deborah

Jag har redan ändrats på många sätt. Jag genomför det jag vill och bryr mig inte ifall andra misstycker, jag har visat mig självständig på ett sätt de flesta inte trodde jag skulle klara (HAH! IN YOUR FACE!), jag har lagt om mina matvanor och tänker ALDRIG gå tillbaka (också något de flesta inte trodde jag skulle klara), jag har slutat säga nej och slingra mig ur situationer jag tycker är jobbiga och jag har börjat älska mig själv.

När jag "ser tillbaka" på personen jag varit de senaste åren så känns det mesta bara som en dimma. Som om inget någonsin hände och som om jag var nästan död inombords, men nu börjar jag komma till liv.

Mitt nästa "mål" är att sluta dalta så med Charlie. Pga henne har jag känt mig "låst" här hemma, men nu har jag fått grönt ljus och mina föräldrar lovar att se efter henne varenda gång jag vill resa bort. FÖR JAG SKA MINSANN UT & HITTA PÅ SAKER IGEN!

Aaaah. Det är härligt att kunna känna och tänka såhär nu. Att inte bara säga "Jag är så jävla läcker" å använda det som en sköld när man egentligen tycker att man är ful och fet. Det här är mitt nya jag, och jag älskar det ;)

Nej nu ska jag sätta på en kanna kaffe och göra något skoj!

Ps. Jag är lycklig. Visade sig att Drop-in solariet ca 100m från min lya har öppet till 22. För en nattuggla som jag själv är det SKITBRA! Tog en snabb solstund ikväll och lär fortsätta. Vad HÄRLIGT det är att sola! Brukar alltid fantisera att jag ligger på en strand någonstans...

Pps. Svullnaden/ömheten i armen har börjat lägga sig, och det kliar knappt alls längre. Min husdoktor valde att lägga in staven närmare ytan den här gången, så jag gissar att det kanske var därför den blev lite jobbig. Och syster Louise, jag använder samma typ av stav jag alltid använt: Implanon.