deborah

Jag drömde...

Att jag tydligen var lesbisk (eller drömde jag att jag var en man?), och jag dejtande en söt tjej med blont lockigt hår vid namn Carro (en tjej jag aldrig träffat, men tyckte illa om som tonåring, hon var min dåvarande pojkväns ex).

Vi tog långa strandpromenader, köpte inredningsprylar å ljushållare tillsammans. Vid ett tillfälle var hon nära att göra slut med mig, men vi löste problemen och gick vidare.

Och tillsist så gjorde jag en tongue split (hemmagjord med nylontråd?!), men ångrade mig senare och lät den "läka ihop" på några minuter.

Ärligt talat så var drömmen inte speciellt illa. Den var ganska spännande och VÄLDIGT ovanlig. Att dejta tjejer när jag drömmer är alltid lika lustigt, då jag inte känner mig dragen till dom i vaket tillstånd. Och tungsplitten? Jisses.

Inatt har jag lagt till ca 5-6 sidor i sista kapitlet, skrivit om epilogen samt skrivit färdigt kapitel 3 (8-10sidor tillagt). Är inne i en riktigt manisk skrivperiod nu, och det känns sååå gött.

Nattens dillemma: Något jag har svårt för är att dra ut på händelser. Har upptäckt att jag på flera ställen hoppar mellan stora händelser alldeles för fort. På det sättet skulle ju boken bli helt hysterisk och jättekort. Så nu jobbar jag på att dra ut på de större grejjerna så allt inte händer för fort.

Och nu känner jag mig riktigt dötrött å go så jag kommer nog somna gott.
GONATT / GOMORRN

Aaaah. Nu har jag fått skriva ner en massa idéer som snurrat i mitt huvud idag.

Något jag grubblat över länge är sexuella händelser och hur de beskrivs i böcker. Jag kan uppskatta väldigt detaljerade beskrivningar, samtidigt som det kan kännas lite som en porrnovel när det blir lite för bildligt. Men å andra sidan blir jag irriterad när det bara "dras ner en ridå" när det smaskiga börjar också. Och det jag själv skriver? Jag vill ju att det ska vara en bok som passar äldre tonåringar/unga vuxna, hur skriver man bäst då?

Men jag tror faktiskt att jag fick till det inatt. Det är uppenbart vad som händer, men utan några bildiga detaljer som gör det hela snuskigt och vått. Känner mig ganska nöjd.

Fast jag har inte suttit å skrivit sexscener hela natten! Det var bara ett stycke utav flera, men det var det som var krångligast att få ner i skrift.


Har för övrigt skickat iväg de tre första kapitlen till min bror för lite korrekturläsning... Har inte hört något från honom än. Är väldigt otålig. Är på ett sätt livrädd att min engelska suger mer än jag anar, men samtidigt förväntansfull över vad han tycker om storyn, samt girig efter att få lite rättelser kring hur jag bör skriva annorlunda.

ALL kritik är bra, så länge man kan lära sig något utav den!

Tänk vad man kan ändras som person, det är otroligt. Mitt Jag idag o Mitt Jag för ett år sedan hade nog slagits på liv och död ifall de hade kunnat träffas. ALLT med mig är ju inte annorlunda, men jag resonerar HELT annorlunda kring vissa situationer, och jag står på mig mer när det kommer till att ta sig framåt eller förbi något. Feels nice.

Idag är en såndär dag jag egentligen bara vill krypa ihop med en bok i soffan, men eftersom jag slappat i två dagar och inte fixat klart här hemma, så får jag stå mitt kast. Solen skiner och jag har bra talböcker att lyssna på, så jag kan nog kombinera nöje med nytta :)

Det är bra att passa på med städning/röjning när busmissan sover. Annars får man bara hälften så mycket gjort.

Såhär kan det gå när jag är ofantligt uttråkad och Linda på msn ber mig att slå igång webcamen...

Inatt drömde jag så helsjukt och otäckt...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Det började med att jag & flera ur min familj var på en tågstation. Jag är osäker på vart vi var (stad ?, land ?) men vi försökte hitta ett tåg till Jönköping så vi kunde komma hem. Tågstationen var VÄLDIGT underlig... istället för rulltrappor så bestod varje rum av "rullband" (typ sånna som används i fabriker) och jordade golv, och det var så många rum och rullbandsvägar att det hela kändes som en labyrint.

Pappa, min bror Simon och jag bestämmer oss för att börja leta efter perronger, då vi hittils bara hittat en enda, och det var fel perrong. Vi går in i närmsta rum och pappa kliver på rullbandet, jag & Simon tvekar, men sen hoppar Simon också på. Jag vågar inte, jag tycker rullbandet ser farligt ut.

Pappa rullar mot en lucka i andra sidan rummet, men helt plötsligt dyker det upp en "avväg" som Simon rullas in på istället. Han rullas uppåt mot en lucka och både jag & pappa blir rädda, så jag kastar mig på bandet och skyndar efter honom, och pappa rusar åt samma håll. Jag hör ett VÄLDIGT obehagligt ljud och precis när vi ser öppningen till luckan Simon rullats in på ser vi att det är någon form av mangel eller sop-kross högst upp (ett stort rullande hjul med taggar). Och det är försent. Simon är försvunnen och en fot rullar nerför bandet och stannar vid oss. Vi skyndar oss nerför bandet och ut genom öppningen till nästa rum.

I nästa rum upptäcker vi att Mariah Carey (?!) gjort oss sällskap. I det här rummet står banden stilla, och vi vet inte hur vi ska slå på dom. Mariah får en detektiv-aktig funderar blick, och rusar sedan runt på de olika banden. Hon sticker ut huvudet ur ett utav öppningarna efter ett tag och ropar att hon vet hur hon ska få igång de rullande banden.

Hon rusar uppåt och in genom en öppning, det hörs en konstigt krasande ljud, och plötsligt börjar banden rulla och vi rör oss mot öppningen till nästa rum. När vi passerar öppningen Mariah kastat sig in i så rinner det ut blod. Vi förstår att rummet "krävde ett offer" för att låta oss passera (?!), och Mariah offrade sig.

Nu kommer vi in i ett stort gammeldags rum, liknar ett sunkigt hotellrum, det är inga fler rullande band. Allt jag kan tänka på är hur kissnödig jag är, så jag rusar runt och öppnar varenda dörr jag kan hitta. Ingen toalett någonstans. Så upptäcker jag att det finns en lönndörr, och bakom den en korridor. Jag smyger ut försiiiktigt.

I korridoren rör sig en massa konstiga kvinnor. De är allihopa nästan 2m långa, supersmala och har benvita spetsklänningar och gigantiska solhattar. De bär runt på vinkaraffer, fruktskålar och virkmönster. Av någon anledning vågar jag inte ge mig tillkänna.

Helt plötsligt grabbar någon tag i min axel och när jag vänder mig om så står Mariah Carey där. Hennes hår är blött & rött från hennes eget blod, och hennes kläder är söndertrasade. Hon viskar att vi måste gå innan "dom" ser oss. När vi nästan är framme vid det sunkiga hotell-liknande rummet så hör vi ett öronbedövande hest gällt skrik, och innan jag vet vad som hänt så har jag skyndat mig in i rummet, och Mariahs kropp har kastats (av en 2m lång konstig kvinna?) in efter mig. Jag tittar på köttfärs-högen bredvid mig och förstår varför Mariah sagt åt mig att vi inte borde vara bland de där långa konstiga kvinnorna. Den här gången är hon stendöd.

Så. Vi är fångade och vet inte vad vi ska ta oss till. Då helt plötsligt blir rummet suddigt, och strax står vi på samma plats där vi började, med resten av vår familj, även Simon! Jag är lättad! Det hela måste ha varit en dröm eller hallucination.

Hela familjen börjar vandra genom den underliga tågstationen, och helt plötsligt kliver vi in i det sunkiga hotell-liknande rummet igen! Jag tycker det är obehagligt, men håller mig samman då det som tidigare skett bara var en dröm. Det är iaf vad jag tror tills mamma och min syster Anita börjar gallskrika. Anita vrålar att hon minnsann inte tänker låta sin treåriga son vara i det här rummet, och mamma börjar kaskadspy vid åsynen av köttfärs-Mariah Careys kropp. När jag själv känner lukten av kroppen så inser jag att den måste ha legat här i flera dagar! Hur länge hade vi egentligen varit på tågstationen?! Dörren har låst sig bakom oss och vi är fångade.

En mörk skrapande kall röst börjar skratta så det ekar i rummet.


Vi hör en tågvissla tjuta, och vi börjar alla springa tillbaka från samma håll vi kom (varför dörren helt plötsligt inte var låst längre vet jag inte), när vi bara är några meter från perrongen så ser vi ett gammalt ånglok med en skylt som säger "JÖNKÖPING" hängandes på sidan rulla ut från perrongen. Jag & pappa springer efter och lyckas bulta lite på tågets sida tills det stannar. Men när det väl stannat hör vi samma kalla skrapande röst börja skratta igen...

Alla tågets passagerare kliver av tåget och börjar gå mot oss. De går med böjda ryggar, händerna krökta som klor och ögonen är HELT vita. Vi förstår att det nog inte är människor alls, och börjar springa i motsatt riktning, bort från tåget. Helt plötsligt har vi sprungit in i Laura Crofts (Tombraider) trädgård, och gömmer oss bland träningsredskapen.

Och DÅ för första gången på ÅR, inser jag att det är en dröm, och jag börjar gallskrika "JAG DRÖMMER BARA! JAG DRÖMMER BARA!" och så vaknade jag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har INGEN aning om vart jag fick allt det här ifrån? Och Mariah Carey??!! Jag tycker inte ens hennes musik är speciellt bra? Vart i hela friden kom hon ifrån?

Idag satte vi igång. Mina gamla möbler har slängts ut, och de nya har kommit in! Det är en del kvar att göra dock, skruva ner från väggarna och upp med andra saker... Vill även bygga en grej till katt-trädet, och sen behöver jag packa upp alla prylarna och sätta dom på sina nya platser. PUST. Ska bli skönt när det är helt klart. Imorn kommer bröderna för att hjälpa mig att skruva ner saker iaf. Sen avslutade vi vår hektiska och fysiskt påfrestande dag med att äta middag på Tiger. Yummie!

Har upptäckt att min digitalkamera dött. Förstår inte vad felet är.. :(


Är såååå trött. Får se hur jag spenderar denna afton. Hade tänkt börja packa upp, men jag känner mig nästan redo för sängen redan, så jag får se hur det blir.


- - 3,5h senare - - - - - - - -
Tog mig samman och började packa upp. Tror även jag vet nu exakt hur några få småprylar ska möbleras för att det ska bli så snyggt som möjligt. Men nu är jag dundertrött, så jag tänker inviga min ny-gamla ful-snygga bäddsoffa :) GONATT!

Okej, det här är ju typiskt. Har börjat kärva med skrivandet nu, men när jag väl får inspiration/sug efter att skriva så skriver jag som en galning. Ikväll/natt är just ett sådant tillfälle. BUT GUESS WHAT?! Jag har inte tiiiiid att sätta mig och skriva.

Dels måste jag försöka "möblera" på något sätt så mina bröder kan kånka in och ut möbler ur min lägenhet imorn, och dessutom måste jag lägga mig ganska snart så jag är pigg och alert imorn bitti.

ARGH! Såååååå sugen ju :(


Ps. Är fullkomligt GALEN i serien True Blood. Så när jag fick reda på att den är baserad på en bokserie skyndade jag mig att kolla upp böckerna och se vad de handlade om.

NEJNEJNEJNEJ. Tigerulvar, varulvar, hundulvar, vampyrer, telepater, tankeläsare och gud vet allt? Och ju mer jag läste om handlingen i alla böckerna ju mer ovillig blev jag att ens ge dom en chans. FÖR RÖRIGA. FÖR MYYYYYCKET ÖVERNATURLIGT! Eller.. egentligen har jag inget emot mycket övernaturligt i böcker (tvärtom, det är ju just det jag brukar gilla), men gud.. den röriga handlingen kombinerat med the overkill av övernaturligt? Hjälp?

Men okej. Om jag nån gång träffar någon som läst alla böckerna och säger att dom ÄR bra trots att de verkar så OFANTLIGT stökiga, röriga, etc... Då kanske jag ger dom en chans.

Happ. Bröderna som skulle komma på torsdag bestämde sig för att komma på fredag istället, och i slutändan blev det lördag kväll.

Idag åkte jag hem till päronen där det åts god mat, lektes med systerbarn, pratades MÄNGDER med äldsta bror Frank (om bokidéer mer än något annat), och tillsist åkte jag & mina bröder hem till mig.



De monterade ner hela min loftsäng och vi bar upp den till mitt vindsförråd, jag packade ner MÄNGDER med prylar i flyttkartonger (bara tills jag får in nya förvaringsmöbler att ha alla prylar i), och sedan avslutade vi kvällen med att gå på bio.


På tisdag ska vi slänga mina gamla möbler på tippen, och hämta min ny-gamla underbart ful-fina bäddsoffa! Feels GOOD.

Och nu ska jag avsluta min natt med att spela lite A Vampyre Story (och kanske packa ner ytterligare prylar... om jag orkar. Hela lägenheten ser ut som en pryl-explosion just nu...)

Hoho! Nu är jag VÄLDIGT glad, känner mig som ett barn på julafton ungefär :D

Jag har aldrig älskat dataspel direkt, man provade väl lite olika spel när man var liten såsom Mario eller Jazz Jackrabbit, och man spelade tv-spel när man var hemma hos killar (oftast var det nog någon form av kampsportsspel). Har självfallet provat "det helt fantastiska" World of Warcraft, och det var inte direkt givande att spela? Ett evighetsspel med ful 3D grafik och utan humor.


såkallade "point-and-click" spel. Dom är spännande, kluriga, roliga/hysteriska, och dom har ett ordentligt SLUT. För några år sedan letade jag efter liknande spel som en galning, men hittade inget bra. Men så idag av en händelse snubblade jag över en printscreen av ett spel vid namn:


Det stod att skaparna av Curse of Monkey Island skapat spelet, och nu sitter jag här och flinar av lycka. Det ska bli så OTROLIGT kul att få prova ett ORDENTLIGT spännande spel med humor igen!!! (När man är så kräsen som jag gällande dataspel, så snubblar man inte över sånthär ofta. Det känns som att jag hittat guld ungefär)

Fast det får vänta. Jag har mycket att göra här hemma idag och imorn, men när allt är klart, då ska jag speeeeela :D

Woho! Så kan det gå! Träffade Fanny och hennes vänner för några timmar sedan för att följa med dom när de skulle pierca sig. Och påvägen dit tänker jag "Jamen vafan? VARFÖR INTE?", och se vad som hände ;)



Utöver det har dagen varit bra. Mamma tittade förbi tidigare för att lämna en tröja, och då fick jag lite nygjorda svampcrêpes! YUM! Dom kommer iiiinte räcka länge. Finns ingen som gör så goda svampcrêpes som min lilla mamma!


- - KL: 00.45 - - - - - - - - -
Har hittat två påslakanset jag verkligen vill ha. Frågan är ifall jag ska beställa dom, eller ifall jag ska leta runt på jysk eller liknande så jag kan köpa något DIREKT? hmmm...



Ps. Nu ska jag nattsynda och äta mig en smarrig crêpes, sen ska jag nanna. PUSS!

Aaaah. Nu har jag äntligen fixat klart bloggen. Insåg att den var alldeles för "städad" för att påminna om mig. Jag är en person med alldeles för många prylar för att kunna hålla den där moderna sterila ordningen som är så modern idag ;)

Dagen har varit lugn och skön, men jag har inte fått så mycket gjort. Har dock haft en rejäl bananfluge-invasion, så jag hittade ett tips om att ställa ut glas i lägenheten med ättika+vatten+diskmedel som flugorna kommer dras till och sedan drunkna i. OCH DET FUNKAR SKITBRA! Många flugor är kvar, men glasens bottnar är fyllda med dumma döda flugor. MOHAHAHA!
Ps. Tycker True Blood är en otroligt bra serie, men VARFÖR måste den där Bill vara med? Han är ful, deppig och allmänt TRÅKIG. Hoppas blondie byter upp sig snart.

Den här dagen var riktigt bra.

Åkte hem till syster och där både hon, hennes man, deras barn och våra föräldrar lunchade. Min syster hade lagat köttfärsbiffar med en helt otroligt god sås till! Synd att man inte ärvde päronens matlagnings-skills. Hade jag kunnat laga sådär god mat hade jag nog skött mig bättre.

