deborah

En del av mig tänker "tålamod...tålamod...tålamod..." men den delen gör mig också feg. Som om jag konstant går på äggskal. En annan del av mig tänker "trampa sönder skalhelvetena och kämpa för det du vill ha!" men den delen är också FÖR framåt, den vill göra saker som kan få mig att halka på sörjan i äggskalen så jag slår mig.

Jag är lycklig. Jag är hoppfull. Jag är rädd. Jag känner mig ensam. Den här natten är fylld av splittrade känslor. Jävla brud jag är inatt alltså. Brudig deluxe. Överemotionell och överanalyserande. Tacka gudarna för cigg och nutella nu alltså.