Not okay
Okej.. det är verkligen INTE okej att sova till fyra på eftermiddagen.
Och inte har jag fått liv i min gubbe heller. Men Björn är påväg över, kanske kan han råda bot på den saken. Och planen för idag är att balkonghänga eller något med Galpal.
Jag har HUVUDVÄRK ;C
Och inte har jag fått liv i min gubbe heller. Men Björn är påväg över, kanske kan han råda bot på den saken. Och planen för idag är att balkonghänga eller något med Galpal.
Jag har HUVUDVÄRK ;C
Grubblerier
På ett sätt känner jag mig väldigt lyckligt lottad i livet, av många skäl. I andra fall känner jag mig som världens största förlorare.
Jag tror ganska inbitet på karma, världsbalans och hela tjoderittan... Så jag tänker lite tyst för mig själv att min sits kanske beror på balans. Att man inte kan få allt. Att genom att ha så mycket gott i sitt liv, måste man dra världens fetaste nitlott på några punkter också.
Just nu sitter jag och grubblar.
Haha. "Just nu". Är det inte vad jag alltid gör? I vilket fall tror jag att jag ska försöka skriva av mig lite. Skriva en övning jag tänkt lite på, skriva en slags mindmap jag fick tips om att göra av en annan, kanske hitta på något helt eget också. Ja, jag vet inte. Men jag måste få allting ur huvudet i alla fall.
Jag tror ganska inbitet på karma, världsbalans och hela tjoderittan... Så jag tänker lite tyst för mig själv att min sits kanske beror på balans. Att man inte kan få allt. Att genom att ha så mycket gott i sitt liv, måste man dra världens fetaste nitlott på några punkter också.
Just nu sitter jag och grubblar.
Haha. "Just nu". Är det inte vad jag alltid gör? I vilket fall tror jag att jag ska försöka skriva av mig lite. Skriva en övning jag tänkt lite på, skriva en slags mindmap jag fick tips om att göra av en annan, kanske hitta på något helt eget också. Ja, jag vet inte. Men jag måste få allting ur huvudet i alla fall.
Knappen som fastnat på paus
Likt effekterna i en hollywoodfilm står jag mitt i världen, och bilar, människor och händelser rusar förbi mig i en så hög hastighet att jag bara uppfattar det som ett sudd. Jag sträcker ut handen efter någon för att ställa en fråga, men personen är redan hundratals mil borta. Det är så det känns.
För det känns inte som att jag är trasig, det känns inte som att jag behöver lagas. Det känns bara som att allting går för snabbt för att jag ska hinna blinka, reagera, andas eller hinna med. Är världen inställd på snabbspola medan jag själv fastnat med knappen på paus?
Är det meningen att jag ska känna mig misslyckad, eller är det bättre att se på alla andra som övermänniskor med superkrafter? Är det ens en liknelse någon annan skulle förstå?
Vad var det jag sagt som fick henne att skratta? Jo javisst ja.
Allting i livet är bollar. Allting man gör, för att man måste eller vill, är bollar. Och när jag jonglerar så tappar jag dom en efter en. Jag blir bättre och bättre på att jonglera, jag har räknat ut exakt hur många bollar jag kan hålla i luften samtidigt. Vilken succé. Vilken enorm känsla av att ha lyckats.
Men så är det ju den där bollen. Den där bollen jag börjat frukta och hatar. Bollen som hemsöker mina drömmar, som dyker upp varenda gång man pratar med någon, som hela livet egentligen cirkulerar runt. Den oljeindränkta bollen. Bollen som av någon anledning är alldeles för kladdig och hal för att vara möjlig att jonglera ordentligt med. Den kladdar ner alla de andra bollarna också så klart. Så allihopa blir omöjliga och hala.
Så nu står jag där igen. I en pöl av olja och bollar. Vilken borde jag plocka upp först? Världen susar förbi mig i en så hög hastighet att jag knappt hinner blinka. Jag hinner inte med.
Jag önskar det var annorlunda. Jag önskar den där bollen inte var så hal. Jag önskar jag kunde torka den torr och greppbar. Jag önskar jag hade fler armar att jonglera med. Jag önskar jag rörde mig i samma hastighet som omvärlden.
Jag önskar att jag också var en övermänniska med superkrafter.
Som om jag rörde mig i en annan dimension eller en pararell verklighet.
För det känns inte som att jag är trasig, det känns inte som att jag behöver lagas. Det känns bara som att allting går för snabbt för att jag ska hinna blinka, reagera, andas eller hinna med. Är världen inställd på snabbspola medan jag själv fastnat med knappen på paus?
Är det meningen att jag ska känna mig misslyckad, eller är det bättre att se på alla andra som övermänniskor med superkrafter? Är det ens en liknelse någon annan skulle förstå?
Vad var det jag sagt som fick henne att skratta? Jo javisst ja.
Allting i livet är bollar. Allting man gör, för att man måste eller vill, är bollar. Och när jag jonglerar så tappar jag dom en efter en. Jag blir bättre och bättre på att jonglera, jag har räknat ut exakt hur många bollar jag kan hålla i luften samtidigt. Vilken succé. Vilken enorm känsla av att ha lyckats.
Men så är det ju den där bollen. Den där bollen jag börjat frukta och hatar. Bollen som hemsöker mina drömmar, som dyker upp varenda gång man pratar med någon, som hela livet egentligen cirkulerar runt. Den oljeindränkta bollen. Bollen som av någon anledning är alldeles för kladdig och hal för att vara möjlig att jonglera ordentligt med. Den kladdar ner alla de andra bollarna också så klart. Så allihopa blir omöjliga och hala.
Så nu står jag där igen. I en pöl av olja och bollar. Vilken borde jag plocka upp först? Världen susar förbi mig i en så hög hastighet att jag knappt hinner blinka. Jag hinner inte med.
Jag önskar det var annorlunda. Jag önskar den där bollen inte var så hal. Jag önskar jag kunde torka den torr och greppbar. Jag önskar jag hade fler armar att jonglera med. Jag önskar jag rörde mig i samma hastighet som omvärlden.
Jag önskar att jag också var en övermänniska med superkrafter.
Morgonrocksdag
Idag har jag inte gjort ett skit. Jag tog en lång dusch och skrubbade skiten ur min stackars hud, smörjde hela kroppen med lotion, tog ett långt fotbad framför TVn medan jag hävde i mig allt möjligt ätbart och nu sitter jag här, nio på kvällen och har fortfarande inte hoppat ur morgonrocken.
Ibland är livet bara så bra.
Nu sitter jag och försöker hitta något mirakelmedel som får håret att växa i läskig fart. Vill ju kunna klippa bort allt det fula färgade....
Gullig & Lullig
Jag började dagen med att bege mig hem till päronen för våffelkalas med bror, syster, svåger och tillhörande barnaskara. Det åts våfflor tills vi stupade, dracks kaffe tills vi hispade, tjattrades, babblades och ja. Som vanligt när familjen Stenberg hittar på nåt. Pappa var jättegullig och hjälpte mig med lite pappersarbete till försämringskassan, och trots inplanerad städning så blev det inget med det utan jag fick skjuts hem av bror.
Kom hem och möttes av en mycket smarrig doft. Björn hade lagat tapas åt oss! Majskolvar i ugn med någon marinad/sås på, revbensspjäll, ugnsstekta enorma vilda svampar med gegg-fyllning, hemgjord pesto på cashewnötter, minipizzor med lyxoliver och parmaskinka, citronkokta kronärtskockor man fick doppa i smält smör och gud vet vad mer. Jag föreslog bums att vi borde införa ett "Björn-bord" mellan årens julbord och påskbord. Så gott var det!
Därefter dracks det öl medans vi babblade om livet, psyket, mediciner, kärlek, sex och allt möjligt annat man babblar på om när alkoholen kickar in. Vi tittade på Needful Things också. Stephen King är kungen av skräck helt klart.
Over-all en bra fredag.
Imorgon ska jag hem till bror i vaggeryd och hjälpa honom packa upp sina grejer. Och nu snart så ska jag och älskling nanna kuddarna.
Kom hem och möttes av en mycket smarrig doft. Björn hade lagat tapas åt oss! Majskolvar i ugn med någon marinad/sås på, revbensspjäll, ugnsstekta enorma vilda svampar med gegg-fyllning, hemgjord pesto på cashewnötter, minipizzor med lyxoliver och parmaskinka, citronkokta kronärtskockor man fick doppa i smält smör och gud vet vad mer. Jag föreslog bums att vi borde införa ett "Björn-bord" mellan årens julbord och påskbord. Så gott var det!
Därefter dracks det öl medans vi babblade om livet, psyket, mediciner, kärlek, sex och allt möjligt annat man babblar på om när alkoholen kickar in. Vi tittade på Needful Things också. Stephen King är kungen av skräck helt klart.
Over-all en bra fredag.
Imorgon ska jag hem till bror i vaggeryd och hjälpa honom packa upp sina grejer. Och nu snart så ska jag och älskling nanna kuddarna.
Garfield och Charlie?