Sedan följde jag med mamma hem och städade huset åt henne. Det lustiga är att numera tycker jag det är KUL (??!!) Jag skuttar omkring som en blådåre med dammsugaren och headbangar till rockmusik å vrålar med i texterna. Och när jag är klar sätter jag mig ner dyngsvettig å halsar vatten tills jag nästan kräks. Jag njuter verkligen av min viktnedgång just nu. Är långt ifrån målet, men känner mig tillräckligt pigg i kroppen för att bete mig som en riktig barnrumpa ;)

Därefter åkte jag, syster och hennes yngsta lilla knodd in till vätterstranden där vi promenerade i 1-2 timmar. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och hade det så trevligt.


När jag kom hem möttes jag av världens kelsjukaste katt. Hon började purra när jag sa "Hej". Haha. Hon har inte lämnat min sida en minut på hela kvällen, och nyss slocknade hon bredvid mig. Är det förresten bara min katt som "snarkar" och har tungan hängandes ur munnen när hon sover? Aaaw, jag tror jag blitt lite nykär i henne.

haha. Jag hade satt min budget på 1500kr, och så slutar det med att jag gör ett kap och sparar en massa istället :D

Idag blev jag kär i en bäddsoffa. Hade egentligen inte tänkt köpa en bäddsoffa utan en säng och pula dit kuddar så den skulle funka som soffa också (under dagtid då). Och istället hittar jag soffan som skriker att jag ska ta med den hem! Dessutom fanns det en extra säng man kunde rulla ut under den (äntligen kommer jag ha en gästsäng!)


Ville ta med den hem idag, men det går ju inte. Först måste allt gammalt ut, så jag får snällt vänta tills mina hjälpsamma bröder kommer hit om en vecka.

Lyckades få tag i fräna gardiner från 50-talet också (som matchar soffan)! Är sååå sugen på att göra om här hemma nu. Det riktigt kliar i fingrarna på mig!

Dessvärre har jag problem att pussla ihop hur jag ska möblera. Hur jag än gör är det något som inte får plats... :/

YES! Mina bröder kommer ner hit i slutet av månaden och hjälper mig slänga ut soffan och loftsängen! Ska bli SÅÅÅ gött att förnya mitt hem lite... För herregud. Det här är mitt HEM? Jag trodde aldrig jag skulle kunna se något annat än mitt föräldrahem som "Hemma", men tydligen.. Den här lägenheten känns som en kär gammal vän nu. Någon jag vill rå om, ta hand om och förnya nu och då. Den dagen jag flyttar kommer jag verkligen sörja (för jag kan ju inte bo på 31kvm hur många år som helst...)

Utöver det verkar det som att jag kommer få(/köpa?) lite nytt möblemang från min syster och hennes man. Superfina möbler, ett vitrinskåp, tvmöbel och en byrå, och allt hör ihop. Trodde nästan hon skojjade när hon frågade mig om jag ville ha det!

Det här känns så KANON. Äntligen får jag lite att göra! Sånna här projekt är bland det roligaste jag vet :) Och om några månader kanske jag sätter ytterligare några planer i verket....

Ps. Det känns som att alla vänner/alla jag är bekant med flyttar ifrån stan. Folk man trodde alltid skulle vara där, bara ett telefonsamtal bort ifall man ville umgås. Det känns underligt och sorgligt, men samtidigt bra. Jag hoppas de finner det de söker :)



Pps. Bilden har inget med inlägget att göra. Tyckte bara den var så söt!

Den här dagen har varit kanonfin. Åkte ut till min syster o hennes små pojkar (+ en pöttelajten skruttfia) och umgicks idag. Kändes skönt att komma ut lite, synd bara att jag var så dundertrött hela dagen.

Har även fått höra lite glada saker ang. mig själv idag, saker som gjorde mig väldigt rörd och glad. Det är skönt när folk märker att man försöker bättra sig.

Nej nu ska jag kollapsa framför lite Voyager tror jag bestämt. Har varit sov-sugen sedan 16.00 idag.

Puss!

Alltså... Jag minns första gången jag såg Saw. Jag var väldigt pessimistisk och relativt ovillig att ge en skräckfilm med namnet "Såg" en chans. Jag föreställde mig det vanliga high school gänget med tonåringar som blir mördade en efter en, och i denna filmen skulle det väl antagligen ske med motorsåg eller nåt.

...Jag var helt överväldigad av filmen. Den var så olik allt annat man sett! Och för en gångs skull var slutet så ofantligt OVÄNTAT och nervpirrande. Saw blev en av mina absoluta favoritskräckisar.

Men nu, 5år senare så suckar jag så fort någon nämner "Saw". Varför? Jag älskade och älskar filmen! MEN, alla dessa jävla uppföljare som suger så enormt får mig att tycka illa om fenomenet. Varenda jäkla höst när en ny trailer kommer ut så blir jag irriterad. Varför kunde de inte stannat vid första filmen? ALLA de andra filmerna SUGER. De överanvänder hela konceptet.



Jag försöker minnas första filmen och hur bra den var... men det blir svårare och svårare för varje ny film de gör. En sjätte film... herregud. Det står i beskrivningen "Jigsaw’s grand scheme is finally understood". Det låter ju som en final, ett avslut, och därför har jag lust att se den, samtidigt som jag egentligen INTE vill se den.. För jag är så less på alla kassa uppföljare!? ARGH.

Förresten, jag har totalt glömt handlingen. Varje uppföljare är mer rörig än den förra, så nu vet jag bara att det var en galen tjej, en polis, en döende man, (o någon mer kanske?) och jag är osäker på vilka av dom som lever och är döda vid det här laget.

ÅÅÅH vad jag älskar att ha en blogg att avreagera mig i.

Jaha, nu är dygnet rättvänt, somnar vid 21-23 varenda kväll nu :) Tycker alltid det är lika lustigt när dygnet vänds rätt bara helt plötsligt, men jag tackar och bockar! Har dessutom börjat dricka proteindrink och knorr vie varenda dag nu, och jag känner mig lite piggare faktiskt! :) Behöver inte alls sova så himla överdrivet mycket bland annat.

Igår åkte jag hem till mina föräldrar och umgicks, blev bjuden på middag samt städade åt dom. Känns JÄTTEBRA! Har inte hjälpt dom med städningen på över två månader så det var verkligen på tiden! Längtar efter att införa några gamla rutiner igen, jag blir ju knäpp av att sitta instängd här hemma.

Och tillsist sitter jag nästan dagligen och funderar över mitt hem.. Jag vill göra lite förändringar, montera ner loftsängen, slänga ut min risiga soffa, möblera om... Frågan är när det blir av och hur mycket det kommer kosta mig. Men men. Nu när jag inte längre spenderar ett enda öre på snabbmat, godis eller andra gamla dåliga vanor så har jag inte riktigt lika snålt med pengar, så det ska nog gå!

Idag tog jag en långpromenad och fika med min kära lilla mamma, sedan handlade vi. Har inköpt både proteindrink, knorr vie, actimel etc. Nu banne mig ska jag bomba magen med nyttigheter :)


Utöver en bra dag så somnade jag och sov bort hela kvällen, och funderar nu på hur jag ska kunna vrida dygnet rätt och BEHÅLLA rätt dygnsrytm... grrr.

Ps. Hittade lite sorbet i frysdisken! Den ska provas inom en snar framtid :)

- - 17 tim senare - -
YEHA! Nu är jag skitglad. Har hållit mig vaken hela dagen och inte tagit en endaste liten sovstund (som jag nästan alltid gör). Så nu är jag helt utmattad. Ska bara hålla mig vaken en timme till och sedan dunsa i säng. Guuu va gott jag kommer sova :)

Vissa dagar märker man verkligen hur varenda människa har egna problem. En del har större problem, andra har bagateller. Men just att ALLA verkar ha problem? Det är lustigt och skrämmande.

Vissa dagar önskar jag mer än något annat att jag bara kunde knäppa med fingrarna och på något magiskt vis lösa vissa nära och käras problem. Det känns så vidrigt när man inte kan hjälpa på något sätt alls...

Nåja. Nog med dystra tankar.

Det är lustigt att när man mår illa och inte vill äta, så mår man BÄTTRE ifall man tvingar i sig mat (såvida man typ inte är magsjuk of course), och ifall man känner sig trött och orkeslös så blir det bättre av att man håller igång och sysslar med något.

Har lite besvär med att få i mig all näring jag behöver för tillfället, vilket resulterat i att jag känner mig som ett urladdat batteri. Somnar tidigare och tidigare varje kväll, och sedan sover jag 12-16 timmar.

Men idag när jag vaknade kände jag att nu måste jag ta mig i kragen, och förhoppningsvis lyckas jag hålla den här lågan brinnande dagen ut.