Dreams come true

Haft två helt awesome dagar! Igår åkte jag hem till Pierre dit Batte även kom, vi blev bjudna på en asgod kycklingsallad med vitlöksbröd medans hans föräldrar berättade roliga bilhistorier om folk som kört mot mötande trafik och liknande, och senare åkte grabbarna och jag hem till mig och sov över till idag. Det har flummats, spelats, pratats och stojats som bara den (och givetvis lyckades Pierre inviga även Batte till den onda cirkeln som går ut på att plåga livet ur mig.. Nu är dom inte bara två utan TRE som håller fast, nyper och kittlar mig vid de "bäst lämpade" tillfällena...)

Man blir för övrigt lite skadad av att umgås så mycket med heltokiga grabbar. Som om det inte var illa nog att Tjockis STÄNDIGT drar sexskämt och lyckas referera 90% av allt jag säger till dundersnuskiga saker så har jag nu under två dagar fått bevittna hur Batte lite nu och då börjar rulla på höfterna (illustrerade med stor inlevelse hur man som kille gör "helikoptern" - dock påklädd) medan han högljutt sjungit:
"I min roooosa helikopter vill jag flyyyyga in i diiiig"
...Man blir så skadad och flummig att Twinbrain helt seriöst frågade mig under vårt chattande för en stund sen om jag var full. HAHAHA. Voj voj alltså.


Idag fick jag för övrigt bevis på att det inte alltid går illa när man tar ett samtal face to face istället för att fega ur, skjuta upp och tillsist skicka ett chicken-shit-sms. Min konflikträdsla måste bottna i att jag helt enkelt inte kunnat ha vanliga förbaskade samtal förr utan att folk ballat ur och gjort en höna av ett ägg. Idag blev det istället liksom.. något asbra av att jag sköt undan konflikträdslan. Det belönade sig kan man väl nästan säga. Oh so happy :]


Avslutar med en fin liten bild ritad av The Oatmeal
som får illustrera hur mycket jag tycker om mina vänner :3
aw ♥ that's so cute

Jävla ägg

Har nattliga tankar och funderingar nu.

En del av mig tänker "tålamod...tålamod...tålamod..." men den delen gör mig också feg. Som om jag konstant går på äggskal. En annan del av mig tänker "trampa sönder skalhelvetena och kämpa för det du vill ha!" men den delen är också FÖR framåt, den vill göra saker som kan få mig att halka på sörjan i äggskalen så jag slår mig.

Haha. Jag och mina metaforer alltså.


Jag är lycklig. Jag är hoppfull. Jag är rädd. Jag känner mig ensam. Den här natten är fylld av splittrade känslor. Jävla brud jag är inatt alltså. Brudig deluxe. Överemotionell och överanalyserande. Tacka gudarna för cigg och nutella nu alltså.



Two nights in a row

Börk.. Vad är dålig beslutsfattning?: Dricka sig askalas två kvällar på raken.

Iof. I fredags åkte jag och Twinbrain till F&D studion för att hejja på bästaste Flogger nu när han var i stan och gästade dom. Var himla najs att chilla där en stund och bara tjöta. Därefter strosade jag runt på stan och lyckades hitta en stickad tröja jag suktat efter sen en tid men inte köpt för att den var för dyr (närmre 400 spänn) på rea, och behövde bara betala en hundralapp för den! :D På kvällen drog jag hem till Angie där Ida-bus redan hade anlänt och så hade vi mysig tjejkväll med massa skvaller och drinkar för att sedan dra ut och skaka rumpa! Jag kände hur östrogen-kvoten fick sig lite påfyllning av tjejaftonen :D


Igår var det till största del chilldag. Både Pierre, Richard och hans flickvän Annie (som jag inte mött innan) var här och umgicks, vi tittade på Quest for Camelot och jag blev givetvis utsatt för mycket plågsamt kittlande av alla nämnda som tydligen tycker det är hysteriskt att få mig att vrida mig i plågor. På kvällen stack jag hem till Sofie och Rahim där även Fanny befann sig och vi satt allihopa och drack, körde lekar och tjötade sönder oss på balkongen. Oh all the drama and all the giggles


Och nu idag är jag typ bara helt slut. Som en säck potatis. Med magknip. Kanske borde äta iof, det BRUKAR liksom hjälpa när man inte ätit något sen dagen innan. Och vad som står på schemat vete gudarna. Slöa, slöa och sen slöa tror jag bestämt :)



Brumm brumm..

Sen jag skrev något sist:
Mått skit skit skit och mer skit. Varvat mellan att hata världen och vara skitarg till att bara känna mig apatisk och utan hopp.

Helgen som var:
Gick på min första konsert ever med några av världens bästa pojkar på fredagen :) Var helt sanslöst kul! Pierres kusin Fidde stod bakom mig hela tiden och liksom "skuffade runt" mig och jag fattade ingenting förrän resten av grabbarna förklarade att han agerade sköld och tog alla armbågar, knuffar osv som jag annars fått i ryggen och sidorna. HAHA :'D

Hammerfall var helt awesome! Vilket jävla tryck alltså.. Har definitivt fått mersmak, både för hammerfall men för konserter överhuvudtaget också.

På lördagen följde jag med ut i ingenstans för att gå på Pierres systers födelsedagskalas. Det var riiiktigt najs, jag hängde mest med "the elderly" haha. Awesome människor faktiskt. Fick flasha min inkrubbing och blev haffad av Pierres plastmoster som beundrade halsgaddningen :3 jag blir löjligt lycklig när dom äldre vuxna ger mig komplimanger för body modsen. Det ger mig liksom lite ökat hopp för mänsklighetens trångsynthet.

På söndagen mådde jag bara piss piss och mer piss.

I måndags fyllde Pierre år och då blev det födelsedagsfika med räkmackor och pannkakstårta :3

Och nu då?
Vaknar med ett leende på läpparna. Tittar ut genom fönstret och solen skiner. Dricker mitt svarta guld och riktigt känner hur våren är på ingående.
Livet har sina ups n' downs. Simple as that.

Har spenderat de senaste dagarna med mina pojkar, och dom har verkligen fått mig på bättre humör. Förutom att bli kittlad, upplyft, sönderkramad, agerat förrymt fruntimmer (Teddiii: "Varför är hon inte i köket..??!") och fått lite matlagningslektioner så har humöret sakta men säkert knagglat sig uppåt och nu känner jag bara varm brummande lycka inombords.


19:15
Hela dagen har varit fabulös och .. nej det var nog bara det. Den har varit fantastisk trots dess enkelhet och den verkar fortsätta vara/bli lika bra. Jag är lycklig.


.

Heart beats fast

Colors and promises
How to be brave
How can I love when I'm afraid to fall
But watching you stand alone
All of my doubt suddenly goes away somehow

One step closer

I have died everyday waiting for you
Darling don't be afraid I have loved you
For a thousand years
I'll love you for a thousand more

Time stands still
Beauty in all she is
I will be brave
I will not let anything take away
What's standing in front of me

Every breath
Every hour has come to this

Here I go again

Ja, livet alltså. I shouldn't be surprised anymore..

"Du gav det ett försök. Det funkade inte. Simple as that"
- haha jovisst. Men jag börjar ledsna på att försöka. Jag börjar ledsna på att det ALDRIG funkar. Jag börjar ledsna på att jag faktiskt attackerar problemet från så många olika vinklar, och att jag bara dundrar rakt in i exakt samma jävla tegelvägg gång på gång ändå. Hur kan alla fucking vägar leda till samma tegelvägg då?

BWAHAHAHA.. btw så frågade min arbetsterapeut mig:
"VAD vill du? Tänk på det! Vad VILL du?"
Jag svarade henne direkt
"Vad jag vill? Jag vill ha en normalfungerande hjärna tack!"
det fick min pappa att skratta till lite iaf, även om terapeuten bara blev sur.


Det var väl i söndags den mentala käftsmällen kom, för allt blev bara värre och värre... Tröttheten är ju en av grejerna, en av symptomen... Men efter att ha brutit ihop gång på gång och tillslut ringt både storebror och pappa för att prata (och grina till den grad att jag fick andnöd) så sa dom väl det jag redan innerst inne visste... Det bara är så jävla tungt att acceptera. Jag är så less på att misslyckas. Jag är trött. Jag vet inte hur många fler gånger jag klarar av att hänga "Misslyckad"-skylten om halsen och kånka runt på den..


Blev iaf lite uppmuntrad av att Pierre och Tjockis svängde förbi på spontanbesök. Efter en dag i zombiemode och fylld med gråtande så känner man sig ju ANINGEN sliten, ful och allmänt BLUUÄÄRRGGHHL. Och vad säger mina fina pojkar efter att de skuttat in genom dörren, kramat och lyft mig några gånger? (att bli kramad och upplyft gör för övrigt underverk när man har en crappy-day)
Jo, att jag var ovanligt fin, och att jag var skitsöt utan en massa smink! :D

haha. Inte för att jag håller med, men det värmde som fan att få höra ändå.. 

Sleten Debster on a shitty crap-day..

...
No, I don't know where I'm going
But, I sure know where I've been
Hanging on the promises in songs of yesterday
An' I've made up my mind, I ain't wasting no more time


Tho' I keep searching for an answer
I never seem to find what I'm looking for.
Oh Lord, I pray you give me strength to carry on
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams.


An' Here I go again on my own
Goin' down the only road I've ever known..

Zombiemode activated

Det här är inte ens kul längre.. har varit kroniskt trött i säkert två veckor nu. Försökt med allt för att råda bot på det. Sova bättre och längre (inte för länge dock, det får ju motsatt effekt), ta powernaps efter halva dagen, äta ordentlig mat, avboka grejer för att inte stressa upp mig... Men vad händer? Blir bara tröttare och tröttare.. både idag och igår har jag känt mig som en muskelsvag zombie :C WHAT'S WRONG?!

Fy så sur jag blir... I've got stuff to do och det är verkligen skitjobbigt att må såhär då...


Muntrade upp mig själv igår genom att sätta mig ner och planera hur jag ska tortera mina öron framöver. Har blivit lätt bodymods-tokig, men är rädd för att sätta mer i ansiktet nu, det ska vara smakfullt och snyggt och stoppar jag in mer metall i nyllet lär det bli too much. Så nej, nu ska jag lägga fokus på öronen helt enkelt.

This is my great big plan....
Ps. Fick just ett telefonsamtal. HAHAHAHA åh vad jag hatar mitt liv just nu. Allting kör ju ihop sig fullständigt. Vad fan gör man när det varken finns tid eller pengar så att det räcker? :C Måste försöka lösa det på något sätt... suck.



"..se upp i backen för finska attacken!"

Jahopp. I tisdags blev det mer pluggande än jag väntat mig, men även gott umgänge och god mat :) Är så glad att jag har Hanna Teddy i skolan, hade säkerligen sumpat Samhällen annars. Men som läget är fick jag istället VG+ på provet jag gjorde! WOHO!

Igår spenderade jag hela dagen med Pierre, och de första timmarna även med hans kompis Basse (trevlig och glad prick det där). Vi gick på A6, chillade, skojade och provåkte lite i Pierres nya bil! Den är ju mycket rymligare och bekvämare än hans förra, men visst saknar man basen alltså... Som det är just nu får man glida runt och sjunga med till Markoolio låtar istället med vanligt bilstereo-sound ;)


Och idag dååå... Ja just i detta nu är min idabus påväg hit för att dricka kaffe och tjöta! Därefter ska jag städa städa städa och tillsist ska min twinbrain komma upp hit och våldgästa min soffa. Oh how I have missed her :') Några få dagar utan henne känns ju som veckor!

Imorn är det både födelsedagskalas och spelning som står på listan över göromål. Ujujuj vad med grejer och folk det blev den här veckan!

Ps. INTE OKEJ att det började snöa imorse. Har varit varmt gott och soligt i så många dagar att man hann bli ÖVERTYGAD om att vintern var ett minne blott och våren ankommit. NOT OKAY! :C



Livet

Helgen var rejält najs. Pojkarna var här och höll mig sällskap hela fredagen och halva lördagen. Fick spontanbesök på lördagskvällen och så körde jag lite matlagningsmaraton hela helgen också. Pannkakor med nutella is the shiet!

Gårdagen var lite upp och ner. Var nog lika mycket glad som ledsen. Lättnad blandad med ledsenhet. Men allt kommer bli bra. Off course it will. Lagade en knasig improviserad gratäng to get my mind off things.


Idag då.. jo idag ska några gubbar komma och hämta mitt vitrinskåp, så jag kommer ÄNTLIGEN kunna göra den sista finslipningen på möbleringen jag gjorde i lördags natt efter att ha fått hem min nya soffgrupp :) och så är Hanna Teddy påväg hit för vi ska umgås och plugga hela dagen är det tänkt. Good stuff.


I need coffee.



A journey of a thousand miles...

..must begin with a single step.


I onsdags (igår) ballade allting ur. Fullkomligt. Tur att pappa fungerade som någon slags "open up a can of worms" gällande mina skills för självförnekelse. Tur att Teddy var så snäll å sa att hon skulle ta anteckningar och gå igenom det hela med mig efter helgen. Tur att arbetsterapeuten ringde upp, skällde ut mig för att jag gjort det här mot mig själv igen, och avslutade med att ge mig en tid samt ett löfte om att vi ska försöka ordna upp studiesituationen. Tur att Bestis och Pierre lyckades få mig att skratta en dag då jag bara ville krypa under täcket och ruttna bort. Tur att jag har en pappa som alltid ställer upp oavsett hur mycket jag klantar mig. Tur att jag fick mina räkningar betalda.

Idag fortsatte hela ryck-upp-mig(-UTAN-att-använda-strypsnara) scenariot. Jag klev upp, städade och diskade n' such things. Packade nästan all min tvätt och åkte hem till päronen för att våldgästa deras tvättstuga. Pluggade (men blev inte klar dessvärre). Skickade iväg busskortskvittona och studielitteraturkvittona till min snälla handläggare på Fk. Planerade matinköp inför helgen (jag SKA laga mat banne mig. Jag SKA).

Nu är det bara en dag kvar. Imorn. Då ska jag, bror och Bestis köra möbler för fulla muggar. Kommer bli kaos av alltihopa säkert - som det alltid blir. Bestis ska ha soffor, jag ska ha nya soffor och soffbord, päronen ska ha lite möbler som står hos mig, jag ska ha en möbel av dom... Kaos ja. Därefter nån gång ska jag försöka handla maten som jag planerade idag. Haha. Kommer vara doed. Men på kvällen kommer mina pojkar, det blir trevligt. Trevligt avslut på en helvetesvecka.


Nu ska jag gå upp till mitt gamla flickrum och sova. Sova som en gris. Jag behöver sova.