Eller Nermal och Eddie? Haha. Ja, en grå och en röd, fast i vårt hem har kissarna ombytta roller från karaktärerna. Här hemma är det Charlie som sitter med kanonstora ögon och utnyttjar sin söthet medan Eddie går lös på lasagnen vi ställt på bordet (I'm not frikkin' kidding! Han åt en stor bit lasagne jag lämnade kvar på tallriken för några veckor sen!)
On another note
Igår kväll gastade Eddie som tokig. Jag fattade inte vad fanken han tjatade om förrän jag öppnade toalettdörren åt honom och han flög in som en missil till sin låda.
Han gick uppenbarligen runt och gastade
"Matte för fan ÖPPNA dörren jag behöver ju SKITA sooo baaaad...! ÖPPNA DÅ!"
Iaf. En stank bortom denna värld började sprida sig i lägenheten, och när jag kikade in i badrummet ligger där en så stor skithög i lådan att jag snarare hade gissat på att vi haft besök av en storvuxen hund snarare än lilla Herr Mjaou. Herr Mjaou som för övrigt låg utslagen i hallen och flämtade med tungan hängande ut ur munnen efter sin stolta prestation.
Det är härligt att vara kattägare. Speciellt när en lådrensning får ögonen att tåras...
On another note
Igår kväll gastade Eddie som tokig. Jag fattade inte vad fanken han tjatade om förrän jag öppnade toalettdörren åt honom och han flög in som en missil till sin låda.
Han gick uppenbarligen runt och gastade
"Matte för fan ÖPPNA dörren jag behöver ju SKITA sooo baaaad...! ÖPPNA DÅ!"
Iaf. En stank bortom denna värld började sprida sig i lägenheten, och när jag kikade in i badrummet ligger där en så stor skithög i lådan att jag snarare hade gissat på att vi haft besök av en storvuxen hund snarare än lilla Herr Mjaou. Herr Mjaou som för övrigt låg utslagen i hallen och flämtade med tungan hängande ut ur munnen efter sin stolta prestation.
Det är härligt att vara kattägare. Speciellt när en lådrensning får ögonen att tåras...
Outforskade plågsamma vägar
Det känns som att min hjärna arbetar på högvarv helt plötsligt.
Läkarbesöket igår gick över förväntan, har nog aldrig mött på en så fullständigt underbar överläkare tidigare i mitt liv. Hon var förstående, tålmodig och hon UPPMÄRKSAMMADE vad jag själv känner har varit framgångar och kraftansträngningar medan så många andra i vården bara "slår ner på" just dessa punkter hos mig. Att få höra att jag verkligen kämpat var som balsam för min såriga själ. Dessutom fick jag bekräftelse på ett flertal andra punkter, det kändes också skönt. Att få bekräftat att man inte är paranoid utan uppmärksam på kroppens varningssignaler, och att jag hade RÄTT. Inte paranoid alls med andra ord.
Nåja. Som sagt. Tänker mycket och länge hela dagarna just nu. På min situation i dagsläget, på framtiden, på vägar som ännu är outforskade, men kanske vore lämpliga att börja klampa in på. Vägar jag aldrig trodde att jag skulle gå, har visat sig kanske vara helt rätt vägar för mig.
Om det är något de senaste åren lärt mig, så är det att det ibland måste få göra ont innan det blir bättre. Att saker man fruktar kan vara värda att utsätta sig för så att man kommer ut starkare på andra sidan.
Jag grubblar på om det är vad jag borde göra. Jag vill inte. Jag är rädd. Men den förnuftiga sidan av mig tror verkligen att det skulle få mig att må bättre i längden och framöver. Jag kan inte börja gå på just den vägen ännu, det är inte aktuellt förrän om ½-1år. Men jag funderar verkligen stenhårt på det nu, trots att det vissa dagar gör mig gråtfärdig.
Men ibland gör sanningen ont helt enkelt. Och jag är inte bitter, mest sorgsen. Insikt är inte alltid sådär skitkul, men det brukar iaf leda till något gott i slutändan.
Men innan något alls av det där blir aktuellt har jag två punkter att pricka av. Det ena är att skriva klart boken, boken som på sätt och vis redan är färdig. En bok jag aldrig skrivit om här. Det andra är att eventuellt börja kriga med Försämringskassan. Jag vet inte i vilken ände jag borde börja, vilka jag borde rådfråga om detta eller något alls. Jag vet bara vad jag blev uppmärksammad på igår, och jag VET att jag måste vara stark och stå på mig. Trots att jag är snudd på utbränd. Trots att jag känner mig så nedstämd och orkeslös. Trots att jag grinar var och varannan dag. Jag måste samla energi och styrka för att ta itu med detta.
Ps. Jag längtar så OTROLIGT mycket efter sommaren just nu!
Bild snodd från Bubbleroom.se
Läkarbesöket igår gick över förväntan, har nog aldrig mött på en så fullständigt underbar överläkare tidigare i mitt liv. Hon var förstående, tålmodig och hon UPPMÄRKSAMMADE vad jag själv känner har varit framgångar och kraftansträngningar medan så många andra i vården bara "slår ner på" just dessa punkter hos mig. Att få höra att jag verkligen kämpat var som balsam för min såriga själ. Dessutom fick jag bekräftelse på ett flertal andra punkter, det kändes också skönt. Att få bekräftat att man inte är paranoid utan uppmärksam på kroppens varningssignaler, och att jag hade RÄTT. Inte paranoid alls med andra ord.
Nåja. Som sagt. Tänker mycket och länge hela dagarna just nu. På min situation i dagsläget, på framtiden, på vägar som ännu är outforskade, men kanske vore lämpliga att börja klampa in på. Vägar jag aldrig trodde att jag skulle gå, har visat sig kanske vara helt rätt vägar för mig.
Om det är något de senaste åren lärt mig, så är det att det ibland måste få göra ont innan det blir bättre. Att saker man fruktar kan vara värda att utsätta sig för så att man kommer ut starkare på andra sidan.
Jag grubblar på om det är vad jag borde göra. Jag vill inte. Jag är rädd. Men den förnuftiga sidan av mig tror verkligen att det skulle få mig att må bättre i längden och framöver. Jag kan inte börja gå på just den vägen ännu, det är inte aktuellt förrän om ½-1år. Men jag funderar verkligen stenhårt på det nu, trots att det vissa dagar gör mig gråtfärdig.
Men ibland gör sanningen ont helt enkelt. Och jag är inte bitter, mest sorgsen. Insikt är inte alltid sådär skitkul, men det brukar iaf leda till något gott i slutändan.
Men innan något alls av det där blir aktuellt har jag två punkter att pricka av. Det ena är att skriva klart boken, boken som på sätt och vis redan är färdig. En bok jag aldrig skrivit om här. Det andra är att eventuellt börja kriga med Försämringskassan. Jag vet inte i vilken ände jag borde börja, vilka jag borde rådfråga om detta eller något alls. Jag vet bara vad jag blev uppmärksammad på igår, och jag VET att jag måste vara stark och stå på mig. Trots att jag är snudd på utbränd. Trots att jag känner mig så nedstämd och orkeslös. Trots att jag grinar var och varannan dag. Jag måste samla energi och styrka för att ta itu med detta.
Ps. Jag längtar så OTROLIGT mycket efter sommaren just nu!
Jag vill köpa söta klänningar och strutta omkring i!
Jag vill känna solen mot skinnet och sand mellan tårna!
Jag vill känna solen mot skinnet och sand mellan tårna!
Bild snodd från Bubbleroom.se
Yay!
Solen skiner himlen är blå! Vad det är skönt att leeeeva dåååå :]
Idag ska jag hem till päronen på söndagsmiddag - as always. Tandvärken har blivit BETYDLIGT bättre, tacka gudarna för smärtstillande! Solen skiner så jag tänker ta på mig solglasögonen och strutta hem till päronen strax (eller ja, till bussen som tar mig tvärs igenom stan)!
Och jag är så jävla awesome. Jag jobbar med min bok. Inte samma som jag skrivit om innan, en annan. Men det går SÅ JÄVLA BRA!
Nej nu måste jag kila.
Idag ska jag hem till päronen på söndagsmiddag - as always. Tandvärken har blivit BETYDLIGT bättre, tacka gudarna för smärtstillande! Solen skiner så jag tänker ta på mig solglasögonen och strutta hem till päronen strax (eller ja, till bussen som tar mig tvärs igenom stan)!
Och jag är så jävla awesome. Jag jobbar med min bok. Inte samma som jag skrivit om innan, en annan. Men det går SÅ JÄVLA BRA!
Nej nu måste jag kila.
Gimme some painkillers
Efter ett akutbesök hos tandläkaren som kostade mer än det smakade idag och utan att få någon annan hjälp än påtvingad munskölj så åkte jag hem till en kramgo orolig sambo som fick mig att må bättre. Ja, han och lite starka värktabletter jag har for emergencies.
Vi har ett problem.
Det spelar ingen roll om vi kliver upp tidigt, håller oss vakna i zombiemode hela dagen och lägger oss tidigt, för vi vaknar alltid mitt i nätterna ändå. Sover 2-3h och vaknar sedan utan möjlighet att somna om. Skit och mögel. Jag gav upp efter 1 timmes försök att somna om (tandvärken gjorde det ju knappast lättare), så nu sitter jag här och försöker vänta in att värktabletten jag just tog ska ge effekt. Daniel låg kvar och försöker somna om. Hoppas han lyckas. Tror han sover om möjligt sämre än moí just nu.
Tittar ut och får en mysighetskänsla. Det är natt och all snö har ett oranget sken över sig, lite lätt dimmigt är det också.
Typ såhär - Google hijackad.
Vi har ett problem.
Det spelar ingen roll om vi kliver upp tidigt, håller oss vakna i zombiemode hela dagen och lägger oss tidigt, för vi vaknar alltid mitt i nätterna ändå. Sover 2-3h och vaknar sedan utan möjlighet att somna om. Skit och mögel. Jag gav upp efter 1 timmes försök att somna om (tandvärken gjorde det ju knappast lättare), så nu sitter jag här och försöker vänta in att värktabletten jag just tog ska ge effekt. Daniel låg kvar och försöker somna om. Hoppas han lyckas. Tror han sover om möjligt sämre än moí just nu.
Tittar ut och får en mysighetskänsla. Det är natt och all snö har ett oranget sken över sig, lite lätt dimmigt är det också.
Typ såhär - Google hijackad.
Synd om mäjj!
Ajaj. Aj aj aj aj. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj...... AJ.
Jag trodde inte visdomständer kunde jävlas såhär mycket. Jag har ju redan genomlevt de två i underkäken som tog sin lilla tid på sig genom att ligga och trycka och få käken att ömma lite nu och då år ut och år in. Men den här värken.. nu när visdomstand #3 i överkäken beslöt sig för att kötta sönder insidan av min mun med sitt entré-nummer är obeskrivlig. Käken känns helt svullen och stel, den knakar, rispar och jag kan inte öppna munnen ordentligt. Har knaprat värktabletter i fem dar nu... Och det har bara blivit... *trumvirvel* VÄRRE!
Så.
Aj. aj aj aj. AJ. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj...
Jag trodde inte visdomständer kunde jävlas såhär mycket. Jag har ju redan genomlevt de två i underkäken som tog sin lilla tid på sig genom att ligga och trycka och få käken att ömma lite nu och då år ut och år in. Men den här värken.. nu när visdomstand #3 i överkäken beslöt sig för att kötta sönder insidan av min mun med sitt entré-nummer är obeskrivlig. Käken känns helt svullen och stel, den knakar, rispar och jag kan inte öppna munnen ordentligt. Har knaprat värktabletter i fem dar nu... Och det har bara blivit... *trumvirvel* VÄRRE!
Så.
Aj. aj aj aj. AJ. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj...
Pizza
Fan vad dött det är. Känns som att jag inte gör ett piss fast jag egentligen är relativt i gasen med att agera städhjälp hit och dit och ibland hemma. Packa upp - packa ner, kånka lådor, tvätta, diska och allt det där. Fullt ös medvetslös. Kanske inte är så konstigt att jag inte vill något annat än å sova å glo på tv när jag får en stund till övers..
Nu ska vi dock gå å köpa pizza. Sen ska jag sova. Oh yes I will.
Tråkmånsen det är jag det! Hejsvejs.
Nu ska vi dock gå å köpa pizza. Sen ska jag sova. Oh yes I will.
Tråkmånsen det är jag det! Hejsvejs.
Noodles?
Idag har jag och sambon hjälpt min bror att flytta. Senare på dagen fick jag hjälpa sambon att raka huvudet. Ojoj. Jag blir lika paff varje gång jag tittar på honom! Haha. But he's handsome!
Råkade nyss slumra till en stund, så nu lär jag väl vara vaken all night long och pigg som en lärka. Haha. typiskt mig. Och så är jag sugen på nudlar. Noodles? Where? Omnomnom! Önskar atm att jag hade riktigt fina små nudelsopp-skålar eller nåt. Får nöja mig med tråkiga vanliga skålar...
Råkade nyss slumra till en stund, så nu lär jag väl vara vaken all night long och pigg som en lärka. Haha. typiskt mig. Och så är jag sugen på nudlar. Noodles? Where? Omnomnom! Önskar atm att jag hade riktigt fina små nudelsopp-skålar eller nåt. Får nöja mig med tråkiga vanliga skålar...
Omnom! Måste skynda mig till köket. Nudlarna kallar på mig!
Klämdag
Det är verkligen irriterande att ha en så låg stress-o-krav-faktor som jag har just nu. Jag vet ju varför den är så abnormt låg just nu - den sjunker alltid i bottnen när jag har en svacka, men det hjälper ju inte mig nåt sålänge jag inte också vet HUR jag ska råda bot på det.
I helgen hjälpte jag som sagt bror att packa ner allt han äger och har. Igår hade vi städdag, och imorgon är det kalas hos min syster vilket innebär att jag måste åka till A6 the shoppingcenter of d00m (om man ogillar folksamlingar och stressiga miljöer) först. Så ja. Idag är en "klämdag". På mitt schema står det att jag ska slappa, slöa, softa, chilla å inte göra ett skit.
Men jag är så less på mig själv. Och min ständiga vill-vara-alla-till-lags-sida har fruktansvärda skuldkänslor. Både bestis och Daniel vill ut och gå, men jag säger nej, jag blir bjuden på fest (och har blivit nu säkert 5 helger på raken), men jag säger nej, det har varit barnkalas och söndagsmiddagar som jag tackat nej till, och nu för inte sålänge sen blev jag bjuden på en inflyttningsfest, och om jag inte mirakulöst börjar må hiiimla mycket bättre lär jag väl tacka nej till det också.
Då tål man verkligen inget. När man inte ORKAR med roliga och trevliga saker.
Men solen skiner. Vårsolen. Det är bland det bästa solskenet jag vet. Och tills sommaren SKA jag vara på topp.
Har ett möte den 21 mars, jag ska sätta mig nu och försöka skriva ner allt jag behöver ta upp då. Kanske kan det lätta mitt sinne lite.
I helgen hjälpte jag som sagt bror att packa ner allt han äger och har. Igår hade vi städdag, och imorgon är det kalas hos min syster vilket innebär att jag måste åka till A6 the shoppingcenter of d00m (om man ogillar folksamlingar och stressiga miljöer) först. Så ja. Idag är en "klämdag". På mitt schema står det att jag ska slappa, slöa, softa, chilla å inte göra ett skit.
Men jag är så less på mig själv. Och min ständiga vill-vara-alla-till-lags-sida har fruktansvärda skuldkänslor. Både bestis och Daniel vill ut och gå, men jag säger nej, jag blir bjuden på fest (och har blivit nu säkert 5 helger på raken), men jag säger nej, det har varit barnkalas och söndagsmiddagar som jag tackat nej till, och nu för inte sålänge sen blev jag bjuden på en inflyttningsfest, och om jag inte mirakulöst börjar må hiiimla mycket bättre lär jag väl tacka nej till det också.
Då tål man verkligen inget. När man inte ORKAR med roliga och trevliga saker.
Men solen skiner. Vårsolen. Det är bland det bästa solskenet jag vet. Och tills sommaren SKA jag vara på topp.
Har ett möte den 21 mars, jag ska sätta mig nu och försöka skriva ner allt jag behöver ta upp då. Kanske kan det lätta mitt sinne lite.
Home at last
Happ. Nu har helgen spenderats med att äta middagar hos föräldrarna, ha långa samtal och sedan hjälpa bror att packa ner sin lägenhet inför hans flytt nästa helg. Kom dessutom hem till en städad lägenhet och ett borttrollat diskberg min egna magiker fixat.
Känns väldigt skönt att vara hemma nu. Att helgen är över och att jag inte har någonstans att vara alls förrän onsdag då syster fyller år. Ska försöka göra saker jag längtat efter att få sätta mig och göra, skriva, städa och umgås med sambon.
Nu ska jag slå igång en film.
Känns väldigt skönt att vara hemma nu. Att helgen är över och att jag inte har någonstans att vara alls förrän onsdag då syster fyller år. Ska försöka göra saker jag längtat efter att få sätta mig och göra, skriva, städa och umgås med sambon.
Nu ska jag slå igång en film.
Au naturel
Hårkatastrof. Gudarna ska veta att det är ett mirakel att det inte fallit av än.
Sep -09: Kopparrött
Dec -09: Kastanjebrunt
Jan -10: Svart
Mar -10: Mahognyrött
Apr -10: Svart
Aug -10: Avfärgning + brunt → avfärgning + mellanblond
Sep -10: Avfärgning + blond → extrem avfärgning + blond
Nov -10: Extremrött
Dec -10: Svart
Och nu. Nu är det typ.. mörkbrunt med vinröda skiftningar och mellanblond hårbottnen. Och jag har verkligen noll lust att göra något med det. Jag vill inte färga det eller nåt. Nada. Hoppas det håller i sig. Mitt hår skulle vara tacksamt.
Just nu är jag nyklippt. Kapade 5-7cm over-all så nu äre ungeför 4cm långt i nacken och 12cm högst upp på huvudet. Vore väl inte vara sååå förbaskat svårt att låta det vara tills jag kan kapa av allt färgat? Eller? Hm.
Sep -09: Kopparrött
Dec -09: Kastanjebrunt
Jan -10: Svart
Mar -10: Mahognyrött
Apr -10: Svart
Aug -10: Avfärgning + brunt → avfärgning + mellanblond
Sep -10: Avfärgning + blond → extrem avfärgning + blond
Nov -10: Extremrött
Dec -10: Svart
Och nu. Nu är det typ.. mörkbrunt med vinröda skiftningar och mellanblond hårbottnen. Och jag har verkligen noll lust att göra något med det. Jag vill inte färga det eller nåt. Nada. Hoppas det håller i sig. Mitt hår skulle vara tacksamt.
Just nu är jag nyklippt. Kapade 5-7cm over-all så nu äre ungeför 4cm långt i nacken och 12cm högst upp på huvudet. Vore väl inte vara sååå förbaskat svårt att låta det vara tills jag kan kapa av allt färgat? Eller? Hm.
"Hur mår du då?"
Allting kanske handlar om inställning mer eller mindre. Vem vet?
Jag vete fanken exakt hur jag mår faktiskt. För, nu för första gången någonsin så väljer jag att inte alltid svara likt en robot "Bra" eller "Finemang" så fort någon undrar hur jag mår eller hur jag har det. Varför måste man alltid må tiptop? Varför tar det emot så absurt mycket att svara sanningsenligt? Varför?
Jag kommer bara på en anledning för min egen del, och det är att jag tycker det är jobbigt med följdfrågorna. "VARFÖR mår du inte bra?" eller "VAD är FEL?". Men visst, klart de som tycker om en vill veta varför man inte är tiptop. Men som sagt. Följdfrågorna slutar inte alltid där. Nejdå. För även om man svarar på deras "Varför", "Hurdå", "Vad" osv så duger inte svaren alltid. Värst är nog när någon säger saker i stil med "Jamen det är ju så samhället ÄR" eller "Jojo, tyvärr är det ju SÅ världen FUNGERAR". Liksom. Okej? Skulle det där vara någon tröst? ABSOLUT värst är nog när man får höra en låååång utläggning om VARFÖR världen fungerar som den gör och VARFÖR man MÅSTE lära sig att gilla läget, i alla lägen, alltid. NEJ NEJ NEJ.
Jag är less på detta nu. Jag är less på att lägga locket på, att knipa käft för att vissa saker inte passar sig, att bara "GILLA FUCKING LÄGET" och bita i det sura äpplet. Jag vill helt enkelt inte.
Jag tänker fanimig deppa. Alla mina dagar är inte dåliga, och det tar jag vara på. Men att folk rentav beter sig som om de får en allergisk reaktion mot att man deppar över sin situation, det är sjukt. DET ÄR INTE TABU. Jag smittar fan inte genom att känna mig lite dyster. Det dödar ingen.
Kanske därför jag alltid hellre låter bli att säga något. Klistrar på ett riktigt plastigt leende och svarar snällt "Finemang. Allt är tiptop". För vem ORKAR? Vem orkar få höra att världen suger och att det bara är att acceptera? Det är ju lika jävla gladlynt som att läsa en saga för barn och avsluta med:
"Prinsen på sin vita häst gick till full attack mot den hemska eldsprutande besten som höll prinsessan i sina klor! Ja.. och så satte sig draken på prinsen tills han kvävdes, tuggade i sig prinsessan och använda den söta vita pållens ben som tandpetare. SLUT! ....Nejmen gråt inte lilla vän, inte trodde du väl att en liten futtig prins skulle kunna döda den stora draken? Det är orealistiskt"
Ja för fan. Så borde man läsa sagor. Lär ungarna i tid liksom så dom inte går igenom livet och tror att det finns lyckliga slut!
Fan heller. Jag tänker skapa mitt eget liv. Det kommer finnas dåliga kapitel här och var, men jag ska se till att storyn slutar bra. Jag tänker inte kvävas mellan skinkorna på någon fet drake.
Jag vete fanken exakt hur jag mår faktiskt. För, nu för första gången någonsin så väljer jag att inte alltid svara likt en robot "Bra" eller "Finemang" så fort någon undrar hur jag mår eller hur jag har det. Varför måste man alltid må tiptop? Varför tar det emot så absurt mycket att svara sanningsenligt? Varför?
