Outforskade plågsamma vägar

Det känns som att min hjärna arbetar på högvarv helt plötsligt.

Läkarbesöket igår gick över förväntan, har nog aldrig mött på en så fullständigt underbar överläkare tidigare i mitt liv. Hon var förstående, tålmodig och hon UPPMÄRKSAMMADE vad jag själv känner har varit framgångar och kraftansträngningar medan så många andra i vården bara "slår ner på" just dessa punkter hos mig. Att få höra att jag verkligen kämpat var som balsam för min såriga själ. Dessutom fick jag bekräftelse på ett flertal andra punkter, det kändes också skönt. Att få bekräftat att man inte är paranoid utan uppmärksam på kroppens varningssignaler, och att jag hade RÄTT. Inte paranoid alls med andra ord.

Nåja. Som sagt. Tänker mycket och länge hela dagarna just nu. På min situation i dagsläget, på framtiden, på vägar som ännu är outforskade, men kanske vore lämpliga att börja klampa in på. Vägar jag aldrig trodde att jag skulle gå, har visat sig kanske vara helt rätt vägar för mig.

Om det är något de senaste åren lärt mig, så är det att det ibland måste få göra ont innan det blir bättre. Att saker man fruktar kan vara värda att utsätta sig för så att man kommer ut starkare på andra sidan.

Jag grubblar på om det är vad jag borde göra. Jag vill inte. Jag är rädd. Men den förnuftiga sidan av mig tror verkligen att det skulle få mig att må bättre i längden och framöver. Jag kan inte börja gå på just den vägen ännu, det är inte aktuellt förrän om ½-1år. Men jag funderar verkligen stenhårt på det nu, trots att det vissa dagar gör mig gråtfärdig.

Men ibland gör sanningen ont helt enkelt. Och jag är inte bitter, mest sorgsen. Insikt är inte alltid sådär skitkul, men det brukar iaf leda till något gott i slutändan.


Men innan något alls av det där blir aktuellt har jag två punkter att pricka av. Det ena är att skriva klart boken, boken som på sätt och vis redan är färdig. En bok jag aldrig skrivit om här. Det andra är att eventuellt börja kriga med Försämringskassan. Jag vet inte i vilken ände jag borde börja, vilka jag borde rådfråga om detta eller något alls. Jag vet bara vad jag blev uppmärksammad på igår, och jag VET att jag måste vara stark och stå på mig. Trots att jag är snudd på utbränd. Trots att jag känner mig så nedstämd och orkeslös. Trots att jag grinar var och varannan dag. Jag måste samla energi och styrka för att ta itu med detta.


Ps. Jag längtar så OTROLIGT mycket efter sommaren just nu! 

Jag vill köpa söta klänningar och strutta omkring i!
Jag vill känna solen mot skinnet och sand mellan tårna!


Bild snodd från Bubbleroom.se

Kommentarer
Postat av: Fröken Räv

Svar; Hahaha ibland tror jag att du fönstershoppar mer åt mig än åt dig själv. ;)

Te-dejt någon dag låter som en mycket bra idé, blir ju nyfiken nu. Ska bara kräla ur skalet av den värsta ångesten. Typ torsdag eller fredag?



(Och ja, klänningen skrek, damn you!)



och

Svar; Tack tack tack! <3

Nej, jag drog bara till med den månad som lät bäst för att sitta i regnet och röka budgetcigg, haha. Ganska random med månadsvalet med andra ord. Vet ju att beskrivningen av "balkongen" låter som en tvilling till vår uteplats men jag tänkte väl mest att... det är det ju nästan ingen som vet utom typ jag, robin, lia och du, så då funkar det liksom, haha.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback