Inuti andras huvuden
Någon som en gång i tiden värderade känslor, ömhet och tillgivenhet blir en hårdhudad filosof, någon som var egoistisk och självdestruktiv blir empatisk och börjar förändra sitt liv, en översocial blir eremit, en sadist börjar bry sig, en optimist blir pessimist...
Lika många bra människor förändras till det dåliga som att dåliga förändrar sig till det bra. Vad utlöser förändringarna, hur ofta är det självvalt och hur ofta händer det av slump?
Jag har alltid tyckt att jag varit hyfsat duktig på att gissa hur människor fungerar och resonerar, men när någon man en gång förstod ändrar sig, så famlar jag plötsligt i mörkret, och det gör mig frustrerad, så jag börjar gissa och spekulera hejvilt vad dennes beteende kan betyda. Jag känner mig helt paranoid.
Men iof har jag själv ändrats så ofantligt också. Kanske är det livets gång helt enkelt.
Hur människor fungerar och vad som försiggår i andras huvuden är något jag också tänker på ibland kan jag säga.
Jaha okej. Men skönt att vara sån! Jag har ofta också långa berättelser i huvudet, men det slutar alltid upp med att jag berättar de i form av noveller. Kanske har det med tidsbristen att göra, eller så är det bara det att jag inte är redo för att börja på min roman ännu.
Absolut! Finns en massa fishes in the sea. Kan tipsa dig om Fria Tidningens novelltävling som har deadline 30 nov, om du inte redan visste:)
Det blir inom skönlitteraturen, men baserat på verkliga händelser tror jag. Lite "Flyga drake"-stuk över det hela, kanske, eventuellt. Äh, jag är helt splittrad vad gäller det där just nu så det får ligga på is. Kanske börjar med att knåpa ihop en novellsamling först? Vi får se.
Önskar dig lycka till med din bok i alla fall! Ska följa din utveckling via bloggen:)
Människan är så komplex att jag tror inte man kan ta för givet att någon är på det ena eller andra sättet. Vet med mig själv att det är jobbigt när man förändras, det tar så lång tid innan gamla bekanta börjar se den nya jag. De har en gång för länge sen bestämt att jag är på ett visst sätt och har svårt för att revärdera den uppfattningen.
Jag försöker ta folk för vad det är där och då, men det är svårt! Jag räknar gärna in vad jag har i bagaget när det gäller personen.
Jag tror vi förändras antingen som en medveten personlig utveckling eller av livserfarenheter, tyvärr gärna de som skapar sorg eller liknande. Är man medveten så växer man förhoppningsvis till en bättre människa, är man inte medveten så kanske man blir en gammal bitterfitta. (Usch, vilket fult ord!)
God morgon! :D