Jag kommer bara på en anledning för min egen del, och det är att jag tycker det är jobbigt med följdfrågorna. "VARFÖR mår du inte bra?" eller "VAD är FEL?". Men visst, klart de som tycker om en vill veta varför man inte är tiptop. Men som sagt. Följdfrågorna slutar inte alltid där. Nejdå. För även om man svarar på deras "Varför", "Hurdå", "Vad" osv så duger inte svaren alltid. Värst är nog när någon säger saker i stil med "Jamen det är ju så samhället ÄR" eller "Jojo, tyvärr är det ju SÅ världen FUNGERAR". Liksom. Okej? Skulle det där vara någon tröst? ABSOLUT värst är nog när man får höra en låååång utläggning om VARFÖR världen fungerar som den gör och VARFÖR man MÅSTE lära sig att gilla läget, i alla lägen, alltid. NEJ NEJ NEJ.
Jag är less på detta nu. Jag är less på att lägga locket på, att knipa käft för att vissa saker inte passar sig, att bara "GILLA FUCKING LÄGET" och bita i det sura äpplet. Jag vill helt enkelt inte.
Jag tänker fanimig deppa. Alla mina dagar är inte dåliga, och det tar jag vara på. Men att folk rentav beter sig som om de får en allergisk reaktion mot att man deppar över sin situation, det är sjukt. DET ÄR INTE TABU. Jag smittar fan inte genom att känna mig lite dyster. Det dödar ingen.
Kanske därför jag alltid hellre låter bli att säga något. Klistrar på ett riktigt plastigt leende och svarar snällt "Finemang. Allt är tiptop". För vem ORKAR? Vem orkar få höra att världen suger och att det bara är att acceptera? Det är ju lika jävla gladlynt som att läsa en saga för barn och avsluta med:
"Prinsen på sin vita häst gick till full attack mot den hemska eldsprutande besten som höll prinsessan i sina klor! Ja.. och så satte sig draken på prinsen tills han kvävdes, tuggade i sig prinsessan och använda den söta vita pållens ben som tandpetare. SLUT! ....Nejmen gråt inte lilla vän, inte trodde du väl att en liten futtig prins skulle kunna döda den stora draken? Det är orealistiskt"
Ja för fan. Så borde man läsa sagor. Lär ungarna i tid liksom så dom inte går igenom livet och tror att det finns lyckliga slut!
Just give it time
Okej. Detta känns ganska fet amazing. Det kanske inte är så illa som jag befarade ändå? Eller också har jag bara ett jävligt underbart uppåt-moment. But I don't care!
Lyssnade på den sorgligaste musiken jag vet. Framgångsrikt associerade utvalda meningar i låtarna till tragiken i mitt eget liv. Gråta och snörvla i min självvalda ensamhet som en liten unge...
Men så hoppar Eddie upp i knäet och spinner. Och när tårarna rinner så börjar han slicka mig på näsan. Och Daniel dyker upp bakom mig titt som tätt, lägger armarna om mig och bara visar att han är där. Frågar ibland om han kan göra något. Men det bästa är att han faktiskt är där.
Städar hela köket, lagar mat, slår på en av mina favorit "feel good"-filmer (Last Holiday) och känner hur mörkret faktiskt skingras.
Livet är bra underbart, även om det är jobbigt, även om det känns som att det ibland är för mycket motgångar.
Jon McLaughlin - Just Give It Time
Still waters, heavy hearts
Plans we make all fall apart
Disillusioned and lost in the gray
How can we fix the heart when it breaks
Don't know how much more you can take
Just give it time
It's gonna get better
Now is not forever at all
Just give it time
Everything changes
Tomorrow comes today will be gone
Everything's gonna be alright
Just give it time, Give it time
Lyssnade på den sorgligaste musiken jag vet. Framgångsrikt associerade utvalda meningar i låtarna till tragiken i mitt eget liv. Gråta och snörvla i min självvalda ensamhet som en liten unge...
Men så hoppar Eddie upp i knäet och spinner. Och när tårarna rinner så börjar han slicka mig på näsan. Och Daniel dyker upp bakom mig titt som tätt, lägger armarna om mig och bara visar att han är där. Frågar ibland om han kan göra något. Men det bästa är att han faktiskt är där.
Städar hela köket, lagar mat, slår på en av mina favorit "feel good"-filmer (Last Holiday) och känner hur mörkret faktiskt skingras.
Livet är bra underbart, även om det är jobbigt, även om det känns som att det ibland är för mycket motgångar.
Jon McLaughlin - Just Give It Time
Still waters, heavy hearts
Plans we make all fall apart
Disillusioned and lost in the gray
How can we fix the heart when it breaks
Don't know how much more you can take
Just give it time
It's gonna get better
Now is not forever at all
Just give it time
Everything changes
Tomorrow comes today will be gone
Everything's gonna be alright
Just give it time, Give it time