Klämdag

Det är verkligen irriterande att ha en så låg stress-o-krav-faktor som jag har just nu. Jag vet ju varför den är så abnormt låg just nu - den sjunker alltid i bottnen när jag har en svacka, men det hjälper ju inte mig nåt sålänge jag inte också vet HUR jag ska råda bot på det.

I helgen hjälpte jag som sagt bror att packa ner allt han äger och har. Igår hade vi städdag, och imorgon är det kalas hos min syster vilket innebär att jag måste åka till A6 the shoppingcenter of d00m (om man ogillar folksamlingar och stressiga miljöer) först. Så ja. Idag är en "klämdag". På mitt schema står det att jag ska slappa, slöa, softa, chilla å inte göra ett skit.

Men jag är så less på mig själv. Och min ständiga vill-vara-alla-till-lags-sida har fruktansvärda skuldkänslor. Både bestis och Daniel vill ut och gå, men jag säger nej, jag blir bjuden på fest (och har blivit nu säkert 5 helger på raken), men jag säger nej, det har varit barnkalas och söndagsmiddagar som jag tackat nej till, och nu för inte sålänge sen blev jag bjuden på en inflyttningsfest, och om jag inte mirakulöst börjar må hiiimla mycket bättre lär jag väl tacka nej till det också.

Då tål man verkligen inget. När man inte ORKAR med roliga och trevliga saker.


Men solen skiner. Vårsolen. Det är bland det bästa solskenet jag vet. Och tills sommaren SKA jag vara på topp.


Har ett möte den 21 mars, jag ska sätta mig nu och försöka skriva ner allt jag behöver ta upp då. Kanske kan det lätta mitt sinne lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback