deborah

Inatt jag drömde någonting... jag aaaaldrig drömt föruuut... *nynnar*

Jag och ett gäng människor befann oss i ett kallt och fuktigt rum, påminde om en kloak eller källare. Vi började leta vägar ut och hittade tillslut ett rör som en av oss lös upp med en ficklampa för att undersöka, och samma person utbrast "Jag ser en tentakel!!". Jag utbrister genast "Riv väggen! Det här är vägen ut!" och alla började hacka med sina spador, yxor och medhavda verktyg för att nå friheten. När väggen har raserat kan vi se hur stora feta tentakelarmar ligger begravda under stenraset som blivit.

När vi väl kommit ut så befinner vi oss i Stockholm stad vid Slussen och det är nattetid. Vi är plötsligt tonåringar och vi har alla smitit ut för att supa och festa. Jag upptäcker att var och en av alla människor är någon konstig sammansmältning av människor jag kände i min tonår och människor jag lärt känna som vuxen (ingen existerar på riktigt alltså, utan är några konstiga kombinationer). En av killarna snedtänder och jag följer honom till bussen så han kan åka hem, innan han åker så tänder han dock min cigg med sin tumme för han är magiker.


Jag återvänder ner till vattnet där en annan snubbe väntar på mig och förklarar att han tyckte jag såg lite ensam och övergiven ut, varpå han också tänder min cigg med sin tumme! Alla var tydligen magiker eller nåt... tonårs-supar-festen övergår till en bröllopsfest och vi sitter alla samlade runt ett bord där det sitter ett brudpar jag inte känner igen först, tills jag inser att det är mina föräldrar! Fast dom är unga... plötsligt 19åringar igen... Alla skrattar, dricker och äter, jag glor hungrigt på bröllopstårtan som ser mycket smaskig ut, men efter min första bit blir jag "fyad" då jag börjar tigga om att få ytterligare en bit.

Plötsligt börjar en av gästerna (en skitig herre med flera tänder som saknades) att vrålskratta och tillkännager med stark rysk dialekt att han tillfångatagit alla våra familjer och att dom aldrig mer kommer få se solljus om han inte får bröllopstårtan och alla gåvorna som skänkts under kvällen.

Ungefär där vaknade jag.

Jag har nu drömt flera nätter på raken att det känns som att jag blir "biten" eller "stucken" i armarna av något jag inte kan se. Drömmarna i övrigt varierar. Häromnatten drömde jag...

..att vi hade ärvt en bostadsrätt i en otroligt gammal byggnad precis intill vätterstranden. Byggnaden låg precis nedanför en kulle och var så gammal att stora delar av den yttre fasaden försvunnit. Det liknade en ruin från utsidan. När vi väl tagit oss in upptäcker vi att väggarna mellan olika lägenheter också rämnat och bara till hälften byggts upp igen. Vi sträcker oss över en halv-vägg in i lägenheten bredvid och vinkar glatt till våra grannar som ser väldigt stressade ut (de jagade sina barn). Allting ser antikt och slotts-aktigt ut, så trots det fruktansvärda skicket känns lägenheten lite magisk och mystisk.

Jag går in i ett annat rum och hittar ett av mina gamla akvarium därinne. Det är skitigt och misskött, men fiskarna i det lever trots att jag inte matat dom på flera år. Jag undrar lite hastigt varför mitt gamla akvarium har stått i en lägenhet i flera år och som vi först nu ärvt.

Vi gör iordning i ett av sovrummen för att gå och lägga oss, och det börjar sticka i mina armar. Jag tittar på armarna och upptäcker pyttesmå röda prickar, påminde om myggbett innan de hunnit svullna och klia. Det svider i prickarna och tillslut får jag syn på en prick som faktiskt är svullen så jag klämmer lite försiktigt på den och både hör och känner hur något "skjuter ut" ur armen på mig. Två "popp" hörs och plötsligt ligger det ett senapsgult snäckskal med svarta ränder på min arm. Jag stirrar äcklat på snigeln och när jag tittar ner på golvet ser jag att en till likadan ligger där. Hade jag sniglar under huden? Hur gick det till? Plötsligt känns det som när en insekt "hoppar" på ens kropp, och känslan åtföljs av ett extra smärtsamt stick, när jag tittar ner på armen ser jag hur snigeln från golvet tagit ett snabbt skutt upp på mig, och hur den första snigeln gräver sig ner under huden på mig igen! Jag skriker och klämmer ut snigeln som en finne medans snigel nummer två har tagit ett rejält bett i armen på mig! Jag skriker hysteriskt åt Daniel att han måste hämta en burk eller nåt, och strax därefter hjälper han mig att fösa ner de båda äckliga sniglarna i en gammal tom syltburk. Vi ställer burken på hallbyrån och stirrar fascinerat medan de båda sticker ut sin respektive gadd och hugger mot glaset med dom.

Jag går igenom affären och försöker hitta NÅNTING som inte ser gammalt och fult ut, och hittar tillslut ett kvinnligt biträde
"Ursäkta. Vad skulle ett 450 liters akvarium kosta?" frågade jag försiktigt det sura kvinnan
"450 liters? Är du inte klok? Sånt säljs inte längre. Men vi har det där på 110 liter" säger hon och pekar på ett sunkigt fläckigt akvarium med missfärgad ramp.
Jag börjar diskutera med henne om varför djuraffären är tom på fiskar och akvarium och enbart hade några halvledsna hamsterburar. Hon förklarar att akvarier blivit "ute" och att ingen köpte dom längre.

Jag fortsätter vandra runt och känner mig irriterad, då hör jag hur de båda biträdena (det var en man och en kvinna) börjar gräla om hur ohyfsade kunderna är som somnar på foderpåsarna och bestämmer sig för att schasa bort dom. Daniel och eleven kommer stapplandes genom affären. Daniel tar ett skutt mot mig och lyckas ha sönder det enda akvariet affären har kvar och det manliga biträdet får fnatt på honom och börjar skrika och vifta med armarna av ursinne.

Jag letar febrilt tills jag hittar en antik magisk mobil som jag med hjälp av magi får att fungera, efter att jag stängt ner all porr som poppat upp på skärmen kan jag äntligen hitta kombinationen till den flygande bilen, vi flyr genom fönstret - in i bilen och åker tillbaka till Hogwarts.

Och så vaknade jag.

Tog en liten tupplur efter frukosten och det blev två spännande timmar vill jag lova!

MEN JEEEEEEEEES...

När pappa ringde imorse å väckte mig så frågade han om jag gråtit varpå jag svarade: "svara först på om vi ska åka till örebro idag eller inte"

Mina drömmar flippar mer och mer! Inatt drömde jag att jag skulle åka upp till örebro och packa ner brödernas grejer och flyttstäda äldsta brors lägenhet (helt på egen hand av någon anledning), ocanpå detta så lånade jag nära femtusen spänn av mina föräldrar för att gå till en riktigt löjligt bögig frisör (äkta hollywood stil på snubben) för att göra en hårförlängning...........

Vaknade inte alls superstressad och sprängfylld av ångest innan jag fick klart för mig att det bara varit en dröm...



NU har jag ätit min bananfrukost och dricker mitt morgonkaffe, ska alldeles strax hem till föräldrarna på brunch nämligen! Pappa håller på att göra någon smarrig omelett-grej med potatis och kött i! Yumyum :)

Ja alltså gud.. Nog för att jag fick mardrömmar sist jag tog champix (drömde ständigt att familjemedlemmar dog och vaknade med en kudde genomblöt av tårar).. Men nu är de bara knasiga rakt av.. Triangeldraman gällande gamla tonårsförälskelser, galpal som både är arg, köpgalen (inatt ville hon köpa guldbikinis ur automat på badhuset) och ovanligt lång.. Busshållplatser som flyttats ut till trånga gränder, gamla kompisar som blir transor (?!).. Ja och nu inatt så var jag tydligen gravid utan att ha en susning om vem som var pappan. Gud så trevligt, jag vaknade inte alls med hjärtat i halsgropen och var lagom hysterisk och avskräckt för livet från att föröka mig. Klår nästan gången jag drömde att jag blivit ensamstående mamma, glömde ungen på köksbänken, toan osv hemma hos folk samt missade/glömde att lära ungen gå och prata..

Tror för övrigt bebisdrömmarna beror på galpals uppmålade skräckscenarion kombinerat med gamla och nya kamrater som FÅTT eller FÖRSÖKER få barn just nu. Babyboom i min omgivning helt enkelt.


Nåja. Idag traskade jag och bestisLinn iväg till second hand där vi båda impulsfyndade möbler. Hon införskaffade sig ett efterlängtat köksbord och jag hittade precis vad jag letade efter - en oxblodsfärgad skinnsoffa! Vi fortsatte dagen med nudelmiddag åtföljt av stor köksstädning hemma hos Linn, och firade sedan denna fantastiskt bra dag (då vi båda tydligen fick en skitstart på dagen och inte förväntade oss att den skulle sluta så lyckligt) med panpizza-afton framför en halvkass film vi av någon anledning fastnade löjligt hårt i, och sen tryckte vi oss galpals famous kladdkakemuffins med havssalt i det nagelbitande slutet.

NU vete fanken vad jag ska göra. VILL göra en hel del. VILL få färdigt budgeten (vilket inte går eftersom jag inte hittar alla nödvändiga viktiga papper...), VILL koppla in allt viktigt till TVn (vilket inte går eftersom jag inte har rätt sladdar eller vet hur man gör för den delen), VILL köpa en massa grejjer... Nej nu ger jag mig. VILL får inget GJORT...


Tror nog jag ska bädda min "säng" (läs: gamla bäddsoffan), gosa sönder de gnälliga kattkräken och försöka packa upp alla mina kläder medan jag har på lite Star Trek Voyager i bakgrunden!

Nattens äventyr...

Vår familj ägde en stor ranch på västkusten dit hela släkten tydligen tågade i tropp lite nu och då när tillfälle eller semester gavs.

Det började med att de satte igång någon form av spel (en stor maskin) som spottade ut passande tävlingskläder, sen skulle man jaga gigantiska såppubblor och för varje bubbla som sprack så fick man en strumpa (??!). Jag var snabb att samla ihop alla mina strumpor på led för att senare kunna visa upp mitt fantastiska resultat, men bubblorna gled längre och längre ner på ägorna, och tillslut hamnade jag utanför en mindre stuga som fungerade lite som lägenheter.

Där bodde min äldsta syster med make och barn och som granne bodde Mattias, och varje gång jag ville komma ner ifrån lägenheten var jag tvungen att kliva ut på (den GEMENSAMMA) balkongen och glida nerför en bärande stång á la brandman style.

En småbarns familj kom som sommarboende i tält på vår mark, och av någon anledning hade Mattias börjat umgås med ett gäng busar (från min tonårstid), så när småbarnsfamiljens äldsta dotter på ca 14 år klättrade uppför stången och började umgås med grabbgänget var jag snabb att varna hennes föräldrar som omedelbart hämtade henne och sedan åkte sin väg.

Jag fick sova på min systers soffa eftersom jag inte orkade gå tillbaka till huvudbyggnaden på natten, och då gjorde jag en räd i deras skafferi där de föreberett en massa för-och-efterrätter inför nästkommande dag. Jag åt upp alltihop, varenda smula, och sedan satt jag med de tomma faten i knäet och började fundera över hur jag skulle förklara mig nästa dag.

Och däääär vaknade jag av att mamma ringde mig.

Nu sitter jag och dricker kaffe, charlie slickar, biter och gosar med mina fötter här vid datorn (aldrig hänt förr, de måste lukta ovanligt spännande denna morgon.. höhö) och snart ska jag börja göra mig iordning för jag ska till läkarn.

Oh yay! Mina psychodrömmar has returned!!

Jag och min pappa hade på något sätt fått kontakt med en tjej över internet som var i "knipa", och hölls fångatagen hos en elak man. Vi reste dit och hittade henne.

Vi drack kaffe, pratade om våra och hennes liv. Det visade sig att det var hon, och en tjej till som var tillfångatagna av mannen (fråga mig inte hur vi kunde sitta och dricka kaffe under flickans tydligen-gisslandrama). Den första flickan var blond och smal, och berättade att den andra var svarthårig och tjock.

Vi letade upp den andra flickan, och det visade sig att rummet de hölls fångna i var MITT gamla rum i föräldrarnas hem. Den svarthåriga flickan låg inlindad i gladpack i en stor förvaringslåda som nästan liknande en kista pga längden.. Det luktade tång och havsvatten i luften, och golvet knastrade under våra fötter av sand som blåst in. Vi måste ha befunnit oss vid kusten.

Pappa tog fram en kniv ur verktygslådan han tagit med sig (?!) och började försiktigt att skära sönder gladpacken för att befria den svarthåriga flickan.

Jag traskade runt i rummet, och råkar plötsligt stöta till en garderob så alla galjarna började skramla. Vi alla fryser till sten och hoppas att Mannen inte hört.. men dörren öppnades på glänt och han kikade in på mig och såg arg ut, han verkar inte ha se pappa och flickorna. (För övrigt hade mannen inget ansikte, utan liknade mer en mörk siluett)

"Åh förlåt så mycket. Jag skulle bara försöka hitta en klänning i min storlek.. jag menade inte att väsnas" sa jag, varpå mannen nickar och stängde dörren igen.

Pappa lyckades få bort gladpacken runt den svarthåriga flickans ansikte och vi ser att hon har stora ärr runt munnen, vid första anblick liknande det kraftiga bristningar. Vi frågade blondinen om hon vet något om ärren, men hon bara skakar på huvudet. Vi får veta att mannen håller dom inlåsta men tar ut dom ur rummet ibland för att...(här blir det suddigt. men jag tror det var våldtäkt, misshandel och tortyr betingat).

Här tar drömmen en helsjuk vändning, för helt plötsligt började blondinen bete sig konstigt. Hon förklarade att hon älskade sin nya "look", och när jag frågade vad hon menade så hade hon helt plötsligt fått ljusrött hår, och det växte ut ett tunt-tunt lager med orangerandig päls över hela hennes kropp. Sen börjar hon springa på alla fyra och leka med min katt Charlie, och hon ropar att de nog har så roligt eftersom de båda har samma färg. (??!!?!??!)

Pappa fångade in henne och jag tog tag i gladpack-kåldolmen och började släpa med mig den. Vi tog oss ut ur huset och bort från mannen! Vi hade räddat dom!

Sen blev allting svart.. när jag öppnade ögonen så ser jag att jag är tillbaka i rummet. Ensam. Jag var inte bakbunden eller inlindad i gladpack, men dörren var låst. Min syn känns aningen förvrängd, och när jag tittar i spegeln så ser jag att mina ögonvitor är fyllda av blåsor och sår.

Jag tog fram en ölburk från under sängen och började såga itu den med en brödkniv (spännande hur allt behövligt i den här drömmen bara poppade upp precis i rätta stunden). Jag visste att Mannen skulle höra det sågande ljudet. Jag ville göra honom arg. Och lagom tills dörren flög upp och han stirrade på mig så hävde jag i mig hela ölen och blängde trotsigt på honom.



Där vaknade jag.

Alltså... eh? Jag skulle ju helst vilja koppla ihop allting och tolka det som att jag återupplevde någon form av tonårsrebell-händelse, som bestraffades av utegångsförbud eller nåt av mina föräldrar... Men eftersom jag aldrig någonsin blivit bestraffad, slagen eller fått utegångsförbud/inlåsning av mina föräldrar så kand et ju inte vara det. Dessutom skulle nog inte jag och pappa TILLSAMMANS ha intagit Batman & Robin-rollerna om så var fallet.

I vilket fall var det gött att drömma igen. Jag blir alltid orolig när det går alltför lång tid utan att jag äventyrar om nätterna.

Inatt drömde jag...
att jag låg i min säng då jag hörde knackningar. Så jag kliver upp och går ut i köket därifrån jag hört ljudet. Utan för fönstret hänger det en väldigt överviktig man med gråblå overall (eller typ, någon form av arbetskläder). På något sätt håller han sig fast i tegelmuren utanför fönstret, och han ler mot mig och ber mig släppa in honom. Jag skakar på huvudet och springer tillbaka till sängen och gömmer huvudet under kudden medan han knackar allt häftigare.

Helt plötsligt hör jag min mammas röst, och en ung tjejröst som skrattar. Jag tar bort kudden och plötsligt är det dagsljust ute. Jag reser mig och får syn på mamma och mig själv som 14åring. Jag rusar fram till mitt yngre jag och tittar på henne, studerar hennes ansikte för att vara säker på att det verkligen är jag. Hon ler stort mot mig, och har en slags hoppfull och äventyrslysten blick i ögonen. Det måste vara sommar för jag kan se fräknarna på hennes näsa.

Mamma kommer ut ur köket (för vi är fortfarande i min lägenhet av någon anledning) och säger åt oss att skynda oss på. Mitt yngre jag tar min hand och drar med mig när de går. Vi anländer till en modern ungdomlig kyrka. Därinne står en gospelkör och sjunger, och det är ganska folktomt. Luften är torr, utanför är växterna gulnade, det är en riktigt stekhet sommardag.

När kören sjungit klart reser vi oss och går ut ifrån kyrkan, sätter oss i bilen och åker hem. Men allting är annorlunda. Mina föräldrar bor i samma hus, men bostadsområdet är borta och ersatt med oändliga grässlätter istället. Det är mörkt, grönt och fuktigt vart jag än ser. Och precis bakom deras hus är en väldigt hög kulle, hög och brant. Jag kan se något rött bland träden. Mitt yngre jag tar min hand och nickar mot kullen och vi börjar klättra uppför den. När vi nästan nått toppen så ser jag att det röda är en liten liten stuga, och vi kliver in. Det är min lägenhet.

Fast den är mer dunkel, golven knarrar, det finns ingen elektronik. Jag tittar på mitt yngre jag och kramar henne. Jag är så lycklig åt att se henne igen, för det var ju så längesen. Men när jag släpper henne är hennes ögon stora och skrämda. Hon tar ett hårt grepp om mina armar och börjar skaka mig, och för första gången i drömmen så talar hon med mig: "Du måste vakna NU! Vakna nu! Han är där! Han är redan där!"

Jag inser att hon har rätt, självfallet drömmer jag. Så jag anstränger mig, kniper ihop ögonen, försöker få mitt medvetande att sakta nå ytan... Jag känner hur något mjukt omsluter mig och jag blir medveten om att jag ligger i min säng, påväg att vakna. Men jag inser snabbt att något inte stämmer. När jag öppnar ögonen är allt suddigt och jag kan inte fokusera blicken. Jag tittar ner mot mina fötter och ser en massa pillerburkar, och fyra fötter. Utöver mina är det två stora fötter där.

Jag hör ett djupt andetag och känner varm luft sprida sig i nacken på mig. Jag tittar än en gång ner mot mina fötter och känner igen det blågrå tyget på byxbenen. Den tjocka mannen som jag inte släppte in... Han satt i min säng med mig i famnen, och han måste ha drogat mig.

Jag blundar hårt och känner hur hjärtat slår hårdare, och jag undrar vad som kommer hända nu? Sen svartnar allt, och jag vaknar upp.

Den här drömmen fascinerar mig. Jag kan tolka in massor med saker i den, allting förutom den tjocka mannen. Och det är VÄLDIGT sällan jag drömmer på det här sättet, att allting hör ihop, att drömmen har en bestämd början och ett definitivt slut. Jag undrar om jag blev mördad i drömmen? Att det var därför allt blev svart?


Utöver mina mycket spännande nattäventyr så vaknade jag och kände mig precis lika sjuk idag. Tror jag ska ställa in det jag hade planerat den här veckan faktiskt, speciellt med tanke på att hela familjen ska upp till örebro på lördag. Stanna hemma och bli frisk tills dess, låter inte som världens sämsta idé faktiskt.

Nu ska jag koka kaffe och spela spel, alternativt glo på Star trek The Next Generation. Jag är en sån nörd :)

Okej. Det här är vad som kan hända ifall jag inte får sova ut ordentligt på natten. Jag lägger mig för att ta en kort tupplur, och vaknar nästa dag (14h senare för att vara mer exakt). Känns ju bra...

Idag har jag att göra! Först ska jag kasta mig ut i lite ärenden, framåt lunch kommer mamma och då ska vi åka och kolla på element-hammockar (Charlie försöker ju lägga sig närmre o närmre elementet för varje dag som går. Det är inte ofta hon pikar mig att hon vill ha något så jag smälter ju som smör i solsken förstås).

Sen bär det av hem till dom då vi ska städa undan julen -och jag utgår från att jag än en gång får übersmaskigt krubb som belöning.


För övrigt har jag haft en helt sanslös natt...
Jag drömde att jag födde ett barn. Visste inte ens att jag var gravid men whatever. En liten dotter. Sen drömde jag att jag dejtande en kille och blev jättekär, men han totalignorerade mig så jag gav upp.

Därefter drömde jag att jag börjat mejla med en snubbe ifrån usa (en existerande livs levande kille faktiskt. Han är nog min enda idol atm), och han bjuder över mig. Så jag bokar direkt en biljett och flyger dit (tänk om flygbiljetter till usa kostade knappa tusenlappen i verkligheten också..). Och det är så äckligt romantiskt och underbart att jag inte vill åka hem. Däremot vill jag inte lämna hans lägenhet eftersom folk blev mördade, överkörda eller satta på eld vart vi än gick...

Jag tänker inte berätta HUR jag fick veta detta, då hela det scenariot i drömmen är på tok för pinsamt. Men den här snubben (och hela usas befolkning för övrigt) var utomjordingar. De såg ut som vanliga människor... utom en detalj.

När jag slår igång min mobil för att ringa pappa och meddela att jag tänker stanna ytterligare några dagar i usa upptäcker jag att jag fått mängder med missade samtal och sms från killen som ignorerat mig. Han var skitarg och tyckte att jag sänt honom dubbla signaler genom att först vara romantisk och nu kallhjärtad bitch. När jag väl får tag på pappa så visar det sig att han åkt till usa för att hämta hem mig, och jag fick absolut inte stanna en enda dag till (fick lite maffia-vibbar av hela det där scenariot). Innan vi åker så berättar jag för min usa-kärlek att jag fött en dotter och visar bilder. Han verkade chockad men okej med det.

... Jag önskar mitt liv var lite mer spännande. Jag önskar jag hade pengar att flyga till usa för. Jag önskar att jag hade någon att bli kär i.


Nåja. Just nu får jag nöja mig med att ladda kaffebryggarn och hoppa in i duschen!

Ps. Fick med mig ett stycke köttfärslimpa från mor&far sist jag var där. Pappa tipsade mig om att skiva skivor och ha på macka. JAG ÄTER NÄSTAN BARA KÖTTFÄRSLIMPE-MACKOR NU! åh herregud vad sanslöst god den där svamp-o-bacon späckade köttfärslimpan var! Yumyum.


- - 11:10 - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hehe ojsan hoppsan! inte skrivit här på ett tag upptäckte jag nu!

I söndags kände jag mig asdepp och åkte därför till A6, där jag klarade ungefär 45min innan jag praktiskt taget sprang ut därifrån i ren panik. FAN VAD MYCKET FOLK! Det är iiiinte hälsosamt att försöka promenera lugnt inne i ett köpcentrum så här nära till jul.

Åkte därefter in till stan med Julbussen (den åkte egentligen inte dit jag skulle, men vad fanken, i ren och skär julanda kastade jag mig på bussen ändå!). Den var förövrigt inredd med gran, glitter och julgranskulor. Busschauffören såg butter ut under sin tomteluva :D


Och sen avslutade jag hela det löjligt korta äventyret med att sätta mig på mitt favoritcafe där jag drack kaffe och skrev upp lite bokidéer i min lilla nya fina notbok.

I måndags skulle jag ta det lugnt hade jag tänkt, men så ringde syster yster och ville ha med mig till A6 för att handla babykläder, och som den genomgoda lillasystern jag är så följde jag självfallet med. Det var en både lugn och lång dag fylld av strumpor, kjolar, tröjor, jackor och pyjamasar hit och dit... Det var nog en lång dag när jag tänker efter.

Idag åkte jag & lilla mami hem till syster där vi passade minstingsbebisen medan syster yster tapetserade, därefter åkte vi och letade nyårsblåsor (hittade inte ett piss...), sen åkte jag & mami hem till dom där jag fixade hennes ögonbryn, och sen åkte vi till GISSA? Jo A6, där vi letade mer nyårsblåsor utan framgång, men vi hittade lite annat småskit.

Och nu sitter jag här, trött och är inte direkt pepp på idén att jag måste bege mig ut innan veckan är slut för att leta julklappar...

Men imorn blir det iaf inget A6, imorn ska jag bara tare lugnt, och på kvällen följer jag med mami & papi till borås där jag ska våldsgästa min gamla fjortisbundsförvant Ewe. Ska bli kul som tusan, inte träffat henne på ett bra tag!


Och för att avsluta denna uppdatering kring de senaste dagarna så tänker jag berätta om min helt sinnessjuka dröm inatt.

Först åkte jag till en annan stad och hälsade på en kompis, och på natten hade jag sex med hennes pojkvän eftersom jag var hemligt kär i honom (detta känns ganska enormt sinnesrubbat, speciellt med tanke på mitt ställningstagande till otrohet). Dagen efter var ju tjejkompisen totalt knäckt förstås, meda hennes kille inte fattade varför hon var så upprörd (?!).

Tjejkompisen kör ut mig självfallet, och jag åker hem. Väl hemma i stan möter jag en annan vän som har skaffat sig 4 ungar. Vi går alla på bio, men filmen var så dålig att vi går därifrån. När vi kommer ut så får jag syn på att det brinner, och vi hör hur folk skriker att ryssland anfaller, varpå vi ser ett regn av missiler träffa olika byggnader. Jag rusar mot första bästa dörröppning för att söka skydd, och blir indragen genom en dörr av två killar. Helt plötsligt börjar rummet röra sig, och jag inser att det är en helikopter! Jag blir lättad och tror att vi ska fly, men istället kör de mot närmsta fallande missil medan killarna vrålar "Vi ska dö med ära! Vi ska dö i strid!!", jag får panik då dessa helgalna killar har en dödslängtan jag INTE delar, så jag tar sliter tag i styret så vi kraschar ner i marken. Jag rusar ifrån vraket medan jag vrålar åt dom att dom är idioter.

Min kompis med alla ungarna dyker upp och vi flyr i en urgammal rostig Saab.

Jaha.. först var jag självmordsbombare, och nu cancerpatient. Jag verkar ha hakat upp mig på det här med döden av någon okänd anledning... Nattens dröm var... tragik-romantik klassad.

Jag åkte iväg för att träffa en kille, vi skulle ses över en helg. Vad jag inte berättat för honom var att jag nyligen blivit diagnostiserad med en väldigt aggressiv form av cancer, och att så fort jag kommit hem från honom så skulle jag börja med kemoterapi.

Första kvällen är det romantiskt och oskyldigt, andra kvällen försökte vi få en stund för oss själva, men hans irriterande rumskompis avbryter oss hela tiden, och tredje dagen när jag ska hem blir det hela hastigt och olustigt.

Innan jag åker så pratar han en massa om hur vi måste ses igen, hur han verkligen kan se en framtid med mig, och då börjar jag störtgrina, för jag tror ju inte att jag kommer leva länge nog för att ha en framtid med någon alls.


Sen "hoppar drömmen" framåt en tid, jag har tappat allt mitt hår och har en scarf om huvudet, och jag är definitivt döende för behandlingen funkar inte. Killen har förgäves försökt få träffa mig igen, men eftersom jag inte klarat av att berätta för honom om cancern så håller jag honom på avstånd, i hopp om att faktiskt bli frisk så jag kan träffa honom igen.


Fifan. Vaknade alldeles gråtfärdig. Men samtidigt överlycklig eftersom det bara var en dröm... Vad som knäckte mig lite var nog att den här drömmen inte var så ologisk eller verklighetsfrämmande, tvärtom.

Haha, jag smäller av. Jag vet faktiskt inte ens vart jag får allting ifrån... Jag drömde...

att jag blivit ihop med en kille som sa att han ville spendera hela sitt liv med mig. Men eftersom några indian-punkare vandaliserade hans stora lyxiga herrgård så var jag tvungen att hjälpa honom, genom att surra fast sprängmedel runt min kropp och infiltrera deras by.


Jag var helt med på noterna, hjälpte tillochmed att tillverka sprängmedlet. Men sen kommer hela min tjocka släkt på besök (och jag menar verkligen alla. Utöver mina föräldrar, syskon, syskonbarn så dök fastrar, morbröder, kusiner etc upp) och jag börjar tänka om. Jag börjar tillochmed känna mig rädd, känna att jag inte ville dö. Speciellt inte för ett a-hole som min pojkvän.

Jag pratar med honom om att jag inte vill dö, varpå han bara smeker mig på kinderna och säger att allting kommer bli sååå bra (a-hole som sagt..).

Då går jag till mina föräldrar, jag kan ju inte berätta om dynamiten, så istället säger jag att jag vill men inte kan lämna min pojkvän eftersom jag har en massa kläder uppe på hans vind jag måste hämta isåfall, men inte kommer åt. Min lilla mami säger då åt mig att strunta i kläderna, att bara sticka med dom så fort jag kan.

Sagt och gjort, jag & hela min släkt smyger ut ur huset på natten för att aldrig återvända.

