deborah

Ojoj. Detta måste varit den roligaste halloweenfesten jag någonsin varit på, dock fick den ett trist avslut...

Iaf. Jag kom dit, vi groggade, dansade, pratade och hade det väldigt trevligt. Senare började det ösa in fler och fler människor. Hade nog som allra roligast när två killar påpekade hur komplett ascool jag var och ville dansa med mig konstant (jag som trodde jag sög på att dansa? haha) och varenda gång jag försökte göra något annat förutom att dansa så rusade de efter å vrålade "ey piraaaateeeen! kom tillbaka!" haha. Snacka om att känna sig poppis. Sen att de inte ens hade vett att fråga om mitt namn utan kallade mig "piraten" hela kvällen gjorde mig inte så mycket. Och när jag ÄNTLIGEN övertygade dom om att jag behövde en rökpaus, och vi alla gick in i köket så började dom skryta för sina vänner och sa "Piraten här dansade skjortan av oss! Hon är helt otrolig!" hoho. Det är ju inte direkt så att jag hade något val...

Det trista var att jag gick iväg för att prata med en tjej som var lite ledsen, och när jag kom tillbaka så var nästan varenda gäst försvunnen, och ett flertal saker stulna. Däribland min kamera. Jag blev rejält knäckt, min nya fina kamera, första gången jag någonsin tar med en kamera på fest... perfa verkligen.

Som tur var kom en av gästerna (en ung kille) tillbaka med alla grejjerna hans kompisar stulit, så jag fick tillbaka min kamera! Känns helt.. OTROLIGT. Hur ofta får man tillbaka något som blivit stulit en timme tidigare liksom? Killen hade asdåligt samvete och skämdes som fan över att han kompisar stulit, jag tyckte han var himla modig som vågade komma tillbaka med sakerna alls. Cred till honom.

Och lagom tills jag skulle ta sista bussen hem blev det nästan slagsmål när killarna som stulit saker dök upp. Det enda jag hann höra dom säga innan jag gick var "alltså.. vi var väldigt fulla" och då valde jag att inte lyssna mer. Vilken jävla ursäkt. Fylla? Flyter hjärnan ut genom näsan på en del när de blir onyktra eller?

I vilket fall. 90% av festen var fantastiskt kul, och jag har fått många kul minnen nu. Att jag fick tillbaka kameran bidrog till att jag inte är ett dugg sur längre dessutom.

Förrymd mentalpatient                       Hondjävul

Men nu ska jag hinka vatten och lägga mig, för fy bubblan för att vara bakis när man ska åka bil 3h imorn! GONATT!

Den här veckan har jag slitit för fullt hemma hos päronen, och det har varit såååå gött. Inte direkt kul, men bra för kroppen. Imorn är min enda lediga dag den här veckan, och jag ska njuta av den till 100%! Vilket innebär att jag måste hinna klart inatt med allt inför Örebro resan på lördag, vilket är mindre kul. Ser i kors och vill bara sooova...

Men Charlie håller mitt humör uppe. Jag gav henne den skitfula ögonlappen som tuggleksak, men inte räckte det. Hon skulle ha mitt awesome piratsvärd från BR.


Skulle hon inte bli en kanoncool pirat misse? Jag kanske skulle ta med henne på festen imorn, jag har ju ingen papegoja men en katt kanske funkar lika bra?

Dags att koka kaffe och lyfta på arslet.

Det är väl typiskt att man är nysolad och hyfsat rödful i fejjan när en snygg kille har flyttat in i huset och väljer att presentera sig. Pinsammast av allt är nog att jag redan glömt vad han hette.

Idag har jag skyfflat kompost, putsat fönster, promenerat 2 timmar och solat lite solarium. Är helt slut. Och jag har två dagar till som lär bli lika mycket om inte mer fyllda av sysslor. Känns både härligt och hemskt, härligt för att min kropp och själ mår bra av kroppsarbete, hemskt för att det inte är kul helt enkelt.

För övrigt har jag varit på jakt efter en ring idag. Tänkte mig bara något enkelt, en silverring med svart sten i typ. Jag gick in i totalt 15 (!) affärer (smycken, kläder, etc) och typ.. NADA? Det ENDA jag hittade var ringar med bjällror på (det var kanske pärlor.. men de hängde å slängde iaf). Är ringar ute i år eller nåt?

Nu önskar jag att det var fredag så allt trist var förbi (visst.. det är ju kul att träffa mami & papi, dricka hinkvis med kaffe och babbla tills man blir hes, men jag är född latkorv). Jag vill klä ut mig, dricka och bara ha det kul.

Och nu? Nu ska jag färga ögonbrynen, testa en vaselin med handskar-grej Linda tipsat om och mysa lite. Hemmaspa är det absolut bästa man kan göra när man är helt slutkörd! ÅH KAFFE! Det måste jag också brygga! Haha, blir alltid lika lyrisk när tanken på en ångande kopp kaffe dyker upp i skallen. I have issues.


- - 3h senare - - - - - - - - - - -

Skickade en bild av min halloweenoutfit till Jess på msn:

"Jessica säger:
åååh vad coolt :) Och vad SNYGG du är! Midjan oh la la
Västen är skitsexig"

Sånna kommentarer kan verkligen göra min dag! Men nu stämplar jag ut för natten. Har en tidig morgon fylld med fönsterputsande, biltvätt och annat skitkul imorgon! Ciao!

Nu har jag beslutat mig för att jag faktiskt ska gå på Janets halloweenfest (var lite tveksam eftersom jag ska åka upp till örebro tidigt morgonen efter..) så idag begav jag mig ut för att fixa en halloweenkostym. Blev inget av det jag tänkt från början, men jag är helnöjd ändå. Dessutom behövde jag bara slänga ut 200 spänn ;) Åååh det ska bli så kul! Jag ÄLSKAR halloween! Enda gången man som vuxen får klä ut sig utan att skämmas haha!


Utöver det så bokade jag tid hos tatuerarn idag, så den 17 november ska jag skaffa mig min första tatuering! Känns pirrigt som tusan! Önskar egentligen jag hade kunnat göra den innan jag åker, men men!

Och NU ska jag försöka sätta igång med en bloggdesign jag lovat att hjälpa med... hade totalt glömt bort den...

Jag har beslutat mig för att skicka in ett bidrag till en novelltävling, men hade fullkomligt glömt hur FRUKTANSVÄRT hemskt och svårt det är att skriva en hel historia på bara några få A4... i det här fallet ynka 2st.

Men men. Det är väl bara att kämpa på och försöka göra sitt bästa. Men gosh.. jag önskar verkligen man iaf fick skriva 5 sidor...


Med det sagt. GONATT!

Det går trögt med kapitel sex, vilket egentligen är underligt då det är ett utav kapitlena jag verkligen sett fram emot att skriva. Det kan iof bero på att jag har mycket annat i huvudet gällande boken just nu. Dels har jag insett att flera karaktärers beteende är så underligt att folk (i boken) borde bli helt totalnippriga av konversationerna. Har skrivit en minneslapp "FIXA DEN HÄR RÖRAN NU!". Menar.. om JAG tycker karaktärerna beter sig underligt.. vad skulle då inte andra tycka?

På tal om karaktärer så har jag insett att huvudkaraktär #2 har fått en lite för självgod personlighet... vilket gör mig alldeles matt för nu måste jag gå igenom vartenda färdigskrivet kapitel och ändra på hennes tankar, vad hon säger och mycket mer. Men innan jag kan göra det måste jag ju verkligen skapa en personlighet jag kommer hålla kvar vid, annars får jag ju bara göra om en tredje gång.. *pust & suck

Nåja.. har iaf skrivit 6 sidor och känner mig relativt nöjd.


Nu ska jag kojja, får inte sabba dygnet för mycket för på söndag ska jag upp rejält tidigt!

Ps. Hoppas hoppas hoppas hoppas allt går som jag planerat nu så jag kan göra det där jag vill göra kommande vecka! Då blir jag....

HAHA! Folk har kallat mig många saker: uppfriskande, konstig, glad, pratsam, udda, jobbig.. men SKUM har ingen kallat mig förrän idag!

Fikade som sagt med en gammal klasskamrat (insåg att jag faktiskt inte träffat henne på 10 hela år!), och vid ett tillfälle så sa hon att jag skulle passa som författare eftersom jag alltid varit så skum. haha! Var i vilket fall väldigt trevligt, och jättekul att få höra vad som hänt henne under de senaste tio åren.

Känns dock alltid trist när jag ska berätta vad som hänt mig de senaste tio åren.... Har inte direkt varit några solskensår... Men härifrån kan det bara bli ljusare! Ser verkligen fram emot när jag kan berätta om massa glada händelser i mitt liv.

För det känns lite som att jag skrämmer bort folk när jag berättar om mig själv... Haha. Dark and twisted, det var verkligen hurdan jag var. Hoppas bara folk ser att jag inte är sån längre.




Utöver det har jag rusat runt över stan idag i små ärenden... Skrev ju för ett tag sen "ut med det gamla och in med det nya" gällande minnen etc i mitt liv, och idag tog jag det ett litet steg längre. Förhoppningsvis får jag några hundralappar imorn, och sen får jag ytterligare några på söndag, så nästa vecka kanske jag kan sätta min lilla plan i verket...

Därefter är det dags att spara ihop till skrivbordet. Men just nu får det vara prio 2 helt enkelt.

Suck. JAG HAR LÅNGTRÅKIGT! Är dock inte rastlös, känns bara som att allt är för tråkigt. Ska nog ta och läsa något som får mig att skratta en stund... ÅH! JAG SKA KOKA KAFFE OCKSÅ! Jag har upptäckt att jag får en "mys"-känsla av att dricka kaffe! Ja, det ska jag definitivt göra. kaffe + skratt sen är jag nog i form igen!

Urs. Idag är en sån där dag då jag är DUNDERSEG oavsett vad jag gör. Har tagit alla mina tabletter, druckit en stor kopp kaffe, skuttat ut och tagit frisk luft... är likt förbannat dunderseg ändå. Och då har jag ändå sovit 9 timmar :(

Nåja. Måste alldeles strax skutta in i dushen så jag hinner hem till föräldrarna.

Ps. Upptäckte imorse att min jätterara lilla katt hittat mina gröna fjäder-örhängen och tuggat på dom.... försökte kamma ut dom så de skulle bli fina igen men det funkade inte... så nu ska jag jaga efter nya. Hittade en sida med lovande smycken, så kanske har jag tur i oturen ;)

Det finns nog INGET som livar upp själen på samma sätt som när man skrattar. Satt och läste en fanfic om familjeterapi och jag skrattade tills tårarna sprutade. Nu känner jag mig som en helt ny människa ;)

Utöver det så har dagen varit väldigt bra, jag fick min badrumsdörr, jag hann städa lite och sedan avslutades dagen med middag på restaurang med föräldrarna.

Imorgon beger jag mig hem till föräldrarna för att städa samt umgås med syster och systerbarnen, och på torsdag har jag en fikadejt med en gammal klasskamrat från mellanstadiet!

Life is good... men det vore allra bäst om jag kunde ha råd att köpa det där förbaskade nya databordet jag suktar så efter :( ...samt en annan grej jag vill göra..... Well well. All in good time.

Ps. Fick ett nytt snyggt svart tangentbord av papi idag. I LOVE IT! Det är väldigt ergonomiskt, och knapparna "knattrar" inte så illa som med mitt förra. Jag känner hur författaren i mig vill sitta här tills det ljusnar för att skriva på detta nya vackra tangentbord, men jag ska faktiskt lägga mig. PUSS

Ingen undkommer pratmonstret Debbie! Mwohahaha.

Snackade omkull snickaren så han flydde ut genom dörren. Han HÄVDADE att det var för att hämta något ur bilen, men jag tror han behövde vila huvudet innan öronen började blöda ;)

Skämt åsido, schysst av han att klämma in mig idag när han har så fyllt schema. Så idag blir min dörr färdig. Och anledningen att jag pratar omkull honom är för att han är nedrans trevlig helt enkelt :)

- - 2h senare - - - - - - - - - - - -

YEAH! Nu har jag en ny badrumsdörr! Och den är så fiiin och så viiiit!

 

FÖRE                                            EFTER

 

Nej nu ere dags för lite lunch. Ciao ciao!

Happ. Sedan.. halv tio eller nåt imorse har snickaren varit här och kämpat med min nya dörr. Han har fått såga av kakel på både en vägg och i golvet, vi har dammsugat, torkat tegeldamm och slitit som bara den (jag hjälper inte för att han ber mig, utan för att jag saknar tålamod).

Just i detta nu hakar han på dörren, men fodret saknas fortfarande. LÄNGTAR tills det är helt klart, för dels kan jag börja städa upp all röra som blivit, också för att jag kan ta en "efter"bild, samt.... JAG KAN ÄNTLIGEN GE MIG UT UR LÄGENHETEN!!

Har haft ett enormt sug att smita iväg till A6 idag. Vill se ifall det finns någon axelbandslös bh jag kan använda (tvivlar starkt.. men hoppas kan man ju). Samt så är jag sugen att kolla lite på ringar nu när mina fingrar inte liknar dunderfeta prinskorvar längre.

Jag vill köpa ett nytt skrivbord, jag vill köpa en halloweenkostym, jag vill köpa nya kläder, jag vill åka till min vän, och sen vill jag köpa ännu fler saker.

VARFÖR ska man vara så ha-galen, och VARFÖR är allting så dyrt idag?
Det första jag ska göra när jag får den här månadens pengar är att betala alla räkningar och sen sätta mig och fixa en budget.
Fast jag måste erkänna... Har inte alls samma pengaproblem nu när jag slutat köpa hem godis, chips, läsk, snabbmat, kakor etc. Är inte direkt rik, men nu tar inte pengarna slut flera veckor för tidigt iaf!

Ps. Är såå skrivsugen, men så trött att jag nästan somnar sittandes. Får nog ge mig och kojja faktiskt... Lika bra det! Imorn förmiddag får jag en ny badrumsdörr!! YAY!

GONATTEN

Yepp, nu har jag drömt igen.

Det började med att jag fick någon skelettsjukdom i mina revben, och att jag åkte in en snabbis till sjukhuset för att "fixa det". Kirurgen förklarade att de utvecklat en ny form av protes/syntet-ben som inte bara kunde ersätta ben, utan också lagade alla ben det kom i kontakt med. Ett medicinskt genombrott. Syntet-benen såg ut att vara i genomskinligt mörkt glas/plast. Prodecuren gick på 10min sen kunde jag åka hem (haha)

Därefter går jag & min vän Jessica ut & handlar, hon är helt extatisk över en ny pastarätt hon vill att vi ska laga. En bolognese bestående enbart av spenat och ostsås (bolognese? va?). Sen råkar vi på en jobbig gatu-trollkarl, som inte ger sig förrän Jessica ger honom 20 spänn i enkronor som han "trollar" bort genom att skövla ner dom i en lucka.

Hon blir skitarg å vrålar att vi "måste in bakom kulisserna" för att hämta tillbaks hennes pengar, så vi rusar in genom en dörr, nerför typ... 5 trappor tills vi hamnar i något som liknar en underjordisk grottkammare mer än något annat. Jessica rusar iväg för att hämta sina pengar och jag går och ser mig omkring. Det finns lustigt folk därnere... mörkklädda, pratar underligt och viskar med varandra.

Mitt i grottan är det som en upphöjning längs med en av väggarna där det är 7 stycken dörrar, det går en liten kort trappa till var och varje dörr. Mörka trädörrar med mystiska symboler på, och längst ner på marken vid trapporna står en liten goblin staty. Jag sätter mig ner vid den och andas ut lite.

Helt plötsligt gör det skitont i ett av mina lår, och när jag tittar ner så sticker det ut vad som ser ut som krossat ben, fast genomskinligt och rött. Jag blir både rädd och förvirrad, det är ju syntet benet! Men det sattes ju i överkroppen på mig, inte i låret? Jag suckar och pressar in den vassa biten i låret igen och hoppas det läker av sig självt (??!!)

Sen skuttar jag iväg till skolan, för jag har nästan missat hela första lektionen, väl där så ljuger jag ihop en historia om jättesjuka familjemedlemmar för att slippa få skäll för att jag är sen. Läraren är ändå irriterad på mig eftersom jag är så trött att jag inte ens orkar se henne i ögonen, utan blundar.

Strax visar det sig att klassrummet nu är en restaurang, och jag ser två damer sitta och nicka till i tid och otid. Båda klagar över de jobbiga röda protesbenen som hela tiden går sönder. På vägen ut från restaurangen får jag syn på en kraftig tjej som halvsover över sin tallrik och blir utskälld av en servitör som säger att är man på fin restaurang ska man INTE sova.

Jag vet inte vad jag ska tro om den här drömmen. kan inte tolka den på NÅGOT sätt överhuvudtaget. Förutom att jag drar starka paralleller med Superman och Kryptonit (alla tjejer, jag inkl, som blev så väldigt sega och trötta av det röda syntetbenet).

Jag har aldrig haft "den lilla svarta" men som 15åring köpte jag "den lilla röda". Hann använda klänningen en enda gång innan jag växte ur den, och sedan dess har den hängt i min garderob, och jag trodde att jag aldrig mer skulle ta av den från galgen.

Alltså. Den sitter OTROLIGT trångt och obekvämt (icke-stretchtyg), noll plats för brösten, och den sitter inte jättesnyggt heller... MEN JAG FÅR PÅ MIG DEN! Kanske sitter den tillochmed snyggt lagom till nästa sommar? Jisses. Jag hoppas.

Med det sagt. Nu lägger jag mig. DUNDERGÄSP!

Ps. Hatten har jag på mig för att den är COOL. Punkt.

Den här dagen har jag varit seg, sådär underligt seg så det går trögt att bara tänka. Men det är lugnt, har suttit å dolat med helt betydelselösa saker så det var ju ingen fara.

Har kommit på mig själv med att rusa ut på balkongen vareeenda kväll när solen går ner. Det är något med mig alltså, jag älskar solnedgångar dels för att de är vackra, men också för att jag vet att natten är i antågande när jag ser dom. Jag tänker att snaaart kan jag se stjärnorna. Vad är det med mig och stjärnor?


Hursomhelst... Nu är det becksvart ute, så jag ska sätta mig på balkongen med en giftpinne och titta på stjärnorna medans kaffebryggarn puttrar på, och sen tänker jag gå in igen, ta min trogna kopp Kaffe, och sedan börja skriva.

Pratade nämligen i över två timmar igår med käre bror Simon, och han gav mig en hel del tips & idéer jag ska använda mig av nu. Jag råkade även avslöja den största händelsen i första boken, varpå han blev helt extatisk och började rabbla om hur bäst/cool/underbar jag var (det komiska är att de flesta lär HATA just det momentet, men jag & min bror har samma helgalna/sadistiska/sjuka våglängd).

Nåja. Kaffe. Giftpinne och stjärnorna var det!

Just nu är jag ganska nöjd med livet. SÅ MYCKET har blivit bättre, och just nu känns det som ett behagligt lugn. Men jag kan inte hjälpa att känna att något saknas. Och det är inte något jag förlorat, utan snarare något jag aldrig haft...

Hursomhelst. Den här dagen har varit seg, och jag har varit seg. Jag behöver nämligen städa, men har NOLL lust. Men jag MÅSTE... för det finns en chans att en hantverkare hinner titta förbi imorn för att byta ut min badrumsdörr, och jag släpper inte in människor ifall jag inte får städa först. Så det är väl bara att slå på musik på högsta volym å städa tills jag stupar.

Jag HATAR hur allting ska trixas å fixas med i photoshop idag. Jag är URLESS på att unga tjejer får ätstörningar pga att dom vill få kvinnokroppar som inte ens existerar utanför dataskärmen.

Här har vi två fin fina exempel. GÅR det att bli så smal som söta inte-ett-dugg-photoshoppade modellen till vänster? Slår vad om att det finns hundratals tjejer som sticker fingrarna i halsen just i detta nu efter att ha sett den där reklambilden. Och söta lena felfria modellen till höger då? Ärligt talat trodde jag först hon var data-animerad...


Och utöver att våra underbara bildredigeringsprogram förvränger huvudet på alla som redan har komplex, så FÖRSTÖR dom ju? Exempel: Varenda gång jag ser de två nedanstående bilderna så tänker jag: "Jamen det är klart. Ta bilden ur bästa möjliga mongovinkel å förstora huvudet så han mest liknar en alien mer än något annat. Det blir såå SNYGGT!"


Jag menar.. HERREGUD?

Det är INTE vackert. Om någon tog en bild av mig och fick mig att antingen se data-animerad ut, anorektisk x1000, eller fick mig att likna en alien med elefantskalle så hade jag STÄMT SKITEN ur dom. Och jag FATTAR inte heller vart folk ser det vackra, för jag ser det då INTE.

Ps. ytterligare tanke kring bilden (New moon) till höger: Har stackars vampyren fått björkallergi eller nåt?

När man sitter och försöker motivera sig själv till att resa på arslet å fixa lite middag trots att man inte har någon lust, så är det inte direkt sporrande när katten sätter sig bredvid en och kaskadspyr.

Ja, nu är halva boken klar, eller nästan. Har skrivit klart 10 stycken kapitel nu, men det är totalt bara 157 sidor, så jag måste fylla ut dom med ungefär 5-10 sidor per kapitel...

Utöver dom färdiga kapitlena så har jag en hel hög med strö-anteckningar på totalt 125sidor. Så sammanlagt har jag 282 sidor klara, vilket är en liten tröst iaf.

Jag känner att jag är inne i en period där jag har svårt att skriva. Känns skitjobbigt rent ut sagt, jag har ju tre böcker i huvudet som vill bli nedskrivna, så varför är det då så svårt? Alltså, jag KAN skriva, men det går trögare än innan...

Nåja. På lite mer än ett halvår är jag nästan halvvägs, så förhoppningsvis är boken färdig till våren eller sommaren. DET är iaf sporrande. På ett sätt önskar jag att någon övervakade mig varenda dag och såg till att jag skrev på specifika tider (precis som när man gick i skolan...). Men nu har jag inte den möjligheten, så jag får helt enkelt fortsätta att vara min egen chef tillsvidare... Missförstå mig inte, på ett sätt är det jätteskönt att vara sin egen chef, men det blir ju mer produktivt när någon annan flåsar en i nacken hela tiden.

Skit också.. insåg just att jag inte skriver mer än 40 sidor i månaden... SKÄRPNING DEBBIE!


Nåja! Dags att påbörja kapitel 6!
Cia ciao!

Kl: 06:15
Skit blogg.se vill inte logga in mig, så jag skriver ett inlägg i anteckningar sålänge.

Trots att jag somnade mitt på dagen igår & sov 5 hela timmar så lyckades jag somna vid midnatt, och har sovit lyckliga 6 timmar! Faktum är att jag känner mig lite exhalterad över detta faktum, så jag sitter och vill göra massor med saker.

Insåg först att jag nog ville ut till A6 köpcentrum med syster, eller kanske inviga mitt gymkort, men insåg att jag nog borde passa på att städa med tanke på hur katastrofalt stökigt mitt lilla hem är... Får fråga Anita om hon vill shoppa en annan dag (lika bra det, har ändå inga pengar att shoppa för just nu).

Och om jag nu ska stanna inne idag för att röja & städa så kan jag ju lika gärna brygga mig en kopp kaffe och skriva lite nu när det är vintermörkt och mysigt ute?

GOD MORGON!!!!

Happhapp. Höll på att vrida dygnet rätt, och det gick sååå bra ända tills idag. Suck. Nåja, det är bara att försöka igen!

Sitter här och huttrar för jag fryser så, och kom på att jag nog ska ta en skållhet dush, och insåg att jag kan ju lika gärna passa på att köra lite hemmaspa då också? Yeha. Det kör vi på!



- - - 2h senare - - - - - - - - - - - - - - - -

YAY! Nu känner jag mig lika ljuvlig som en nyponros! Har tagit en skållhet dush, fotbad med oljor, rakning, ansiktsmask med hallonsmak (-doft?)... hög mysfaktor! Och nu sitter jag här i stora varma gosiga myskläder med tjocka sockor! Inget huttrande här inte!

Ps. Det är ganska bra att jag envisas med gympadojjor och liknande skor som min lilla mor hatar, för rätt som det är erbjuder hon sig att köpa skor åt mig, med enda kravet att de ska se ladylike ut. Hoho. Tack lilla mamma!

När man börjar förändra sitt liv, är uttråkad samt har fått en ny kamera så är katastrofen ett faktum.

Jag minns inte exakt vilket år det var, men en gång i nationella provet för svenska så skrev jag om Framtidsdrömmar i uppsatsdelen. Av alla prov genom alla år så är det enbart den uppsatsen jag minns. Kanske för att det är något som känns viktigt för mig? Den handlade iaf om att det är få som strävar efter att förverkliga sina innersta drömmar.

