deborah

Är det jag som har fel? Är det jag som är naiv och helt enkelt inte kan acceptera hur människor är funtade? Eller har jag en förjävla otur som hamnar i sällskap där jag blir djupt besviken och sviken av de jag bryr mig om? Får man inte hoppas och förvänta sig att folk ska vara ärliga och moraliskt korrekta längre?

Jag är så trött på medhållare/lögnare som först långt senare visar sitt rätta anlete.
Jag är så trött på att bli sviken av folk jag litar på.
Och jag är trött på att folk är så ovilliga att inse när de har problem (framförallt när det skadar dom de älskar)

Det senaste året har varit mer omtumlande på den sociala fronten än jag någonsin kunnat föreställa mig, och det verkar inte bli bättre trots att tiden går och det för ett ögonblick ser ljusare ut.

Beror detta på att jag förlåter så lätt och ofta, att jag förstår att folk ångrar sig när de gjort något dumt? Späder det på respektlösheten de uppenbarligen har för mig? Borde jag bli en liten elak fitta som svär, spottar, super och aldrig någonsin förlåter? Är det enda sättet att inte bli sänkt i den här världen? Att bli hårdhudad och elak?

Jag vet inte om jag borde ge upp helt och flytta till en annan kontinent i hopp om att människor är mer pålitliga där. Förhoppningsvis blir framtiden ljusare... (det är väl det jag gillar med mig själv, jag ser alltid möjlighet till ändringar och förbättringar)


Men idag tänker jag inte grubbla över det här mer. Idag ska jag åka hem till mina föräldrar och umgås med min äldsta bror. Ska bli trevligt. Och det andra pluset idag är att jag äntligen börjar få ordning på mina nya matvanor. Det går trögt, men det går.