När vi återvänder till mitt barndomshem så färgar jag håret lila, och blir inte helt nöjd så jag slänger i röd färg, vilket resulterade i att jag fick helt vitt hår (?!). Därefter skyndar jag mig iväg till apoteket eftersom jag behövde akut nässpray. När jag skulle ut från apoteket så visade det sig att hissen för att ta sig ut var trasig, och hundratals människor trängdes i en trappuppgång. När jag själv försöker gå i trapporna så upptäcker jag att trapporna har en annan gravitationsstyrka och att mina ben knappt bär mig, så en stackars sate får gå och putta, knuffa, och lyfta mig hela vägen till utgången.

haha som sagt. Vet inte vart jag får allting ifrån?! Jag drömmer VÄLDIGT ofta nuförtiden, men tyvärr känns majoritetem av drömmarna inte lämpliga att prata högt om...

Okej.. de där kärleksdrömmarna jag skrev om för några dar sedan kan slänga sig i väggen.... (Obs! Alla nämnda killar i den här drömmen har fått fingerade namn eftersom jag faktiskt känner/kände dom i verkligheten...... oh my god...)

Jag drömde att jag var tillsammans med Peter. Vi var väldigt kära, hade ett hus tillsammans på en liten gata och hade fått våra "lyckliga i alla sina dagar". Jag går rakt över gatan till vår granne Lars som står och meckar med sin bil. Han tittar upp och ler, och berättar sedan att han nu tänkt över saken och att jag ska få hans spermier så jag kan inseminera mig. Vi står och pratar och skrattar åt den lyckliga nyheten en stund, sedan får jag syn på hans kusin Damien som står några meter bort. Jag smyger genast dit och börjar kyssa och krama honom, för vi hade en hemlig kärleksaffär.

Senare åker vi till skolan (tydligen gick vi i högstadiet... trots att vi alla bodde i hus och var tydligt vuxna utseendemässigt). Där får jag syn på stackars Tony som springer runt och delar ut inbjudningar till en fest han ska ha. Alla skrattar och retas med honom, och meddelar att de absolut inte tänker komma. Jag tycker synd om honom och börjar umgås lite med honom för att han inte ska vara så ensam.

Helt plötsligt snabbspolas drömmen framåt flera år. Det är min födelsedag och jag har 2 stycken barn med Peter, fast Lars är den biologiska pappan. Det är två fantastiskt söta mörkhåriga pojkar. Min mamma svänger förbi och ger mig en present medan mina två barn hoppar upp och ner och frågar vad det är jag har fått.


..... ???!???!?!?!?!?!?!

Jag vill inte ens FUNDERA ÖVER vad mitt undermedvetna bearbetade inatt! Jag vet inte ens om jag vågar gå och lägga mig igen....

Jag drömde...

Det börjar med att jag har blivit kär i en kille (en ej existerande kille dock..), och bara säger fel saker hela tiden. Det slutar med att jag försäger mig angående mina känslor, varpå han lägger benen på ryggen (att bli avvisad gör ont även i drömmar måste jag erkänna).

Senare beger jag mig till någon form av hyperkristet-sekt-läger och allting är väldigt rörigt och invecklat. Jag försöker få vänner, men lyckas bara få ovänner av någon anledning, och jag är så förvirrad att jag glömmer saker. Vi skulle t.ex. på cykelutflykt och jag hade glömt min cykel.
Sen dyker killen jag är kär i upp. Jag ber honom att gå eftersom han visat ganska tydligt att han inte känner något för mig, varpå han bara stirrar intensivt på mig och sedan kysser mig (seriöst, romantisk musik, rosenrött skimmer, fågelsång. Vilket moment det var!)

Efter en liten stunds mys så viskar han att han ska få ut mig (tydligen var jag som en fånge på det där lägret). Han sticker iväg, och när han kommer tillbaka är han plötsligt en väldigt ond vampyr (?!). Vi smyger i natten, kastar en skottkärra med räkor och fiskbete på de andra lägerdeltagarna, och han jäklas med en blondin och en brunett som försökte hindra oss från att gå.

När vi äntligen kommit ut ur lägret tar han med mig hem, och då visar det sig att han är skaparen till The Borg (för de som inte sett Star Trek serierna... The Borg är den mest onda rasen i universum. Totalt kallblodiga och utan känslor, hälften biologiska och hälften maskiner) och hans egna skapelser vänder sig mot honom och dödar honom.

Sen vaknade jag.

Ikväll ska vi bege oss hem till Franks kompis Anna på middag. Ska bli trevligt!

Min längtan efter närhet håller tydligen på att sabba min mentala hälsa fullständigt. Jag har börjat drömma drömmar varenda natt med samma tema: Kärlek.

Hur min hjärna lyckas vrida till mina drömmar på det här sättet förstår jag inte... och att drömmarna är så verkliga att känslorna jag upplevt får rejäla efterdyningar hjälper ju inte heller. Känns helt rubbat att gå omkring varenda dag och sukta efter killar som inte existerar, är hollywoodskändisar, gamla vänner/skolkamrater eller något annat.

Idag har jag suktat efter en gammal vän, igår suktade jag efter en fantasisnubbe, undrar vem jag kommer sukta efter imorn?

Yepp, nu har jag drömt igen.

