deborah

I onsdags (igår) ballade allting ur. Fullkomligt. Tur att pappa fungerade som någon slags "open up a can of worms" gällande mina skills för självförnekelse. Tur att Teddy var så snäll å sa att hon skulle ta anteckningar och gå igenom det hela med mig efter helgen. Tur att arbetsterapeuten ringde upp, skällde ut mig för att jag gjort det här mot mig själv igen, och avslutade med att ge mig en tid samt ett löfte om att vi ska försöka ordna upp studiesituationen. Tur att Bestis och Pierre lyckades få mig att skratta en dag då jag bara ville krypa under täcket och ruttna bort. Tur att jag har en pappa som alltid ställer upp oavsett hur mycket jag klantar mig. Tur att jag fick mina räkningar betalda.

Idag fortsatte hela ryck-upp-mig(-UTAN-att-använda-strypsnara) scenariot. Jag klev upp, städade och diskade n' such things. Packade nästan all min tvätt och åkte hem till päronen för att våldgästa deras tvättstuga. Pluggade (men blev inte klar dessvärre). Skickade iväg busskortskvittona och studielitteraturkvittona till min snälla handläggare på Fk. Planerade matinköp inför helgen (jag SKA laga mat banne mig. Jag SKA).

Nu är det bara en dag kvar. Imorn. Då ska jag, bror och Bestis köra möbler för fulla muggar. Kommer bli kaos av alltihopa säkert - som det alltid blir. Bestis ska ha soffor, jag ska ha nya soffor och soffbord, päronen ska ha lite möbler som står hos mig, jag ska ha en möbel av dom... Kaos ja. Därefter nån gång ska jag försöka handla maten som jag planerade idag. Haha. Kommer vara doed. Men på kvällen kommer mina pojkar, det blir trevligt. Trevligt avslut på en helvetesvecka.

Nu ska jag gå upp till mitt gamla flickrum och sova. Sova som en gris. Jag behöver sova.