deborah

Hoho. Hade först stämt träff med en gammal klasskamrat från grundskoletiden, men det blev inställt. Då hörde jag av mig till en annan kompis jag visste ville ut, men hon kunde inte heller i slutändan, och av en ren slump så har jag nu stämt träff med en annan gammal klasskamrat jag inte träffat på flera år!

Känns jättekul :)

Och har jag tur så har lilla Jässi-pässi tid med mig imorn också. Men det återstår att se!

Nuu... THA DUSCH!

Okej. Jag sket i kläder osv i flera år. Jag inhandlade det mesta av min garderob på ställen som ica maxi osv. Och nu, när jag ger mig ut för att handla blir jag helt knäckt. VAD ÄR DET HÄR?! Ballongkjolar, jeans som helt omöjligt kan passa på en anatomiskt korrekt person, blommiga tantblusar deluxe, klänningar som är höftlånga och tröjor som är knälånga....

VILKET JÄDRA CEPEMODE?

Ska ge mig ut imorgon igen. Jag bävar.

Är klockan verkligen halv fyra på morgonen?! Jisses... Jag måste sluta slösurfa... tiden rinner iväg utan att man ens vet exakt vad man gjort undertiden.

Den här dagen har varit bra. Mötte upp syster & mami, gick på bio och såg It's Complicated med Meryl Streep och Alec Baldwin. Underbar film! Har nog aldrig varit på bio då folk skrattat så hysteriskt & suttit dubbelvikta i stolarna :) Det var en härlig känsla! Men jag gillade inte slutet.

Därefter traskade vi iväg till ett café och beställde varsin "varm macka"... Alltså, för det första var det wraps-bröd, för det andra fick man stoppa i vad man ville, typ gurka, broccoli, bönor etc... Kändes mer som en varm WRAP! Skitgott vare i vilket fall så jag tänker inte klaga! :)

Och efter en massa tjattrande (likt de hönor vi alla kvinnor förvandlas till när vi väl sätter igång) så var det dags att dra sig hemåt. En riktigt trevlig och lyckad kväll!

Och nu ska jag nog bädda ner mig snabbt som attan och glo på Star Trek TNG så jag blir trött och somnar. Jag som har varit så duktig med dygnsrytmen! Grrr. Jag är en idiot. Får väl börja ställa väckarklockan så jag vet hur dags jag ska gå och lägga mig, för inte fanken hjälper den mig att KOMMA UPP. Kanske hjälper den åt andra hållet? Hmm.


Ps. Såhär ligger Charlie 80% av dagarna.
Ibland petar jag lite på henne för att försäkra mig om att hon lever.

Note to self: Lär dig att formulera saker bra även om det känns jobbigt att prata om.

Inser mer och mer att jag beter mig ganska urflippat när jag ska prata om privata saker, eller saker som jag haft dålig erfarenhet av att dela med mig utav. Jag varvar mellan tunghäfta, att stamma till att babbla rejält på ett riktigt rörigt vis.

Not good.

Speciellt inte med tanke på att det egentligen är saker som jag vill prata om ibland. Men eftersom jag fått så negativa reaktioner blir jag en stammande babblande idiot även när jag ska prata med mer öppensinnade människor.

Att börja prata som en hispig epileptiker får väl inte ämnet att verka mindre ansträngt direkt. Suck. Inte första gången det händer, men jag blir lika irriterad på mig själv varje gång. Jag som är så vältalig och öppen, och så gott som alltid vet hur jag ska formulera mig för att på bästa sätt förklara saker... Hjärnan säger "TILT" och kastar ut vokabulären genom närmsta fönster så fort jag ska prata om mer invecklade/jobbiga ämnen. "Jippie".


Men dagen har faktiskt varit en bra dag fylld av positiv energi känns det som (ovanstående var mest en snabb förbifarande tankegång). Jag har varit allmänt glad och positivt inställd till allt. Älskar sådana dagar, då man bara är allmänt glad utan att egentligen ha en anledning till det.

och sen slutade den riktigt bra också :)

:)

Den där smileyn typ, säger allt om hur jagt känner just nu. Glädje, ro, förväntan och mycket mer. Idag känns livet så väldigt bra helt enkelt.

Igår åkte vi då till örebro för att fira min lilla systerson Albin. I bilen påväg upp började min systers (Anita) man (Tomas) att knappra på mobilen

Anita: Smsar du din älskarinna och säger att ni inte kan träffas idag eller?
Tomas: Jajjamen gumman.
Jag: Åh shit, då kommer väl min mobil snart att pipa...
Anita: VASÄGERU?!
Tomas: Hahaha

Sen började hon nypa mig och fortsatte att jäklas hela vägen upp till örebro. Det är farligt att skojja med henne vill jag lova! Men vi kom fram och fick supersmaskig lasagne, vi pratade, tittade på bilder av Albins liv so far och hade det väldigt trevligt!

Har haft en väldigt fartfylld dag. Blev väckt och upphämtad av syster för att åka till blomsterlandet och sedan luncha. Blev en hel del trevligt prat också, härligt härligt. Och jag tänkte att eftersom jag ändå kommit ut ur hemmets trygga vrå så kunde jag ju lika gärna fortsätta. Så iväg till A6 för att hitta en födelsedagspresent till äldsta systerns son som vi ska gratta på lördag (åker upp till örebro över dagen). Men presenten jag skulle köpa fanns inte, så jag blev tvungen att köpa en annan.

Sen tänkte jag att "äh, va fanken. Jag köper mig ett par byxor! Jag är trött på att ha pösiga byxor varenda dag" men till min förtvivlan visar det sig att jag är mellan storlekar just nu. Och nej, det var inte bara i en affär, eller ett par slags byxor. Efter 2 timmar gav jag upp. Storlek 44 sitter helt okej över låren, men det får plats en tredje skinka i rumpdelen, och glipan som blev vid magen var ju tillräckligt för att jag skulle kunna använda dom som preggo-braller. Storlek 42 satt perfekt över magen, och nästan perfekt över rumpan... men jag kan inte röra på benen. JIPPIE. No nya bralls för min del märker jag...

Traskade vidare till IKEA och tänkte att nu banne mig ska jag pina mig igenom affären från helvetet (åh, jag gillar verkligen SAKERNA från ikea. Men affären... alla gångar... alla människor... AAAAAAAAH) och köpa hem de där efterlängtade förvaringslådorna.

