deborah

PUST! Nu är vi äntligen hemma efter en otroligt rolig resa!
Vi begav oss tidigt igår morgon till Göteborg där vi först irrade runt för att hämta ut våra GO-kort, sen begav vi oss till Universeum...

Annika & jag valde snabbt ut vilka firrar vi ville byta ut våra karlar mot. De var ju så snygga!

 

Vi glodde också på slajmiga djur. Maneterna var coola, men jag är dödligt kär i pilgiftsgrodorna!

(Fun fact #1: Rör man vid en pilgiftsgroda dör man inom 25 sekunder. Fun fact #2: Fyller man

en 1,5L colaflaska med gift från dessa grodor kan man utplåna hela världen)

 

Daniel gillade de stora monsterfiskarna bäst och blev helt förtrollad av en stor ful haj med en tandsåg på nosen. Strax därefter hade vi turen att se hur en eremitkräfta bytte skal. Den tog ett skutt in i sitt nya skal och vickade lite på rumpen för att försäkra sig om att han valt rätt storlek. Hoho, var störtskönt. Sen fanns det äckligt stora sjöstjärnor också!

 

Och aporna. Åh dessa underbara söta djur. Vi pratade och fotade den här fina apan när hon/han plötsligt tog ett skutt högst upp i trädet, hämtade ungen och tog med den ner så vi kunde fota dom bägge två. Underbara djur :')

Fun fact om apisarna: De första veckorna tar mamman hand om apbebisarna, därefter tar pappan hand om dom en tid. Sen börjar föräldrarna involvera hela flocken så att alla får turas om att bära runt på och sköta om ungarna. På det sättet får de barnlösa eller unga aporna öva sig så att de är förberedda när det är deras tur att skaffa ungar.

 

Efter Universeum vare dags för lunch och sedan Liseberg. Det var jättekul, speciellt att Daniel tvingade upp mig i den enda attraktionen jag svurit på att inte åka pga min höjdskräck... AtmosFear. Höhö. Björn gnuggade sina öron ett bra tag efter att vi kommit ner igen, och min hals kändes som sandpapper efter skrikandet.

Men jag märker att jag börjar bli "gammal". Efter bara 5 timmar var jag HELT slut och kunde säkert somnat ståendes upprätt. Vi hann inte ens åka de allra roligaste, flumrider och kållerado innan vi var tvungna (och i mitt fall: lättad) att gå.

 

Vi traskade iväg tills vi kom till teatern där Steven Lynch skulle spela. Vi tog några öl, gick in och satte oss, och sen skrattade vi så mycket att vi nästan föll av stolarna. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv, han var hysterisk! och jag som trodde att det skulle vara non-stop musik blev glatt överraskad av ett framträdande som även hade filmklipp på duk, stå-upp komik och improviserade låtar på publikens begäran.

 

Kvällen avslutades på en relativt närliggande pub med live spelad irländsk musik och varsin öl, sen gick vi hem till Annikas kompis och sov som grisar.

Nu, är vi hemma. Vi har ätit, Daniel tog ett bad, och jag tänker nu lägga mig på soffan med Harry Potter talboken och försöka vila en stund. Jag sov inatt, jag sov på bussen hem, och ändå vill jag bara sova nu. haha. Världens bästa göteborgstripp ever!