Hela uppväxten blev man ibankad att man måste vara realist och välja trygghet framför riskfyllda äventyr (men självfallet har det alltid funnits ett fåtal människor som uppmuntrat till motsatsen). Så jag gick runt och intalade mig tills jag var ungefär 18 att jag skulle skjuta undan alla naiva drömmar och istället satsa på en utbildning alternativt ett alldagligt svensson jobb.

Men sen visade det sig att det inte riktigt var så lätt för min del, och det kändes som att hela livet slogs i spillror. Som att jag var dömd att leva ett halvdant liv framöver. I två år gick jag runt och önskade inget hellre än att bara kunna göra det alla andra gör, att leva ett typiskt normalt liv enligt samhällsnormen. Men den önskan slog ju inte in.

Så nu sitter jag här med två nya drömmar. Den ena är att en dag klara att åtminstone jobba halvtid, eller hitta ett jobb som jag klarar av utan problem. Men den främsta drömmen är att kunna livnära mig på det jag brinner för.

Fast då frågar den där lilla envisa rösten (den som manat mig hela livet att leva som andra lär) mig hur dum jag egentligen är. Hur djupt min naivitet ska kunna köra mig under bottnen.


Så än en gång frågar jag mig själv, om jag ska försöka hoppas på att förverkliga mina drömmar, att slita med tårar, svett och blod tills jag utforskat varenda liten möjlighet till att lyckas? Eller om jag ska lägga drömmarna på hyllan och istället kämpa för att anpassa mig efter ett samhälle jag uppenbarligen inte passar in i?

Just nu fortsätter jag hoppas. Jag är ovillig att ge upp mina drömmar. Men jag är rädd att det kommer en dag då jag blir tvungen att lägga dom på hyllan vare sig jag vill eller ej.

Ps. Folk frågar mig om mitt ex hela tiden. Frågar vad han gör och hur han mår. Om jag har kontakt med honom. Om en månad har jag varit singel ett helt år, men folk fortsätter fråga ändå. VARFÖR? Alla har ju så sakteliga erkänt under det gångna året att de hela tiden tyckt att jag borde gjort slut betydligt tidigare än jag gjorde. Så varför är dom mer upphakade på det förflutna än vad jag är?

Charlie må vara en underlig kissemjaou som nobbar både räkor och mjölk medan hon älskar lingongrova, aprikoskräm och oliver.

Hjälp vad mycket jag drömmer helt plötsligt?!
Nåja.. den här drömmen var en aning otydlig och det finns bara vissa saker jag minns tydligt...

Scenen skiftade mellan en hydda/tält i öknen, en sunkig trästuga i ett träsk samt en nedsläckt skola. Det var som om man först var i ökenhyddan men så fort man gått in i ett annat rum så befann man sig plötsligt i en nedsläckt skollokal...

Iaf. Till att börja med är jag naken. OCH FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV så skämdes jag inte (i drömmen). Dock kom det några sura människor och påpekade att eftersom jag inte tyckte tjejer skulle klä sig slampigt så var väl det här otroligt opassande ungefär. Haha.

Det började med att vi hade klassdisko (á la sent 90-tal), och jag dansade med en överviktig svart kille. Jag tyckte lite synd om honom för han såg lite ledsen ut, så jag gav honom en stor puss på på munnen innan jag skuttar därifrån.
Hursomhelst... vi var tvungna att ta oss nånstans. Och för att komma dit var vi tvungna att krypa på alla fyra genom en massa hinderbanor. Det hela var ganska läskigt men kul också.

Min syster dyker upp i tid och otid och frågar om jag har panodil.

Helt plötsligt inser jag att jag nog måste hämta upp min bebis på BB som jag födde tidigare under dagen (?!) och alla i tält-träsk-skolan är jättenyfikna på att se det lilla knytet. Problemet är bara det att jag totalt glömt bort att jag födde TRILLINGAR. Så jag kånkar hem 3st babysitters med bebisar som är läskigt lika mig själv. På skolan blir dock ingen förvånad utan alla börjar bara gulla med bebisarna.

En gammal klasskamrat kikar på mig och undrar sedan varför jag går runt naken. Och eftersom jag tycker alla tjatar så mycket så går jag och klär på mig.

Drömmen i sig var väl lite småspännande, men jag är väldigt LÄTTAD att det var en dröm! Skulle aldrig palla att bli mamma till trillingar i nuläget!

Ps. Blev ingen städning hos päronen idag.

Jahapp! Då var det fredag igen. Läskigt hur veckorna bara susar förbi i ilfart när man inte gör något annat än drar runt fötterna här hemma... Idag ska jag iaf bege mig hem till föräldrarna och städa lite. Känner att jag behöver skaka fläsket till musik medan jag använder dammsugarslangen som mick ;)

Försöker planera in lite saker framöver också... Det blir iaf en tripp till Örebro den 31 okt för att hjälpa äldsta systern flytta, sen stannar jag där ungefär en vecka för att umgås med bröderna (och kanske städa hemma hos dom också? JA jag är familjens egna lilla husa). Sen hoppas jag kunna åka till stockholm om några veckor, och nån gång i november kanske jag får en chans att träffa Linda :) Var sååå längesen nu!