Det började med att jag fick någon skelettsjukdom i mina revben, och att jag åkte in en snabbis till sjukhuset för att "fixa det". Kirurgen förklarade att de utvecklat en ny form av protes/syntet-ben som inte bara kunde ersätta ben, utan också lagade alla ben det kom i kontakt med. Ett medicinskt genombrott. Syntet-benen såg ut att vara i genomskinligt mörkt glas/plast. Prodecuren gick på 10min sen kunde jag åka hem (haha)

Därefter går jag & min vän Jessica ut & handlar, hon är helt extatisk över en ny pastarätt hon vill att vi ska laga. En bolognese bestående enbart av spenat och ostsås (bolognese? va?). Sen råkar vi på en jobbig gatu-trollkarl, som inte ger sig förrän Jessica ger honom 20 spänn i enkronor som han "trollar" bort genom att skövla ner dom i en lucka.

Hon blir skitarg å vrålar att vi "måste in bakom kulisserna" för att hämta tillbaks hennes pengar, så vi rusar in genom en dörr, nerför typ... 5 trappor tills vi hamnar i något som liknar en underjordisk grottkammare mer än något annat. Jessica rusar iväg för att hämta sina pengar och jag går och ser mig omkring. Det finns lustigt folk därnere... mörkklädda, pratar underligt och viskar med varandra.

Mitt i grottan är det som en upphöjning längs med en av väggarna där det är 7 stycken dörrar, det går en liten kort trappa till var och varje dörr. Mörka trädörrar med mystiska symboler på, och längst ner på marken vid trapporna står en liten goblin staty. Jag sätter mig ner vid den och andas ut lite.

Helt plötsligt gör det skitont i ett av mina lår, och när jag tittar ner så sticker det ut vad som ser ut som krossat ben, fast genomskinligt och rött. Jag blir både rädd och förvirrad, det är ju syntet benet! Men det sattes ju i överkroppen på mig, inte i låret? Jag suckar och pressar in den vassa biten i låret igen och hoppas det läker av sig självt (??!!)

Sen skuttar jag iväg till skolan, för jag har nästan missat hela första lektionen, väl där så ljuger jag ihop en historia om jättesjuka familjemedlemmar för att slippa få skäll för att jag är sen. Läraren är ändå irriterad på mig eftersom jag är så trött att jag inte ens orkar se henne i ögonen, utan blundar.

Strax visar det sig att klassrummet nu är en restaurang, och jag ser två damer sitta och nicka till i tid och otid. Båda klagar över de jobbiga röda protesbenen som hela tiden går sönder. På vägen ut från restaurangen får jag syn på en kraftig tjej som halvsover över sin tallrik och blir utskälld av en servitör som säger att är man på fin restaurang ska man INTE sova.

Jag vet inte vad jag ska tro om den här drömmen. kan inte tolka den på NÅGOT sätt överhuvudtaget. Förutom att jag drar starka paralleller med Superman och Kryptonit (alla tjejer, jag inkl, som blev så väldigt sega och trötta av det röda syntetbenet).

Hjälp vad mycket jag drömmer helt plötsligt?!
Nåja.. den här drömmen var en aning otydlig och det finns bara vissa saker jag minns tydligt...

Scenen skiftade mellan en hydda/tält i öknen, en sunkig trästuga i ett träsk samt en nedsläckt skola. Det var som om man först var i ökenhyddan men så fort man gått in i ett annat rum så befann man sig plötsligt i en nedsläckt skollokal...

Iaf. Till att börja med är jag naken. OCH FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV så skämdes jag inte (i drömmen). Dock kom det några sura människor och påpekade att eftersom jag inte tyckte tjejer skulle klä sig slampigt så var väl det här otroligt opassande ungefär. Haha.

Det började med att vi hade klassdisko (á la sent 90-tal), och jag dansade med en överviktig svart kille. Jag tyckte lite synd om honom för han såg lite ledsen ut, så jag gav honom en stor puss på på munnen innan jag skuttar därifrån.
Hursomhelst... vi var tvungna att ta oss nånstans. Och för att komma dit var vi tvungna att krypa på alla fyra genom en massa hinderbanor. Det hela var ganska läskigt men kul också.

Min syster dyker upp i tid och otid och frågar om jag har panodil.

Helt plötsligt inser jag att jag nog måste hämta upp min bebis på BB som jag födde tidigare under dagen (?!) och alla i tält-träsk-skolan är jättenyfikna på att se det lilla knytet. Problemet är bara det att jag totalt glömt bort att jag födde TRILLINGAR. Så jag kånkar hem 3st babysitters med bebisar som är läskigt lika mig själv. På skolan blir dock ingen förvånad utan alla börjar bara gulla med bebisarna.

En gammal klasskamrat kikar på mig och undrar sedan varför jag går runt naken. Och eftersom jag tycker alla tjatar så mycket så går jag och klär på mig.

Drömmen i sig var väl lite småspännande, men jag är väldigt LÄTTAD att det var en dröm! Skulle aldrig palla att bli mamma till trillingar i nuläget!

Ps. Blev ingen städning hos päronen idag.