Ett rymdäventyr

Okej, det här är nog den mest urflippade dröm jag haft på länge tror jag...

Den började med att jag var tatuerare på ett rymdskepp. Det var inte mitt jobb utan mer en hobby. En utav dom jag tatuerade var höggravid och ville ha bägge armarna tatuerade. Av någon anledning valde jag att tatuera en naken kvinnokropp på den ena armen, vilket ställde till ett himla ståhej. Hennes pojkvän blev galen, men innan jag hann göra något åt saken fick hon värkar och 'strålades ner' för att föda.

Senare sitter jag & en arbetskamrat på rymdskeppet vid våra stationer, vi diskuterar hur dumt det är att vi inte får skriva vad vi vill i breven/mejlen till varandra. Så på pin kiv börjar jag skriva ett brev som bryter mot alla reglerna gällande brev. Vår överordnare stormar in en halvtimme senare till våra stationer (alla brev blir korrekturlästa innan de skickas iväg), och skäller ut mig. Hon påpekar bland annat hur opassande det är att jag använt ordet 'änglamat' när det står i reglerna att det är ett utav de mest förbjudna orden. Jag blir vrålförbannad och försöker förklara hur dumt systemet är.

Men vi blir avbrutna, för vi har åkt in i ett rymdterritorium där ett jätte-slem-monster lever. Det liknar mest en gigantisk cancerböld med hål och ögon överallt. Vi beväpnar oss och gör oss redo för strid, monstret är 4ggr större än vårt rymdskepp och har oss i ett järngrepp. Dessutom är besten telepatisk, och förklarar hur den vill förgöra oss på de mest vidriga sätt.

En av våra äldsta skepp-medlemmar är en gammal dam med rullator och hett temperament. Hon rusar rakt in i en utav monstrets gap, viftande med käppen och vrålandes att monstret skulle göra sitt bästa. Han slukar henne på bara någon minut, efter att ha utförligt beskrivit hur hon kommer dö inuti hans buk. En manlig medlem rusar till ett utav monstrets ögon och försöker skjuta, men monstret tar ingen skada. Sedan 'sugs' mannen in i ett hål i monstret likt vaccuum.

Plötsligt meddelar kaptenen att vi lyckats slita oss loss från monstret, och vi flyger därifrån så snabbt vi kan. Hela besättningen sörjer våra förlorade medlemmar, och kan inte riktigt glädjas åt vår flykt, då vi alla hellre velat döda besten.


Seriöst... vart jag fått detta ifrån är en gåta. Jag tittade inte ens på något rymd-aktigt på teven igår? Haha, jag var mest glad åt att vakna. För den här drömmen kändes inte spännande på något sätt alls.



Ps. Illustrerade en fin liten bild, ger inte drömmen rättvisa iof då monstret var så fruktansvärt mycket äckligare :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback