deborah

Drunk of my ass men aslycklig! Lyssnar sönder P!NK låtar å har Batte hos mig :) Life aint gottin any better than this!

Idag städar jag. Jädrar vad jag städar. Var en hel del faktiskt, men nu ere bara dammsugningen kvar och sen ska jag ta en efterlängtad dusch!

Haft en helmysig helg. Vi satt hemma och chillade för det mesta, stekte hamburgare, kopplade in högtalarna (äntligen slipper jag laptopens hemska sound..), drack drinkar, talked talked talked och på lördagen åkte vi hem till hans mamma där vi blev bjudna på kräftor (första gången i mitt liv som jag skalar kräftor!!!) färsk lax och färsk potatis. Omnomnomnom.

Gårdagen värmde långt in i själen på mig. Om inte annat så för att jag öppnade mig verkligen och berättade om saker med mig som jag skäms över, eller som folk ibland reagerar dåligt på att jag erkänner. Men igår möttes jag av acceptans, ett leende och
"..så vad du säger är att du är min själsfrände?"
DEN reaktionen fick mig verkligen att både skratta och le.

Senare promenerade vi uppför den kanske hemskaste backen som finns i Huskvarna för att hämta hans bil, men det var ändå trevligt och jag skrattade mycket. Och om jag inte redan varit helt såld så hade jag definitivt blivit det när han slog igång eminem på högsta volym så bilsätena bultade.


... det är ett litet ord men med så stor innebörd.

Den här veckan har varit helt otrolig på det känslomässiga planet.

..just butterflies ♥

Dålig kombo:

Livet ♥

Det spritter i hela kroppen på mig just nu. Känns väldigt.. okej inte väldigt, men lite - overkligt. Den där bron jag trodde var bränd var tydligen inte ens svedd.

En flyktig dagdröm som tog form i mars blev plötsligt verklig efter många olika vändningar...

Underbara, tokiga, invecklade liv alltså. Så mycket oväntade vändningar, så mycket sorg, så mycket lycka, så mycket drama, så mycket missförstånd, så många överraskningar... Men lika mycket som jag blir tokig av det så blir jag sanslöst glad.

Livet.

Så mycket som hänt, händer.. med flit, av slump, av glädje, av ilska. Shopping, ilska, fläkthäng, fester.. gud vet allt.

I’m leaving tonight

Going somewhere deep inside my mind

I close my eyes slowly

Flowin’ away slowly

But I know I’ll be alright

It’s coming stronger to me

And I know someone is out there

Lead the way

Lead the way

Show me the answers I need to know

What I’m gonna live for

What I’m gonna die for

Who you gonna fight for

I can’t answer that

My life has had it’s share of troubles

And now I found a place to go

I’ve said goodbye to all my troubles

’cause now I’ve find my place to go

What I’m gonna live for

What I’m gonna die for

Who you gonna fight for

I can’t answer that

Idag tog jag lång lång sovmorgon, sen lagade jag mat med Pierre, sen pysslade jag med pappersarbete, sen åkte jag och handlade mat, och nu sitter jag med det nya kvällsnöjet.. The hunt. Är riktigt roligt faktiskt, frågan är om det kommer bära frukt förr eller senare.

Utöver det så har jag enorma skuldkänslor eftersom lilla röda kissen lyst med sin frånvaro hela dagen. Något som händer ibland, men efter 6 timmar blev jag orolig och började leta tills jag hittade henne - instängd i garderoben... Gissa vem som fick shitloads med skinka sen liksom?
Eddie är jag ju van att tappa bort, men honom hittar man snabbt eftersom han alltid blivit instängd i skafferiet eller kylen (den lilla tjockisen...)

While my lungs are collapsing,

Vertigo blankets my head.

Far from reckless,

When I’m comfortable, thought

That I know I could never forget.

I come alive,

When I’m falling down.

I let myself go,

'Til I hit the ground.

When I’m there, at the edge,

In this moment I feel it I know.

Come alive when I’m falling down.

Keep your distance,

Far away from me.

Watch this eat me alive

Keep your distance,

Far away from me

Watch this eat me alive.

Ps. Längtar jag efter min smyckesbeställning.. KOM NÅN GÅNG!! Vill bland annat få ur dom fula tungstavarna ur öronen o sätta i riktiga töjningssmycken..

Bomber av insikt faller överallt. Givetvis inget jag kan skriva om här, men det kan vara bra att minnas tider som dessa så jag skriver för min egen skull. Simple as that.

Ibland är det enklare att bara ta på sig den där eländiga masken. Det är dessutom extra enkelt när folk inte vill se vad som egentligen gömmer sig bakom den. Så jag ler och så säger vi att allt är bara bra.

Ännu en gång har jag tagit ut mina känslor på håret. Känner mig asball.

Once more. Visste att jag inte skulle klara det. Första gången kunde jag ändå hålla inne det mesta. Nu går det bara inte. Jag vet inte vart jag ska vägen. Har mansikt städat hela dagen och hållet fortfarande på. Lär hålla på hela natten, för sova lär jag inte kunna ändå.






"Pain is your friend; it is your ally. Pain reminds you to finish the job and get the hell home. Pain tells you when you have been seriously wounded. And you know what the best thing about pain is? It tells you you're not dead yet!"

På ett sätt händer asmycket. På ett sätt händer verkligen inget. Är ganska svårt att förklara, sen är det verkligen inget jag kan skriva om här ändå. Men man kan väl säga att jag både svävar på moln av lycka och bryts itu inombords av oro. Det är en underlig känsla av både vara på botten och toppen på samma gång.