deborah

Happ. Idag har jag städat, sen slängde jag på mig ett förkläde och började impuls-baka. Eftersom jag lånat mamis köksassistent går det såååå lätt med degar och allt nu. Borde egentligen lära mig att baka BRÖD och inte kakor... meeen vad gör man när sötsuget faller på och Daniels hembakta kanelbullar tagit slut?


Sen kom Björn över och vi tittade alla tre på the Rock (oh ljuva nostalgi).. Blev helt peppad och ville ha maratonafton med Face/Off, Die Hard filmerna osv. men det ville inte grabbarna så... :C nu sitter jag istället och slöar vid datorn samt glor igenom första säsongen av Fringe.

Solen skiner! Joy to the world and all that..

Jag önskar jag kunde stanna hemma och hinka kaffe i all evighet just nu, men jag ska bege mig hem till föräldrarna för städning och middag.

00:49 |In the dark of the night...

Kom hem ifrån päronen senare än tänkt, men jag hade det trevligt därborta. Fick prova läskiga men smarriga ägg/philadelphia-plättar man skulle ha som "tillåtna mackor" eftersom päronen once again kör på lchf dieten, åt annan god mat, kaffe osv. Kom hem med en liten väska fylld med ett helt fint bestick-set dessutom. Oh joy! Nu slipper jag och Daniel tänka på att leta bestick!

Och nu är det väl typ nannatajm. Jag och sambon har suttit och pillat med en månadsbudget.. inte det roligaste men ack så nödvändigt..

 

Hm. Jag känner mig rastlös.

Jag börjar foga samman alla bitarna nu, tack vare Daniel. Tack vare att någon tror på mig, SER mig och SER allt jag gör -istället för att SE vad jag INTE gör. Jag sköter mitt hem otroligt bra, det är så rent att jag skulle kunna äta från golvet. Jag lagar och äter bra mat, tillochmed okynnesmackorna är grova med sallad och kött på sig. Vi köper inte hem godis, choklad och chips. Vi tvättar varje vecka. Daniel har tillochmed tålamodet att dra ut en väldigt gnällig jag på promenader varje dag. Nu gör jag allt rätt. Självfallet kan tillvaron finputsas liiite till. Det finns alltid något att finputsa. Men i helhet gör jag allt, har jag allt. Men jag känner mig rastlös.

En gnagande känsla av att vara uttråkad har infunnit sig. Jag försöker läsa böcker, spela spel, teckna, vara social, planera framtida akvariumet... Men inget får bort känslan.

Jag vet varför jag känner såhär. Det händer nu och då. Jag har inget aspie-projekt på gång. Jag har inget som fyller upp hela mitt väsen, inget att vara besatt av, inget behov av att försöka klämma in tid för att hinna med det där jätte-super-mega-intressanta.

Det kommer dyka upp något. Jag hoppas på förr än senare. Det dyker alltid upp något.


Nu tycker jag det kan falla en stjärna, för jag vill önska mig att skrivkrampen släpper och att någon av mina skrivprojekt blir nästa tunnelseende-fascinations-objekt. Nighty night.

Den här veckan har varit väldigt produktiv! Vi har haft en stor tvättdag, promenader, och igår slog vi på stort: städning av hela lägenheten åtföljt av promenad ner till huskvarna med Björn där vi inhandlade massa gott. Återvände hem varpå jag och Björn började dola i köket! Björn lagade och bjöd på maten, och jag gjorde desserten med hjälp av Björns instruktioner :]


Och sen avslutade vi kvällen med att lägga oss tidigt.

Idag klev vi upp, tittade på en Derren Brown dokumentär, städade hela köket efter gårdagens bestyr, och nu sitter jag här med en sovande kisse i famnen (tur att man har ett löjligt stort databord så han faktiskt får plats). Tanken är att resten av dagen ska vara slappar-dag för mig och sambon :] We deserve!

BORDE ju egentligen sova. Vi försökte lägga oss vid tolv. Men somnade inte. Jag passade på att prata av mig om saker som tyngde mitt hjärta. Daniel var snäll och sa precis rätt saker men efteråt somnade vi ändå inte. Så vi tittade på en film, och försökte SEN att sova. Men icke. Så jag började bråka och brottas riktigt illa med honom för att han skulle bli trött, men fortfarande -nope ingen sömn.

Så vi klev upp, hann vara uppe tillräckligt länge för att jag skulle hitta massa onödiga grejer jag nu suktar efter, men nu dök Daniel i säng för att göra ytterligare ett försök att somna, så jag ska joina honom som den söta flickvännen jag är. Vore najs att sova lite, jag ska ju upp vid elva liksom...

Ps. Grejorna jag hittade. Skit också. Borde skapa en ny kategori. En GIMME kategori. Bara för att jag är så sablans ha-galen.

Alltså.. att gå omkring i zombiemode och dessutom vara supergrinig över ALLT, ta ut all denna surpuppa-pga-surhet på stackars sambo (som var jättegullig och bakade bullar) och tillslut kollapsa av trötthet i soffan... Då är man sur.

Det är störande när man är motiverad att göra något, sen tar man en kopp kaffe för att bli lite piggare, och lagom tills den mörka sörjan är slut så är motivationen som bortblåst.

:C


Ps. Har underhudsfinne of doom bredvid ena näsvingen. SKITSKÖNT. Den är så djup att jag inte ens når den med nål...

Blev en bra och produktiv dag för min del! Jag fick allt gjort som jag skulle, plus att jag fick med mig två bokhyllor hem från föräldrarna vilket är skitbra eftersom vi var i behov av bokhyllor, och så fick jag min efterlängtade mössa som mami var gullig nog att sticka åt mig på begäran.

Nu sitter jag färdigfixad här vid herr dumburk och bara rullar tummarna i ungefär fem minuter för sen måste jag dra. Ska hem till päronen för att agera ögonbrynsfixare åt mamma och städare i huset. Jepp jepp.

Har en såndär jobbig dag då man vill så mycket. Vill ha akvarium, vill ha pengar till ny garderob, vill ha mitt egna naturliga hår, vill vara piggare och brunare, vill ha sommar, vill bara få slappa hela dagen etc. Urs. Hatar sånna dagar. Hoppas känslan försvinner när jag börjar sätta fart.

Ciao!

WOHO! Jävla "vågen-för-mig"-moment nu. Jag lyckades. Mitt matlagnings-Everest: Lasagne!

Nog för att det kanske i teorin inte skulle vara särskilt svårt. Har hört både att det skulle vara skitlätt och går snabbt att svänga ihop eller också så hemskt svårt att man borde ha dödslängtan för att försöka ge sig på det. För min del kändes det ångestframkallande eftersom receptet sa ca 2h vilket definitivt innebär minimum 3h för min del då jag är pedantisk och långsam i köket. För att inte tala om att göra bechamelsås. Jag har aldrig i mitt liv lyckats! Antingen bränner jag den, den blir klumpig eller så skär den sig. Jävla maträtt från helvetet för min del mao.


Men jag lyckades. Jag fick till den där ljusa degklumpen man ska ha elvisparmar för att få fason för (och tro fan det, har träningsvärk from hell i högerarmen nu) och min bechamelsås blev helt slät och perfekt smak efter min fabulösa kryddning! Sen smög Daniel och tjyvåt av köttfärssåsen hela tiden för han tyckte den var så god (han försökte tillochmed övertala mig att vi skulle skita i lasagneidén och bara koka spagetti till köttsåsen haha).

Och som om det inte var nog att jag lyckades alls, jo den blev MUMSIG också! WOHO vågen igen tack! Och hela nio smarriga matlådor blev det efter att jag, Daniel och Björn kalasat på den. Yumyum. Gott för magen OCH plånboken.

Det ENDA missödet var att lasagneplattorna kokade ihop. Men Björn räddade situationen genom att agera "snubbe-som-kan-hantera-lasagneplattor-med-samma-temperatur-som-bubblande-magma" medan jag fick ta till kreativitetshjärnhalvan och pussla ihop bitarna. Men lasagnen fixade jag själv. HELT SJÄLV! Fan vad jag är bäst. Jävla mästerkock i stövlar: Det är jag det!

Ytterligare en morgon/dag med strålande solsken. När solen skiner såhär mitt i vintern får jag alltid en knasig vår-känsla i kroppen och blir skitlycklig och "hoppfull" på något vis. Men vad som främst sker är nog att jag börjar längta efter nya böcker att läsa...




Har dock inte råd att köpa några nya böcker, och lånar jag på biblioteket glömmer jag att återlämna dom och får därmed böter.. Så jag har inte RÅD att låna böcker heller HAHA.


Igår umgicks jag lite med Emelie och tjötade, och efteråt käkade jag fryspizza framför Hannibal Rising. Idag ska jag se Hannibal eftersom kannibal-suget satte in efter gårdagen. Oh joy :)

Ps. Saknar min gråa farfarströja.. iof hade den varit på tok för stor även om jag haft kvar den, men ändå. Kanske borde investera i en fin farfarströja helt enkelt? Hmm...

Idag städade jag hela lägenheten, lagade lite lunch/middag och sedan åkte jag till sjukhuset. Förra gången jag var där gjorde jag ett EEG test och fick stirra in i en blinkande lampa tills jag blev alldeles snurrig, men den här gången fick jag göra en MR-röntgen av hjärnan, och efteråt fick jag kolla på bilderna! Fan vad awesome, jag har nu sett hur min egen hjärna ser ut liksom..


Och det är lustigt, för alla tjatar så om att det är trångt i maskinen och att en klaustrofobisk person (such as myself) kan få panik, samt att det väsnas så OTROLIGT mycket. Och visst. Kan ju nu intyga att bägge påståendena stämmer mycket bra. Men jag somnade inne i "rymdskeppet" ändå.. HAHA.


Jag säger ofta att jag skulle kunna sova mig igenom ett krig. And I'm not frikkin' kidding! Så nu är det bara att vänta i 10 dagar tills de analyserat bilderna från MR-röntgen och EEG testet. Känns ju lite i magtrakten nu...

Nu ska jag bara chilla resten av kvällen.

God morgon! Idag steg jag upp klockan åtta och tanken är att jag ska fortsätta att stiga upp i ottan så jag får bättre dygnsrytm och mer tid om dagarna asap. Daniel åkte till jobbet för över en timme sen, och jag laddar batterierna med lite kaffe innan jag sätter fart.

För numera tänker jag vara en fabulous Öxnehaga Housewife. På schemat idag är städning städning städning. Imorgon skall det handlas och lagas mat, och så måste jag se till att boka tvätt-tid i veckan också.

Satte mig och läste sista kapitlet på min bok. Jag tycker faktiskt jag gett hela storyn ett otroligt bra och värdigt avslut. Är ju alltid det som varit problemet förr - att komma på ett slut.

Men den här gången skrev jag ju slutet innan resten av boken var klar, och ÄNDÅ fick jag skrivkramp. Utöver triologin har jag en spinoff-bok i huvudet, men jag har bara klottrat ner idén och lagt den åt sidan, för jag tillåter inte mig själv att börja på en FJÄRDE jävla bok innan jag ens fått klart den första.


Varför är det så svårt att bara sätta sig ner och skriva som jag gjorde 2009? Jag skrev knappt ett piss under hela 2010 och det känns så illa :C Jag ÄLSKAR att skriva. Jag gör ju inget annat än fantiserar, drömmer och yadayadayada...


Bara som nu. Jag har en idé. En inspiration kan man väl kalla det. En upplevelse jag behövde tid att bearbeta osv, men nu när incidenten fått svalna såhär pass länge känner jag att jag kan använde lärdomen, minnena och erfarenheten till en stor jävla del av boken. MEDANS incidenten var dagsaktuell gick jag tillochmed runt och grubblade på hur jävla bra det skulle vara att använda mina känslor och tankar till just detta uttänkta stycke i boken.

Och vad hindrar mig? Jo jag tänker hela tiden att jag och Daniel ska upp tidigt imorn bitti, så jag borde inte sätta mig och påbörja det där Nu. Men å andra sidan funderar jag på att antingen fråga honom om vi kan sitta uppe ett tag till, eller också att stanna uppe ensam å göra ett försök att skriva..

Det är lustigt. Satt inatt och spelade Sims 2 och läste några kapitel ur en bok innan jag somnade, och insåg nu på morgonen hur tillfreds jag är. För inte så längesedan fick jag nästan ångest och smått panik så fort jag spelade dataspel, eller satte mig ner att läsa en bok. Varför? Jo för jag är ju så värdelös. Andra jobbar, pluggar, blir på tjocken, tänker på framtiden, planerar och dolar, och här sitter jag, vecka, månad, år ut och in på arslet, och det enda jag har att "visa upp" är diverse småprojekt, lästa böcker osv som andra skulle kalla tidsfördriv och inte sysselsättning.



Men så insåg jag som sagt att jag är otroligt lycklig och tillfreds nu. Det kan ha å göra med att jag inte är ensam öxnehaga-housewife (misery loves company? nej men skämt åsido, att inte vara ENSAM gör mycket), men det har nog också mycket att göra med Daniel. Jag har ALDRIG mött på någon som uppmuntrar mig på det här sättet. Det spelar ingen roll om jag vill skriva en bok, skapa nedladdningsbara grejer till ett dataspel eller starta ett 600L akvarium att experimentera med. Han peppar, stöttar och bollar idéer med mig. Han fokuserar på allt jag ÄR bra på, istället för det jag INTE är bra på. När någon kör med mig eller trycker ner mig så säger han direkt "Jag gillar inte han/hennes ton mot dig. Säg ifrån"

Jag sa det till mamma iof när jag började träffa Daniel i oktober. Att med honom och i hans värld är jag inte asperger-Debbie, ADHD-Debbie, arbetslösa-Debbie, fd tjockisen-Debbie eller samhällsparasiten-Debbie. Jag är bara rakt av Debbie. BARA DEBBIE. Debbie som är pratglad och snäll, Debbie som vill skriva en bok och skojar med feminister som blir upprörda. Debbie som får tunnelseende när något fångar hennes blickfång.

Den där känslan jag hade i så många år, att jag är ett UFO, den har han eliminerat. Men inte ignorerat. Den sidan FINNS där, men man behöver inte uppmärksamma den 24/7. Och på samma sätt som han låter mig bara vara jag och känna mig normal, så har jag en bästa vän som förstår PRECIS hur jag är kopplad, hur min logik och knasighet fungerar, som har precis samma typ av knepighet i sitt liv.

Jag är omringad av människor som ger mig rätt typ av livsenergi nu. Precis rätt typ av människor.

Och jag får äntligen det jag vill ha. Jag får vara jag.

Igår gjorde jag en improviserad pasta-o-broccoligratäng till gangstahiphopdance-filmkvällen jag och galpal hade, och nu ska jag städa som en gnu för ikväll kommer Daniel hem och då vill jag inte behöva lyfta ett finger!


Ps. Blir lite överdrivet emotionell när solen kikar fram och får marken att glittra såhär på vintern antar jag.

Det är som att jag suttit och stirrat på ett sandslott jag byggde för hundratals år sedan, och jag har suttit där på stranden och sett det sakta sköljas bort med havets vågor. Det var ett väldigt stort sandslott som stod högt upp på stranden, så vågorna kunde bara ta med sig småbitar varje gång, och trots att det var mulet och ofta regnade så stod det alltid kvar. Så jag blev sittandes där, stirrandes på ruinerna av något som en gång Var.

Men så skingrades molnen och lät några få solstrålar värma stranden. Det fuktiga och bastanta slottet började torka och falla itu, och för varje gång en vindpust kom så tog det en bit av slottet med sig. Jag väntade och väntade, men det kändes som en evighet innan det där bara fanns en sanddyna kvar som vinden bar med sig i ett endaste svep.

Jag slätade till sanden och lät varken vågor eller vind ens få en chans att forma något nytt. Jag ville inte bygga ett nytt slott för att se det vittra bort igen. Jag ville aldrig mer behöva stirra på ruinerna av något som aldrig skulle Bli.


Men så blev jag bländad av solen och slöt mina ögon, och när jag öppnade dom igen fanns det där ett enda litet torn av sand vid mina fötter. Jag hade inte format sanden och placerat det där, men likaså befann det sig på stranden jag svurit att hålla slät. Och jag insåg med både lättnad och rädsla att det inte var jag som byggt detta enda lilla torn, utan det hade byggts åt mig.

Och när jag böjde mig ner och tittade närmre på det så kunde jag se att det var format och skulpterat med värme och omtanke, och jag kände hur rädslan och sorgen för sandslott som grott och växt sig så stark inom mig under hundra år sakta men säkert avtog.

Nu är det bara 1timme och 10minuter kvar av min 23e födelsedag. Och vilken födelsedag det har varit!

Den började redan igår med att Björn och Daniel började slita med min födelsedagstårta, efter några timmar började det trilla in trevligt folk och jag fick många grattis. Senare skuttade en liten del av sällskapet (Daniel, Björn, Tobias och jag själv) ut på stan där vi gick på Irländska puben och gjorde lite kringvandring till andra lugna pubmiljöer. Jag fick födelsedagsdrinkar och agerade assistent åt Daniel som övade på sitt trollande för att sedan åka hem och äta tacos innan vi damp i säng.

Idag klev jag upp och städade hela lägenheten, Björn och Daniel gjorde klart tårtan (som bestod av kakaosockerkaka, vit choklad, mörk choklad, chokladmousse, kaffemousse, vit choklad-smörkräm och ett bärlager) och därefter kom bror Simon och syster Anita med sin lilla helvilda familj. Jag fick presenter också!

• Jeansleggings, hembakta kakor + en liten slant av Ma&Pa
• Fransk manikyr nagelkit av syster Louise m. familj
• DVD-film och begagnad mobil av syster Anita m. familj
• En löjligt mängd skjutsande i tid och otid av bror Simon
(Daniels present kommer lite senare, men jag vet redan vad det är och jag kan knappt bärga mig!)

Vi avslutade kvällen med att bjuda över Björn och kolla på Tangled. VILKEN MYSIG FILM! Älskade ju sagan om Rapunzel som barn, men att de kunde göra en så störtskön film av storyn hade jag aldrig anat. Den skall ses om många gånger!


Ps. Barns ärlighet slutar aldrig roa mig. Anitas äldsta pojk smaskade glatt i sig av glasstårtan jag köpt åt barnen å så frågade jag:
Jag: Petrus var glassen god?
Petrus: Aaa den va jättegod!
Anita: Jamen vad säger man då när Debbie bjudit på så god glass?
Petrus: ....
Anita: Säger man inte tack?
Petrus: *vrölar* MEN JAG VILL JU HA MER GLASS?!!
(han såg helt bedrövad/förstörd ut också hahaha)

JANUARI
Mitt "vilda singelliv" tog fart först efter ett 13månader som tillgänglig på köttmarknaden och 40kilos viktnedgång. Plånboken grät ofta och mycket över alla slantar som försvann mystiskt efter långa nätter som spenderades dansandes i alltför svettiga miljöer med tokdyr alkohol. Självförtroendet började äntligen kika fram också.





FEBRUARI
Min skrivkramp kom på ovälkommet besök. Jag åkte till Örebro och agerade handräckning och barnvakt åt min nyopererade syster i en vecka. Jag fick veta något som smulade sönder ett hörn av mitt hjärta, eller var det stoltheten?



MARS
Efter söndersmulad stolthet tog jag mig i kragen och verkligställde en gammal tonårsfantasi med gott samvete. Jag fick bittert erfara varför det heter blodomloppet och inte spritomloppet...




APRIL
Jag nådde min målvikt efter en total viktminskning på 50kg
+ fick världens fetaste upprättelse-feeling! Började ta dagliga morgonpromenader med faster. Jag träffade bestisGalpalLinnsieWinnsie för första gången ♥ Söndersocialiserade mig genom fikadejter. Började fundera på att resa till storstaden för att lägga gammalt smärtsamt bakom mig.



MAJ
Träffade M. Blev tajtare med bestis som jag missbrukade pecankolaglass och donuts med :] Vi raidade second-hand butikerna i stan, hade SPA-aftonar och mycket mer!






JUNI
Invigde vätterstranden med bestis. Började drömma om att flytta till Öxnehaga. Piercade labret. Införde en sommartradition då okristligt tidiga mornar spenderades med bestis på vita plaststolar i sann white-trash-trailer-moms anda. Klädde ut mig till pirat med bestis och gick på treasure-hunt genom stan medan fjortisar suckade och pensionärer skrattade åt oss!




JULI
Hade sommarens bästa party-tjejkväll med rosa nagellack och dundersvettig dans natten lång! Jag & Linn blev ivägjagade från stranden då Stephen Kings Storm of the Century beslöt sig för att våldgästa oss. Blekte sönder hårfanskapet. Började leta kattkompis till Charlie.




AUGUSTI
Grubblar igen på att åka till storstan. Bestis övertalade mig att följa med på Zombiewalken hon, Robin, Daniel och Björn skulle gå på, och innan jag visste ordet av så var jag nedkletad i ketchup och svart ögonskugga.. Gjorde slut med M. Hittade kattungen jag skulle ha.


SEPTEMBER
Flyttade till öxnehaga! Hämtade kattungen Eddie :] Blekte sönder hårfanskapet ännu mer. Linn tömde en lim-flaska i mitt huvud vid hårförlängningsäventyret. Gjorde slag i saken och åkte till storstaden med bestis & bror, kidnappade med oss Daniel påväg hem, och grinade en hel helg över gammalt smärtsamt. Började smida lömska planer på att snärja en viss snubbe... ;]



OKTOBER
Lyckades snärja Daniel och impulshoppade på flyttlasset upp till örebro. Köper tre olika tågbiljetter hem - använder ingen (vilket drev både familj och vänner till vansinnets rand) utan stannar i 3 veckor.




Linn döper om Daniel till bestistjuven med omedelbar verkan. Jag totalkrossar mina stackars höfter i forsen på Gustavsvik-badet i örebro. Daniel fick se min inte-så-söta-rara-sida efter långpromenad till affärn i snöstormen från helvetets nionde krets. Återvänder till Jönköping och upptäcker att jag varit borta så länge att norrlänningarna numera kommunicerar med varandra genom att ropa "pling" och vifta på rumporna.. Är superdeppig över distansförhållandet eftersom jag blivit så förtjust i Daniel. Färgade håret tomterött.

Daniel var lite putt på mig efter att jag ytterst vänligt (ehem..) tackat nej till att lägga mig och lyssna på Sagan om Ringen i talkboksformat med honom, så han brottade ner mig och slängde in mig i duschen med alla kläderna på.

Men eftersom han kvickt följde efter och den högst elaka bestraffning övergick i pussar så kändes det inte särskilt farligt





Ps. Känner mig ofantligt produktiv idag! Klev upp åtta och stack iväg för att hjälpa några vänner med en flytt, detta åtföljdes av en kortare promenad, kom hem och agerade lite "pluggkamrat", gick två korta ärenden, röjde, vädrade och städade hela lägenheten och avslutade hela ståhejet med att ställa mig med sambo och laga middag

Nyårsafton inleddes med att jag, Daniel och Björn chillade lite med dricka, musik, prat osv. Senare dök middagssällskapet upp och vi gick till bords...

Efter denna otroligt goda middag, MYCKET skratt och prat så begav vi oss iväg till ekhagen för att gå på fest hos Sandra i hennes nya lägenhet. Där träffade vi massor med annat härligt folk och kvällen fortsatte på samma trevliga vis ända fram till tolvslaget då vi stod utomhus med cigarrer, tittade på fyrverkerierna och önskade varandra ett gott nytt år.


Adjö år 2010, du var ett stormigt år som jag lär minnas med både sorg och glädje...