deborah

Idag var det mulet, men luften var fylld av vår-feeling. Så efter att bror hämtat upp mitt badkar å kört iväg det till tippen så begav jag mig ut på en långpromenad. Tog ett stopp vid Åhlens och inhandlade en grön topp jag blev lite kär i.

Just nu försöker jag hålla mig vaken, jag vill inte vakna för tidigt imorn. idag vaknade jag redan vid 6, och imorn kommer jag förhoppningsvis vara ute sent så att vara trött känns som ett riktigt trist alternativ.

Nej nu är det nog dags att ta en mysstund med Charlie tror jag.

Idag steg jag upp, åt lunch och begav mig hem till föräldrarna. Där dracks det kaffe, pratades mycket, samt städades i den mån det gick (de renoverar). Därefter åts det smarrig tacopaj & jag o mamma tittade på reprisen av Let's Dance. Sedan fick jag skjuts till Willys & sedan hem, jag har köpt den sötaste lilla växten!


En mycket mycket härlig dag som tröttat ut mig alldeles lagom. Just nu funderar jag på att koka mig en kanna kaffe, har sån skrivarlust, men huvudet känns degigt. Puss

Torsdag kväll innan 23 somnar jag innan huvudet nuddar kudden, och vaknar redan 5 fredagmorgon. Vid lunchtid blir får jag en kvällsinbjudan till Janet, så iväg att handla groggvirke å sprit. Hela eftermiddagen segade sig fram i snigelfart, och lagom tills jag hunnit slå mig till ro hos Janet så börjar tröttheten komma krypande :( tji får jag för att jag har så underligt dygn.

Höjdpunkten var att slappna av med några drinkar samt prata med otroligt trevliga människor. Och det är fascinerande, för det senaste året har jag träffat så mycket folk jag verkligen inte förstår mig på, eller också lever liv som hittils varit så främmande för mig. Det känns som att stiga in i en helt ny värld.

Men samtalsämnena var verkligen färgstarka! Bajsplatter, fingerstink, hivsson (?), brand, vräkningar, flygande disk, och MASSA bilprat.

Nedan har jag raddat upp alla böcker jag läst sedan jag började läsa (som jag kan minnas), och det blev totalt 79 böcker. De gröna böckerna lästes mellan jag var runt 10år och 13 år, resterande böcker har lästs från att jag var 13 upp till mina nuvarande 21 år. Urs. Jag måste börja gå till biblioteket oftare...

Något jag tycker är pinsamt är när folk frågar mig hur många böcker jag läst, för jag anser inte att jag läst speciellt många. Eller, visst jämfört med många andra idag har jag säkert läst mycket, men när jag kallar mig själv bokälskare så svider det på tungan, för jag tycker inte jag läst tillräckligt för att kunna kalla mig detta ännu.

(Jag började lista böckerna ur huvudet här, men blev sugen på att göra en grundligare research för hur mycket jag faktiskt läst, så det kommer senare)

DEN ABSOLUTA HATBOKEN
En bok jag minns mest tydligt, inte handlingen dock utan allt ståhej runt boken är Da Vinci Koden. Jag HATADE den boken. Men jag ville ju se filmen, och min egenskrivna regel säger att jag helt enkelt inte får se en film baserad på en bok utan att ha läst boken först. Hela världen tjöt över hur fantastisk denna bestseller var, så jag pinade mig igenom hela skiten i hopp om att finna krukan med guld nånstans i den, iaf i slutet. Men nej. Ren skit rakt igenom. Vilket egentligen var synd. Hela idén var fantastisk, men sättet boken var skriven på fick mig att somna 9 av 10 gånger jag öppnade boken.

IDIOTER SOM ÄLSKAR BÖCKER
Jag gick in på bokia för ett tag sedan för att kolla vad en bok kostade, samt läsa kommentarerna för att få ett hum om vad andra tyckte om den. Till min fasa märker jag alltför sent att en person skrivit ur varenda viktig höjdpunkt/stor händelse i boken i sin kommentar. Jag hann inte läsa allt, men tillräckligt för att jag inte kunna njuta ordentligt av boken när jag väl läste den. Gick in idag och läste om kommentaren, och jovisst. Varenda viktig händelse är nämnd med DETALJER. Personen skrev på ett beundrande sätt och skrev att hon hyllade författaren, men jag, en läsare som ännu inte hade hunnit läsa boken ville mörda henne. Jävla jubelidiot! En del borde inte få tillgång till internet.

Ps. Vad kallas man, när man älskar att läsa, men är så kräsen att det är få böcker man faktiskt uppskattar? De böcker jag väl älskar kan jag läsa om hur många gånger som helst. Mina absoluta favoriter har jag nog läst mellan 4-8ggr styck vid det här laget.

Jag upptäckte lite sent vilken varm och vacker sol det var ute, men jag hann ut en liten stund innan himlen förlorade sin orangea nyans iaf. Jag älskar solnedgångar, jag kan gå ut och bara stirra på solen tills den försvunnit medan min aktuella favoritmusik fyller mitt huvud. Och idag sjöng fåglarna också.

Handlade även min allra första ost idag (om jag räknar bort brieost vill säga), för hela 55kr. Det sved lite i plånboken, men jag har så sjukt mycket bröd och all mjukost & kaviar får mig snart att kräkas. Det inhandlades även en svart mellanmjölk, något för att påminna mig om earth hour. Får man fuska och bara ha en läslampa tänd?


Före mig i kön på ica stod en man, bara några år äldre än mig. Smal, stylat hår, moderna glasögon, lång slimmad rock och halsduk. Han stod och undersökte en flytande margarin förpackning i säkert 5 minuter, han läste inte på den, bara snurrade och vred den. När det var hans tur att handla så skulle allting stå i symmetrisk ordning på bandet, och i par (han hade dubbel uppsättning av alla varorona mao). Han såg smått paikslagen ut när han insåg att han bara hade EN flytande margarin (kanske var därför han varit så besatt av den några minuter tidigare?). Jag stod hela tiden och bara stirrade. Hur orkar man? Och VAD I HELA FRIDEN? Jag blev så irriterad att jag inprincip bara höll min korg uppochner över bandet så det blev ett hullerombuller berg av mina varor. Jag kände mig så nöjd efteråt att jag skuttade hela vägen hem.

Och för att avrunda vill jag meddela att Charlie blivit helt kär i det magiska skåpet med mat i. Så fort det öppnas skjuts hon in i köket likt en missil, och sedan kelar hon med kylskåpsdörren så länge hon kan i hopp om att bli belönad med skinka eller fisk.

Ps. Jag skriver som en tok, jag försöker hinna få ner allt på papper innan det glöms bort eller innan jag tappar tråden. Så underligt, från att inte kunna få ner en enda bra mening till detta? Jeeees...

Sååå mycket prat om naturen, miljön, och världen vi efterlämnar till framtida generationer. Jag pratar inte ofta om det, för jag tror inte att speciella glödlampor och närodlade morötter kommer rädda planeten. Kanske stannar det upp processen på sin höjd.

Vore det dessutom inte helt galet komiskt ifall nedfrysning samt upptining (av sjuka människor) faktiskt inte är science fiction utan en alldaglig verklighet i framtiden? Ännu bättre vore om vi gjort fel hela tiden och det behövdes en helt annan formula för att frysa ner en människa än den vi har idag. Vilket skulle innebära ett genombrott i forskningen men en dödsdom för alla som valde att frysa ner sig under 1900-2000 talet?

Men för det mesta tänker jag inte på rika snubbar i svindyra frysboxar, utan jag tänker på mina framtida barn och barnbarn. Hur kommer världen se ut för dom? Kommer framtida generationer kunna reparera skadorna människan ålagt jorden? Kommer de ha mer insikt i att älska den enda planeten vi har? Kommer det finnas en jord för dom att faktiskt bo på i framtiden?

Ps. Christina Ricci är ju en liten pingla, varför har jag aldrig lagt märke till henne förut?

Vad fan är mitt problem? Jag höll just på att skriva ett riktigt snyftigt "vad synd det är om mig - offret" inlägg. Jag är inget offer, och det är inget synd om mig?!

Jag har just haft en dröm, och det var på något sätt en dröm jag väntat på, länge. Eftersom jag valt att tränga undan sorgen & de lyckliga minnena så visste jag att min hjärna skulle behöva bearbeta det på något annat sätt, och det visade sig snabbt vara medan jag sov. Jag drömmer inte ofta om detta, men återkommande. Iaf. Den här drömmen var smått väntad, och när jag borde vara glad att min hjärna äntligen kommit till denna punkt så sitter jag här å lyssnar på ledsam musik å var på vippen att spy ut över min blogg hur synd det är om mig?

Nej. Aldrig mer. Det är inte synd om mig. Hela situationen var ju dödsdömd. Det hela hade slutat på ett eller annat sätt ändå Debbie. Skärp dig. Du är inte offret, och du är inte Djävulen. Du är en flicka som beslöt dig för att göra något åt saken innan du föll å gjorde dig ännu mer illa.

Idag (eftersom jag sov hela dagen) drömde jag något jag aldrig drömt tidigare.

På nåt vänster hamnade jag i en krets med människor där alla var med i en slags församling. Den var delvis religiös, men hade framförallt massa annat på gång. Typ: Låt kvinnor härska och låt männen härskna... utöver det förbjöds viss musik och samtalsämnena var också begränsade och mycket förbjudet.

Jag togs upp i denna sekt och blev efter ett tag utnämnd till en av ledarna, många såg upp till mig och lyssnade till allt jag sa.


Det roligaste ögonblicket i drömmen var när två upprorsmakare klev in i vår kyrka och fnittrade, förmodligen var de ute efter att ställa till trubbel. Hela kyrkan sjöng en gospel och alla var på festhumör, och Jag som ledare ville inte förstöra detta ögonblick för min älskade församling, så jag gick fram till de nyanlända, tvingade ner dom på golvet med mina handflator pressade mot deras huvbuden å började vråla saker som "Gud rena dessa avskum och gör dom värdiga!" typ (det hela var ju ett skämt från min sida, jag ville skrämma upprorsmakarna). Jag stod och skrek och tillslut slutade hela församlingen att sjunga och bara stirrade på oss, då tillslut den stora biffiga upprorsmakaren plötsligt pep: "Hjälp". Då började hela församlingen skratta och vi släppte iväg dom.

Senare drömde jag att det hela spårade ur, en av ledarna.. en ung söt flicka hade fått en järngrepp om alla. Man skulle ha en speciell vit klädsel, man skulle inte prata om ditt, man skulle inte göra datt (allting som redan var förbjudet eller ogillades förvärrades alltså hundrafalt). Hon bjöd oss alla till en fest med vita tårtor och vita dekorationer. Hon råkade få nys om att jag & en annan lite äldre kvinna diskuterat kläderna och inte förstod syftet med dom. Varpå den söta lilla ledaren flippade ur och började fördöma oss till helvetet.

Då blev jag så arg att jag mosade hennes underbara små tårtor med mina nävar å kastade ut resterna av moset genom närmsta fönster. Självfallet resulterade min skändning i ramaskri och jag blev ivägjagad från deras lilla fest.

Vad i HELA friden lilla huvud? Vad tusan bearbetade du under denna dröm?!

Detta är rubbat. Mitt dygn är helt tillvänt (vaken hela nätterna, sover hela dagarna), jag har inte träffat människor på evigheter, jag har inga filmer att se, och jag har inte ens öppnat den senaste boken jag köpte (??!!??)

Jag bara.. skriver. Fantiserar. Antecknar. Och jag VILL vara ensam, jag vill bara sitta här och låta flödet fortsätta ända tills jag stupar.

Nu ska jag lägga mig och sova några timmar.
Och sedan tror jag att jag ska fortsätta njuta av att vara ensam och skriva på samm galna intensiva sätt jag hittils gjort.

Jag känner mig lite rosa och fluffig på insidan. För jag fantiserar. Och för en gångs skull kanske jag inte fantiserar om något helt omöjligt? Men än så länge är jag för feg, och det är förmodligen berättigat.

Men jag måste erkänna att jag har lite småkul. Sitter å planerar å funderar. Det var så längesedan jag ens behövde tänka på sånt här.


Nej nu ska jag fortsätta skriva.
Ps. Hata engelska lexikon. Man kan ju sitta å söka/bläddra i evigheter utan att finna rätt ord ändå.

Såå.. Jag plockar diskar å filosoferar över livet. Jag har just avslutat nattens skriverier och känner för att göra något vettigt. Lagom tills jag ska ta en paus ifrån köket och kommer ut har Charlie stolt fixat frukost. Hon har nämligen dödat soffan och vaktar den tills det är dags för att äta. Tidigare tog hon en filt till mellanmål.


...Jag funderar över vart jag är påväg. Det kan bara gå framåt nu ju, och vad väntar mig? Skola? Jobb? Och dessutom tänker jag på att jag är ganska mycket som ett tomt skal numera. Jag har aldrig något värt att prata om, jag är isolerad och bara väntar.. Jag är som en kruka redo att fyllas.

Jag skulle flytta till Stockholm, gifta mig innan jag fyllde 24, skaffa tre barn, bli hemmafru alternativt utbilda mig till dagisfröken eller liknande. Och nånstans däri skulle jag även ta ett år och åka till Australien för att jobba och upptäcka.

Nu vill jag inte ha den där framtiden längre. Men det var planen som växte fram under många års tid. Att då plötsligt bli nollställd är underligt. Vem är jag? Vart ska jag? Vart hör jag hemma?


Det enda jag vet just nu är att jag vill stanna i Jönköping, och jag vill skriva.

Det är otroligt.. för ungefär 4 månader sedan trodde jag inte det fanns något på hela jorden som skulle kunna få mig att sluta snusa. Och nu har det gått över 100 dagar sedan jag tog en snus.
Kom att tänka på detta då jag drömde att jag börjat snusa igen. Och det var så GOTT i drömmen. Jag mindes smaken exakt, och det räckte med bara en enda liten snus för att jag skulle ta en till, och en till, och en till....

Seriöst.. jag tänker aldrig någonsin mer i hela mitt liv ta en snus.
Inte ens om någon gav mig pengar. Aldrig.

Idag fick jag pengar, så när solen började gå ner och det var ett varmt oranget sken utomhus begav jag mig ut på stan. Jag inhandlade ett nytt läppcerat (inget jag provat har funkat bra.. får se hur detta eucerin eller vare hette funkar), en necessär, den fjärde boken i Twilight serien, en ryggkliare (OH YES!!!). Letade även efter nagellack och något läppglans, men fy tusan vad dyrt allting var! Så jag sket i det.

Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt har jag fått mer disciplin när det kommer till skrivandet. Och skrivandet i sin tur har lett till mindre tittande på tv-serier. Faktum är att flera serier jag följer sakta avslutas, och numera blir jag lättad "åh pjuh! en mindre att följa!".

Nu i veckan får jag pengar, och det bidrar till att jag längtar extra mycket efter att köpa "Så länge vi båda andas". Men det gnager i skallen nu. Jag måste börja leta efter fler böcker... Kanske ska kolla upp böckerna Linda alltid rekommenderar?

Urs. Jag är sååå trött, och uttrycket "att se i kors" har verkligen börjat få en helt ny innebörd för mig... jag får läsa om allt jag skriver nuförtiden. Och underligt nog så gör kaffe inget för tröttheten numera, däremot hjälper det min koncentrationsförmåga. Nåja. Har sovit 5 timmar och gör mig iordning för att åka hem till föräldrarna på kålpuddingsmiddag!

Jag är lite impad av mig själv. På cirkus 40min lyckades jag krafsa ihop strax över 3 A4 med engelsk fiction direkt ur huvudet. Jag hade aldrig trott att jag faktiskt skulle få BÄTTRE fantasiflöde utav att använda ett annat språk. Sedan upptäckte jag också att allt tvtittande utan text, och läsning av 700 sidors böcker på engelska verkar ha lönat sig, för det gick relativt lätt att skriva.

Men jag vet inte hur bra det är ännu, jag är lite blind för mina egna fel, så jag ska be favoritkritikerna Storebror & Linda att läsa igenom det hela. Han är stenhård när det kommer till språk, och eftersom han läser uteslutande engelska böcker känns det som ett bra val. Och Linda.. ja hon är helt enkelt duktig på rättvis kritik (:

Frågan är vad jag ska hitta på nu...

Jag satt ikväll och funderade över hur resten av det här året kommer bli för mig. OVISST kan man väl säga. Men en av sakerna jag insåg var att jag ville ha något att se fram emot.. vad kommer bli kul? Vid vilken tidpunkt kommer jag förhoppningsvis fått lite ordning på livet och känna mig reda att släppa loss? På hösten..? vad händer på hösten? HALLOWEEN! De senaste åren har halloween saknad betydelse då det varken varit maskerader eller annat skoj för min del, och den senaste halloweenen var rent ut sagt vidrig för min del.

SÅ. Jag planerar vad jag ska klä ut mig till. Och jag ska spara några hundralappar nu och då för att skrapa ihop till en kostym jag kan känna mig APNÖJD med. Jag är helt lyrisk! :)

Puss och BUuuuUuUuuu

Nu är min älskade goskisse tryggt hemma igen, hon verkar relativt pigg och okej. Men lite smågroggy och förbannad på den rakade magen (vilket gör mig förvirrad då dom sa att det inte skulle vara några stygn för henne att tugga på... men det är det ju?)

Och jag har ÄNTLIGEN hittat en låt jag letat efter i säkert två veckor: I Know What You Are by Carter Burwell

Nu ska jag försöka lugna Charlie med lite skinka.
Puss

Jag sitter här, färdigfixat och med lite oro i magen. idag är en stor dag för Charlie. Hon ska bli steriliserad. Har varit vaken hela natten i ett försök att gosa bort mina skuldkänslor. haha.

Jag har funderat fram och tillbaka över hur folk använder bloggar, och innan dess: dagböcker på typ lunar etc. När någon skriver att hela livet rasat samman, eller att de vill ta livet av sig, eller något annat mysigt, då får man inte fråga vad som är på tok. För gör man det lägger man näsan i blöt.

Så varenda gång jag stöter på en sida där någon skrivit att allt är skit och livet är raserat.. då VÅGAR jag inte fråga vad som hänt. För då lägger jag ju näsan i blöt. Men å andra sidan, varför skriva att livet raserat helt öppet och offentligt om folk inte ens får låtsas om att de vet om att man mår dåligt? Men samtidigt är det ens personliga rättighet att ventliera sina känslor på SIN blogg, hemsida eller whatever.

Jag blir SÅ förvirrad. Härmed lovar jag att OM jag nångång ventilerar mina känslor offentligt så ska jag även meddela VARFÖR jag kraschat mentalt.. minst 5 dagar senare.

Puss

Jag kom hem från Örebro igår och möttes av ett extremt översvämmat badrum med rutten tröskel. En kran droppade och avloppet var igensatt. CONGRATS!

Tack gode gud att man har en hjälpsam ordförande och överseende far.
Idag fick jag det glada beskedet att jag & Charlie inte behövde flytta i några dar medan de ställde in en luftavfuktare i lägenheten. Fick även veta att fukten aldrig hade spridit sig om idioterna som kaklade badrummet gjort det RÄTT (och lagt en gummilist vid tröskeln.. som nu var HELT oskyddad....) - Så jag hade en FÖRJÄVLA tur rent ut sagt!

Men jag har ändå lust att mosa mitt huvud mot en tegelvägg eller nåt.

Jag städade idag (lördag) hos Frank, den största förändringen gjordes i sovrummet. Där finns nu en bred säng, en smal säng, och en stor loftsäng. Utöver detta en blekt matta och en hel drös med flyttkartonger. Vid en första anblick tänker jag genast på ett flyktingrum. Ett sparsamt inrett rum med en massa sängar och alldeles för mycket bagage helt enkelt. Men det ser ändå bättre ut än innan.

Och nu på kvällen dök både Marie och Anna upp, och snart förtärdes det godis och kiwidrinkar. Slurp och mums. Det kändes som ett riktigt bra avslut på vårat besök. Imorgon åker vi hem, jag vet dock inte hur dags.

Och nu känner jag att jag börjar bli enormt trött, kanske är dags att kojja.


Ps. Läste ut boken igår (fredags) eftermiddags. JAG SÖRJER. Jag vill inte att sagan ska vara slut! BUHUHUHU!

Imorse när jag vaknade så var det med en ledsen suck jag öppnade mina ögon. Sällan drömmer jag så verkliga och underbara saker. Oftast är mina drömmar så knepiga och orealistiska att jag bara skrattar åt dom, glad att ha vaknat, glad att ha haft ett äventyr under natten. Men inatt drömde jag om kärlek, ny kärlek, och inte någon orealistisk sort heller. Det kändes så underbart, och sedan vaknar jag och upptäcker att inget av det var sant. Blörk.

För övrigt tror jag att jag hade piercat mig i läppen eller nåt i drömmen, är inte helt säker. Minns mest att det var krångel med piercingen och att den åkte ur hela tiden. En svart ring dessutom, mer olikt mig blir det väl inte? Nåja.

Just nu går jag omkring och plockar i brors lägenhet. De hämtar en soffgrupp han fått av min äldsta syster, så jag ska försöka förbereda så gott jag kan innan de anländer med de nya möblerna. Och snart ska min andra bror också flytta upp hit. Känns lagom surt att 3 av mina 4 syskon snart kommer bo i Örebro.

Och Charlie är genomlycklig. Hon ränner runt som om hon vore en lejoninna på en savann ;) Tufsen vill dock inte medverka i hennes lekar, han försöker mest komma undan. Gamla skruttiga mysvovve!

Jahapp, nu sitter jag inklämd vid Franks dator uppe i Örebro. Simon står & lagar mat i köket och det verkar som att kvällen blir lugn med tevetittande. Skönt att umgås med två bröder som man kommer så bra överens med, lustigt att jag är mer på deras våglängd än mina systrars. Jag kanske var menad att bli en Isak som min mamma trodde istället? ;)

Jag är snart klar med sista boken, är både besviken & glad över innehållet. MYCKET oväntade händelser dock, och sånt uppskattar jag alltid då böcker & filmer oftast är alldeles för förutsägbara nu för tiden.

Gick till biblioteket, det var 3 månaders väntetid på den engelska boken. Gick till bokhandeln, den svenska versionen kommer inte i butiker förrän den 14 (nytt argt VRÅL), så då köpte jag helt enkelt den engelska versionen.

Jag MÅSTE städa idag. Imorn åker jag till örebro. Jag MÅSTE städa IDAG.
hahahahahahahahahaha. visst.

Puss


- - 03:20 senare tisdag natt / onsdag morgon - - - - - -

Nu har jag städat allt jag kunde under tystnad, så imorgon återstår bara lite disk och en snabb vals med dammsugaren. Och jag har bara läst 3 kapitel av boken!! (Jag är MYCKET stolt över mig själv!)

Ser fram emot morgondagen, ska bli lite småskönt att få miljöombyte igen. Har saknat Örebro! Nej nu ska jag läsa en liten stund och sedan krypa i koj, 5 timmars städning gör en verkligen trött och jag måste ju hinna upp i tid imorgon så jag hinner med det sista innan vi åker!

Nighty

Okej. jag är en idiot, med absolut noll självdiciplin.

Jag läste just ut den tredje boken på 530 sidor..


Jag blir varm av lycka med vetskapen om att den sista och fjärde boken kommer ut på fredag. VARFÖR går tiden så långsamt?!


- - Tillägg 5 min senare - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den kommer inte alls ut på fredag. Den kommer ut nästa Torsdag.

VRRRRRRRRRRRRRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Uppenbarligen är jag så utsvulten på bra böcker att jag slukar dom på ohälsosamt kort tid numera. Meyers böcker är mitt nya knark. Jag har just druckit på två koppar kaffe och avslutade boken jag köpte igår (lördag) eftermiddag på 450 sidor. Det är ju en förjävla tur att nästa bok är på över 500 sidor iaf.

Jag minns inte ens sist jag levde mig in i en berättelse på det här viset. Idag har jag gråtit tills tårarna tog slut, skrattat mig hes och suckat avundsjukt alltigenom sidorna jag bläddrat.

De här böckerna har både väckt mitt hopp och min fantasi till liv igen, något jag nästan trodde hade dött under det passerade året.

Nu ska jag börja läsa lite på den tredje boken, hoppas jag kan hålla lite i mig så denna iaf inte tagit slut imorgon kväll.

Ps. Den andra boken innehöll ett LÅNGT stycke där känslor jag aldrig upplevde - men var tvärsäker på att få uppleva - skildrades. Det gjorde ont att läsa om sorgen och smärtan, men å andra sidan fascinerade det mig. Nu ska jag sluta prata strunt. puss!

Ps2. Nedanstående bild gör mig alldeles fluffig och rosa på insidan.