Yla mot månen

Nu var det ett tag sen jag skrev. Mycket har hänt sedan dess, främst har väl sociallivet utvecklats till något dokusåpa-aktigt SKÄMT och tja, livet är väl mer eller mindre kaos på det emotionella planet, men inget jag inte kan hantera på ett eller annat sätt. Life goes on liksom, bara trist att man behöver fatta vissa val och sånt som man inte trodde man skulle behöva göra :/

Senaste är iaf att jag och bestis tillslut fick nog of all the drama och impulsflydde till Halmstad i onsdags just to get away from it all. Det resulterade givetvis i att vi bodymoddade oss lite ytterligare för man måste ju helt enkelt passa på när man hälsar på världens bästa Flogger :)


Den här gången gjorde jag förvisso bara en grej, men det var en rejäl grej så det räckte gott och väl! Nämligen en inkrubbing (vilket är en scarification som man fyller i med tatueringsbläck - i mitt fall rött bläck).


Här karvar Flogger i mig med skalpellen!

Det var en upplevelse jag inte kan återberätta i ord med rättvisa. Jag hörde hur huden "sprack"/klövs eller vad man säger när skalpellen skar i huden. Det var ett "rispande" ljud i varje fall. Och smärtan? OH THE PAIN!! Jag har ju inget att direkt jämföra med, men skönt var det då INTE. Smärtsamt till tusen.. Grimaserade en hel del.


Här har han i bläcket!


Blev både yr och dåsig, och efteråt fnissade jag ganska hysteriskt. Oh the joy of en hjärna som ballar ur. Han snittade flera gånger för att bredda skårorna till rätt bredd, och han skar 3mm djupt. Jag är fan berättigad till bad-ass-of-the-year-utnämning nu!


Så frågan är vad jag ska säga nu att klösmärkena står för. Har jag blivit attackerad av en björn? Hemsökt av Freddy Krueger? Eller är det snart dags att yla mot månen efter varulvs-attacken? hehehehe...
Närbild. Köttigt som fan :)
Och nu är man hemma i Jönköping igen. Kom hem igår. Jag och bestis retreatade till föräldrarna det första vi gjorde eftersom tja.. vi pallade fortfarande inte att återgå till den dokusåpa-aktiga tillvaron vi flydde ifrån i onsdags. Men vi kidnappade iaf med oss Pierre för han är det alltid bekvämt att umgås med, och sen är han ingen periodboy heller BWAHAHAHAHA. Linn kanske borde tatuera in min fina skiss av period-boy som nästa projekt? Jag tycker iaf det....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback