Here I go again
Ja, livet alltså. I shouldn't be surprised anymore..
"Du gav det ett försök. Det funkade inte. Simple as that"
- haha jovisst. Men jag börjar ledsna på att försöka. Jag börjar ledsna på att det ALDRIG funkar. Jag börjar ledsna på att jag faktiskt attackerar problemet från så många olika vinklar, och att jag bara dundrar rakt in i exakt samma jävla tegelvägg gång på gång ändå. Hur kan alla fucking vägar leda till samma tegelvägg då?
BWAHAHAHA.. btw så frågade min arbetsterapeut mig:
"VAD vill du? Tänk på det! Vad VILL du?"
Jag svarade henne direkt
"Vad jag vill? Jag vill ha en normalfungerande hjärna tack!"
det fick min pappa att skratta till lite iaf, även om terapeuten bara blev sur.
"Du gav det ett försök. Det funkade inte. Simple as that"
- haha jovisst. Men jag börjar ledsna på att försöka. Jag börjar ledsna på att det ALDRIG funkar. Jag börjar ledsna på att jag faktiskt attackerar problemet från så många olika vinklar, och att jag bara dundrar rakt in i exakt samma jävla tegelvägg gång på gång ändå. Hur kan alla fucking vägar leda till samma tegelvägg då?
BWAHAHAHA.. btw så frågade min arbetsterapeut mig:
"VAD vill du? Tänk på det! Vad VILL du?"
Jag svarade henne direkt
"Vad jag vill? Jag vill ha en normalfungerande hjärna tack!"
det fick min pappa att skratta till lite iaf, även om terapeuten bara blev sur.
Det var väl i söndags den mentala käftsmällen kom, för allt blev bara värre och värre... Tröttheten är ju en av grejerna, en av symptomen... Men efter att ha brutit ihop gång på gång och tillslut ringt både storebror och pappa för att prata (och grina till den grad att jag fick andnöd) så sa dom väl det jag redan innerst inne visste... Det bara är så jävla tungt att acceptera. Jag är så less på att misslyckas. Jag är trött. Jag vet inte hur många fler gånger jag klarar av att hänga "Misslyckad"-skylten om halsen och kånka runt på den..
Blev iaf lite uppmuntrad av att Pierre och Tjockis svängde förbi på spontanbesök. Efter en dag i zombiemode och fylld med gråtande så känner man sig ju ANINGEN sliten, ful och allmänt BLUUÄÄRRGGHHL. Och vad säger mina fina pojkar efter att de skuttat in genom dörren, kramat och lyft mig några gånger? (att bli kramad och upplyft gör för övrigt underverk när man har en crappy-day)
Jo, att jag var ovanligt fin, och att jag var skitsöt utan en massa smink! :D
haha. Inte för att jag håller med, men det värmde som fan att få höra ändå..
haha. Inte för att jag håller med, men det värmde som fan att få höra ändå..
Sleten Debster on a shitty crap-day..
...
No, I don't know where I'm going
But, I sure know where I've been
Hanging on the promises in songs of yesterday
An' I've made up my mind, I ain't wasting no more time
Tho' I keep searching for an answer
I never seem to find what I'm looking for.
Oh Lord, I pray you give me strength to carry on
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams.
An' Here I go again on my own
Goin' down the only road I've ever known..
Kommentarer
Trackback