deborah

För 5 och en halv vecka sedan slutade jag och Daniel snusa, han är fortfarande sugen på snus och jag har helt plötsligt börjat bli sugen på cigg. Jävla skit. Ibland undrar jag om man någonsin blir HELT mentalt fri ifrån en ful ovana som skänkt en tröst och behag under så många år?

Nåja. På söndag är det ju faktiskt 6 veckor (eller 1,5 månad) som fria - inte illa pinkat.


Utöver att vara tobaksfri sååå... har jag väl inte gjort något annat direkt fantastiskt. Försöker banka in skrivrutiner vilket inte verkar gå alls. Dumma dumma hjärna. Och så knarkar jag socker som om jag faktiskt vill fysiskt skada mig själv.


Jag känner mig bara så jävla loj just nu.


....Känns som att jag inte vill träffa människor men BEHÖVER träffa människor, så jag anstränger mig för att vara social och ha kul och det slutar med att min hjärna känns som potatismos och jag bara säger helt fel saker och gör folk obekväma. De senaste 3-4 gångerna jag samtalat med någon så har det uppstått sånna där jävla dånande tystnader efter att jag sagt något som tydligen var helt åt skogen.

Suck. Jag vill supa, dansa, äta korv och inte bry mig. Får man ha sånna perioder i livet, då man inte bryr sig och bara ÄR? Bara skiter i allt och bara existerar? Får man det? Ger det något, laddar det ens batterier så att man tar sig samman efteråt eller gör det hela bara saker och ting värre?

Shitthesame.