Smärta

Haha alltså detta är ju larvigt. I lördags så lyckades jag trilla så illa på knäet att jag varken kunde böja eller stödja på det på flera dagar. I söndags blev jag brutalt förkyld (på nivån: be Pierre lite snällt att skjutsa mig till citygross halv tio på kvällen och åka hem i antarktis-kylan med buss liksom - för att köpa kanjang o annan skit), och igår på väg till bussen lyckas jag halka på en isfläck - inte en utan TVÅ fucking gånger och landa RAKT på svanskotan! Att böja sig är ju bara att glömma.. å nu har ryggsmärtan spridit sig till röven.

Så nu mår min kropp ganska piss. Ont i revbenen av att hosta, ont i huvudet av att nysa, ont i knäet efter fallet, ont i röven/ryggen efter andra fallet, ont i skuldran pga inkrubbingen, och nu även ont på halsen efter gaddningen..

..Som btw blev helt frikkin' awesome


Ganska komiskt dock. Folk hade skrämt upp mig rejält, sagt att halsen var en av de mest smärtsamma områdena på kroppen att tatuera osv. Så jag hade ju stålsatt mig rejält och var ANINGEN nervös... och så.. inget. Kändes likadant som att tatuera underarmen. Inte ont alls mao. Som en vibrerande mobil mot huden. Och precis som med armen - enda gången det sved var när redan tatuerad hud fylldes i gång på gång. Vad som däremot VAR otroligt jobbigt var att jag tydligen varken fick andas eller svälja sålänge nålen var i huden. Andpaus varje gång hon lyfte nålen mao. HAHAHAHA. Jag som har så extremt kass lungkapacitet och dessutom SUGER på att hålla andan? Ja det var ju lajbans liksom. But I did it! 4 fucking timmar klarade jag att ta två andetag och sedan hålla andan, ta ett andetag och hålla andan, and so on.

Och nuuu sitter jag här och dricker kaffe mitt i natten. Pierre nördar sig med dataspel och jag typ, bara chillar. Tidigare var vi hos Linn och hon bjöd på sin smaskiga korvgryta + vitlöksbröd. Omnomnomnom!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback