deborah

Tidigt igår morse beslöt jag mig för att rensa ut gamla spöken (minnen). Det finns alltför mycket de senaste åren jag helt enkelt inte vill bli påmind om, så nu ska jag göra mitt bästa för att rensa ut allting som kan påminna mig om den tiden. Några få minnen i form av foton eller så lär jag väl spara antar jag.. men det mesta ska bort.

Jag tänker inte ångra de där åren, för utan dom hade jag inte haft den insikten jag har idag, jag hade inte varit den personen jag är idag, jag hade gått miste om några fina upplevelser och det finns underbara människor jag aldrig skulle ha träffat. Men den röda tråden genom alla åren gör ont att minnas, och därför har jag beslutat mig för att börja slänga saker så jag slipper bli påmind om personen jag var. Hur naiv och idiotisk jag var. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte sluta vara arg på mig själv för det.

Jag började med att massakera mina fotoalbum (grundidén var att "göra om" dom... men efter någon timme insåg jag att jag nog ändå behöver köpa helt nya album, eftersom jag slet ut mer än jag lät vara kvar)

Det här känns bra. Det kändes som något jag behövde göra. Lite dramaqueen över det hela, men jag behövde ju bara göra det en gång so what's the harm?

Har mycket rensning kvar dock... Det är inte bara fotoalbumen jag behöver ta itu med. Men nu har jag skjutit upp det här länge nog, och det behöver göras helt enkelt :) Och härligt nog känns det inte ett dugg jobbigt som jag trodde, det känns befriande, förnyande!

Jag tror ett nytt Jag kräver en tillvaro där man inte blir konstant påmind om tråkiga saker!