deborah

Jag har varit en riktig liten kärlekskrank ända sedan jag var gammal nog att prata. Hela mitt liv har mitt huvud surrat av fantasier och förhoppningar gällande kärlek. När jag var liten längtade jag efter enkla saker, någon att krama eller hålla i handen. När jag blev äldre längtade jag uppenbarligen efter mer än så.

Och när jag var tonåring så behövde jag inte leta länge innan jag hittade kärlek, och sedan slutade mitt huvud surra. Men det slutade ju inte väl... Och nu har det gått ett år... och mitt huvud surrar värre än någonsin.

Och jag känner mig så... vilsen. Enda gången jag "dejtat" slutade det med ett 6år långt förhållande, och därför har jag enbart erfarenhet av hur man beter sig i ett förhållande, men noll erfarenhet när det kommer till att flirta, ragga, dejta (kalla det vad man vill). När någon ger mig en komplimang kan jag inte ens ta emot den för jag är så förbaskat ovan vid det hela.

Jag är en frustrerad VUXEN som är totalt vilse & ovan vid singeldjungeln. Dessutom är jag skitfeg.