deborah

Efter ett akutbesök hos tandläkaren som kostade mer än det smakade idag och utan att få någon annan hjälp än påtvingad munskölj så åkte jag hem till en kramgo orolig sambo som fick mig att må bättre. Ja, han och lite starka värktabletter jag har for emergencies.

Vi har ett problem.
Det spelar ingen roll om vi kliver upp tidigt, håller oss vakna i zombiemode hela dagen och lägger oss tidigt, för vi vaknar alltid mitt i nätterna ändå. Sover 2-3h och vaknar sedan utan möjlighet att somna om. Skit och mögel. Jag gav upp efter 1 timmes försök att somna om (tandvärken gjorde det ju knappast lättare), så nu sitter jag här och försöker vänta in att värktabletten jag just tog ska ge effekt. Daniel låg kvar och försöker somna om. Hoppas han lyckas. Tror han sover om möjligt sämre än moí just nu.

Tittar ut och får en mysighetskänsla. Det är natt och all snö har ett oranget sken över sig, lite lätt dimmigt är det också.

Idag har jag och sambon hjälpt min bror att flytta. Senare på dagen fick jag hjälpa sambon att raka huvudet. Ojoj. Jag blir lika paff varje gång jag tittar på honom! Haha. But he's handsome!

Råkade nyss slumra till en stund, så nu lär jag väl vara vaken all night long och pigg som en lärka. Haha. typiskt mig. Och så är jag sugen på nudlar. Noodles? Where? Omnomnom! Önskar atm att jag hade riktigt fina små nudelsopp-skålar eller nåt. Får nöja mig med tråkiga vanliga skålar...

Det är verkligen irriterande att ha en så låg stress-o-krav-faktor som jag har just nu. Jag vet ju varför den är så abnormt låg just nu - den sjunker alltid i bottnen när jag har en svacka, men det hjälper ju inte mig nåt sålänge jag inte också vet HUR jag ska råda bot på det.

I helgen hjälpte jag som sagt bror att packa ner allt han äger och har. Igår hade vi städdag, och imorgon är det kalas hos min syster vilket innebär att jag måste åka till A6 the shoppingcenter of d00m (om man ogillar folksamlingar och stressiga miljöer) först. Så ja. Idag är en "klämdag". På mitt schema står det att jag ska slappa, slöa, softa, chilla å inte göra ett skit.

Men jag är så less på mig själv. Och min ständiga vill-vara-alla-till-lags-sida har fruktansvärda skuldkänslor. Både bestis och Daniel vill ut och gå, men jag säger nej, jag blir bjuden på fest (och har blivit nu säkert 5 helger på raken), men jag säger nej, det har varit barnkalas och söndagsmiddagar som jag tackat nej till, och nu för inte sålänge sen blev jag bjuden på en inflyttningsfest, och om jag inte mirakulöst börjar må hiiimla mycket bättre lär jag väl tacka nej till det också.

Då tål man verkligen inget. När man inte ORKAR med roliga och trevliga saker.


Men solen skiner. Vårsolen. Det är bland det bästa solskenet jag vet. Och tills sommaren SKA jag vara på topp.


Har ett möte den 21 mars, jag ska sätta mig nu och försöka skriva ner allt jag behöver ta upp då. Kanske kan det lätta mitt sinne lite.

Happ. Nu har helgen spenderats med att äta middagar hos föräldrarna, ha långa samtal och sedan hjälpa bror att packa ner sin lägenhet inför hans flytt nästa helg. Kom dessutom hem till en städad lägenhet och ett borttrollat diskberg min egna magiker fixat.

Känns väldigt skönt att vara hemma nu. Att helgen är över och att jag inte har någonstans att vara alls förrän onsdag då syster fyller år. Ska försöka göra saker jag längtat efter att få sätta mig och göra, skriva, städa och umgås med sambon.


Nu ska jag slå igång en film.

Okej. Detta känns ganska fet amazing. Det kanske inte är så illa som jag befarade ändå? Eller också har jag bara ett jävligt underbart uppåt-moment. But I don't care!

Lyssnade på den sorgligaste musiken jag vet. Framgångsrikt associerade utvalda meningar i låtarna till tragiken i mitt eget liv. Gråta och snörvla i min självvalda ensamhet som en liten unge...

Men så hoppar Eddie upp i knäet och spinner. Och när tårarna rinner så börjar han slicka mig på näsan. Och Daniel dyker upp bakom mig titt som tätt, lägger armarna om mig och bara visar att han är där. Frågar ibland om han kan göra något. Men det bästa är att han faktiskt är där.

Städar hela köket, lagar mat, slår på en av mina favorit "feel good"-filmer (Last Holiday) och känner hur mörkret faktiskt skingras.

Livet är bra underbart, även om det är jobbigt, även om det känns som att det ibland är för mycket motgångar.


Jon McLaughlin - Just Give It Time

Still waters, heavy hearts
Plans we make all fall apart
Disillusioned and lost in the gray
How can we fix the heart when it breaks
Don't know how much more you can take

Just give it time
It's gonna get better
Now is not forever at all
Just give it time
Everything changes
Tomorrow comes today will be gone
Everything's gonna be alright
Just give it time, Give it time

Vaknade löjligt sent idag... tji får man för att man sitter uppe hela nätterna och glor på Fringe. Men med lite gröt i magen och koffein i ådrorna bör jag vara fit for fight om inte alltför länge. Köket ser ut som ett bombnedslag, och Björn ville baka muffins idag så jag och sambo ska nog se till att röra upp.

Imorgon är en stor dag för lilla Eddikins, då ska matte knipsa och sno hans mandom. Moha. Han har varit vresig mot mig hela veckan, Daniel säger "ja men han FÅR vara sur på dig med tanke på vad du tänker göra med honom!" haha :C

Stackars lajten. Minns hur Charlie var efteråt... inga trevliga minnen. Men det är ju inte ett lika stort ingrepp för kattkillar, så han borde återhämta sig snabbare.

Ännu en dag har flutit förbi. Städade hela lägenheten, fixade frukost/lunch medan vi tittade på det senaste avsnittet av  The Cape. Somnade i soffan framför en film sen. Vaknade av att Daniel gjort pannkakor - glufsade i mig tills jag nästan sprack. Släpade oss ner till tvättstugan och började tvätta. Och nu sitter vi här. Tredje filmen för dagen är igångslagen, magarna är fyllda, tvätten är upphängd på tork och ska hämtas om en timme, lägenheten blänker.

Just another good day.

Och jag försöker samla ihop mig för att finslipa ett projekt. Bara det tråkigaste är kvar, så motivationen är inte direkt på topp. Suck. Och jag är förbaskat trött. Varför är jag så förbaskat trött för? :C


Ps. Fått veta varför mina käkar krånglar. Är menisken i käken som glider fel konstant. Och problemet uppstår av samma anledning som jag har problem med knäna:

Men med pizza i magen och ölen i näven kan jag ändå sitta och softa framför min trogna dator när grabbarna roar sig med grabbgöra grabbar gör.

Happ happ. Idag är det löningsdag, och vad innebär det för partaj-lajbans för oss dödliga? Jo, vi gör en lååång inköpslista över livsnödvändigheter såsom mat och tvättmedel, sen hyr man TBS (Taxi Bror Slavhjälp AB) för att frakta hem saker såsom 5kg mjöl, 10kg kattsand etc.

Vad som sker ikväll är osäkert. Antingen matlagning deluxe eller också snabbvisit till Björns bror. We'll see. Imorgon ska jag iaf skutta hem till lilla Rödräven för att äventyra med hennes kamera och mitt *bLiNnnG*, på kvällen ska jag baka pizza med Björn.

Nu står Daniel och diskar och jag ska göra mig dödligt läcker. Man måste ju vara snygg när man ska till lyxaffären Willys och handla liksom!

Dagen började med change of plans för dagens agenda, fortlöpte i diskande och städning av köket, och urartade i en lång och alltför(?) livlig diskussion om konspirationsteoerier, vinklade dokumentärer samt religion och komplexiteten därikring.

Jag, Daniel och Björn har nu slagit igång Zeitgeist för att vila munnarna men inte hjärnorna på ovannämna punkt.

Vissa dagar är himla bra.

Vi steg upp innan åtta, jag fixade en rejäl frukost åt oss medan Daniel fixade all disk. Sen såg vi två avsnitt av våra tv-serier, därefter städade vi hela lägenheten och han spikade upp tavlor, sladdar mm. Lagom tills kvart i elva var allting klart och nu har jag gjort mig redo att sticka iväg.

Idag ska jag till min sköterska för att få öron-akupunktur för att sova bättre, och nån timme efter det ska jag till bettfysiologen för att undersöka varför mina käkar klickar, knakar och låser sig.

Har fått i mig två koppar kaffe och nu vill jag helst av allt sova, vilket jag givetvis inte får, eller kan för den delen.

STÖÖN!

uppstigen vid halv nio (1h sedan) och fortfarande zombiemode. Vi lyssnar på nyheterna om hur puckade sveriges system för arbetslösa är (no shit sherlock) och jag drömmer om att skaffa ett blaffigt akvarium att fylla med roliga invånare.

Funderar starkt på att ta en skållhet dusch och sen dricka lika skållhett  kaffe då jag håller på att få frostskador där jag sitter... Varför fryser man när man är trött?!

Höhö. Idag (eller igår, klockan e ju långt efter tolv) så packade jag sulkyn med mattorna jag tvättat åt mamma, samt lite andra grejer i hopknutna ica-kassar (totalt överpackad barnvagn mao) och begav mig ut på bussfärd mot päronen iklädd fläckiga jeans, sunkiga snowjoggers, läderkappa å hemstickad mössa. Fick en hel del underliga blickar OH HOW I WONDER WHY! Fick syn på mig själv i ett glasfönster och insåg att jag såg ut som en såndär baglady från amerikanska slumfilmer. Oh joy!


NU är det alla hjärtans dag. Oh så spännande. Vi hade tänkt spendera dagen med den vanliga måndags-städningen, så romantiska är vi! Sen tänkte jag tvinga sambo att baka bullar. Daniels bullar är godast på planeten (kanske beror på att han har tredubbelt så mycket fyllning i bullarna som man egentligen ska ha? HEHEHEHE...).

Nejmen ärligt talat. Det finns inget jag önskar ska ske idag. Jag vill bara äta bullar (förhoppningsvis) med min sambo, titta på någon film, krama honom och glädjas åt att han är här, att vi bor ihop.



Nu säger Daniel att vi borde gå och lägga oss. Han kanske har en poäng, klockan är liksom tjugo i fem på morgonen. Det får mig att tänka på det där folk tjatar om, dygnsrytm.

Ps. I januari gnällde folk över att jag inte tagit ner julpyntet. Nu har ingen klagat på ett tag. Betyder det att jag kan låta skiten vara kvar till nästa år så jag slipper plocka upp-och-ner saker två hela gånger om året? :D:D:D:D

Idag har varit en soft dag, känns som att jag äntligen fått tummen ur röven gällande vissa projekt, Daniel har haft över folk och dagen slutade med att jag fick några skopor kaffe av Björn så jag äntligen kunde få en efterlängtad kopp nu på kvällsvisten!

Först kom en Markus över och började mecka med Daniels komatiserade dator, därefter dök Björn upp med sin nyinköpta dator som de började mecka vidare med, ytterligare lite senare dök bror datanörd upp för att assistera ytterligare.

Alla som haft kampfiskhanar i samma akvarium vet hur lustigt de beter sig, de liksom spasmar å rycker å glor på varandra, men attackerar inte alltid. Idag såg jag detta ske utanför ett akvarium. Lustigt. Men det blir ju lätt så när två "experter" inom samma område tycker olika.

Happ. Vi gick och lade oss halv tolv igår, vilket resulterade i att vi vaknade redan vid tre, och vid fyra kastade vi in handduken och steg upp. Försökte gå och lägga oss igen vid sex, men det funkade ju inte. Så nu sitter vi uppe med tuppen och dolar. Jag ska tvinga Daniel att se en verklighetsbaserad rulle med mig snart.

Har dessutom fått veta att jag pratar i sömnen av Daniel, och fick igår bekräftat av mina föräldrar att det var helt korrekt. Dom brukade tydligen höra mig ligga och prata om nätterna när jag bodde hemma haha.

Igår var det städning som pågick once again. Tycker det är SÅ underbart att ha fått in rejäla städrutiner. Förr kändes det alltid som att bestiga Everest, dessutom tog det aldrig några timmar utan flera DAGAR om inte en hel vecka att få allting färdigt, medans det numera bara tar 1-2 timmar att få hela lägenheten skinande ren! Och då bor jag på en tre gånger så stor yta nu. Ojoj. Jag är så bra.

Hursom. Efter det så promenerade jag med Daniel och Björn ner till Willys i österängen. Ytterligare något som börjar nötas in nu - promenerandet. Har dessutom blivit dessutom medlem på jogg.se och börjat mäta varenda liten sträcka vi går bara för att liksom se svart på vitt hur awesome vi är på att promenera :]

Avslutade iaf gårdagen med lite välbehövt fotbad framför TVn. Mys!


Idag vaknade både jag och sambo med sprängande huvudvärk.. FUN TIMES! Efter lite frukost, vätskeintag samt värktabletter börjar vi så sakteliga komma till liv igen. Hoppas vi mår MYCKET bättre framåt kvällen då vi var småsugna att gå på bio.

FYI så hittade jag bilder jag tog 2009 där jag jämfört hur olika jag ser ut med och utan smink. Tycker iof jag ser förjävlig ut på båda bilderna, flammig brunkräm och grejjer.. men jag tog iaf nya sånna bilder igår och där syns skillnaden mer.


Det är läskigt att se så.. jag vet inte.. sjuklig ut utan smink? Men men. Har en man som älskar mig även utan smink så jag tänker inte klaga. Fast fan vad jag önskar att jag LÅTIT BLI att raka bort ögonbrynen som tonåring. Dom vill helt enkelt inte växa ut ordentligt nu ju.. :C

Daniel: Du är den finaste flickvännen man kan ha!
Jag: Det tar jag som en komplimang med tanke på att jag är osminkad och inte har duschat på två dagar..

Idag har varit en ganska lugn dag. Daniel släpade plikttroget ut mig på den dagliga skogspromenaden och sen åt vi frukost när vi kom hem. Dagen spenderades sedan vid varsin dator och sedan somnade jag på soffan av utmattning (?) och drömde helfreaky drömmar.

Jag, Daniel och släkt/vänner till honom befann oss i ett dunkelt källarrum i något skumt hus. Daniel och hans vänner byggde/monterade en bassängliknande grej som de fyllde med vatten. Jag går ut ur rummet och återvänder med en sprängfylld stor svart sopsäck, och upptäcker att de är klara... Men inte bara det. De hade alla tagit på sig olika djurkostymer. Kanin, ko, får, hund osv. Daniel hade på sig en klargul kycklingdräkt, och när han får syn på mig tar han ett stort skutt rakt ner i bassängen.


Jag går vidare till rummet bredvid som är någon slags hall utanför en bastu/duschrum. Jag har fortfarande med mig den svarta sopsäcken. Daniel (fortfarande iklädd kycklingdräkten) kutar förbi mig och in i bastun. Jag börjar rota igenom säcken som är fylld med framförallt armbandsur men också barbiedockor. Säcken är "bottenlös" och hur mycket jag än plockar ur den så förblir den lika sprängfylld. I ren panik över alla prylarna så lyfter jag på locket till en golvbrunn som luktar avslopp och börjar mosa ner alla smågrejjerna däri. Daniel sticker tillslut ut huvudet ur den ångande bastun och frågar vad jag gör, och jag börjar skrika på honom och skäller ut honom för att ha blandat ihop mina klockor med någon annans klockor. Han drar snabbt in huvudet i bastun igen och gömmer sig. Jag börjar grina.

Sen väckte Daniel mig för att björn kom på besök. Vi tittade på Die Hard och åt nudlar. Senare på kvällen dolade jag och Daniel på hans CV, och Linda visade vilken urfin vän hon är ♥

Med allt som allt, en bra och lugn dag :)