nöjd så jag slänger i röd färg, vilket resulterade i att jag fick helt vitt hår (?!). Därefter skyndar jag mig iväg till apoteket eftersom jag behövde akut nässpray. När jag skulle ut från apoteket så visade det sig att hissen för att ta sig ut var trasig, och hundratals människor trängdes i en trappuppgång. När jag själv försöker gå i trapporna så upptäcker jag att trapporna har en annan gravitationsstyrka och att mina ben knappt bär mig, så en stackars sate får gå och putta, knuffa, och lyfta mig hela vägen till utgången.
haha som sagt. Vet inte vart jag får allting ifrån?! Jag drömmer VÄLDIGT ofta nuförtiden, men tyvärr känns majoritetem av drömmarna inte lämpliga att prata högt om...
att jag blivit ihop med en kille som sa att han ville spendera hela sitt liv med mig. Men eftersom några indian-punkare vandaliserade hans stora lyxiga herrgård så var jag tvungen att hjälpa honom, genom att surra fast sprängmedel runt min kropp och infiltrera deras by.
Jag var helt med på noterna, hjälpte tillochmed att tillverka sprängmedlet. Men sen kommer hela min tjocka släkt på besök (och jag menar verkligen alla. Utöver mina föräldrar, syskon, syskonbarn så dök fastrar, morbröder, kusiner etc upp) och jag börjar tänka om. Jag börjar tillochmed känna mig rädd, känna att jag inte ville dö. Speciellt inte för ett a-hole som min pojkvän.
Jag pratar med honom om att jag inte vill dö, varpå han bara smeker mig på kinderna och säger att allting kommer bli sååå bra (a-hole som sagt..).
Då går jag till mina föräldrar, jag kan ju inte berätta om dynamiten, så istället säger jag att jag vill men inte kan lämna min pojkvän eftersom jag har en massa kläder uppe på hans vind jag måste hämta isåfall, men inte kommer åt. Min lilla mami säger då åt mig att strunta i kläderna, att bara sticka med dom så fort jag kan.
Sagt och gjort, jag & hela min släkt smyger ut ur huset på natten för att aldrig återvända.
När vi återvänder till mitt barndomshem så färgar jag håret lila, och blir inte helt nöjd så jag slänger i röd färg, vilket resulterade i att jag fick helt vitt hår (?!). Därefter skyndar jag mig iväg till apoteket eftersom jag behövde akut nässpray. När jag skulle ut från apoteket så visade det sig att hissen för att ta sig ut var trasig, och hundratals människor trängdes i en trappuppgång. När jag själv försöker gå i trapporna så upptäcker jag att trapporna har en annan gravitationsstyrka och att mina ben knappt bär mig, så en stackars sate får gå och putta, knuffa, och lyfta mig hela vägen till utgången.
haha som sagt. Vet inte vart jag får allting ifrån?! Jag drömmer VÄLDIGT ofta nuförtiden, men tyvärr känns majoritetem av drömmarna inte lämpliga att prata högt om...
Kommentarer
Postat av: Em
Behöver du hitta på alls när du skriver böcker? Du kan ju bara använda dina drömmar? :D
Trackback