Stämplad

Tänk, att alltid blir man stämplad. Som liten var jag tjocka pojkflickan som var kristen, i tonåren var jag den kaxiga och bråkiga bruden (egentligen var jag inte alls särskilt badass, men går man i en skola där alla sjunger halleluja varje morgon så krävs det inte mycket för att bli kallad till rektorn direkt..), och jag vet med mig att jag fått betydligt fler stämplar än så beroende på hur folk lärt känna mig.

Människor förändras. Saker förändras. Livet går vidare. Man kan inte haka upp sig på det förflutna och leva därefter. Livet är här och nu, och det är kort.

Mycket tankar i huvudet inatt. Vissa privata tankar, andra tankar kring Linda och hennes metafor för att livet är ett torn som behöver stadig och stabil grund. Ytterligare några frustrerade/misstänksamma tankar riktade till vågen, för nu börjar jag tro att den gått sönder faktiskt.


Men i vilket fall så känns det som att kvällen fick ett riktigt bra avslut, nu ska jag ta mig en cigg och sedan ska jag sova som en gris.



Ps. Väldigt sent nyårslöfte till mig själv: Lev mer, tänk mindre, och låt saker få ta sin tid.
Nu är det typ 5 pers som sagt det till mig den senaste månaden, får nog inse att dom faktiskt har rätt.

Nattens (och för alltid min absoluta favorit-) låt:



Mat Kearney - Where we gonna go from here


All your ways and all your thunder
Got me in a haze running for cover
Where we gonna go from here
Where we gonna go from here

I've waited and I'll wait some more
Won't see me knocking on another door
But all this is crazy and amazing
There's only one half of us that I'm saving
So I'm praying just to let it go
Watch from a distance just to see you glow
Seven hundred places seven hundred faces more

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback