deborah

Ibland blir jag extremt nyfiken vad mina drömmar faktiskt handlar om. För jag fattar iiinget...

Jag tar någon form av klass där vi ska lära oss renovera. Min uppgift blir att krossa kakel och klä en vägg i mosaik. Av någon anledning väljer jag en vägg som dels är vågig, och dels har väldigt många skarvar pga 3 fönster och en balkongdörr.

När jag väl satt igång kommer en klasskamrat och knackar mig på axeln, och säger att någon väntar utanför på mig. Så jag går ut. Utomhus väntar gammla tonårscrushen V. Han säger inte ett ord, och när jag frågar vad han vill så fiskar han upp en guldfärgad nyckel han håller framför mig medan han tittar på mig med en extremt anklagande blick. Jag förstår ingenting. Därefter nickar han och går iväg.

Lagom tills jag kommit in igen står en annan tonårsbekant (som jag fullkomligt avskyr kan väl tilläggas) vid informationsdisken (don't ask... vi befann oss uppenbarligen inte på en skola), och fyller i mängder med formulär.


Whaaaat? Och vad betydde den guldfärgade nyckeln? Nu är jag ju jättenyfiken! Sketna hjärna som ställer till det så i huvudet på mig!

Var väldigt längesen jag höll på med naglar, men har nu hittat massa roliga saker på internet. Plötsligt känns naglar/manikyr otroligt lockande igen. Men man kanske borde börja långsamt... har ju en förmåga att köpa mig fattig på stora projekt som aldrig blir av i slutändan.

Men några tippar, dekorationer å lack borde jag väl kunna kosta på mig denna sommar? Vore väldigt roligt att sitta och pilla med!

Okej. Nåt sånt här har jag inte drömt sen jag var barn. Men shit vad sur jag blev när jag vaknade. Hade mer än gärna stannat i drömmen!

Jag var Bruce Waynes (Batmans) flickvän... och Bruce Wayne var George Clooney. Han var nästan 1,90cm lång, och vägde säkert över 100kg muskler i drömmen. Hans sidekick Robin var där med sin egen flickvän också, men jag minns inte vem hon var. Bruce hade inte på sig trikåerna utan vanliga kläder. Och... det var svettigt kan jag väl säga utan att gå in på alltför snuskiga detaljer.

Innan detta drömde jag något väldigt obehagligt jag inte ens tänker skriva här.



Ps. Han var yngre i drömmen än han är idag.

Nu har jag ännu en gång drömt helunderligt.

Jag drömde att jag, mamma & en av mina systrar låg i en stor säng och tittade på tv medan systern födde, småbarnen rusade runt och lekte och hundarna hoppade upp i sängen för att busa. Helt plötsligt sticker bebisens huvud ut och vi sliter fram handdukar för att sängen inte ska bli blöt.

Därefter gick jag ut till bassängen utanför slottet jag bodde i (i drömmen..), och ovanför bassängen, ca 20m upp i luften är det 8st drakhuvuden i sten. De skulle fungera som fontäner ner till bassängen. Men av någon anledning får vi dom inte att funka som dom ska. Mäktigt var det i vilket fall.

Sen visade det sig att mitt ex hängde runt i krokarna, och ville låna pengar till pizza i tid och otid.

Tror jag drömde ännu mer helunderliga saker, men hela drömmen var så rörig att jag inte minns hälften. Och jag undrar fortfarande hur hjärnan bearbetar saker, för jag tycker aldrig mina drömmar är logiska eller handlar om saker som faktiskt är aktuella i mitt liv.

Ojoj. Dags att lägga på ett kol. Åker till Falköping om bara en timme. Återkommer någon gång i eftermiddag typ.

Puss!

Min gymnasietid avskräckte mig verkligen från allt vad bak & matlagning innebar. Jag brukade tycka om att experimentera i köket, men efter stressen och misslyckanden (ofta pga stressen?) i skolan så bara stängde jag ner verksamheten.

Nu är det dags att börja igen tror jag.
Om det är något som ligger i min natur så är det att göra pilliga å kreativa saker. Jag kanske skulle börja baka & laga färgrann och häftig mat?


Något jag länge velat prova är Red Velvet Cake. Haha, jag som inte ens gillar tårta? Kan ju alltid ge bort den ifall jag faktiskt bakar den.


Idag ska jag hem till föräldrarna för att städa och bli bjuden på en hejdundrande middag! Seeya!

Roswell High är en bokserie jag länge suktat efter att få sätta tänderna i, men pga vampyrhysterin på senaste hade jag totalt glömt bort dessa böcker. Inatt kollade jag hur mycket jag kommer behöva punga ut för dom, och insåg att jag får vänta till Juni-pengarna kommer, eller ännu senare :(

Förvisso behöver jag inte ens betala en tia per bok, men fraktkostnaderna är så höga att notan ändå kommer hamna på nästan 500-lappen...


Men men. Man lever bara en gång! Ser fram emot när jag kan beställa dom.
Natti Natti!



Ps. Nattens HUBBA HUBBA HUBBA hunk är Jason Behr!

Vad nöjd jag är med mig själv nu. Jag har nästan färdigställt de två första kapitlena, och inatt skrev jag klart de tre sista kapitlena, samt epilogen. Vet inte varför jag skriver i oordning, men det funkar bra för mig!

Känner mig totalt utmattad, och min fantasi är som en urvriden trasa nu. GUD VAD SKÖNT! Jag kommer sova så himla gott. Fattar inte att jag faktiskt skrivit klart slutet. Nu behöver jag inte oroa mig över det längre.

Enligt forskning blir man mer glad av att le, än när man ler för att man är glad.

Jag har upptäckt varför jag fastnar vid vissa böcker, filmer och tv-serier. Varför jag läser om en god bok flera gånger, varför jag envisas med komedier jämt osv. Jag blir glad. Jag skrattar. Och när jag väl kommit igång med att skratta, så kan jag sitta och flina bra länge efteråt. Man kanske borde börja med 'Smile-therapy' som the Biscuit i AllyMcBeal envisas med.

Har haft en besvärlig känsla i magen på senaste och inte kommit på vad det kan vara. Har trott att det berott på hunger eller för stora matportioner, och inget jag gjort/ändrat har hjälpt. Men nu läser jag om halsbränna, och känner igen det som beskrivs:

* sura uppstötningar
* ont i övre delen av magen
* en brännande känsla bakom bröstbenet (framförallt detta)


Tuggar i mig några novalucol nu för att se om det blir bättre.
Puss / Hypokondrikern Debbie

Jag undrar om jag själv kommer uppskatta min egen bok en dag? Jag älskar att skriva den, så förhoppningsvis kommer jag ha kul den dagen jag läser den också.

Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle kunna ta saker ur tomma luften och skriva om, att jag var 'dömd' att enbart skriva om självupplevda saker. Men jag märker mer och mer att så gott som allt jag skriver är rent påhitt, känslorna är dock ofta tagna ur situationer i mitt eget liv, men inte tillhörande händelser då.


Dessutom är en utav karaktärerna inspirerad av min egen personlighet, och det är skitroligt att tillskriva mitt underliga tänkande och beteende till en tredje person, och även beskriva hur människor runtom uppfattar denne. Men huvudpersonerna är inte inspirerade av någon alls, utan helt och hållet fiktiva, och det har definitivt sin charm det med!

Hoho vad kul! Nej nu måste jag fortsätta skriva. Jag skrev nyss klart en väldigt stor och viktig händelse, och det kändes URSKÖNT att äntligen få det scenariot ur huvudet. Sånna stora grejjer tar upp så mycket plats att det är svårt att göra rum åt nya idéer.

Ciao (:

Ps. Några som frågat, så jag kan ju klargöra det nu: Jag skriver en fantasy bok. Den innehåller både spänning, kärlek och tragik. Ganska tjejig, men jag försöker att inte bara skriva om kärlek och känslor utan även om äventyr och allt annat en bra bok behöver enligt mig!

Jaha, igår återvände man hem. Kändes väldigt skönt att vara hemma igen.

Vet inte vad jag bör ta mig för idag... Känner att det finns så mycket jag vill och behöver göra, men ändå sitter jag bara här utan att veta vart jag ska börja. Har haft huvudvärk hela dagen också trots en kopp kaffe. Blir nog en till och två panodil, hatar huvudvärk.

Läste ut hela Forbidden Game triologin när jag var i Falköping. Är ju tonårsböcker så det var inte så värst långa, 200-250 sidor per bok ungefär. Men dom var bra och riktigt spännande, även om jag irriterar mig över sockersliskiga slut i böcker. Handlar för övrigt om en 'demon' (eller ond varelse, vad man nu vill kalla det) som blir kär i en människoflicka och försöker lura in henne i hans värld, där han kan behålla henne för alltid. Han gör inget vidare jobb dock, eftersom han skadar hennes vänner blir hon mest förbannad på honom. Dålig förföringsteknik indeed.

Sååå... nu blir det väl kaffe och panodil då?
Ciao

Hoho, jag och Jessica är så dumma att det skriker om det. Vi babblade så mycket igår att vi glömde bort tiden, vilket resulterade i en "natt" med bara 3 sovtimmar för oss innan det var dags att kliva upp! Men men. Jag e inte bitter!

Jessica hann koka kaffe åt oss och sedan rusa till bussen, själv måste jag nu packa det sista, duscha och sedan diska lite. Sen åker jag och kommer inte hem förrän torsdag.

By bye!

Jag börjar bli riktigt bra på att rycka upp mig.
För nån timme sedan vältrade jag mig i självömkan och en känsla av djup hopplöshet, men efter bara en stund låste jag in alla idiotiska resonemang och tankar i min egna mentala ångestlåda med femtio hänglås på. Och det funkade! Jag minns fortfarande för något år sedan då jag kunde sitta och gråta i flera timmar utan hejd, och sedan glida omkring i en sorgfylld dvala flera dagar efteråt. Detta är verkligen framsteg!

Har gått igenom lite gamla anteckningar jag gjort, bokidéer jag fått genom åren, och jag märker hur mycket varje idé grundar sig på vart i livet jag befunnit mig. De flesta idéerna är rena skiten om jag ska vara ärlig, antingen är storyn för nära mitt eget liv, eller också så långt bort att det blev soppa av det hela. Men oftast innehåller varje idé små fragment av riktigt bra saker, så jag är glad att jag sparat det mesta, för då kan jag läsa det gamla och plocka de småsaker som faktiskt var bra.

Det HÄR är inget jag någonsin lär få användning för, men jag garvade när jag läste det, för hela stycket är så olikt mitt sätt att skriva, och ändå är det mina ord, skrev det för bara några månader sedan.. hela den idén sög för övrigt:

"Och trots allt han gjort mot henne så hade hon älskat honom, och älskade honom så innerligt, för de hade faktiskt haft sina goda stunder också… även om dom bestått utav rutinmässigt sex ovanpå krossade popcorn i hans soffa varje lördag kväll."

Nej nu måste jag göra något vettigt.
Ciao

Suck. Hade varit jätteduktig å vridit rätt dygnet dag för dag den här veckan.
(Vanlig dygnsrytm: 07-16 <-- sovtimmarna)
Vridning Dag 1: 06-14
Vridning Dag 2: 06-11
Vridning Dag 3: 01-09.30 (idag/igår)
Men så råkade jag somna 4 timmar i datastolen på kvällen dag 3 :( Allt förgäves. Blir till att hålla mig vaken till typ 7 och sen bara sova en tre timmar inför lördagen. Skit skit skit.

Måste för övrigt ägna hela lördagen åt städning, Jessica sa att hon misstänker smått att min lägenhet fortfarande kommer vara utan dammsugat golv samt ha en massa staplar med disk i köket när hon kommer på söndag. I'll prove her wrong!!

IDAG
Var jag hemma hos föräldrarna för att tvätta, men i slutändan så tvättade mamma åt mig istället. Hon skämmer bort mig (: Sen fick jag en väääldigt smaskig lunch också. Yumyum. Var även över en sväng hos syster och hälsade på systerbarnen samt fick en del av hennes utrensade kläder. Tänk att man har en så generös och omtänksam familj? I'm lucky.

Vad som fick mig att verkligen älska att skriva var när jag fick feedback för mina noveller som barn. Att kompisar varje morgon bad om att få läsa det senaste jag skrivit var sådan peppning att jag inte kunde sluta skriva.

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte låta någon utom min bror få läsa det jag hittils skrivit eftersom jag vill ha det korrekturläst och en chans att rätta alla fel innan jag lämnar ut den till nära och kära för ytterligare finslipning.. men så bad Jessica så sött om att få läsa något litet så jag lät henne läsa första kapitlet (:
Och nu är jag jätteglad att jag lät henne, för nu är jag ännu en gång peppad och lite styrkt i självförtroendet.
(Tack sötnos)

Dels påpekade hon en miss jag gjort, och som jag därför genast rättade till och därefter sa hon:
"ääh, det där är egentligen bara detaljer.. Du har ju helt klart ett underbart skrivsätt och sätt att beskriva och få upp intresset ;D"

Så nu är jag helt äckligt självsäker och självgod. Haha. Får väl se hur länge det håller i sig ;)

Lustigt hur jag vänder på humöret dag för dag. Idag har jag varit ständigt glad, ma&pa har kommit hem och livet känns fint. Jag fick hem två böcker igår, de två första i "The Forbidden Game" triologin. Great! Ska verkligen hålla i mig själv å inte läsa dom på ännu några dar!

                   

Och fantasiflödet var igång inatt, så jag skrev 8 sidor utan att sy ihop något alls. Är kul med varierande 'arbetsdagar' :D

GOMORRN nu!

Det är ganska sjukt att jag nu fått bekräftat att jag fattade rätt val. Men det känns ändå inte ett dugg bra. inte ett skit. Jag är riktigt ledsen faktiskt. Fast inte så mycket för min egen skull.

Det här får bli ett utav de få inläggen som är otydligt och konstigt. Jag orkar inte bry mig.

Nu tror jag inte det kommer några fler lösryckta idéer (större händelser), utan jag jobbar mest med att korrekturläsa och 'sy ihop' händelserna jag hittils skrivit. Det är mycket mer krävande, men också väldigt roligt. Upptäcker dock att jag ständigt gör småfel, ska bli väldigt skönt när jag väl kan ge min bror några kapitel att korrekturläsa. Är ju roligast att förfina när jag vet exakt vilka fel jag bör korrigera.


Men nu är det dags för mig att knyta mig. Måste upp i tid så jag hinner åka hem till föräldrarna och städa så de kommer hem till ett rent & fräscht hus imorgon (:

GOMORRN! (nu fick jag det minnsann rätt!)

Haha oj oj oj. När jag såg Kill Bill för första gången tyckte jag blondinen med ögonlapp var så genomgrym, hade en ondska sällan skådats över sig. Men så idag läser jag i aftonbladet om hur samma skådis även hade en roll i filmen Splash (en film jag älskade när jag såg den första gången för mååånga år sedan), och jag undrade omedelbart vad för roll hon haft i filmen.

Darryl Hannah hade rollen som den naiva, söta och smått tysta sjöjungfrun! WHAT?! Nu när jag tittar på bilderna så ser jag ju att det är hon, men jag har nog aldrig sett en skådis som porträtterar så två helt olika karaktärer SÅ bra! jag är totalpaff!



Dessutom skrev aftonbladet att hon både lider av autism och sömnsjuka. Tycker jag var väldigt intressant (:

Åååh vad glad jag blir! Det har verkligen känts som att jag inte skriver lika mycket längre, så jag satte mig ner och kollade hur mycket jag skrivit.

Från mars till april skrev jag 52 sidor, och från april till maj har jag skrivit ytterligare 94 sidor. Min bok är alltså 146 sidor lång nu! Åh, jag som inte ens trodde jag nått hundrastrecket än! Detta är sporrande :) Undrar hur lång den blir i slutändan?



Samtidigt har jag insett att det nog bara är NU det kommer vara rent nöje att skriva. Tanken på allt efterarbete gör mig nästan svettig. Korrekturläsning, omskrivning, och sen samma sak en gång till, och så fortsätter man ända tills den är felfri. Därefter händer det ju ännu mer, men det är ju så långt i framtiden att jag inte orkar tänka på det just nu.

Nu ere nanna tajm :)

Sov gott alla glada! Eller, GOMORRN (måste lära mig nån gång)