SURPRISE SURPRISE! Fel-leverans. Dom har inte rätt storlek hemma. Detta konstaterade söta lill-stora ikea-anställda pojken med Hallelujah kors om halsen efter att ha grävt sig igenom tonvis med ihoppackade förvaringsboxar och många telefonsamtal. Men eftersom han var så himla trevlig och verkligen verkade ledsen för att han inte kunde hjälpa mig så förlåter jag ikea och återvänder dit en annan gång helt enkelt.

Men jag är inte bitter, för smyckesaffärerna har ju tokrabbater och därför kunde jag muntra upp mig själv genom att köpa en dödligt snygg ring och nya fjäder-örhängen (YAAAY!).


Dock så har min kropp betett sig helnipprigt hela dagen. Först började axlarna värka, sedan låste sig nacken. Lagom tills jag kom hem vid åttatiden ikväll så hade jag råkat sträcka nacken ett flertal gånger, höfterna "klickade" (det där gör mig förövrigt ganska orolig...) och mina gamla hopparknän hade hunnit jävlas med mig 4ggr. VAD I HELA? Kroppen har känts så toppen sedan jag gick ner i vikt, och nu på en enda dag så känns det värre än någonsin? Nåja, ska kasta mig i säng och jag slår vad om att kroppen är i toppform imorgon. Allt den behöver är en god natts sömn (blev inte sådär skitbra med sömnen igår.. hade en del i huvudet som sagt...)

Men förkylningen känns SÅÅÅ mycket bättre. Mår jag lika bra imorn så tror jag bestämt att jag kastar mig ut och umgås lite trots allt :)


Ps. Försökte ta bild på örhängena när jag hade dom på mig... men gav tillslut upp eftersom det blev uteslutande 400 stycken miffo-bilder. Spana in Giraff-Debbie! Sexier then evuur?

Ibland händer det saker, som får en att vakna. Man märker tydligt när sådana ögonblick inträffar, för det känns ungefär som att man varit blind och plötsligt, för första gången kan se. Och man ser så mycket, att det är överväldigande.

Ibland tar det tid. Man får som små aha-upplevelser, som långsamt fortsätter under en längre tidsperiod tills man helt plötsligt... exploderar.

Jag har upptäckt/insett att jag har människor i mitt liv som bidrar till att jag växer, och nu inser jag även att några av dom är orsaken till att jag börjar vakna. Det låter kanske väldigt dramatiskt, men nu råkar jag vara dramatisk och trivs dessutom med den sidan av mig själv.

En vän sa för bara några dagar sedan att en person är som en lök, man förändras ständigt och har flera lager. Jag förkastade först konceptet, men ju mer jag tänker på det, och framförallt nu inatt, så börjar jag tro att det är väldigt sant.

Efter ett flertal händelser den senaste tiden så rann min bägare över ikväll. Det händer inte särskilt ofta, men när det väl händer så smulas jag sönder inombords. Precis allt jag är bitter över, sorgsen över, förtvivlad över kommer till ytan, och jag känner mig mer sårbar och maktlös än jag kan föreställa mig att en person kan bli. Det hela blir övermäktigt, och just därför ger jag efter. Jag brukar hålla saker inom mig, eller skriva ner det för att försöka bearbeta det på egen hand. För vissa saker kan jag helt enkelt inte berätta för någon alls, inte ens de jag litar allra mest på. Jag hoppas att jag en dag hittar någon jag verkligen kan öppna mig helt och hållet för, men eftersom den dagen ännu inte kommit så har jag bara mig själv att vända mig till.

Jag har vänner, bra vänner, och jag kan prata om mycket med dom, men inte allt. Jag undrar om många har det så, att de aldrig öppnat sig helt och komplett för någon..

För fyra timmar sedan grät jag hysteriskt. Jag grät över allting jag tycker är orättvist, jag grät för att jag tyckte synd om mig själv. För snart två timmar sedan blev jag istället arg, och helt vansinnig. Men jag var osäker på vem jag egentligen var så arg på. Och nu, trött och utmattad så ser jag allting så tydligt... jag känner mig både sorgsen, tillfreds.. och arg - på mig själv.

Jag vet inte när det började, jag vet inte hur det började, men nån gång för längesedan började jag nedvärdera mig själv. Trycka ner mig själv, hata och förakta mig själv. Och efter ett tag så skämdes jag så totalt över mig själv, att jag bad om ursäkt för min existens och allt jag var.

Jag vet inte varför jag gjorde så mot mig själv. Och jag har gjort det så länge att det känns som ren instinkt att haspla ur mig "Förlåt" och hundratusen olika ursäkter för allt jag är, tänker och säger.

Men det är inget fel på mig. Jag har inget att be om ursäkt för.

Jag, liksom precis alla andra kan säga saker som missuppfattas, eller såra utan att det var min mening. Så självfallet tänker jag fortsätta att vara ödmjuk och visa förståelse när missförstånd sker. Och jag tänker absolut be om ursäkt när jag gjort fel eller sårat någon.

Vad jag inte längre tänker göra är att be om ursäkt för MIG. För mina tankar och för mina åsikter. Dom är vem jag är, och inget att be om ursäkt för.

Jag har i jakten på mig själv, bett så många att vara brutalt ärliga mot mig angående mina fel och brister. Och tack vare denna brutala ärlighet har jag fått en djup självinsikt jag annars skulle ha gått miste om. Men någonstans längs med resan jag påbörjade för att finna mig själv, för förbättra mig själv, så glömde jag att säga Stopp. Istället fortsatte jag att älta mina brister i all oändlighet, tills jag nästan inte kunde se något bra längre. Men jag bad om det, och därför kan jag inte lägga det här på någon annan än mig själv. Som man bäddar får man ligga.


Men just detta... att inse detta... jag har blivit rådd av flera att lära mig säga "Nej", och jag inser nu... att jag behövde inte bara lära mig att sätta ner foten och säga ifrån när det kommer till att hjälpa andra gång på gång. Jag måste säga ifrån till mig själv. Jag måste sluta att alltid, varenda gång något slår slint ta på mig skulden och utgå ifrån att just jag varit den som felat. Att det alltid är jag som är problemet.

Det är inte storsint att ta på sig skulden av vana, för att det är enklast att alltid utgå ifrån att det är en själv det är fel på. Det är feghet. Det är konflikträdsla.


Mina val i livet är mitt ansvar. Hur jag ser på mig själv påverkar hur andra ser på mig, och är därför också mitt ansvar.

Men vem jag är, hur jag tänker, vad jag tycker, och vad jag väljer att tro på... Det är inget jag bör, behöver eller tänker be om ursäkt för. Den jag är, skadar inte någon. Och om jag inte håller med någon, eller tänker annorlunda, så är det inte heller något jag behöver eller tänker be om ursäkt för.

Jag har många dåliga sidor, och jag har många jättebra sidor. Precis som varenda människa på planeten.


Jag tänker inte be om ursäkt för den jag är längre.

Jag sitter och slösurfar på humorsidor för att muntra upp mig lite, och kom att tänka på äldsta systersonens födelsedagskalas. Hur han rev upp paket på paket, skitlycklig över alla nya roliga saker. Jag hade problem med att hitta någon passande leksak, så det slutade med att jag bestämde mig för att ge honom filmen Monsters Inc (en av många filmer Anita pratat om att Petrus tycker om).

Men det kändes inte helt kul att ge honom en film. Jag tänkte på hur jag egentligen velat ge honom något annat som han skulle blivit gladare över. Och då, helt plötsligt hör jag ett tjut ifrån köket, ett tjut så högt att det mer liknade ett vrål.


Och precis när jag börjar undrar om jordens undergång plötsligt är här så rundar Petrus hörnet, håller filmen ovanför huvudet, har världens största leende på läpparna, springer runt och tjuter "MOOONSTER!!!". När han slutat skrika så kramar han om dvd:n, går fram till Anita och säger "Mamma, vi måste titta påden!".

DET DÄR var ett ögonblick som värmde upp mitt hjärta. Att kunna göra någon SÅ glad. Att kunna göra en liten pojke SÅ lycklig.


... Lycka för mig är definitivt att göra andra lyckliga. Jag kan faktiskt inte minnas sist jag gjorde en annan människa riktigt lycklig. Och barn är så rakt igenom ärliga, genuina med sina känslor. De är inte så invecklade som vuxna med regler för vad man säger, tycker och känner. Dom bara ÄR. Dom visar öppet missnöje, de visar öppet lycka.

Kanske är därför Petrus reaktion på filmen verkligen nitade sig fast i hjärtat på mig. Han blev inte glad, tackade och kramade mig för att det förväntades av honom. Eller för att det är så man gör när man får en present. Utan han gjorde det för att jag helt ärligt gjorde honom skitlycklig genom att ge honom den där filmen.

Glädje och lycka. Riktigt stark, genuin värmande glädje. Det går inte att uppnå genom att glo på en komedi, eller genom att köpa en tröja man är sugen på. Det är sällsynt, och säkerligen därför känslan är så väldigt stark också.

Inatt drömde jag...
att jag låg i min säng då jag hörde knackningar. Så jag kliver upp och går ut i köket därifrån jag hört ljudet. Utan för fönstret hänger det en väldigt överviktig man med gråblå overall (eller typ, någon form av arbetskläder). På något sätt håller han sig fast i tegelmuren utanför fönstret, och han ler mot mig och ber mig släppa in honom. Jag skakar på huvudet och springer tillbaka till sängen och gömmer huvudet under kudden medan han knackar allt häftigare.

Helt plötsligt hör jag min mammas röst, och en ung tjejröst som skrattar. Jag tar bort kudden och plötsligt är det dagsljust ute. Jag reser mig och får syn på mamma och mig själv som 14åring. Jag rusar fram till mitt yngre jag och tittar på henne, studerar hennes ansikte för att vara säker på att det verkligen är jag. Hon ler stort mot mig, och har en slags hoppfull och äventyrslysten blick i ögonen. Det måste vara sommar för jag kan se fräknarna på hennes näsa.

Mamma kommer ut ur köket (för vi är fortfarande i min lägenhet av någon anledning) och säger åt oss att skynda oss på. Mitt yngre jag tar min hand och drar med mig när de går. Vi anländer till en modern ungdomlig kyrka. Därinne står en gospelkör och sjunger, och det är ganska folktomt. Luften är torr, utanför är växterna gulnade, det är en riktigt stekhet sommardag.

När kören sjungit klart reser vi oss och går ut ifrån kyrkan, sätter oss i bilen och åker hem. Men allting är annorlunda. Mina föräldrar bor i samma hus, men bostadsområdet är borta och ersatt med oändliga grässlätter istället. Det är mörkt, grönt och fuktigt vart jag än ser. Och precis bakom deras hus är en väldigt hög kulle, hög och brant. Jag kan se något rött bland träden. Mitt yngre jag tar min hand och nickar mot kullen och vi börjar klättra uppför den. När vi nästan nått toppen så ser jag att det röda är en liten liten stuga, och vi kliver in. Det är min lägenhet.

Fast den är mer dunkel, golven knarrar, det finns ingen elektronik. Jag tittar på mitt yngre jag och kramar henne. Jag är så lycklig åt att se henne igen, för det var ju så längesen. Men när jag släpper henne är hennes ögon stora och skrämda. Hon tar ett hårt grepp om mina armar och börjar skaka mig, och för första gången i drömmen så talar hon med mig: "Du måste vakna NU! Vakna nu! Han är där! Han är redan där!"

Jag inser att hon har rätt, självfallet drömmer jag. Så jag anstränger mig, kniper ihop ögonen, försöker få mitt medvetande att sakta nå ytan... Jag känner hur något mjukt omsluter mig och jag blir medveten om att jag ligger i min säng, påväg att vakna. Men jag inser snabbt att något inte stämmer. När jag öppnar ögonen är allt suddigt och jag kan inte fokusera blicken. Jag tittar ner mot mina fötter och ser en massa pillerburkar, och fyra fötter. Utöver mina är det två stora fötter där.

Jag hör ett djupt andetag och känner varm luft sprida sig i nacken på mig. Jag tittar än en gång ner mot mina fötter och känner igen det blågrå tyget på byxbenen. Den tjocka mannen som jag inte släppte in... Han satt i min säng med mig i famnen, och han måste ha drogat mig.

Jag blundar hårt och känner hur hjärtat slår hårdare, och jag undrar vad som kommer hända nu? Sen svartnar allt, och jag vaknar upp.

Den här drömmen fascinerar mig. Jag kan tolka in massor med saker i den, allting förutom den tjocka mannen. Och det är VÄLDIGT sällan jag drömmer på det här sättet, att allting hör ihop, att drömmen har en bestämd början och ett definitivt slut. Jag undrar om jag blev mördad i drömmen? Att det var därför allt blev svart?


Utöver mina mycket spännande nattäventyr så vaknade jag och kände mig precis lika sjuk idag. Tror jag ska ställa in det jag hade planerat den här veckan faktiskt, speciellt med tanke på att hela familjen ska upp till örebro på lördag. Stanna hemma och bli frisk tills dess, låter inte som världens sämsta idé faktiskt.

Nu ska jag koka kaffe och spela spel, alternativt glo på Star trek The Next Generation. Jag är en sån nörd :)

Har varit en rejält sugig dag på flera punkter.
Att nysa ungefär 500ggr i timmen är inte någon favorit, att ha sprängande huvudvärk och känna sig febrig är inte heller lajbans, och att sedan sitta och prata varpå hela konversationen spårar ur på ett negativt sätt var nog körsbäret ovanpå den här dagens katastrofsplit.


Har verkligen inte gjort något vettigt idag alls känns det som. Mest tröckt i mig tabletter och vätska, slösurfat och kollat på tv-serier. Och nu ska jag bädda ner mig för kvällen, och imorgon är en helt ny dag, med nya möjligheter.

Men kvällen fick iaf ett bra avslut och jag fick mig några välbehövda skratt, samt några nya tankeställare. Välkommet, as always.

GNÄLL of today:
Skit & mögel. Vaknade upp imorse med exploderande huvud och utan förmåga att andas ordentligt. JIPPIE! Att ha näringsbrist verkar inte direkt förbättra immunförsvaret, tror aldrig jag blivit dunder-ultra-förkyld med såhär kort mellanrum förr. Jag brukar inte ens bli det en gång om ÅRET...

Har ju iof kroniskt problem med bihålorna, så jag är väldigt van vid att både nysa och vara lite småtäppt all the time. Så när jag blir "förkyld" är det inget litet milt. Faktum är att jag hellre än magsjuk än förkyld. Magsjuka är betydligt mer barmhärtigt mot min kropp.

Så. Jag har stulit Charlies fönsterfilt, och klätt på mig varmt trots att jag svettas som bara den (hade jag inte mått så skit så hade det varit ganska skönt att slippa frysa för en gångs skull...), satt på en kanna kaffe mot huvudvärken, samt ringt mamma och bett henne kolla upp ifall KanJang till skillnad från Echinagard kanske är alkoholfritt, och isåfall ta med en flaska till mig.


Och nej. jag tänker inte under några omständigheter ge mig ut på något eller göra något vettigt idag alls. Jag tänker bara dricka mitt kaffe. Är väl extra sur därför. Hade verkligen sett fram emot att ge mig ut och shoppa lite.



GLÄDJE of today:
Överläkaren bad mig igår att beskriva på vilket sätt jag känner mig mentalt hyperaktiv, något jag vanligtvis tycker är skitsvårt att förklara men nu har jag ÄNTLIGEN kommit på ett sätt att beskriva det.

Om mitt huvud vore en tågstation som har plats för 5 stycken tåg, så känns det som att ungefär 100 stycken tåg försöker komma in på stationen.

Så tack vare denna överläkare kan jag idag påbörja ett nytt kapitel i mitt liv (förutsatt att behandlingen funkar). Förhoppningar: Få lättare att ta itu med/komma igång/påbörja saker och att även avsluta dom ordentligt. Vara aningen mindre hajpad så jag inte tröttar ut folk och kunna koncentrera mig bättre. Ärligt talat blir jag skitlycklig om bara NÅGOT av detta blir bättre. Jag är mycket hoppfull :)
MEN. Även om det visar sig att jag får förbli presis som jag är så tänker jag inte vara ledsen. Jag GILLAR den jag är, och jag gillar mitt huvud även om det ibland känns som en överbelastad tågstation. Eventuella förändringar skulle jag väl mest uppskatta för att det skulle underlätta en del saker i mitt liv.

Nej nu ska jag ta mig en andra kopp kaffe, vitlökskapslar, c-vitaminer och spela lite dataspel eller nåt.

ATJOO - adiós!


- - 45 min senare - - - - - - - - - - -
Nu har Charlie (efter att noggrannt ha tvättat den först) accepterat hammocken och dessutom somnat i den. Hon kan verkligen muntra upp mig :')

Det här har varit en mycket bra dag. På ett sätt har jag varit tung i huvudet och haft halsont i näsgångarna (haha ja... invecklad historia. Men har man problem med bihålorna så har man). Men å andra sidan har jag nu fått möjlighet till ett nytt språng jag ska ta imorgon bitti.

Köpte hammocken till Charlie och hon totalnobbar den. Den sitter inte helt bra på elementet, kan vara därför. Ska be pappa att ta en titt på den å se ifall han kan fixa så den sitter bättre.

Shoppingturen fortsätter imorgon då det blev lite för sent idag då tiden hos läkaren drog ut mer på tiden än jag hade vetat. Så imorgon blir det A6 och IKEA (urs tvi och spott. IKEA är min absoluta hat-butik of all times). Hoppas att jag kan hitta något fint på albrekts guld också kanske... vore najs med någon liten ring eller så.


Sen blir det utgång både denna helgen och nästa. Känns bra-bra. Skönt att träffa folk och kul att göra något :)

Dagen hos päronen var super! Anländer med käre far (blev upphämtad, hoho - neeejdå jag är inte bortskämd!) och möts av en otrolig syn. Mamma pressar in apelsinklyftor i den stackars kycklingen som vi skulle ha till middag.

Pappa: Kerstin ge dig, det räcker nu! Det får inte plats mer!
Mamma: Det stod "EN apelsin" i receptet, så då ska jag banne mig stoppa in EN HEL apelsin också!
Pappa: Det får inte plats!
Mamma: Jodå


Middagen var supergod. Majskyckling med smak av apelsin med "galler-pommes" (glömmer alltid vad dom heter. Men de är tusen gånger godare än pommes frites iaf!). Pappa erbjöd mig vin, men jag var lite smartare den här gången och tackade nej.


Imorn är en braaa-braaa dag av två orsaker. Dels så ska jag äntligen få komma till Psykiatriska mottagningen (YAY!). Hoppas verkligen att jag kan få börja med lite KBT, men jag får väl se vad dom säger. Spännande är det iaf! Kommer jag äntligen att få lite bättre ordning på mig själv?


Det andra positiva är att jag får cash imorn (tror jag). och det är så myyycket jag vill & ska köpa! En elementhammock till lilla Charlie, MÅNGA förvaringslådor till mig själv (hoppas att det ska underlätta städningen om jag faktiskt har nånstans att göra av all skit jag äger), en röd tjocktröja för jag äger nästan inga tjocktröjor (buhuhu), och tja... Jag vet inte vad mer. Men jag kommer nog på något. Mwohaha.


- - 2 min senare - - - - -

Jo! Jag ska försöka hitta kattgodis eller NÅT som hjälper mot Charlies andedräkt. För seriöst, hennes rumpa luktar GOTT i jämförelse med hennes mun. UUUUUHRK.

Och jag tror jag även ska inhandla någon ny växt kanske nu när alla mina växter har dött. Tror dock jag har en kaktus som fortfarande lever (den typ.. skrumpnar ihop & går i ide eller liknande när jag glömmer att vattna den, sen blir den alldeles tjock när den väl får vatten).

Nej nu är jag skittrött och tänker stämpla ut för dagen! GONATT!

Hemkommen för flera timmar sedan. Det var väldigt trevligt hemma hos syster. Det bjöds på god mat, hembakad tårta, kaffe, lek och sånt som kan väntas på barnkalas. Det är sanslöst vad småkillarna växer!

Utöver det så börjar det verkligen kännas att jag är pank nu. Kan verkligen inte göra NÅT. Varför måste man ha pengar för att ha roligt?

Sen klagar mamma över att jag går runt i säckiga byxor varenda gång hon ser mig numera. Finns en väldigt enkel anledning till det och det är att jag helt enkelt vuxit ur vartenda par jag äger. Jag köpte ett par skitsnygga astajta svarta byxor strax innan jul, och tillochmed dom halkar ner nu och sitter allmänt osnyggt. Nej, jag tänker inte lägga en enda krona till på byxor förrän jag slutat gå ner i vikt nu.

Och på tal om kläder så har jag insett att det verkligen inte finns några snygga långärmade partytoppar. Finns knappt partytoppar alls. Nej tydligen MÅSTE man ha klänning ifall man vill se festlig ut. ARGH. Jag är inte en klänning-person. Kanske sommartid, om ens då.

Just nu vill jag ut och träffa folk. Urk vad trist det är att alla bor så långt bort.

Känner att jag är lite smågnällig. Nåja. Är ju skit-trött å påväg mot sängen, kanske är därför jag gnäller lite extra. Använder min spikmatta flitigt för övrigt, ibland upp till 5ggr om dagen. Jag ÄLSKAR den! Fast det är aningen jobbigt att jag somnar på den hela tiden (blir ett plågsamt uppvaknande varenda gång...)


Ps. Fick en försenad födelsedagspresent av Anita idag. Biokort laddat med 200 spänn (:
Och för första gången i mitt liv är jag sugen på att se en film jag redan sett på bio EN GÅNG TILL såhär tätt inpå. Har försökt locka med mig pappa men han tvärvägrar. Att gå på bio själv är helt okej tycker jag numera. Att gå på bio ensam och se en film man redan sett ensam en gång - är tragiskt (?) Fanken.


- - 01:34 - - - - - - - - - -

Tänk att sms kan göra en på så mycket bättre humör :)

GÄÄÄÄÄÄÄSP.

Det har varit en lång dag fylld av lycka, massor med jobb, mängder med babbel samt en hulken-insats från mig när jag hjälpte pappa att lyfta upp torktumlaren ovanpå tvättmaskinen (jag är svagare än svagdricka = Jag FÅR vara stolt).

Det blev friterad camenbert igen, bara för att dom hade lite över. Nu känner jag mig som en jättetjockis. Fick även vin till. Haha. Priceless att få glasartad blick vid köksbordet efter 2min och börja skratta "hahaha.. jag tål verkligen inte vin längre! Jag är redan på snusen!" medan mamma stirrar förfärat på mig. Som tur är brukar onykterhetens längd vara direkt relaterad till mängden alkohol, så efter 30min var jag spiknykter igen, och vid det laget hade mina föräldrar börjat skratta gott åt det hela.

Imorn ska vi på kalas hos syster då äldsta systersonen fyller år. Ska bli trevligt. Blir väl tårta och annat tjockande. Men vad gör man inte för barnen? ;) SÅVIDA DET INTE ÄR PRINSESSTÅRTA FÖR DÅ TÄNKER JAG INTE ENS LUKTA PÅ DEN!

Och nu ska jag kasta mig på sängen och sova som en gris. För  ah-mah-gawd vad sleepy jag är! (sugig svengelska är lite nyfavoriserat hos mig)


Ps. Lustigt nog tyckte min kära mami att håret var tufft. Papsen däremot erkände efter mycket om och men att han absolut inte gillade det. Well well. Man kan inte vara alla tillfreds.

Okej. Det här är vad som kan hända ifall jag inte får sova ut ordentligt på natten. Jag lägger mig för att ta en kort tupplur, och vaknar nästa dag (14h senare för att vara mer exakt). Känns ju bra...

Idag har jag att göra! Först ska jag kasta mig ut i lite ärenden, framåt lunch kommer mamma och då ska vi åka och kolla på element-hammockar (Charlie försöker ju lägga sig närmre o närmre elementet för varje dag som går. Det är inte ofta hon pikar mig att hon vill ha något så jag smälter ju som smör i solsken förstås).

Sen bär det av hem till dom då vi ska städa undan julen -och jag utgår från att jag än en gång får übersmaskigt krubb som belöning.


För övrigt har jag haft en helt sanslös natt...
Jag drömde att jag födde ett barn. Visste inte ens att jag var gravid men whatever. En liten dotter. Sen drömde jag att jag dejtande en kille och blev jättekär, men han totalignorerade mig så jag gav upp.

Därefter drömde jag att jag börjat mejla med en snubbe ifrån usa (en existerande livs levande kille faktiskt. Han är nog min enda idol atm), och han bjuder över mig. Så jag bokar direkt en biljett och flyger dit (tänk om flygbiljetter till usa kostade knappa tusenlappen i verkligheten också..). Och det är så äckligt romantiskt och underbart att jag inte vill åka hem. Däremot vill jag inte lämna hans lägenhet eftersom folk blev mördade, överkörda eller satta på eld vart vi än gick...

Jag tänker inte berätta HUR jag fick veta detta, då hela det scenariot i drömmen är på tok för pinsamt. Men den här snubben (och hela usas befolkning för övrigt) var utomjordingar. De såg ut som vanliga människor... utom en detalj.

När jag slår igång min mobil för att ringa pappa och meddela att jag tänker stanna ytterligare några dagar i usa upptäcker jag att jag fått mängder med missade samtal och sms från killen som ignorerat mig. Han var skitarg och tyckte att jag sänt honom dubbla signaler genom att först vara romantisk och nu kallhjärtad bitch. När jag väl får tag på pappa så visar det sig att han åkt till usa för att hämta hem mig, och jag fick absolut inte stanna en enda dag till (fick lite maffia-vibbar av hela det där scenariot). Innan vi åker så berättar jag för min usa-kärlek att jag fött en dotter och visar bilder. Han verkade chockad men okej med det.

... Jag önskar mitt liv var lite mer spännande. Jag önskar jag hade pengar att flyga till usa för. Jag önskar att jag hade någon att bli kär i.


Nåja. Just nu får jag nöja mig med att ladda kaffebryggarn och hoppa in i duschen!

Ps. Fick med mig ett stycke köttfärslimpa från mor&far sist jag var där. Pappa tipsade mig om att skiva skivor och ha på macka. JAG ÄTER NÄSTAN BARA KÖTTFÄRSLIMPE-MACKOR NU! åh herregud vad sanslöst god den där svamp-o-bacon späckade köttfärslimpan var! Yumyum.


- - 11:10 - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Alltså.. sålänge jag kan minnas har jag haft en liten men väl synlig glugg i min övre tandrad. Och nu för några veckor sedan började något underligt att hända. Det kändes som ett "tryck" mellan mina framtänder. Som när det fastnar majskorn eller annan skit mellan tänderna. Trycket blev värre och värre, och jag har gått runt och tandtrådat tills det nästan blödde, och jag FATTADE INTE varför jag inte fick loss vad det nu var som fastnat.

Jag vet inte varför, men jag kom aldrig för mig att ta fram en spegel och kolla närmre förrän för några dagar sedan... och då såg jag. Mina framtänder GÅR IHOP?! Gluggen är BORTA! Jag får inte ens in en tandpetare mellan tänderna längre!


Har försökt googla och hitta något om tänder och hur länge de växer, men jag hittar inget. Trycket har börjat avta nu också, och i slutändan är jag skitglad. Jag kan inte ens börja beskriva vilket jädra komplex jag hade för den där gluggen.

Den enda egna teorin jag har är att tänderna tryckts ihop eftersom visdomständerna i övre tandraden börjat växa. Att det på något sätt resulterat i att tänderna "pressats ihop"... men det känns inte som en helt vettig förklaring.

Haha. Fuck.

Har en såndär dag då jag vill ut och spendera pengar försiktigt (eftersom jag INTE HAR pengar att spendera för fasen), utöver det så vill jag prova på en ny träningsgrej, och tillslut så har jag lust att storröja här hemma.

Det enda jag borde fokusera på är röjningen. Vi får väl se hur detta går. Sånna här dagar brukar sluta med att jag vill för mycket och gör inget alls som resultat (?!)


Igår var toppen! Efter att pappa hämtat mig så åkte vi iväg och han köpte en matta åt mig :) Übersmaskigt kinakäk när vi kom hem, därefter paketöppning, sen drack vi kaffe och kollade på dvd-filmerna mamma fick (vi firade ju henne också!!), sen städade jag FÖR JAG FICK SÅN LUST (bwahaha), och när jag var klar så gjorde pappa lite friterad camenbert till oss eftersom mamma önskat sig det. En fantastiskt lyckad dag!


Vad fick jag för nåt då?
Jo en skittuff kniv som tydligen aldrig blir kladdig, och skär igenom vadsomhelst som om det vore smör (pappa demonstrerade bara för att jag inte skulle tro att han överdrev). Sen fick jag ett kort-etui som jag nätt å jämnt får upp haha. Den senaste Harry Potta dvd:n (YAY), och tillsist mina två favoriter:

Nu kommer pappa om 5min för att hämta mig. Sen ska vi hem till dom å käka kinakrubb, å jag får mina födelsedagspresenter! YAY :) najs dag med andra ord!

Jajjamen, jag gick på bio för att avsluta min födelsedag (i sista sekund ringde gulliga mami o meddelade att hon o papsen pröjsar, som en födelsedagspresent), och jag såg den omtalade Avatar.

Jag var sååå skeptisk till den. Hade inställningen att det säkert var en actionrulle med lite starkare färger och gulligare krigare (typ).


.... Jag brukar tycka folk är larviga som får sånna där AHA-moments av filmer.. men nu måste jag sluta se ner på dom för jag fick själv en aha-upplevelse efter denna biokväll.


Jag finner inga ord för hur jag dyrkar den här filmen. Jag skrattade, jag grät, och jag studsade nästan i stolen av spänning. Jag brukar tycka att filmer är okej, eller lite mer än okej. För det mesta tycker jag moderna filmer blir kassare och kassare, tacka vet jag filmer från 80 o 90-talet liksom... men den här.. Oh My.


Jag har alltid tyckt att jag har sån färgstark och livlig fantasi. Men just nu känns nivån på min fantasi som en fluglort i jämförelse.

Helt underbar film. Den ska jag absolut köpa när den kommer på dvd. Jag är dunder förälskad.

Pappa ringde mig nyss, han stod vid dvd-hyllan på mediamarkt.
Det är inte första gången han och jag har en liknande konversation. Vi är lika envisa båda två, och vi kan helt enkelt inte acceptera om vi har fel, utan måste prompt övertyga den andre om att DENNE har fel...

Pappa: Du gumman, vet du vad G.I Joe är för något? Jag vet ju vad G.I Jane är för film...
Jag: Ja det är typ en actionrulle. Men alltså G.I Jane och G.I Joe är inte samma sak alls. G.I Jane är liksom som en satir av G.I Joe...
Pappa: Det är det inte alls! Nu förvirrar du dig. G.I Jane är ju jättegammal!
Jag: Nejmen alltså, det är ett skämt. En parodi, de liksom...
Pappa: Nejmen lyssna nu. G.I Jane är en GAMMAL film. Den här är ju helt ny.
Jag: Jomen det är inte FILMEN...
Pappa: Du lyssnar inte!
Jag: PAPPA! G.I JOE ÄR EN ACTIONLEKSAK FRÅN USA!
Pappa: Va?
Jag: G.I Joe är en actiondocka ifrån usa. En militärdocka. Och iiii filmen med Demi Moore så kallar dom henne för G.I Jane som ett skämt. G.I Joe - G.I Jane. Fattar du?
Pappa: Jahaaaaaaaaa... Så dom har gjort film av en leksak..?
Jag: Jo. Men de gör ju film på serietidningar så varför inte...
Pappa: Men G.I Joe måste vara en tjej.
Jag: Va? NEJ?
Pappa: Jomen det är en tjej på framsidan av fodralet...
Jag: Okej... men alltså. G.I Joe är en KILLE. Tro mig.
Pappa: Varför har de en tjej på framsidan då? Jomen nu ser jag, det finns tydligen med en liiiten halvt synlig kille på fodralet...
Jag: Ja där ser du. Det är nog G.I Joe.
Pappa: Ahaaaaa....


Bäst av allt är när vi börjar bråka skådisar. Vi har båda två fel och rätt precis lika ofta, men ingen av oss ger sig förrän vi blivit ÖVERBEVISADE.

Fast pappa tror nog jag är snäppet bättre på skådisar. En gång ringde han mig 5ggr under loppet av en halvtimme för att fråga vad för olika skådisar som spelade i olika filmer. Då svällde jag som en tupp av stolthet :D

Ps. Fast nu är ju faktiskt min käre far 60 år och kollar inte på lika mycket skit på TV som jag gör. Kan ju erkänna att utan serien "Vänner" hade jag varit skrämmande oallmänbildad på flera punkter. Jag skulle bland annat inte ha en susning om att G.I Joe är en actionleksak och seriefigur. Det är viktigt att veta sån skit :)

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag! För det är Deborahs födelsedag! Hurra! Hurra! HURRA!

Så vad händer denna überfantastiskt-speciella dag då?
Först och främst tänker jag sätta på en stor laddning kaffe och hinka i mig, för jag har inte fått en blund inatt :( Därefter ska jag kränga på mig mängder med varma kläder tills jag är bredare än jag är lång (för JÖSSES vad det snöat de senaste dagarna!) och bege mig ut och handla födelsedagspresenter till de andra in the family som fyller år nu i Januari.


SEN ska jag köpa en liten bakelse -för NÅGOT festligt måste man ju ha på sin stora dag ;) Jag funderar även starkt på att köpa hem min favorit veggie-pasta från restaurangen på hörnet. Namnam. KANSKE avslutar jag den här dagen med att bjuda mig själv på bio...

Imorgon ska jag, mamma och pappa ha ett minifirande för mig å mami. Då köper vi hem friterad fisk & kyckling med liiiis (kinakrubb), och så typ.. kanske en tårta? Jag fattar inte riktigt hur vi skulle göra med tårtbiten faktiskt. Mamma gjorde mig förvirrad och sen gjorde jag henne förvirrad tillbaka.

Jag är ju senil-light. Jag blir väldigt lätt förvirrad.


Ps. Jag har kommit på att jag ser helt.. sjuklig ut när jag har kofta och mössa på mig inomhus medan jag krampaktigt håller om min älskade kaffekopp. Man kanske skulle satsa på en karriär som skådis i någon sjukhusserie eller nåt? Hoho.

Jag vet vad jag tänker köpa i födelsedagspresent till mig själv (blir en ganska sen födelsedagspresent iof med tanke på att jag inte får pengar förrän den 18 Januari typ...)

Happ happ. Mami o papi har blivit sjuka, och jag själv har fått rejält halsont. Äldsta systern med familj hade tydligen också dragit på sig nåt, så det blir inget örebro på min födelsedag. Det får bli en annan gång som jag förstått det.

Däremot blir det kanske kinamat o världens bästa lösning angående tårtan på min b-day. För jag hatar prinsesstårta (sockerkaks-äckel-tårtor överhuvudtaget), och mamma ogillar moussé-tårtor (vilket var vad jag föreslog). Så vi kom överens om en vienetta-glasstårta :D

Hoppas bara att både dom å jag är tillräckligt pigga tills den 9e eller 10e... Aaaannars kör jag som på nyår. Firar ensam i min lägenhet. Har halva den där vinflaskan kvar.

Urs så långtråkigt jag har det. Försöker komma på något kul att göra...


Ps. Blev sugen på labret igen. Typ att ha en väldigt liten diskret smycke med en kristall.. haha. Velig är det mildaste man kan kalla mig. Vi får väl se ifall jag får en lajbans-impuls nästa gång jag har pengar.

Har varit skitsugen på att skaffa en labret i över en vecka nu. Letat smycken på internet och grejjer för fullt. Sen började jag photoshoppa dit labretpiercingar på bilder av mig, varpå suget försvann HELT. "Vad underligt. Det var ju så snyggt när jag var 14 år..." började jag tänka, varpå jag letar reda på gamla bilder av min hemgjorda labret jag hade någon vecka som 14 åring. och haha.

Ehm. Det snöar visst fortfarande. Jag tyckte det snöade så satans mycket igårkväll nämligen...



Jag har blivit uppmärksammad på att jag tydligen ska spendera 6h av min födelsedag i en bil, och födelsedagen ska spenderas i Örebro. Inte mig emot, det innebär att jag kan få bolla fler heltokiga bokidéer med storebror. Men jag hoppas jag får något annat än skitäcklig prinsesstårta...

Jag brukade älska Januari, för då fyller jag ju år, och dessutom har ett helt nytt år börjat. Numera är Januari en ångestmånad. Julen är precis över och som alltid har jag spräckt min budget, men numera fyller dessutom både jag, mamma, och två av mina systersönder år i Januari.