Så det är ungefär hur spännande mitt liv är just nu.

Ps. Jag skulle bli mördad av vem som helst nu. Går runt och sjunger Tom Jones - What's New Pussycat heeeeeeeeeeela tiden. hoho.


Pps. Min nya grej: Dra på en mössa och hinka kaffe för att hålla värmen.

Detta MÅSTE jag bara helt enkelt meddela världen.

Jag blev hungrig så jag tog en halv skiva lingongrova utan något på (latmask nr 1 som skiter i vad maten smakar numera, det är jag det!), och Charlie satte sig bredvid med tallriksstora ögon som vanligt och tiggde. Katter gillar ju inte bröd, dumma misse.

Men eftersom jag är en galen matte så nöp jag av en bit och gav henne. Det sa bara slurp så var biten borta. Det slutade med att hon fick nästan 1/3 av brödbiten. Så nu när jag & Charlie har festat på lite torr lingongrova ska jag återgå till skrivandet & Charlie kan återgå till snarkandet :)

Ps. Har hört en myt om att katter är nattdjur. PAHA! Här hemma är JAG mer nattdjur än henne, Charlie bara sover hela tiden. FRAMFÖRALLT om nätterna!

Urs. Nu drömde jag en såndär stressig dröm igen. Jag antar att jag känner mig en aning misslyckad på ett undermedvetet plan..

För det första var jag förlovad och skulle gifta mig. Jag var sååå kär. Mannen (John Slattery HAHA) var äldre än mig, men perfekt på alla vis. Men helt plötsligt, dagar ifrån bröllopet börjar han kläcka ur sig flera saker och ställa krav som tydde på att han inte ALLS kände mig! Kär som jag var försökte jag förklara för honom varför jag inte skulle kunna genomföra sakerna han sa åt mig att göra (just det, SA ÅT, inte bad mig göra), men han lyssnade inte.

Mitt i alltihop visar det sig att jag fortfarande går i gymnasiet, sista året. Jag har missat några månader av närvaro i skolan, men kommer fram till att ifall jag bara lämnar in ett färdigt projektarbete så borde jag nog klara mig fint (det är ett välkänt faktum att logik inte existerar i drömmarnas värld). Men eftersom jag bara har några timmar på mig innan det ska lämnas in så stressar jag omkring som en tok utan en aning om vad jag ska ha för projektarbete.

Mitt i alltihop dyker blondinbella upp (?!) hon går runt inne i stan med microfon och berättar för alla tjejer att de ska dricka en kopp te och äta en ruta mörk choklad om dagen. Sen börjar hon visa upp bilder av sig själv där hon ser lite småmullig ut och säger högt "såhär såg jag ut innan jag började med teet och chokladen!"

Jag rusar till ett hotell och tar hissen upp till högsta våningen där jag träffar min bror Simon och några tjejer från gymnasiet. Vi ska tydligen diskutera vintageleksaker och vilka nya figurer vi lyckats samla på oss. Helt plötsligt ropar en av tjejerna att pricksskyttarna är påväg, så vi alla rusar in i närmsta konferensrum och drar ner persiennerna så det ska bli mörkt (så vi inte syns typ..)

Jag tänker irriterat att jag ALDRIG kommer hinna klart med det där projektarbetet. Sen vaknar jag.

Okeeej... Psykodrömmarnas drottning är jag det! Hela skolprylen kan jag förstå. Jag känner mig ofta misslyckad på det planet. Men giftermålet? Och BLONDINBELLA? Jag har inget emot henne förutom att hon inte bloggar om något intressant enligt mig... Och prickskyttarna? hoho. Jag kanske längtar efter spänning eller nåt.

Hm. Verkar ha en "down" period i bloggandet. Beror delvis på att jag letar igenom gamla bokidéer och försöker klura ut om jag kan använda något utav materialet till min aktuella bok, men beror också på att jag funderar mycket över livet.

På ett sätt är det trist när inget händer, men på ett annat sätt är det skönt. Det ger mig tid att tänka och överväga saker. En av sakerna jag funderar mest över nu för tiden är om det är värt att skriva i sten att jag vill bo kvar i en stad där så gott som inga vänner finns kvar, utan bara min familj? Kanske borde jag överväga att flytta... nån gång?

Det känns lite som att jag befinner mig på ett spökskepp och alla andra stuckit med livbåtarna. Fast iof... om jag kikar in i hörnen kan jag säkert hitta några medpassagerare. Men jädrans vad svårt det är att hitta nya vänner? Det var mycket enklare när man var yngre.

Ps. Min dygnsrytm är värre än någonsin. Har försökt i flera veckor att vrida dygnet rätt men misslyckas ständigt. Undrar om något stör mitt undermedvetna? Vad kan det vara? ETT MYSTERIUM! Jag tar på mig detektivhatten och börjar leta ledtrådar...

Okej.. jag hade glömt vilka helsjuka drömmar jag får när jag dricker och sen somnar...

Vi var en grupp människor, en del av dom var min direkta familj, andra var vänner, och några var människor som inte ens existerar i verkligheten. Vi bodde på någon form av konstgjord ö mitt i havet, allting var av metall. Det kändes på ett sätt som ett fängelse eller något hämtat ur en amerikansk militärfilm, men vi hade bott där så länge att det på något underligt sätt kändes hemtrevligt ändå.

Vi kunde inte bege oss därifrån, eller rättare sagt - vi FICK INTE. Vi vaktade något och vår närvaro på metallön var nödvändig för att detta något skulle hålla sig i schack.

En dag får vi ett meddelande, vi skulle äntligen få ge oss av. Men en av oss var tvungen att stanna kvar för att försäkra "objektets" säkerhet. Vi diskuterade i en mindre evighet och kom tillslut överens om att en av de yngre tjejerna skulle stanna kvar. Vi började alla packa den lilla båten som skulle ta oss från ön då vi insåg att vi helt enkelt inte kunde lämna kvar henne. Så vi rusar upp till kontrollrummet och säger åt henne att snabbt ta med sig sina saker.

Vi har nätt och jämnt hunnit sätta oss i båten då vi hör ett bullrande och surrande ljud. Hela scenen är fylld av ärtsoppedimma så först ser vi inget... men när dimman skingras så blir en stor militärhelikopter synlig. De börjar skjuta på metallön (och eftersom vi knappt hunnit 20m ifrån ön blev även vi beskjutna). Då händer något ännu mer skumt: marken (vattnet?) börjar skaka och det stiger säkert hundra enorma missiler ur vattenytan som avfyras rakt upp mot helikoptern. Vi känner os alla väldigt förvirrad eftersom ön är obemannad.

Men när missilerna är halvvägs till helikoptern så ändrar de färg och blir turkosa/gula och rosa, sen börjar de ändra form. De börjar falla neråt istället för uppåt och innan de slår i vattnet så ser vi att det är hundratals färgranna delfinliknande varelser.

Vi hoppar ur båten och dyker ner i vattnet efter dom, och "hippiedelfinerna" hjälper oss fly ifrån ön, helikoptern och det stormiga havet. Vi får senare veta av "hippiedelfinerna" att dom är utomjordingar som föredrar att leva i vatten, och att det varit dom vi vaktat all denna tid. De tackar oss för all hjälp och sedan beger de sig iväg till havet igen.


Jag drömde minst 2 drömmar till, men jag minns inte helt vad de handlade om... Ska hem till mina föräldrar och städa nu, men jag ska försöka komma på vad de andra två drömmarna handlade om! Allt jag kan minnas i nuläget är en desformerad enorm monsterkatt...

CIAO!

Idag tänker jag inte göra NÅGOT vettigt alls. Jag ska bara äta, duscha, göra mig snygg och springa iväg till en kompis på fest :) Behöver dock inte vara där förrän om 4-5timmar så tills dess ska jag ta igen lite bloggläsning!

Ps. Gjorde lite hemmagjord nagelförlängning igår med röd fransk manikyr. Blev hyfsat snyggt :)

PUSS!

Allt oftare när jag tittar på tv eller film så upptäcker jag att de uppenbart modellsnygga karlarna inte ens är hälften så intressanta som de mer roliga/smarta/invecklade/nördiga/etc karaktärerna. Och lustigt nog tillsätts ofta just dom rollerna av skådespelare som INTE är ett dugg uppenbart snygga. De kan vara mer eller mindre snygga, men det är deras utstrålning och charm jag fastnar för.

Ut med de symmetriskt photoshoppade karlarna och in med charmtrollen! Har knåpat ihop en bild över några av mina favorit munsbitar :)

Tidigt igår morse beslöt jag mig för att rensa ut gamla spöken (minnen). Det finns alltför mycket de senaste åren jag helt enkelt inte vill bli påmind om, så nu ska jag göra mitt bästa för att rensa ut allting som kan påminna mig om den tiden. Några få minnen i form av foton eller så lär jag väl spara antar jag.. men det mesta ska bort.

Jag tänker inte ångra de där åren, för utan dom hade jag inte haft den insikten jag har idag, jag hade inte varit den personen jag är idag, jag hade gått miste om några fina upplevelser och det finns underbara människor jag aldrig skulle ha träffat. Men den röda tråden genom alla åren gör ont att minnas, och därför har jag beslutat mig för att börja slänga saker så jag slipper bli påmind om personen jag var. Hur naiv och idiotisk jag var. För hur mycket jag än försöker så kan jag inte sluta vara arg på mig själv för det.

Jag började med att massakera mina fotoalbum (grundidén var att "göra om" dom... men efter någon timme insåg jag att jag nog ändå behöver köpa helt nya album, eftersom jag slet ut mer än jag lät vara kvar)

Det här känns bra. Det kändes som något jag behövde göra. Lite dramaqueen över det hela, men jag behövde ju bara göra det en gång so what's the harm?

Har mycket rensning kvar dock... Det är inte bara fotoalbumen jag behöver ta itu med. Men nu har jag skjutit upp det här länge nog, och det behöver göras helt enkelt :) Och härligt nog känns det inte ett dugg jobbigt som jag trodde, det känns befriande, förnyande!

Jag tror ett nytt Jag kräver en tillvaro där man inte blir konstant påmind om tråkiga saker!