Hej leva på knäckebröd-liv!

Jag är en såndär larvig människa som börjar gallskrika ifall jag får syn på en harkrank (vissa kallar dom visst för "långben"). Om jag hittar en spindel i mitt kök så vägrar jag laga mat i köket resten av dagen, får jag syn på typ en silverfisk eller annat golvlevande kräk så är jag helt övertygad om att den på NÅT sätt tagit sig in under mina kläder och blir därför hysterisk såfort det kliar nånstans.
(Behöver jag ens nämna det enda jag hatar med somrarna?)

I vilket fall så har jag börjat se Charlie som min riddare i rödrandig rustning. Får hon syn på en såndär stor äcklig husfluga jagar hon den tills hon fått fatt i den. Samma sak med silverfiskar osv. Hon ÄLSKAR insekter.

Och till min stora glädje gillar hon att plåga... LEKA jag menar självfallet LEKA med maten innan hon äter den.


oooh... vilka behagliga rysningar jag fick efter att hon sugit på den stackars husflugan och sedan spottat ut den. Varpå den bara slirade omkring på golvet, oförmögen att ta till flykten och flyga sin väg...

Igår hade jag det jättetrevligt :) Fick städat hos päronen, å inte nog med att jag fick en god stekt torsk-lunch så överraskade pappa oss glatt på kvällen genom att laga en ursmaskig middag! En hamburgare (köttet, inte bröd) med stekt lök & smält ost på en salladsbädd med kryddsmör, och till detta friterade han sånna där "galler"-pommes. Helt underbart. Dessutom fick jag en te-servis av lilla mami, kul att ha något snyggt att ställa i vitrinskåpet (det ser inte så elegant ut just nu med fotoalbum, tomma krukor och en vattenkanna....)! :D

Vi åkte även en sväng hem till syster där vi umgicks lite. Mamma gosade med den minsta lilla skruttan, jag lekte med småkillarna tills jag nästan dog av utmattning, och sen satte sig bägge lillkillarna i mitt knä och mös medan vi tittade på "bebisdrakarna" (Ice Age 3).


Jag provade även spikmattan jag fått i julklapp igår. Lade den i sängen och provade inför sänggåendet, och jag somnade efter 5 minuter!!! JAG! Jag som kan ligga och vrida mig i flera timmar utan att somna! Alltså.. jag har alltid trott att akupunktur och allt sånt där är rena trolleri-humbug-tramset... men jag känner mig ganska överbevisad... Ska definitivt prova den igen och se ifall samma sak händer. Dessutom får jag en värmande känsla i ryggen av den, en rivig hettande känsla, som om det bränner lite lätt. Helt underbart! Jag gör ju inget annat än fryser nuförtiden!!

Och tillsist så sitter jag och tänker på vilka underbara människor det finns i mitt liv... en viss väninna som aldrig slutade tro på mig, en annan väninna som bevisat för mig att det aldrig är omöjligt att förändras, och en vän som stärkt mig i tron på mig själv och får mig att se livet ur nya perspektiv gång på gång.


Ps. Igår pratade jag med pappa angående missförståndet med telefonsexet å sa åt honom att han å mamma måste förstå att jag aldrig skulle säga något så respektlöst till dom, varpå han börjar asgarva och erkänner att hon inte alls hade hört fel, utan att dom tillsammans bestämde sig för att jäklas med mig genom att LÅTSAS att mamma hört fel. De retades resten av dagen med mig för hur lättlurad jag var, samt hur knäckt jag blivit av deras lilla spratt. Mina föräldrar är definitivt sadister, de lär bli min förtidiga död!

Det är ett nytt år och jag känner mig läskigt hoppfull. Har en underbar känsla av att det här året kommer bli så nedrans bra.. (kallas naivitet Debbie! Naivitet!)

Just nu sitter jag bara och rullar tummarna i väntan på lilla papi som ska hämta upp mig. Är dags att städa hemma hos föräldrarna i utbyte mot att de lagar mat åt mig :D idag blir det stekt torsk med stekt potatis och stuvad spenat. YUMYUM! Inte ätit på hur länge som helst!


Och tillsist så tänker jag (som alltid): Varför heter Fjärilar Butterflies på engelska? Smörflugor? Vad fanken?! Fjärilar ska vara typ.. något vackert, mysigt osv... smörflugor... får mig att tänka på bregott indränkta bananflugor... UUUH.

Ja alltså.. Iof vet jag att skitmånga ligger dunderkalasbakfulla idag, och förmodligen enbart livnär sig på typ pizza under en filt eller liknande... Men jag känner mig inte så mycket bättre. Visserligen är jag inte det minsta bakis, men hela dagen har spenderats i min bäddsoffa och mina ögon har varit klistrade vid dumburken. Jag vet inte all skit jag kollat på idag...

Tog dock en paus i min "väldigt produktiva" start på året och ringde mamma, eftersom jag blev sugen på hennes 50-, 60- och 70-tals historier. Jag tycker det låter skitmysigt att ungdomar passade på att ha fester när de hade föräldrafritt, och att de drack te och åt varma mackor (jag tycker alkohol är trevligt att förtära i sällskap med. Men just.. te och varma mackor låter så oskyldigt och gulligt haha). Och att killarna skulle ta initiativ medan tjejerna mest bara skulle fladdra med ögonfransarna och hoppas på det bästa låter kul. Bio och att gå ut och dansa låter inte heller helt fel, bättre än att få ett hårt nyp i arslet när man försöker beställa en öl i baren liksom... Synd att då och nu ska vara så svart och vitt, gråtonat är mer min melodi.

Ahh.. jag är nog en gammal själ.


Ujujuj. Nu ska jag koka mig en kopp kaffe och läsa igenom allt jag skrivit på boken hittils. Vore jättenajs att få lite skrivet ikväll. ADJÖKEN :)

Ps. Igår tyckte mamma synd om mig för att jag spenderade nyår ensam, så jag skojjade lite med henne och sa att jag skulle ha en telefondejt. Idag när jag ringde så frågade hon "Hur gick det med telefonsexet igår?" varpå jag håller på att smälla av. Det värsta av allt var att hon var grovallvarlig. Hon hade tydligen hört fel dagen innan... inte konstigt att hon lät så underlig när vi lade på igår!